tag:blogger.com,1999:blog-56901416768960812592024-02-19T09:56:34.651+02:00Under KastanjenCatohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.comBlogger384125tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-54837981549756425662014-04-21T22:11:00.000+03:002014-04-22T00:24:25.646+03:00Den härliga påsken och trädgårdsfunderingarShit, jag fick en enorm lust att blogga! Tänkte att jag måste få berätta hur härlig påsk vi haft och så tänkte jag att jag lägger upp bilderna på instagram eller Facebook, men det kändes lite bläh. Orka nu sen lägga upp en massa bilder på t.ex. gården utan någon förklaring (visst kan man skriva bildtexter också) så det blev bloggen. Jag har inte haft riktigt någon blogg fiilis på evigheter, men nu kom den. <i>Ehkä tämä tästä.</i>..<br />
<br />
Vädret har ju varit helt strålande! Igår och idag var det helt sommarväder, jag var ute i ärmlös klänning och svettades. Jag har fixat mycket på gården nu; blombänken fick mullpåfyllning, terrassbordet och stolarna skurades rena, hela gården krattades och rensades och så har jag påbörjat ett nytt projekt på gården. Vi har ju varje sommar haft något större projekt, så som bygga terrassen, blombänken osv. och i år blev det grönsaks"landet" och gräsmattan. Jag har skyfflat mylla och jord till plätten som skall bli grillplats och grönsaksland (i trälådor). Marken var alldeles för låg, så det behövdes påfyllning. Nu är marken utjämnad så det blir bara att kasta på en geoduk och allt som skall fixas där på; sand och stenplattor till grillplatsen, lådorna och mulden och så får man plantera. Jippii!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCbuerFkc-ji2jz3jWBcu1HDXtvJviYoMrD8Su0ZXe20XO1ysiLbbdGsgaRrx7Ku1lZfZaHPxjjuXCL_WnNchtYlxzpZYNwAc8I8XfPVXeLt_A_hfCDobdhuoplk46oGU5LX4re6EZVPAL/s1600/IMG_3151.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCbuerFkc-ji2jz3jWBcu1HDXtvJviYoMrD8Su0ZXe20XO1ysiLbbdGsgaRrx7Ku1lZfZaHPxjjuXCL_WnNchtYlxzpZYNwAc8I8XfPVXeLt_A_hfCDobdhuoplk46oGU5LX4re6EZVPAL/s1600/IMG_3151.JPG" height="425" width="640" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVTcNsv3r8T0JOi5AFFOBvQvkJ5TnRKaNiaK2xb5C0Yq20VbBEmLoUuOuV8ccCRFt41QBhu9prYnZljY12N_Arh36pvYfoPac1oJmeduh9Zv6M4uGE0mznp7lUCBo-g8EuXjnmOMNFFHJA/s1600/IMG_3149.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVTcNsv3r8T0JOi5AFFOBvQvkJ5TnRKaNiaK2xb5C0Yq20VbBEmLoUuOuV8ccCRFt41QBhu9prYnZljY12N_Arh36pvYfoPac1oJmeduh9Zv6M4uGE0mznp7lUCBo-g8EuXjnmOMNFFHJA/s1600/IMG_3149.JPG" height="426" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLISbQ4ONUeSvY8oiHRDCdWkfzEU7Fzup-4xyZdWDRzO7gwg8cXv2vJR79HXRhpqxSgLYY-55x_qF_Kh3Abb1Owjc_W1KBVRHl017nLCnT9SwoFn6Uc5jeKD_NW-8q8Nsv3SYZGAkkC1PZ/s1600/IMG_3150.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLISbQ4ONUeSvY8oiHRDCdWkfzEU7Fzup-4xyZdWDRzO7gwg8cXv2vJR79HXRhpqxSgLYY-55x_qF_Kh3Abb1Owjc_W1KBVRHl017nLCnT9SwoFn6Uc5jeKD_NW-8q8Nsv3SYZGAkkC1PZ/s1600/IMG_3150.JPG" height="640" width="426" /></a></div>
<br />
Det andra projektet, som egentligen är en del av det här första projektet, är gräsmattan, eftersom jag flyttat överlopps jord från gården till det blivande grönsakslandet. Vår gräsmatta är alldeles förfärlig. Det är lerjord som blir helt hemsk när det regnar, gården blir bara gyttja och lera, gräsmattan består till 90% av maskrosor och riktigt gräs finns det väldigt lite och glest. Så, jag har skyfflat bort jord (har ännu mycket kvar) och när vi fått bort tillräckligt kastar vi igen en geoduk på marken, kippar ett rejält lass med ordentligt underlag för gräsmattan och rullar ut en ny, fin gräsmatta på rulle. Låter hur enkelt som helst, men det tar sin tid att gräva och skyffla, speciellt om man gör det ensam och måste sköta barn, hem och hundar samtidigt. Och så kostar det ju pengar också... Men det skall bli bra! Och imorgon kommer maken som tur hem. Men just nu ser gården inte så fin ut, terrassen är full med verktyg, plattor, bräder och lådor samt stenar och en roskispåse full med glas och allt annat bråte som hittats i jorden. Ides inte ens tvätta och olja terrassen ännu fast vädret skulle ha varit helt ypperligt för det, för den kommer att vara så smutsig under det här projektet att jag hellre tvättar den sen senare.<br />
<br />
Vi har varit ute så gott som hela påsken. Inne har vi bara varit och svänga och det har varit riktigt motbjudande att gå in ens för att laga mat. Vi har ätit alla andra måltider ute förutom kvällsmaten, sådan lyx. Under påsken har vi träffat våra närmaste vänner, som nu plötsligt förökat sig så att vi har två under ett-åringar i gänget. Bara en kompis är singel och utan barn. Så länge som vi var de enda med barn. Vi grillade hamburgare där hos "grannarna" (de bor typ några hundra meter ifrån oss) och hela gänget förutom min man var på plats. Igår var vi hos min mamma och äta god påskmiddag och fick njuta av familjetid. Idag kom min mamma med sin syster och min syster och njuta av solen till oss och vi grillade allt möjligt gott. Har haft en sådan lyckokänsla hela dagen idag, sån eufori att det kändes som om hjärtat skulle spricka. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag älskar att ha egen gård! Och så älskar jag vårt husbolag och den fina stora gemensamma gården som barnen får leka på helt i lugn och ro. De leker där för sig själva och jag kan fixa på vår egen gård eftersom stora gården är bredvid vår. Och så älskar jag sommaren! Det är nog min årstid. Jag har fötts till fel världsdel, tyvärr.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE6xYHgjJ1LwNnuuPb59kDqKNKet8uQJ53CFgTNcCvaJWQ3hv2VDdmxYvE2CB4Lubr2rAYyThMRDYwrSfBs9px48fEur54OGmEWrLFkECpwadLE-q-c799_uJrhXZ-11mLGaoRqmjnpz7X/s1600/IMG_3140.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE6xYHgjJ1LwNnuuPb59kDqKNKet8uQJ53CFgTNcCvaJWQ3hv2VDdmxYvE2CB4Lubr2rAYyThMRDYwrSfBs9px48fEur54OGmEWrLFkECpwadLE-q-c799_uJrhXZ-11mLGaoRqmjnpz7X/s1600/IMG_3140.JPG" height="640" width="426" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqgYJ1mAoFI57va0JVpg25xVRiw652I8hV1vQyHaqvfwmWwDVbdi2ya_1F2Id3RX_7bYHrfSSbWNcKDp-KYfP3W2atowcAFDRvWbnoGWcfsKKgBvEj9xfw1DwA9UfZB57TQIjqkemdokw/s1600/IMG_3142.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqgYJ1mAoFI57va0JVpg25xVRiw652I8hV1vQyHaqvfwmWwDVbdi2ya_1F2Id3RX_7bYHrfSSbWNcKDp-KYfP3W2atowcAFDRvWbnoGWcfsKKgBvEj9xfw1DwA9UfZB57TQIjqkemdokw/s1600/IMG_3142.JPG" height="640" width="426" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
På morgnarna/förmiddagarna var det ännu så svalt att barnen hade tunna utekläder på sig, men kläderna minskade nog till dagen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBdEuNX-8jowZyHKNrFB-WxlfWazzGjFV-bprymXNX62_8JdsUkXDO76YAtzJXmG1yFba3yr03RxeoinzHNVigcWzng6UlasqPPwYXbjgm4si6hEqE_bcq-AqkgzHghxJ12_oQhv1ojj-i/s1600/WP_20140420_002.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBdEuNX-8jowZyHKNrFB-WxlfWazzGjFV-bprymXNX62_8JdsUkXDO76YAtzJXmG1yFba3yr03RxeoinzHNVigcWzng6UlasqPPwYXbjgm4si6hEqE_bcq-AqkgzHghxJ12_oQhv1ojj-i/s1600/WP_20140420_002.jpg" height="640" width="360" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: 13px;">Efterrättsbordet hos mamma. Bilden tagen med WindowsPhone.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvraz8aaX19CFYw0zAgO_hgNrPXbMX_neCerMQUf74MYSAYsUjIs-Jh9Gh6M8iJES5vVSf0HclPcH_kMgT7w1q4dAKUUfPfM-muz6xJ0hzeiqGgZQJJKOCfddGGvoMCLem_MUxahdBOG2w/s1600/WP_20140421_003.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvraz8aaX19CFYw0zAgO_hgNrPXbMX_neCerMQUf74MYSAYsUjIs-Jh9Gh6M8iJES5vVSf0HclPcH_kMgT7w1q4dAKUUfPfM-muz6xJ0hzeiqGgZQJJKOCfddGGvoMCLem_MUxahdBOG2w/s1600/WP_20140421_003.jpg" height="640" width="360" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: 13px;">Dottern tog bild på mamma (WindowsPhone)</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZlC2VIvMJpGSLHGXaD52KItboUVta0BLE46c7tASEP5hktUmm5Gk_VKRtdGeVYcJOY69ufCwU8kRaRKErINisMJp_-wdB6qRlQmQguW2IY2ItQtIcJrJN3sEdyoxhBdeYnvJLer7v7cML/s1600/WP_20140421_006.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZlC2VIvMJpGSLHGXaD52KItboUVta0BLE46c7tASEP5hktUmm5Gk_VKRtdGeVYcJOY69ufCwU8kRaRKErINisMJp_-wdB6qRlQmQguW2IY2ItQtIcJrJN3sEdyoxhBdeYnvJLer7v7cML/s1600/WP_20140421_006.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: 13px;">Ah, maten. Grillmaten! (WP)</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhChQfYtkzb6YiM5P9nTAYiIPiL1TMKaRFDPKUeEcAK-hWgohFeV0mzwV4hwQNXrbLzwmpWXyx_Pb7ow1871Y8eCgWIP-xrE8pRCMQtCcJxgizRaJmydZoqhzRy1_35Vad032wSyfZ7v_6K/s1600/WP_20140421_011.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhChQfYtkzb6YiM5P9nTAYiIPiL1TMKaRFDPKUeEcAK-hWgohFeV0mzwV4hwQNXrbLzwmpWXyx_Pb7ow1871Y8eCgWIP-xrE8pRCMQtCcJxgizRaJmydZoqhzRy1_35Vad032wSyfZ7v_6K/s1600/WP_20140421_011.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: 13px;">Resultatet efter en heldags arbete ute på gården (WP)</span></div>
<br />
Det enda minuset var det att min make som sagt är på resa, men man har kunnat se honom på tv ibland. Han är i England, i Sheffield och åskådar VM i snooker och han och hans kompis har synts ganska mycket i publiken på Eurosport. Och imorgon kommer han hem, dock sent på kvällen. Men annars har påsklovet varit det bästa påsklov jag kommer ihåg. Jag har kommit riktigt in i semestermode och fattar verkligen inte hur jag skall orka gå till jobbet imorgon. Jag har dessutom en extra lång dag imorgon och famo går efter barnen från dagis. Första gången någon annan än min man eller jag hämtar dem. Spännande.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-241373807654536862013-11-15T22:36:00.000+02:002013-11-15T22:36:33.255+02:00Dille dångPå sommaren då Bron (den där serien) började, hann jag kolla det första avsnittet, men sen glömde jag bort att titta. Jag sparade avsnitten på digiboxen då jag kom ihåg och nu på hösten fortsatte jag att spara serien. När jag varit hemma med sjuka barn de senaste veckorna tänkte jag att nu skall jag titta igenom serien. Jag brukar vilja se serier ganska intensivt, hatar t.ex. att vänta en vecka på nytt avsnitt av Grey's anatomy (och ändå måste jag se den varje vecka, kan inte låta bli att se, annars kunde jag ju se hela säsongen senare på en gång). <br />
<br />
Nåja, tillbaka till Bron. Jag såg första avsnittet på nytt så jag skulle vara helt på kartan om händelserna. Så fortsatte jag se, såg kanske 3 eller 4 avsnitt per dag. Jag undrade hur serien var så kaotisk och ologisk, klagade även för min man över hur serien gjorts så konstigt. Att händelserna mellan två avsnitt inte alls hängde ihop. Hur det hoppade typ mellan två olika år. Nå, jag fortsatte se men hängde inte alls med. När jag sett det åttonde avsnittet märkte jag att jag inte hade det nionde på digiboxen, så jag kollade om det fanns på Arenan eller någon annanstans på nätet. Började gapskratta och sa till min man att det kanske inte är så konstigt att jag inte fattar händelserna när jag sett två olika säsonger blandat, typ varannat avsnitt ur säsong 1 och varannat ur säsong 2. Alltså hur korkad får man vara?! Men kanske jag kan skylla på tröttheten och mattheten, när vi fått sova så dåligt på senaste när barnen varit sjuka. Men ja, inte fattade jag att det kommit ut två säsonger. <br />
<br />
Nu kollar jag på första säsongen från Netflix, hann som tur inte spoila nåt för mig. <br />
<br />
<em>Och "dille dång" brukar vi säga här hemma när någon är lite dum eller fånig eller tassig.</em> Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-39330700866905997452013-11-09T22:33:00.000+02:002013-11-10T01:07:58.704+02:00Bara skitDet tycks bara bli värre. Jag fattar inte hur ett år kan innehålla så mycket skit som det här året har gjort! Jag orkar inte mera. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och visa mittfingret åt hela världen. Allt oftare är jag på dåligt humör på morgonen och på väg till jobbet i bussen skulle jag vilja knäppa upp volymen på musiken i mina hörlurar. Just de gånger är det någon sorts <i>fuck you world</i> musik som spelar på min Lumia, musik med lite aggre mentalitet. En del dagar har det inte lättat, utan jag har gått omkring och önskat att jag jobbade som en kontorsrotta och inte behövde ha någon slags kontakt med andra människor. Jag skulle bara vilja sura för mig själv. Men nähäpp, i mitt jobb är jag väldigt nära andra människor. I fysiskt nära kontakt, as in <i>hands on the patient</i>, och nära genom konversationer. Största delen av kunderna berättar mycket om deras liv och ibland får man nästan agera psykolog. Och ibland orkar man bara inte, just de där dåliga dagarna. Fast jag annars älskar mitt jobb. Men jag är tydligen begåvad som skådespelerska eftersom ingen märkt något om mitt dåliga humör.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZnFSGaSMrEWwuKx081XnkFDSx-YlenuDdP5lmQ4C73hSyJ-n_5L7jX8CkDm3tilFxECfJSOdIOh7tqNm_qTGsdwqSE_KBjNhEbM1HfvHgpUebKQVtB92yxgUmA6A3aLZUod52Bwpp5skJ/s1600/WP_20130816_001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZnFSGaSMrEWwuKx081XnkFDSx-YlenuDdP5lmQ4C73hSyJ-n_5L7jX8CkDm3tilFxECfJSOdIOh7tqNm_qTGsdwqSE_KBjNhEbM1HfvHgpUebKQVtB92yxgUmA6A3aLZUod52Bwpp5skJ/s640/WP_20130816_001.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
Fast sen igen, det hörs inte till min mentalitet att ge upp och tycka synd om mig själv. Jag tänker att jag nog klarar det och ofta är det jag som mantrar att vi nog klarar oss, vi skall orka och vara starka osv. Men ibland, i mina mörkaste stunder, skulle det vara skönt att låta andra ta hand om allt och bara vara. <br />
<br />
Det här året har varit fullt med sjukdom, feber, flunsa, magsjuka, sjukhusvistelser, räddslan att mista arbetsplatsen, byte av arbetsplats, olyckor, brutna ben, sjukledigheter, konkurrs och miste av arbetsplats, infon om att även den andra försörjarens arbetskontrakt inte kommer att fortsätta, arbetsansökning, mera flunsa och feber och sjukdom och sjukledigheter. Och nu som ett slag i magen, har vi fått veta att det finns en fuktighetsskada på barnens dagis, en fuktighetsskada som lett till att det finns mögel där. De har tagit flera inneluftsprover och mätningar av mikrober där. Det har kommit fram att det är <a href="http://indooraid.com/?page_id=14" target="_blank"><span style="color: magenta;"><b>sädesieni</b></span></a> som där finns. När jag läst om svampen, låter det inte så bra. Rätt skrämmande <i>in fact</i>. Kombinerat med Lillgubbens astma-symptom är jag skiträdd att han skall få någon sorts livslång sjukdom av det här.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjbIBhHOuGlWAddm_6mTX3w1HgWBe80GdfMNTeJRmBuyDT33-qY86SVA_Tz9mlkr_-G-5DrQF8yq9DrSWqsKv3rElua_PPMHDoaohvxwz2Sc8lDFqn842bXqUxIX5Knv9LKzbIwfvwf5Ot/s1600/WP_20130829_010.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjbIBhHOuGlWAddm_6mTX3w1HgWBe80GdfMNTeJRmBuyDT33-qY86SVA_Tz9mlkr_-G-5DrQF8yq9DrSWqsKv3rElua_PPMHDoaohvxwz2Sc8lDFqn842bXqUxIX5Knv9LKzbIwfvwf5Ot/s640/WP_20130829_010.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
Jag har varit hemma 2-3 dagar per vecka de senaste 3 veckorna nu, och min man var hemma 2 veckor innan mig då han också hade sjuka barn hemma någon dag. De senaste 3 veckorna har Lillgubben varit sjuk och febrig varje vecka. Varje vecka! 2-3 dagar varar det, så blir han bättre och är "frisk" ungefär en halv-en vecka och blir sjuk på nytt. Den här veckan var Flickan sjuk må-ti, då jag hade båda barnen hemma. Dvs. de var hemma lö-ti, och Lillgubben började vara ganska frisk redan, han hostade väldigt sällan och hade ingen som helst snuva längre. Efter en dag på dagis blev han snorig och täppt och hostade natten igenom. Efter två dagar på dagis hade han över 38 grader feber och jag fick bli hemma på fredag igen. Det börjar kännas så nolot att ringa till jobbet och säga att jag inte kan komma, för jag har sjuka barn. Jag skäms verkligen för det redan, det känns ju så otroligt. Tror att de snart tänker att jag ljuger.<br />
<br />
Men min man kan inte riktigt bli hemma eftersom han studerar sådant med typ 80% praktisk övning och han har mycket att ta fatt (han började studierna 3 mån efter de andra). Och så har jag ju inte egentligen en arbetsplats att tänka på, eftersom jag inte kommer att fortsätta där. Men ändå känns det så pissigt att lämna de andra i knipan och måsta inhibera mina kunders fysioterapier. Och så vill jag ju hålla en bra relation dit för jag vill ju så klart att jag har en chans att få jobb där någon gång i framtiden ifall det blir en ledig plats.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgpluVDDR8O2UugqoZrAzbHBnM-C4DxU0T2AeokWeFJBaQeHm4wfGxhete3eNopGCUKEZnoISE7l66I8hZTVfVcmpIlPWrWAZhHA4jkn5kSZZcMXQffjPlkTGEEaqzdi8rfmtT70lxpyPI/s1600/WP_20131006_006.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgpluVDDR8O2UugqoZrAzbHBnM-C4DxU0T2AeokWeFJBaQeHm4wfGxhete3eNopGCUKEZnoISE7l66I8hZTVfVcmpIlPWrWAZhHA4jkn5kSZZcMXQffjPlkTGEEaqzdi8rfmtT70lxpyPI/s640/WP_20131006_006.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
Vi har verkligen börjat fundera på om det kan finnas ett sammanhang med höstens sjukdomar och möglet på dagis. Som tur skall dagiset flytta till de ursprungliga utrymmen, som har blivit totalrenoverade, i januari. Eller det är planen, om den håller. Men det tröstar ändå inte så mycket när det ännu är 2 månader dit. Och ifall det är 2 månader som vi är sjuka. Det var en del på jobbet som sa att inte kan vi ju föra barnen dit. Men vad har vi för alternativ. Vi har ingen som skulle kunna sköta barnen då vi är på jobb. Våra bådas föräldrar är antingen ännu i arbetslivet eller bor så långt borta. Alla våra vänner, som är hemma på dagarna har små barn och händerna fulla med sina egna.<br />
<br />
Idag hade vi bestämt en parkdejt genast på morgonen med Flickans kompis från det gamla dagiset. Vi skulle börja klä på oss då hon skrek till som en hyena. Hon hade fått ont i nacken och vägrade röra på huvudet och jag fick inte röra nacken. Hon satt med huvudet mot vänster, hela kroppen var krokig, och högra sidan av nacken var sjuk. Jag ringde hälsorådgivningen, för tänkte om vi borde gå och kolla upp att det inte är något allvarligare (hittade t.ex. meningit, dvs. hjärnhinneinflammation, på nätet) men eftersom hon inte mådde illa, hade huvudvärk eller feber så tyckte tanten i luren inte att det var något annat än en muskelspasm. Tycker själv att det låter så konstigt att en tre-åring har så där starka muskelvärkar. Värsta smärtan varade i 2-3 timmar och lättade med värkmedicin, men nacken är väldigt stel ännu också. Parkdejten blev inhiberad. Lillgubbens feber fortsätter och just innan läggdags klagade han över sitt högra öra, han har aldrig gjort det tidigare. Igår hos läkaren (som för övrigt inte tyckte det lät alls oroväckande med varken mögel-situationen eller Lillgubbens återkommande symptom, tyckte det "hör till") var öronen okej. Han fick både Panadol och Burana till natten och imorgon måste vi säkert gå och visa upp honom på nytt. För att ännu klaga lite till har jag blivit lite förkyld. Skall bli en hejsan natt!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwKpDwo8KNmfGcVzk9JjgyVypZcCCnBYfgk11x8WQB7D5onbl297iRBJ3rOLE3hmB3RxkLw9EzrJV9x98LtfuWejrFOe2nQWaZftcvcuZdS375HELfWA1TJt8xSKmyRggAhoCUsGVaXCBG/s1600/WP_20131109_001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwKpDwo8KNmfGcVzk9JjgyVypZcCCnBYfgk11x8WQB7D5onbl297iRBJ3rOLE3hmB3RxkLw9EzrJV9x98LtfuWejrFOe2nQWaZftcvcuZdS375HELfWA1TJt8xSKmyRggAhoCUsGVaXCBG/s640/WP_20131109_001.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Bilderna hittade jag i min telefon; sjuka barn och den sista bilden visar hur det nuförtiden ser ut i vår säng nästan varje morgon, då minst ett barn tassat dit under natten eller morgonnatten. En liten dyna och täcke (eller filtu, som Lillgubben kallar det) finns kvar som bevis att någon annan förutom mamma och pappa har sovit där.</i> <i>När månne vi får sova hela nätter igen?!</i></div>
Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-35782373500943912762013-11-02T15:49:00.000+02:002013-11-02T15:50:55.577+02:00Happy Halloween!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2gfJ6lCe1NWuR2Pv2kq18nS5eZOiIuT9Pw9sh_85Uz-01XvY5EyHDnOGEYz3qG5HZxI9lBNYbLz8TTZWH22e3HR-QgkBrXL3i52b0KOI3n84ulWZ1qs80IR3tZ3DLhOvVW05OffEONh2A/s1600/IMG_2679.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2gfJ6lCe1NWuR2Pv2kq18nS5eZOiIuT9Pw9sh_85Uz-01XvY5EyHDnOGEYz3qG5HZxI9lBNYbLz8TTZWH22e3HR-QgkBrXL3i52b0KOI3n84ulWZ1qs80IR3tZ3DLhOvVW05OffEONh2A/s640/IMG_2679.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC_1A9htdplVPSp_Z4Ny-edV_FXwCH6m7H4dMvnahh67ryEW46Ss4KjueherMXb6YEdm2aK-fQ_MrLE3NSYfobqEQAX1x2Ni5BtJG89VWFb06-QWbIn1U6pyPESvi_nMzKBhOav6KHm134/s1600/IMG_2680.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC_1A9htdplVPSp_Z4Ny-edV_FXwCH6m7H4dMvnahh67ryEW46Ss4KjueherMXb6YEdm2aK-fQ_MrLE3NSYfobqEQAX1x2Ni5BtJG89VWFb06-QWbIn1U6pyPESvi_nMzKBhOav6KHm134/s640/IMG_2680.JPG" width="640" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1-hwZ7Bum6dlCWhCZO0DkV-pqkhcB5k5TghJKFpVCotnIySPBYP4VMMTvvKgcyKaAL4kukYR1ZjsHTfshTkwkiriHRC2dP-WCbJ16ztMtJSYUeHtjmbfGYlnvtMqGvw4SF56vDQtgXlKl/s1600/IMG_2681.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1-hwZ7Bum6dlCWhCZO0DkV-pqkhcB5k5TghJKFpVCotnIySPBYP4VMMTvvKgcyKaAL4kukYR1ZjsHTfshTkwkiriHRC2dP-WCbJ16ztMtJSYUeHtjmbfGYlnvtMqGvw4SF56vDQtgXlKl/s640/IMG_2681.JPG" width="426" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Pumpan gröpte vi ur och gjorde ögon och mun åt nog redan förra veckoslutet, men den funkar riktigt bra ännu också. Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-50059711662250890162013-10-31T15:39:00.000+02:002013-11-02T15:39:51.771+02:00LampanÄntligen har vi fått upp lampan, som stått i förrådet snart i 4 år i sitt paket. Lampan, som verkligen förtjänar så mycket mera än att vara inklämd i ett paket i ett mörkt förråd under allt annat bråte. Lampan, som ska få flyga fri som en fågel, som t.ex. en mås.<br />
<br />
Här får ni <i>Måsen</i>, var så goda:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ1tRidFSi2IU0_PorAE9xvkbkdLBNQCEZJQNWi2ZGg40UckzZPHis_LdoknvOSSEmtVGxNN8ChczMxxUVhTp_nNSHlEncmO__kqe9sWGy6KBGm5qExJUL3e4x2ixxoSzSYuXtXyyqW4Hz/s1600/IMG_2658.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ1tRidFSi2IU0_PorAE9xvkbkdLBNQCEZJQNWi2ZGg40UckzZPHis_LdoknvOSSEmtVGxNN8ChczMxxUVhTp_nNSHlEncmO__kqe9sWGy6KBGm5qExJUL3e4x2ixxoSzSYuXtXyyqW4Hz/s640/IMG_2658.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_hhI_SDO4pMaptoVLKM0DHJl3DUYQ992da5g5G04K4O0uZofMkt9bVIIV5Cutguz500hwbaNFcWKffe2Ln9iCaC8YXgFCr-fHKDlACgrxz4mfVU5B4Bhr-FLo3V4hOfdQ2SjpQkm8Lvv6/s1600/IMG_2654.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_hhI_SDO4pMaptoVLKM0DHJl3DUYQ992da5g5G04K4O0uZofMkt9bVIIV5Cutguz500hwbaNFcWKffe2Ln9iCaC8YXgFCr-fHKDlACgrxz4mfVU5B4Bhr-FLo3V4hOfdQ2SjpQkm8Lvv6/s640/IMG_2654.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEJq9oM2X9a1yrT_ZMyqkyHeqlexRpNQHXAmu9QKAxNpU6Hg1lHWvGJu4KyAl2udDCxeD6njtnoQT7qUepasu14Tc75XVaP1JG4BF3hYUZ_yMNvbVOsmX8JApRaQqLhgeJtiN0I2VPzHsM/s1600/IMG_2656.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEJq9oM2X9a1yrT_ZMyqkyHeqlexRpNQHXAmu9QKAxNpU6Hg1lHWvGJu4KyAl2udDCxeD6njtnoQT7qUepasu14Tc75XVaP1JG4BF3hYUZ_yMNvbVOsmX8JApRaQqLhgeJtiN0I2VPzHsM/s640/IMG_2656.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ_QQw1VHTvkvWfrgbgLwbDaIlfJgsavM3sulrCFUdWDD22LFKjwWZUO2gQcHvrWX92rV5K0wrBqlkdfHxpsLFgxVJs4a42ZxKRk0CdIwh7tCkihv49pro6GYDqOZgdzshwOhJ8tgS9TgY/s1600/IMG_2667.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ_QQw1VHTvkvWfrgbgLwbDaIlfJgsavM3sulrCFUdWDD22LFKjwWZUO2gQcHvrWX92rV5K0wrBqlkdfHxpsLFgxVJs4a42ZxKRk0CdIwh7tCkihv49pro6GYDqOZgdzshwOhJ8tgS9TgY/s640/IMG_2667.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Ja, lampan är ju Yki Nummis<i> Lokki</i> (=mås), if you get my bad humor... Och så syns det allt möjligt bråte i bakgrunden på bilderna och våra härliga halvfärdiga väggar... Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-1683723017542165212013-10-23T21:38:00.000+03:002013-10-24T23:39:08.437+03:00Den tråkiga dagenIdag var det då den tråkiga dagen. Dagen jag önskade aldrig skulle komma. Dagen då jag fick budet att jag inte kommer att fortsätta jobba på min <a href="http://underkastanjens.blogspot.fi/2013/09/dalig-arbetssituation.html" target="_blank"><b>nuvarande arbetsplats</b></a> efter december. Då jag talade med min chef gissade jag ju nästan vad det var fråga om och kunde förvänta detta, men nog kändes det ändå helt asigt. Var inte riktigt på humöret att bli och diskutera mer om saken just då, men skall nog ännu tala med henne om saken lite på samma gång som jag frågar om hon kan rekommendera mig osv. Jag var lite nedstämd hela dagen och när jag klädde på mig efter en vattenterapi blev jag tårögd eftersom jag fattade att jag förmodligen inte kommer att hitta ett jobb där jag skulle få vara lika mycket i bassängen som nu. Det är verkligen något jag älskar, vattenterapi. Och hela mitt nuvarande arbete. Skit också, saaattan!!Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-13852087040493489352013-10-22T14:13:00.000+03:002013-10-23T23:13:45.475+03:00SnönIdag hade första snön lagt sig på marken. Förra fredagen regnade det någon slags snöslask, men det blev inte på marken utan smalt genast bort. Men idag var marken vit och vi kunde glida ner för en backe med vagnen med Lillgubben när vi fört Flickan på dagis. Fast på dagen smälte ju den här snön också bort.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxByHnjLfwHFcPF3oG0cGRUqC1MOJJr2Q32DocAa_PMLTtma6biUo0Usmdueu7qQjAgHCo8waONjgm9JdUYmDXxz1Dw0xsZldeX2N3H4yN2QqJN5sJS_dOc0HjNnynUSkqRcnfQXaPAt5y/s1600/WP_20131022_001.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxByHnjLfwHFcPF3oG0cGRUqC1MOJJr2Q32DocAa_PMLTtma6biUo0Usmdueu7qQjAgHCo8waONjgm9JdUYmDXxz1Dw0xsZldeX2N3H4yN2QqJN5sJS_dOc0HjNnynUSkqRcnfQXaPAt5y/s640/WP_20131022_001.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmp_6oZWbtkoCiBlJY3nPwEEIGY_-0zL4X58plK6WW88LnVRlZGHZzkVVK1CUwDCGtcbKEQkD1xdXFJFYYlf2Nai1rYJE-2Hsl3PmLInpHnZ2Xl2azdzIDuHS9Mca7F2QAba98XpJwRK09/s1600/WP_20131022_003.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmp_6oZWbtkoCiBlJY3nPwEEIGY_-0zL4X58plK6WW88LnVRlZGHZzkVVK1CUwDCGtcbKEQkD1xdXFJFYYlf2Nai1rYJE-2Hsl3PmLInpHnZ2Xl2azdzIDuHS9Mca7F2QAba98XpJwRK09/s640/WP_20131022_003.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFXsE59a8cr33bHSTRGVP5KvMcfEEJb60e4uO0tP70GYoEB_4mTE9FJ0tCGZQQ_-aLoss5vomQoOldv1aN76BB6wKGP0jtKSleLdEmrvtrnQSUWakQ2OFY0JYpahofXOgw8390UyvBPIfo/s1600/WP_20131022_005.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFXsE59a8cr33bHSTRGVP5KvMcfEEJb60e4uO0tP70GYoEB_4mTE9FJ0tCGZQQ_-aLoss5vomQoOldv1aN76BB6wKGP0jtKSleLdEmrvtrnQSUWakQ2OFY0JYpahofXOgw8390UyvBPIfo/s640/WP_20131022_005.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8-K945T-lvXPySd2ylPTejI-xv6ZxUOBoh4dWanSnVIboeN19D36JwpLWuNCLg-U5ia5yWs5ikU-tVLQVreS3Zi8fhnBW8FK-uw9PjV243VK0MigpMd0_kVv2uvikfdC1kHpjoQ5C84fp/s1600/WP_20131022_006.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8-K945T-lvXPySd2ylPTejI-xv6ZxUOBoh4dWanSnVIboeN19D36JwpLWuNCLg-U5ia5yWs5ikU-tVLQVreS3Zi8fhnBW8FK-uw9PjV243VK0MigpMd0_kVv2uvikfdC1kHpjoQ5C84fp/s640/WP_20131022_006.jpg" width="360" /></a></div>
<br />Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-83780151000623183772013-10-21T21:26:00.000+03:002013-10-25T22:23:10.910+03:00Kallt!Hrr, vad det var kallt i morse. -7 grader visade termometern och jag grävde fram vinterhalarna. Lillgubben fick ärva storesysters svarta Ticket halare, i storlek 92, som hon använt i 2 vintrar. Den är en aning stor åt honom (halaren är av äldre modell och motsvarar mer storlek 98 än 92), men han kan bra använda den. Flickan har en ny Isbjörn of Sweden halare, som jag köpte med enorm rabatt på barnmässan. Samma mässa där Flickan och jag var de första<span style="background-color: white;"> <a href="http://kakkakaffe.com/2013/april/sen-sist.html" target="_blank"><b>Kakkakaffe</b></a></span>-läsarna vid Varuste.nets monter och fick välja en skaljacka av Isbjörn. Som tur köpte jag en halare i storlek 104, fast den då såg så enorm ut på henne. Nu är den perfekt. 98 skulle säkert ha varit för liten. Jag har köpt en begagnad Ticket halare i samma storlek för en halv evighet sedan och den är alldeles för stor ännu, den motsvarar säkert 110, om inte ännu större.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYp4PtR1QTJJkvpZB0ep2pyi-R-b-Zecve__niAYMxhHd0eixgWP6c35Y-kksqD3VgWp5xZauTeNq6qlO92yazChDAo3zbPPPHMetMBwLkqGaI58M9TDOGBgPSZFFm8ztdt_hf7eMbsTqw/s1600/WP_20131021_002.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYp4PtR1QTJJkvpZB0ep2pyi-R-b-Zecve__niAYMxhHd0eixgWP6c35Y-kksqD3VgWp5xZauTeNq6qlO92yazChDAo3zbPPPHMetMBwLkqGaI58M9TDOGBgPSZFFm8ztdt_hf7eMbsTqw/s640/WP_20131021_002.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
På eftermiddagen var det ju redan varmare och vinterhalarna var för varma. Tror vi ännu skall försöka klara oss med ylle-/fleeceoverall och höstkläder. Vill ju inte heller att vinterhalarna skall slitas redan nu när det inte finns någon snö (fast det är ju inte sagt att det finns det på vintern heller), så att det inte håller värmen på vintern.<br />
<br />
Lillgubben blev för övrigt hemma, han hade lite stegring och piper och rosslar väldigt mycket igen. Det låter så tungt och svårt när han andas stackaren, så vi har fått ge astmamedicin åt honom flera gånger om dagen. Jag blir hemma med honom ännu imorgon. Flickan däremot vill till dagis. Hon får ha lite kortare dagisdagar, idag var hon ungefär 4 timmar på dagis eftersom vi var där just innan lunch.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-5185175737022930282013-10-18T22:31:00.000+03:002013-10-24T23:34:40.945+03:00HemmafrissaFick spunk med mitt hår idag när jag var i butiken, och köpte hårfärg. Visst har jag tänkt på det redan länge, men skjutit undan tanken och tänkt vidare att det ljusa nog minskar då man klipper topparna. Men nog fanns det ju massor kvar av det där ljusa, speciellt framme och i det översta lagret, de nedre hårstråna var nästan helt mörka. Jag har färgat håret senast kanske för 1,5 år sedan, och har haft en ganska lång utväxt. Mitt hår har varit allt mellan platinablond och mörk, mörk brun under åren, och jag själv tycker att jag passar bra med både mörkt och ljust. De senaste åren har jag dock haft ljust, och nu var det gult i ändorna med en mycket mörkare utväxt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIE_gC8522Mz4AMDQ_K1Do1yFYW_XCRjhg4t3mu4BhpQHq7EEhEyjTPfrDEzaA8I_Q1LvY9WhMAqsrPF99V4wy4MicPEEOv3-U08bIbG8xr0hqDcj43VY7UUrdThi09lEYd_KjHWB_e9ej/s1600/WP_20131018_010.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIE_gC8522Mz4AMDQ_K1Do1yFYW_XCRjhg4t3mu4BhpQHq7EEhEyjTPfrDEzaA8I_Q1LvY9WhMAqsrPF99V4wy4MicPEEOv3-U08bIbG8xr0hqDcj43VY7UUrdThi09lEYd_KjHWB_e9ej/s640/WP_20131018_010.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi55m9nwMznwPnFEgQrQER1cOn70GxOiJjpT_bs4lpCMofGCxwxGiLpkB7CdqUwnQ0Gd-mCu3NCC0xf4TKSgIwcMGmNUzOCFhQukLHN4XDFz9F7eJYszGFAOBZB88GQE2OTV5cOP0pEqqoX/s1600/WP_20131018_012.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi55m9nwMznwPnFEgQrQER1cOn70GxOiJjpT_bs4lpCMofGCxwxGiLpkB7CdqUwnQ0Gd-mCu3NCC0xf4TKSgIwcMGmNUzOCFhQukLHN4XDFz9F7eJYszGFAOBZB88GQE2OTV5cOP0pEqqoX/s640/WP_20131018_012.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhacv37Y1VUgEqDgOC367-Mb5igyg4OAkrLQnxLhCH7lYKlUr4ZEz2X9vm_6kvM__qu1qOrpLoKtG8YFLYaGW8mQmOWvBzqpGucD3iTTMtgzag_dgV9PifKmcgabkHs2yyaY0xNdR8ywbEt/s1600/WP_20131018_007.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhacv37Y1VUgEqDgOC367-Mb5igyg4OAkrLQnxLhCH7lYKlUr4ZEz2X9vm_6kvM__qu1qOrpLoKtG8YFLYaGW8mQmOWvBzqpGucD3iTTMtgzag_dgV9PifKmcgabkHs2yyaY0xNdR8ywbEt/s640/WP_20131018_007.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<i>Färgskillnaden på hårtopparna och rötterna.</i><br />
<br />
Jag stod länge och velade med färgerna, hade redan bestämt mig för en ljusare ton men när den inte fanns i butiken tog jag en mörkare, och nu när jag sitter och väntar att håret skall torka efter färgningen börjar det kännas bra att jag tog den mörkare. Tror den ljusare skulle ha varit lite för ljus. Jag har färgat håret med hemmafärger säkert senast på högstadiet och var lite skeptisk över hur det skulle gå. Tog bara ett färgpaket, för jag tänkte att jag färgar den ljusa halvan av håret och det som blir kvar sätter jag i hårbottnet. Som sagt väntar jag ännu på att få se resultatet. Måste be någon annan kolla imorgon i dagsljus om färgen blivit jämn, jag färgade håret nämligen ensam, så vet inte alls hur det blev där bak t.ex.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3g25qNTHay0jF9JuTqI5vQvRZzFmbLBYYD1LX4hmq4offWaajlpollX3w2JlSHhunJHCRkLoK3ZUnu6NUGxEExZ_KajEpxLebA7MK8dTQ0OyLeRPt7Wi0gh7Cm0nxq_NL_jyP2GjMUmU7/s1600/WP_20131019_004.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3g25qNTHay0jF9JuTqI5vQvRZzFmbLBYYD1LX4hmq4offWaajlpollX3w2JlSHhunJHCRkLoK3ZUnu6NUGxEExZ_KajEpxLebA7MK8dTQ0OyLeRPt7Wi0gh7Cm0nxq_NL_jyP2GjMUmU7/s640/WP_20131019_004.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbI5pXQPCLrflVequh2uCU3jPTNv8gqiA9nZ6mePG92G5b7KeaNDy0QjJgLPhNrNIHz8vQLx72P4Pvorn8rJuz6HmD5Dpl9XCqwhMQTC3hJWAVuXOpBg8wzC3eJHCF-VYjJPIyqP7LhOQC/s1600/WP_20131019_003.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbI5pXQPCLrflVequh2uCU3jPTNv8gqiA9nZ6mePG92G5b7KeaNDy0QjJgLPhNrNIHz8vQLx72P4Pvorn8rJuz6HmD5Dpl9XCqwhMQTC3hJWAVuXOpBg8wzC3eJHCF-VYjJPIyqP7LhOQC/s640/WP_20131019_003.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Jag har haft som tanke att inte behöva färga håret hela tiden, så jag hoppas det här blev så nära min egen hårfärg som möjligt. Det är också en orsak varför jag har skjutit upp tanken att färga det tidigare. Fast egentligen skulle jag nog vara sugen på riktigt blondt hår igen. Eller riktigt mörkt. Jag tycker jag passar bättre i kalla toner och tyvärr är min egen hårfärg varm. Men det får nu vara så naturligt som det bara kan vara så här färgat. En stund i alla fall. Men jag kommer nog så att få stryk av min kompis, som är frissa, när hon hör att jag färgat håret med butiksfärger... Ups!Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-36128808009292573922013-10-09T21:08:00.000+03:002013-10-10T00:08:33.939+03:002 årGrattis min lilla älskling!! Mammas lilla nosedjur. Vill bara krama om dig och berätta hur fin du är.<br />
<br />
<img alt="" class="spotlight" src="https://fbcdn-sphotos-b-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/993293_10151489057917234_301770989_n.jpg" style="height: 636px; width: 423px;" /><br />
<br />
Det här är en bild från sommaren, men den beskriver Lillgubben så väl. Finurlig, hittar på allt möjligt, och GLAD. Skrattar alltid. Och joxar vad han hinner. Ska kolla om jag hittar en lite nyare bild imorgon.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-40740671593089270742013-10-08T22:48:00.000+03:002013-10-11T22:05:35.006+03:00En nästan två-årings önskemål Och vad önskar den snart två-åriga filuren sig till födelsedagspresent, det har en del frågat. För tillfället älskar han alla möjliga piipaa-bilar som han kallar brandbilar, polisbilar, ambulanser och paketbilar. Lastbilar, bussar och tåg är också pop. En tid sedan gick vi förbi legohyllan i butiken och Lilleman fastnade för brandbilarna, ambulanserna och lyftkranarna på duplopaketen.<br />
<br />
Pussel och böcker är väldigt omtyckta. Träpussel är bäst eftersom Lillgubben också har en fas på gång då han vrider sönder vanliga paff pusselbitar. Knopp pussel börjar dock vara lite för lätta och tråkiga enligt honom. Mumin är pop och jag bongade "Vem ska trösta Knyttet" i galna dagar katalogen. Tycker jag hade den som barn men nu hittas den inte. Även den nyaste Pettson-boken, "Findus flyttar ut" kunde vara skoj. <br />
<br />
I klädväg är det byxor som behövs. Jeans har han 3-4 par, men helt vanliga mjukisbyxor i storlek 92, 92/98 eller 100 har han knappt ett enda par eftersom Flickan vägrade använda byxor och skjorta i den här åldern/storleken. Det var bara klänningar och tunikor med strumpbyxor och leggings som dög.<br />
<br />
Släktingar har vi också erbjudit alternativet att delta i "cykelfonden" så vi kan skaffa en större cykel så att Lillgubben får ärva storesysterns gamla.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-86447835775364769352013-10-08T22:01:00.000+03:002013-10-08T22:29:32.264+03:00Nästan tvåImorgon blir den minsta i familjen två år. Fattar inte, två år! När och hur hände det? Han har alltid varit mera bebis av sig än storesystern, men i ett huj har han blivit så stor, så stor. Egentligen började det redan tidigt på sommaren.<br />
<br />
Han började tala helt plötsligt. Visst hade han sagt enstaka ord nu som då, så som mamma, pappa, mölk, blöja, hund osv. Men det var ungefär där. På våren började han tala några tvåordsmeningar och på sommaren prepplade han redan på som bara den. Det gick lika som med allt annat; han funderar, försöker och låter den nya kunskapen mogna en god stund innan han börjar använda den ordentligt. Det gick väldigt fort framåt, plötsligt talade han treordsmeningar, svarade med meningar när man frågade något och kunde byta språk i farten vid behov. Och kunde använda rätt språk med rätt människor. På sommaren då barnen och mannen var ännu 2 veckor på semester, medan jag gick tillbaka till jobbet, och de var hos mannens pappa, talade jag med barnen i telefon. En kväll kunde jag inte skilja på rösterna vem jag talade med eftersom Lillgubben talade på så flytande och det kom fullständiga meningar. Jag måste flera gånger fråga om det verkligen var <i>Er</i> jag talade med.<br />
<br />
<i>Er</i> är det han kallar sig själv. Kommer från slutstavelsen i hans namn. Ibland kallar han sig själv även O. Han är så duktig på dagis, är kompis med alla, hälsar och tackar för dagen med att skaka hand med alla skötare. Och det bästa är att han trivs så oerhört bra på dagis. Dagis, det ska jag berätta mer om i ett eget inlägg. På våren skulle jag aldrig kunnat tänka mig att jag säger det här, men det är verkligen en fröjd att föra barnen till dagis på morgnarna. Att kunna lämna dem där och lita på att de blir skötta så bra som det bara är möjligt. Att kunna lita på personalen, det är väldigt viktigt kan jag säga.<br />
<br />
Nu för tiden har <i>Er</i> börjat sura lite på dagis, och säga emot. Det känns härligt att veta att han känner sig så varm i kläderna att han vågar säga emot skötarna, suras lite och stampa med foten när han riktigt vill eller inte vill något. Hemma har vi också lagt märke till hans vilja som vuxit fram. <i>"Er vill int!"</i> är en typisk mening man hör hemma hos oss, flera gånger om dagen. Flickan har också märkt att Lillebrodern plötsligt själv vill saker och ting, vill leka sina egna lekar, inte hennes. Och det tycker hon inte om. Hon försöker kommendera honom och berättar att han är en bebis ännu och kan inte själv bestämma/göra saker. Och han blir bara sur av det och har börjat knuffas i sådana fall.<br />
<br />
Men deep down är han en väldigt snäll och älskande liten pojke. Han tycker om att kramas och pussas, gör det mycket med sina skötare och med sin "flickvän" Bella på dagis. Även storesyster får många, våta pussar och kramar dagligen vilket hon inte är så nöjd över varje gång. Han kan plötsligt komma och krama om en, nosas och paija på huvudet och sedan fortsätta med det han höll på med tidigare. Han är den finaste och käraste lilla pojke jag vet! Och omöjligt söt dessutom med sitt läspande s-ljud: <i>"Er sätta byssor på."</i>Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-15129396315180020352013-10-07T21:10:00.000+03:002013-10-08T00:19:05.463+03:00FeverishJag har varit hemma med Flickan idag. Förra natten när hon ville gå på toaletten kändes hon väldigt varm, och när vi mätte hade hon 38,2 grader feber. Själv känner jag mig lite si och så, känns som om jag skulle ha feber men har inte ändå. Dottern har haft omkring 38,5 grader feber hela dagen och det gick väldigt smidigt med henne, till min förvåning. Vi förde lillebrodern till dagis först efter 10 idag och hade det väldigt chill på tumis. Tittade på gårdagens The Voice of Kids (dottern är som sagt den största musikälskaren jag vet), åt lunch tillsammans och gick och sova dagssömn. Mannen kom hem lite tidigare än vanligt eftersom det var hans sista arbetsdag idag. Han gick efter Lillgubben från dagis och sedan kom farten igång igen. Fattar inte hur våra ungar orkar springa, hoppa och härja så mycket. Och försök nu sen få en febrig, livlig 3-åring att sitta stilla och ta det lugnt när den andra står framför henne och hoppar jämnfota och uppmanar "Tilda hoppa, Tilda kom och dansa!".<br />
<br />
Nåja, det blir jobb för mig imorgon och den arbetslösa i familjen stannar hemma med sjuklingen. Hoppas vi andra hålls friska eftersom det skall firas födelsedagar på veckoslutet. Lillgubben fyller 2 år på onsdag och mannen 30 år på fredag. På veckoslutet har vi kalas båda dagarna.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-66777348849933240742013-10-07T20:55:00.000+03:002013-10-08T00:21:40.093+03:00Hur blev det med jobbet då?Min egen arbetssituation har inte rett ut sig ännu, men min man hade sin sista arbetsdag idag. Nu är han då arbetslös. Men aktiv och företagsam som han är, har han fixat en studieplats åt sig. Och han kommer att få ungefär samma summa pengar för det som han fått för att jobba hittills. Studierna kommer att ta bara ca. 10 månader och de börjar redan om 2 veckor. Super! Nu borde jag få någon klarhet på min arbetssituation, så skulle jag få lite ro i sinnet.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-24709020189555116132013-09-18T08:36:00.000+03:002013-09-18T08:36:38.121+03:00Dålig arbetssituationSom jag lite snuddade vid saken tidigare, så går det inte så bra på mannens arbetsplats. De har yt-neuvottelut (vad heter det på svenska?!) och mest troligen blir han uppsagd. Hela företaget han jobbar för är en stor röra och det är så komplicerat så jag försöker inte ens förklara det, men de är bara två stycken som gör det där "själva" arbetet och de kommer mest troligen båda två få sparken.<br />
<br />
Inte nog med att hans arbetssituation är denna är ju min arbetssituation också väldigt osäker. Jag har arbetskontrakt till den 22.12 och vet faktiskt inte om jag får fortsätta på min nuvarande arbetsplats eller inte. De är flera som är på vårdledighet från jobbet och ifall de alla kommer tillbaka till jobbet i januari har jag inte jobb men det vet jag senast i slutet av oktober när de måste informera om en ny vårdledighet. Så i värsta fall måste jag vänta 1,5 månad innan jag vet. Och så har jag eventuellt söka arbete-rumban framför mig. Usch!! Alla arbetsplatser som annonserats nu börjar arbetet redan typ i oktober och såna kan jag ju inte riktigt söka. Och så vill jag inte jobba någon annanstans! Det här är just det jobbet jag vill göra, och det finns inte många liknande platser i Finland. Skit också!! Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-22535534978839387562013-09-11T21:15:00.000+03:002013-09-12T20:30:14.345+03:00"Joku taika sulla on"Idag firar vi (eller firar och firar, äter lite choko dagen till ära) vår tredje bröllopsdag, dvs. läderbröllop. Idag har vi faktiskt inte firat vår dag på något sätt, men på lördag skall vi till grannen och fira deras äktenskap (de gifte sig förra veckoslutet), nya hem (de flyttade i maj) och baby (b.f i januari). Min mamma skalla sköta barnen, så kanske vi skålar några gånger för vårt tre-åriga äktenskap också.<br />
<br />
<br />
<a href="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/61502_434328502233_3508155_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" class="spotlight" height="266" src="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/61502_434328502233_3508155_n.jpg" style="height: 479px; width: 720px;" width="400" /></a><br />
<br />
<img alt="" class="spotlight" src="https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/60370_434344937233_5646059_n.jpg" style="height: 636px; width: 423px;" /><br />
<br />
<a href="https://fbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/61702_434344992233_3854311_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" class="spotlight" src="https://fbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/61702_434344992233_3854311_n.jpg" style="height: 479px; width: 720px;" /></a> <br />
<a href="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/60580_434352397233_7419234_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" class="spotlight" src="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/60580_434352397233_7419234_n.jpg" style="height: 479px; width: 720px;" /></a> <img alt="" class="spotlight" src="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/64623_439599257233_2025477_n.jpg" style="height: 600px; width: 399px;" /><br />
<br />
Några bilder från bröllopsdagen. Temafärgen kan ni säkert gissa... Oj oj, bara man kunde leva om sin bröllopsdag! Det var en otroligt fin och lyckad dag med de allra närmaste och käraste.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Miika Ylhäinen har tagit alla bilder. </span>Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-48949884301112241072013-09-09T21:55:00.000+03:002013-09-11T23:20:58.242+03:00Ett super veckoslutDet var ett super veckoslut. Vi fick massor gjort och hela familjen hade bra feeling. På lördag tog vi tag i gårdsarbetet som väntat i evigheter. Vi fick en kompis och en granne som hjälp och arbetet löpte på bra. Grannens fru kom också och hängde på vår gård, underhöll barnen och så åt vi alla tillsammans. Lite senare kom min barndomsvän med sambo och deras 2,5 månader gamla bebis på besök och ungarna var om sig och kring sig över bebisen. Mot kvällen fick vi ytterligare ännu en kompisfamilj på besök. De har en liten och livlig 1-åring, och våra barn nästan grälades om vem som fick leka med "Emmo".<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKX6Dsjl1nLVXnRfwOpk4eaFC3vqk2_rum-W7AxkbAv2fJKdBRZMkK4ueh5fIO4hNflhLN520wZlSnWEoe4D9gJjZjXac_tOMuwNLnGiMZJthRBETXmoA-Q4p9M3r-R-NldxUBMeiXhhGB/s1600/IMG_2365.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKX6Dsjl1nLVXnRfwOpk4eaFC3vqk2_rum-W7AxkbAv2fJKdBRZMkK4ueh5fIO4hNflhLN520wZlSnWEoe4D9gJjZjXac_tOMuwNLnGiMZJthRBETXmoA-Q4p9M3r-R-NldxUBMeiXhhGB/s640/IMG_2365.JPG" width="640" /></a> <i>Blombänken blir till.</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjj4DzR33Jt2p644xGIHp0XUZm9TflI8alQ-_goUFnBip1H8HD0Ve2_FdFXTd3I3exaHggd0OwnvMuLszDwqdVF_eOfWp3JMaCG5vO9ULw55_woQnPiIQFjGBY4W4Vkf2DpEmypv61uJiR_/s1600/IMG_2367.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjj4DzR33Jt2p644xGIHp0XUZm9TflI8alQ-_goUFnBip1H8HD0Ve2_FdFXTd3I3exaHggd0OwnvMuLszDwqdVF_eOfWp3JMaCG5vO9ULw55_woQnPiIQFjGBY4W4Vkf2DpEmypv61uJiR_/s640/IMG_2367.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjboNXDt6K2qpunoiLRJofRBlwt842bTzgwjJblhq8W9eNK9XTPzcXGqee7x3qv8MPTERS4Qcmyko4o3yOEprLV1PhNOCmfI_gBX4zNYCmsfcwRMVeK9k5fM0pSIeTS_aRAOQMrIhH2_E6u/s1600/IMG_2369.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjboNXDt6K2qpunoiLRJofRBlwt842bTzgwjJblhq8W9eNK9XTPzcXGqee7x3qv8MPTERS4Qcmyko4o3yOEprLV1PhNOCmfI_gBX4zNYCmsfcwRMVeK9k5fM0pSIeTS_aRAOQMrIhH2_E6u/s640/IMG_2369.JPG" width="640" /></a></div>
<i>Hundarna var med, den ena njöt av solen och värmen medan den andra sökte sig till skuggan.</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaTJBqW1kxhSB7H88x-8r0_u1e7bgx0A85HlesuLFezmeDYvP_UECpKfaH9Cp0uozCrGXulYQLFm5gOrtexZIiio3DbKdobGGEN42F8VbgwvGprq6RSKeqPZA9fd6nYB301aEgsSeld2kO/s1600/Valokuva.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaTJBqW1kxhSB7H88x-8r0_u1e7bgx0A85HlesuLFezmeDYvP_UECpKfaH9Cp0uozCrGXulYQLFm5gOrtexZIiio3DbKdobGGEN42F8VbgwvGprq6RSKeqPZA9fd6nYB301aEgsSeld2kO/s640/Valokuva.jpg" width="640" /></a></div>
<i> En Instagram- (eller Instance med Lumian) bild från telefonen.</i><br />
<i><br /></i>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixWyMQD2cpfv_kAHNP_5GVwIBhxzjaClXYLVuPe8c5tBjXpaXzTXQ4hWdP4ZwhC-bTqrHgJAQWx-jbiTKp1HW1rxOOEmvu8fsu3laio-XXHrJfNlZdbF941XS_8__UGC6mmXl3iiCDxOEp/s1600/IMG_2382.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixWyMQD2cpfv_kAHNP_5GVwIBhxzjaClXYLVuPe8c5tBjXpaXzTXQ4hWdP4ZwhC-bTqrHgJAQWx-jbiTKp1HW1rxOOEmvu8fsu3laio-XXHrJfNlZdbF941XS_8__UGC6mmXl3iiCDxOEp/s640/IMG_2382.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<i>Lek med "Emmo". </i><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<br />
Vi fick blombänken gjord på lördag och som söndagsgöra hade vi att olja terrassen en andra gång, då min mamma, syster och mostrar från Barcelona och Stockholm kom på besök. Vi åt sushi till lunch, grillade till middag och åt mudcake och glass till efterrätt, samtidigt firade min systers födelsedag som var på torsdag. Vädret var så otroligt fint hela veckoslutet. Kan inte fatta att det är september. Det var så härligt att få träffa så många kära vänner och släktingar under ett och samma veckoslut. Nu är jag full med energi inför veckan.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxFJJkwzdTrGWBxmCFtzE3aA8cpbKiZOD-rQgEKxDd3ii-8N4aeZVXWZBLNuAVbw3r-S6Q_BrwkVkl6-74PYE2lxuFIXi1Ui63L4QSq1EB98Q3IK6hrsduPoH4OArLkqv8UxmCXmONEuNR/s1600/WP_20130908_001.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxFJJkwzdTrGWBxmCFtzE3aA8cpbKiZOD-rQgEKxDd3ii-8N4aeZVXWZBLNuAVbw3r-S6Q_BrwkVkl6-74PYE2lxuFIXi1Ui63L4QSq1EB98Q3IK6hrsduPoH4OArLkqv8UxmCXmONEuNR/s640/WP_20130908_001.jpg" width="640" /></a></div>
<i>Telefonbild på vår storfamiljs middag.</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ3BJx4q9Oq8SAsqsB6dqSUWltapukHdUBicB1Vf7tTUwrh9xr7f3w3na2qCPNLXlqd8LaVw4oiWfDCrPQaWC2-zzOaFj5PoCz8uuUP-pG5UyUn1LUaVBG8gVSbtEVsjDIQ5-kT4YjQZQ-/s1600/IMG_2384.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ3BJx4q9Oq8SAsqsB6dqSUWltapukHdUBicB1Vf7tTUwrh9xr7f3w3na2qCPNLXlqd8LaVw4oiWfDCrPQaWC2-zzOaFj5PoCz8uuUP-pG5UyUn1LUaVBG8gVSbtEVsjDIQ5-kT4YjQZQ-/s640/IMG_2384.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlR7KieDEpWnHUxltvgvwHBcxKfOPaVEcORsJQNci43l02hI5jDLdeqc710ZzZG7S59vxoMZe5WyT1ZL_u9wbebTDHDvgHHWRlvjxYz5oSK-lxv1BaC_mLnOhBPilQXt1vTDKx-uRaj10g/s1600/IMG_2385.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlR7KieDEpWnHUxltvgvwHBcxKfOPaVEcORsJQNci43l02hI5jDLdeqc710ZzZG7S59vxoMZe5WyT1ZL_u9wbebTDHDvgHHWRlvjxYz5oSK-lxv1BaC_mLnOhBPilQXt1vTDKx-uRaj10g/s640/IMG_2385.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiI1-HzJxmyXeiOR8HqDtqdxxR5Ky8_BjPKN2G8kzeDoCfK8jYHulHS6EAzBGlH49wocxhCd5nhWbA0oc9vpo3uu1XbNkaKHZSDIZ7JEnuQ77NmpggeOoXYny-X2vjMdhmPseEu8AoiLta0/s1600/IMG_2386.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiI1-HzJxmyXeiOR8HqDtqdxxR5Ky8_BjPKN2G8kzeDoCfK8jYHulHS6EAzBGlH49wocxhCd5nhWbA0oc9vpo3uu1XbNkaKHZSDIZ7JEnuQ77NmpggeOoXYny-X2vjMdhmPseEu8AoiLta0/s640/IMG_2386.JPG" width="426" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<i>Ungarna såg "fancy" ut i sina solglasögon. Mostern från Barcelona har rest och bott runt i världen och talar väldigt internationellt. Båda ungarna nappade upp engelska ord som de nu upprepar om och om igen.</i><br />
<br />
Jag fattar ännu heller inte hur jag ska kunna lägga till bilder från min telefon till bloggen. Något program (kanske Google+) fungerar bara med Android och iOS och jag har en Nokia, Windows Phone. Har försökt med telefonen rakt och nu via SkyDrive, fattar inte. Synd, eftersom jag har mycket mera bilder från veckoslutet på telefonen...<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Edit: fick nu några bilder laddade från telefonen via SkyDrive med mannens data. Skulle ännu vilja lära mig att ladda dem rakt med telefonen...</span>Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-75581066675397639942013-09-05T21:50:00.000+03:002013-09-10T23:50:34.490+03:00KontrollenPå tisdag var vi på kontroll på Barnkliniken. Det togs nya röntgenbilder och så träffade vi en ortoped/kirurg. Där var en ung läkare och en äldre kirurg-/ortopedstuderande också på plats. Det var alltså en lärningssituation där läkarna först diskuterade sinsemellan om vården (på engelska) och sen berättade själva ortopeden väldigt kort åt oss samma saker.<br />
<br />
Jag hann se bara en liten glimt av röntgenbilden snabbt på datorskärmen, och vad jag såg så hade benbitarna kommit närmare varandra men de var ännu snett, inte i rak linje alltså. <br />
<br />
Läkaren berättade att Flickan skall ha bärslyngan ännu i två veckor och så får vi ta bort den. Till en början kan Flickan lite akta armen och eventuellt inte röra så mycket på den, men så småningom kommer armen att ha tillbaka sin normala rörelse. Flickan får ingen fysioterapi, inga övningar hon skall göra och så ska vi dessutom inte ens gå på någon kontroll mera. Läkaren sade att benbrottet läks av sig själv och inga kontroller/röntgenbilder behövs ifall allt går bra och inga komplikationer uppstår. Jag tycker det låter så galet att det inte kontrolleras på något sätt att benet läkts bra och i rätt position. Tänk om det börjar krångla till senare i livet.<br />
<br />
Vi kollade upp med två andra läkare (en bekant och en annan bekants kollega) om vårdrekommendationen verkligen är sådan och båda två svarade ja. Efter att jag berättat åt alla arbetskompisar hur skum vår läkare var råkade jag se honom på tv. Han är tydligen med i "Pieniä potilaita" serien. Den där mannen med en rosa Me&I mössa på huvudet. Så kanske han är riktigt skicklig och kan sin sak när han är på tv...<br />
<br />
Han tyckte också att Flickan kan bra gå på dagis fastän hon har bärslyngan och benbrottet inte ännu har läkts. Skötarna på dagis var alldeles skräckslagna när de hörde det, men mannen är nu ännu hemma med henne eftersom det inte är så bra situation på hans arbetsplats. <br />
<br />
Det är bara ganska tungt att var hemma med henne, hon är arg som ett bi nästan hela tiden. Och är hon inte det gråter hon. När tar det här trotset slut?! Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-6558937644902578782013-08-30T22:32:00.000+03:002013-08-31T00:38:58.936+03:00På botten Voj skit ändå! Ja, nu skulle jag verkligen kunna svära mycket fulare också. Voj satan!!! Skulle bara ha hållit munnen fast på onsdag. Igår blev det bara värre. Det värsta hittills.<br />
<br />
Vi skulle åka ut och cykla och jag hade spännt Flickan fast i cykelsitsen och skulle sätta hjälmen på mig själv. Cykeln stod mot sitt stödben och lutade mot mig, då Lillgubben råkade knuffa till cykeln i misstag. Cykeln började falla ifrån mig och jag fick inte tag i den så hela cykeln med Flickan i föll omkull. Flickan fick ont i armen just nedanför axeln. Min första tanke var att den är bruten, men mannen igen tyckte det såg ut som om axeln var ur led. Lillgubben fixades till farmor för att skötas och vi ringde till hälsorådgivningen (10023) eftersom det inte finns direkt nummer till Barnklinikens jour någonstans (Why?!!). De tyckte att vi skulle ringa 112 och åka med ambulans till Barnkliniken ifall axeln verkligen är ur led. Vi ringde 112 och lite senare hade vi en ambulans på gården. Två män undersökte Flickan, som hade lugnat ner sig helt otroligt fint och grät och klagade över smärta bara då man försökte röra på armen. De tyckte att axeln inte är ur led och de verkade vara av den åsikten att det inte var något mer allvarligt med armen. Vi fick alltså åka till Barnkliniken med egen bil. Väl framme undersökte först en skötare Flickan och hon verkade också väldigt säker på att det inte var något. Flickan fick ändå värkmedicin och vi fick gå och vänta på läkaren. Läkaren sa genast bestämt att axeln är på plats, men sedan noterade han svullnaden som jag själv lagt märke till. Han skickade oss till röntgen och mumlade något om en möjlig fraktur, men sade det egentligen bara i förbifarten. Jag gick med till röntgen med Flickan och hon var så otroligt duktig. Gjorde precis allt som krävdes och flyttade på armen fast det gjorde så ont. Röntgenskötaren sade att de inte får säga något om resultaten men för att det var så klart ett benbrott, berättade han det för mig och uppmanade mig att försöka hålla armen riktigt stilla. Min stackars lilla älskade dotter! Vad måste hon gå igenom?<br />
<br />
Vi gick och väntade på läkaren på nytt och han bad oss inte ens in till sitt rum utan kom och berättade att det är fråga om ett benbrott och skickade oss iväg till akuten för att träffa en kirurg. Gud, vad orolig jag blev när jag hörde ordet kirurg. En skötare kom och vägde Flickan så hon skulle få rätt dos värkmedicin. Hon vägde för övrigt 14,5 kg till min förundran, för 5 månader sedan vägde hon 13,4 kg, tycker hon börjat gå bra upp i vikt för hennes vikt har ju varit ett litet problem enligt rådgivningen.<br />
<br />
Men ja, vi fick gå in på ett rum och Flickan fick mera smärtstillande medicin. Vi tentade skötaren och hon svarade oss. Hon berättade att det inte behövs någon operation och förmodligen inget gips heller. Hon sade att barnens benbrott, speciellt så här unga barns, läker bäst då armen hänger i en bärslynga. Hon talade hela tiden om benbrott (murtuma) och jag frågade henne att benet är då inte helt av, till vilket hon svarade att det nog är helt av ordentligt. <br />
<br />
Vi blev och vänta på kirurgen och mannen gick efter mat åt oss, eftersom ingen hade ätit på en evighet. Kirurgen kom och bekräftade att ingen operation eller gipsning behövs, han skrev ut recept på värkmedicin, kollade bärslyngan med skötaren och skrev på alla lappar och blanketter. Vi fick ännu se röntgenbilden innan vi åkte hem, och huj fan sådan bild! Visst, fin fraktur med tanke på hur nätt benet gått av men så hemskt att se hur stor skada det på riktigt skett. Printern fungerade inte men på tisdag när vi skall på kontroll röntgen kan vi be om att få en kopia på bilden. Skall visa den sedan, den är ganska rojsig. <br />
<br />
Nu är det värkmedicin och immobilisation i bärslynga som gäller. Tre veckor skall Flickan vara i hemvård, inget dagis alltså. Föräldrarna får lön för fyra dagar man sköter ett sjukt barn hemma. Mor- och farföräldrar är ännu i arbetslivet eller bor långt borta så vi har egentligen inga möjliga skötare. Hur fan skall man klara sig ekonomiskt om ingen stöder föräldrarna på något sätt?! Vi måste ännu kolla upp med rådgivningen mm.<br />
<br />
Men vilken otrolig tjej jag har! Hon har varit så bussig och duktig hela tiden. Klagar inte över något onödigt. Det känns som att hon klagar alldeles för lite, tror vi båda föräldrar skulle klaga helt klart mera i hennes situation. Vilken tapper hjältinna! <br />
<br />
Uh, jag skulle ha så mycket mera att skriva, om mina känslor o.s.v. men det är så asigt med telefonen. Men så mycket kan jag säga att nu har jag ganska "paska fiilis"; skyller mig själv och så börjar det kännas att jag snart tagit emot allt jag är kapabel till just nu. Det börjar liksom vara nog nu.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-71837921994133447472013-08-28T22:25:00.000+03:002013-08-30T22:29:00.553+03:00DownhillOj, oj, oj! Nu börjar nerförsbacken igen. Min första antibiotika hjälpte inte och jag överlevde det där ena veckoslutet endast med hjälp av en massa värkmediciner. Genast på måndag (för en vecka sedan) var jag på nytt hos läkaren. Det togs röntgenbilder för säkerhets skull och högra bihålan var nästan full med var, eller vad det nu sen är som samlas där. Yäk! Fick en ny antibiotika och någon slemmlösande medicin samt nån medicin som skulle skydda magen och förhindra diarré mm. Det tog länge innan medicinerna började verka men sist och slutligen hade symptomen försvunnit. På måndag denna vecka tog jag sista medicinerna och på tisdag blev jag rödprickig. Undrade faktiskt redan på måndag när jag måste ta min astmamedicin flera gånger för att kunna andas ordentligt eftersom jag inte normalt behöver ta den alls. På natten till tisdag kliade mina innerlår en del men fattade inte att det var medicinen. Trodde det var en dragkedje på en dyna jag hade mellan knäna. Nästa förmiddag då prickarna hade spridits ända upp till bröstkoegen fattade jag vad det var fråga om. Nu har jag en kortisonkur och äter antihistamin mot en allergisk reaktion som jag fått av någon av de tre medicinerna jag hade. Själv misstänker jag antibiotikan, eller penicillinen egentligen. Hittade mycket info om den på nätet, att den orsakat just sådana här symptom. Andningssvårigheterna lättade som tur redan igår men nipporna blev ännu värre under natten. Nu är jag alldeles täckt med exem, från topp till tå... <br />
<br />
Mannen min har hemska ryggbesvär, eftersom Lillgubben råkade hoppa på den just när mannen gjorde sin ryggjumppa. Han har haft problem med ryggen tidigare också men inte så här svåra på evigheter. Nu är det verkligen illa, han kan inte röra på sig ordentligt och därmed inte riktigt delta i hemsysslor eller barnskötsel heller... <br />
<br />
Jep jep, vali vali.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-43052989598657665762013-08-15T23:53:00.000+03:002013-08-16T13:29:08.733+03:00Min tid?Ja, min egen tid. Vart försvann den idag? Jo, till att försöka få en viss unge man att sova. Han somnade för en stund sedan, kl. 23.24. Det är ju just den tiden en knappa två-åring ska börja sova. Vet inte vad det är för fas nu, är det någon allmänn separationsångestsfas eller har han bara något eget på gång. Det har hållit på nu i några månader att han haft svårt att somna men inget jämfört med denna kväll. Vi börjar vara rådlösa nu. Och när man ännu lägger till Flickans enormt svåra trotsperiod är vi som föräldrar verkligen helt borta med vinden.<br />
<br />
Och stackars jag som just idag skulle ha behövt lite egen tid att bara slöa och vila. Jag har haft hemsk värk hela dagen, det började egentligen redan igår men jag fattade inte vad det var förrän idag. Förra natten vände jag och vred mig till halv tre innan jag medgav att en värkmedicin inte hjälpte och tog en till och kunde börja sova. Idag var jag hos läkaren och fick antibiotika mot bihåleinflammation. Nu börjar den och värkmedicinen äntligen funka, så kanske jag också får sömn. <br />
<br />
Imorgon har jag mannens laptop så det kanske går lite lättare att skriva inlägg. Jag kunde inte lägga till några bilder igår som det kanske märktes. Måste konsultera min kompis med likadan telefon... <br />
<br />
Natti natti!Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-21310517407856547162013-08-14T23:44:00.000+03:002013-08-14T23:44:31.561+03:00PyjamasdagenIdag har vi hängt i pyjamas hela dagen. Eller tja, jag hade nog ordentliga kläder på mig när vi var till matbutiken och apoteket, men ungarna klädde bara ytterkläder på pyjamasarna. <br />
<br />
På måndag var Lillgubben snuvig men annars ok. Barnen började på dagis igen, nu på det nya dagiset (jee!!) och mannen gick tillbaka till jobbet. Måndag kväll steg febern och på tisdag blev mannen och ungen hemma. Jag kände mig lite krasslig hela dagen och på eftermiddagen när jag kommit hem från jobbet slog flunsan till ordentligt. Och nu är vi flunsiga alla tre; barnen och jag. Mannen åkte på arbetsresa och kommer hem imorgon för att åka iväg på nytt på fredag.<br />
<br />
Dagen har gått förvånansvärt bra med tanke på hur mycket man fått gräla med Flickan nuförtiden och hur jobbig hon har varit. Mer om det i ett eget inlägg. <br />
<br />
Eftersom mannen är borta skriver jag det här med telefonen och tycker att det är lite skrangligt. Få se om jag kan sätta till några <br />
bilder alls...Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-76044360292422337742013-07-26T16:12:00.000+03:002013-07-26T16:17:29.736+03:00DominoeffektenNåja, nu väntar jag med skräck vad som går sönder till näst: tvättmaskinen, diskmaskinen, tv:n eller något annat lika dyrt. Först var det min telefon för två veckor sedan som bara plötsligt blev svart. Den fungerade nog men man såg inget. Jag kunde svara när någon ringde men hade ingen aning om vem det var som ringde. Att läsa meddelanden var rätt omöjligt och att ringa någon var också ganska svårt ifall man inte kom ihåg numret utantill. Ibland kunde man i några sekunder se vad det stod på skärmen men för det mesta var det bara svart. Nu försöker jag lära mig använda min nya smartphone...<br />
<br />
Igår när vi kom hem från stugan och efter att barnen lagt sig, skulle jag sitta en stund och surfa på datan. Jag hade stängt av den innan vi for och igår när jag försökte sätta igång den gick det inte. Ibland kom startrutan fram men det var allt, datan gick inte på. Och ibland var det bara svart. Mannen misstänkte att hårdskivan nu fått nog av allt strul, då <b><span style="color: magenta;"><a href="http://underkastanjens.blogspot.fi/2013/06/long-time-no-see.html" target="_blank">den lossnat</a></span></b> osv. Så nu borde jag då skaffa mig en ny laptop också. Great!<br />
<br />
Som sagt får jag ingen lön av majoriteten av mina semesterdagar och eftersom jag bara jobbar 75% är lönen i sig inte något att hurra över just nu. Jag har en hög räkningar som väntar på att bli betalda så jag har verkligen inte råd att skaffa mig en ny data just nu... Äh, måste kolla om jag skulle klara mig med bara telefonen (och mannens data nu och då) i några månader. Jag har födelsedag i början av december och kunde önska mig lite sponsring till en ny data istället för andra gåvor av föräldrarna t.ex.Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-46685800166856907292013-07-26T14:34:00.000+03:002013-07-26T15:35:24.407+03:00Semestern tar slutNu börjar mina semesterdagar ta slut, känns riktigt vemodigt att måsta gå på jobb på måndag. Själva jobbet känns inte illa men det att resten av familjen får fortsätta semestra ännu i två veckor och åka ut på landet och till skärgården, medan jag måste stanna här i stan. Dessutom gick den här semestern alldeles för fort. Det känns som om jag inte hann med någonting. Egentligen hade jag bara 4 dagar sommarlov, men jag tog semester på egen bekostnad så att jag fick vara 2 veckor på semester samtidigt som resten av familjen.<br />
<br />
Jag skall skriva ännu skilt om vad vi gjort under sommaren och försöka få bilder till, måste använda mannens arbetsdata eftersom min egen laptop nu slutligen sagt upp kontraktet... :(Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5690141676896081259.post-36845360999688765752013-07-15T22:31:00.000+03:002013-07-16T00:01:40.837+03:00BestämtIdag fick jag ett samtal av en dagisföreståndare och hon erbjöd oss två platser på det dagiset som vi önskade. Vilken lättnad!! Jag sa det åt henne också flera gånger i telefonen, hur glada och nöjda vi blev. Hon berättade att hon hade hört av sin personal att de blivit bekanta och nära med våra barn och oss under tiden de evakuerat på vårt (nu kan jag säga gamla) dagis och tyckte som skötarna också att det var rätt att vi fick platserna. När hon berättade om att de kommer att fortsätta evakuera men på ett annat ställe och frågade om det hade varit tal om det, och jag berättade att vi hört om det och att det egentligen passar oss utmärkt eftersom vi bor på gåavstånd blev hon jätteglad och tyckte att det här absolut var menat. Hon lät väldigt trevlig!<br />
<br />
De skall göra ett hembesök fastän personalen är bekant från förut och hon uppmanade oss att mjuklanda några dagar ifall vi har möjlighet. Dagiset öppnar 5.8 och min man är på semester ännu den veckan så troligen går de till dagiset för att leka och eventuellt äta i slutet av veckan. Hon tyckte att det kunde vara bra att bekanta barnen med det nya dagiset fastän personalen och majoriteten av barnen är bekanta från förut eftersom platsen är ny för alla. Jag hade lust att berätta om våra erfarenheter på sommardagiset, då platsen var ny för barnen och skötarna samt barnen alldeles obekanta, och ingen mjuklandning hade de där. Men jag sparade henne från mina klagomål.<br />
<br />
Men shit så glada vi är! Det känns så mycket tryggare att lämna barnen hos skötarna på det nya dagiset än på det gamla. Alla skötarna som vi talade med om förflyttningsansökan önskade att vi träffas på nytt i höst, och nu förverkligas det, jippii!! Me so happy!Catohttp://www.blogger.com/profile/03399933911111777705noreply@blogger.com1