Baka baka muminkaka

När jag för en tid sedan frågade flickan hurdan födelsedagskaka hon vill ha prepplade hon bara på om mumin och då frågade jag om hon vill ha en muminkaka och det ville hon. Jag hade planerat att skära kakan i form av mumin och dekorera hela kakan med vit sockermassa, men det blev sista minutens ändringar på planerna. Det blev alldeles vanliga runda kakbotten med kinuski på och en vit muminfigur av sockermassan. Det var första gången ever jag gjorde en kinuskikaka och första gången ever jag använde sockermassa och jag är ganska stolt över resultatet. En tusch skulle nog ha underlättat dekoreringen, men nu gjorde jag ögonen och andra streck med lakrits (Kick) som jag formade med händerna.

Som fyllning ville jag ursprungligen ha hallon och nån sorts chokladmousse men sen hittade jag en bild på en kaka med kinuskimousse och lingon så det blev kinuskimousse med hallon i stället. Som andra fyllning (kakan var skärd i tre delar) blev det limemousse så kakan inte skulle vara alldeles för söt fast ganska söt var den ändå.

Från Kinuskikissas blogg fick jag inspiration och idér, t.ex. kakbotten receptet är från hennes blogg och kinuskimoussen som jag ändrade lite på.

Kakbotten (24 cm form):
5 ägg (helst rumstemperatur)
Socker
Vetemjöl + potatismjöl
2 tsk bakpulver
(I 26 cm formen använde jag 6 ägg). 

Smörj och strö skorpsmulor i kakformen. Ta fram två likadana glas och mät upp äggen i det andra glaset. Mät upp lika mycket socker i det andra glaset och häll sockret sedan i en skål. Mät upp lika mycket mjöl som det finns ägg i det tomma glaset. Använd 50-75% vetemjöl och resten potatismjöl. Tillsätt bakpulvret i mjölen och blanda om. Häll äggen bland sockret och vispa tills det bildar ett rätt så fast skum. Sila mjölet i smeten i små parter och vänd ner det försiktigt. Häll smeten i kakformen och grädda i 175 grader i 40 minuter. Stjälp upp kakan ganska fort efter att den kommit ur ugnen. Skär kakan i tre delar med en lång (bröd)kniv när den svalnat.

Fyllning
Kinuskimousse (räcker till ett lager):
Kinuskisås
2 dl grädde
2 dl farinsocker

Färskost-gräddblandning
2 dl grädde
100 g naturell färskost
1,5 gelatinblad
2 msk vatten
200 g frusna hallon

Tillred kinuskisåsen först, gör den helst kvällen innan eftersom den måste vara alldeles kall för att den ska kunna vispas. Mät upp grädde och farinsocker i en kastrull, värm upp och blanda om tills det kokar. Fortsätt koka såsen i ett par minuter och låt den svalna sedan och lyft i kylskåpet. Såsen ska inte bli riktig kinuski, utan såsen får bli lös så den behövs inte kokas så länge.

Vispa grädden och tillsätt färskosten. Vispa den alldeles kalla kinuskisåsen och blanda ner den i grädden/färskosten. Blötlägg gelatinbladen. Koka upp 2 msk vatten och blanda gelatinbladen i, blanda i smeten. Rör ner de frusna hallonen i smeten och häll hela fyllningen på det fuktade kakbottnet. Lyft mellersta kakbottnet på.

Limemousse (räcker till ett lager)
2 dl grädde
ca. 170 g Lime curd (jag använde färdig Lime curd kräm, halva burken)
125 g kvarg
1,5 gelatinblad
2 msk vatten

Vispa grädden och tillsätt kvargen. Blanda ner Lime curd krämen i gräddblandningen. Blötlägg gelatinbladen. Koka upp 2 msk vatten och blanda gelatinbladen i, blanda i smeten. Häll fyllningen på det fuktade kakbottnet och lyft på det översta kakbottnet. Ställ kakan i kylskåpet för att få smak, t.ex. över natten.

Dekoration:
Kinuski
4 dl grädde
4 dl farinsocker

Koka grädde och farinsocker i ca. 15 minuter, tills den klarar "kulprovet", dvs stelnar till en kula i ett glas vatten. Häll kinuskin på kakan nästan direkt att den inte hinner stelna. 

När kinuskin svalnat dekorerade jag kanterna med ljusröd grädd-kvargblandning och lyfte på muminfiguren som jag gjort av sockermassa och lakrits.

En tand dummare

Det blev ingen operation idag, eftersom de nedre visdomständerna har så krokiga rötter och käknerven går mitt genom rötterna så förlamningsrisken är så stor. Det var just det som jag var livrädd för, eftersom jag för flera år sen var hos en tandkirurg som sa att han inte vill operera tänderna just pga. förlamningsrisken och han tyckte att det måste vara en käkkirurg?? (leukakirurgi) som opererar. Nu var jag då hos en vanlig tandläkare, men som tur hade hon skrivit remiss till en specialkirurg. Nu blev jag bara en tand dummare när hon drog övre visdomstanden från höger, den vänstra är redan borttagen. Och nu får jag spänna och vara nervös för när nästa tandprocedur är. Tycker inte om att gå hos tandläkaren, fast vem skulle tycka?

Hektiskt

Huh huh, sådant veckoslut det har varit. Vi har haft två-årskalas i två omgångar och det har varit mycket bakande och fixande. Återkommer i början av veckan med bilder för nu är jag alldeles för slut. Dessutom får jag spänna mig inför morgondagens visdomstandoperation, usch!

Presenten

Ja, vad innehöll presenten riktigt...

De provades idag på gården:

Som slutsats kan jag konstatera, att presenten var uppskattad.

2-åringen

Min kära lilla tös, trotsmonstret, fyller hela två år idag. Vi bestämde oss att ge presenten först när pappa kommer hem från jobbet så på morgonen myste flickan och jag extralänge i vår säng (mest på mammas begäran, flickan ville upp) efter att vi vaknat i lugn och ro.

 För 1 år sedan

Det känns så otroligt att hon redan är två, just fyllde hon ju ett och inte är det länge sedan hon lyftes upp på mitt bröst för första gången. Jag är specialiserad på att föda länge (inte kanske en positiv grej...) och då för två år sen höll det faktiskt på länge. Jag hade vakat ca. 60 timmar med undantag av några stunder då jag slumrade på soffan och två timmar då jag fick vila ut med hjälp av epiduralen på sjukhuset. Värkar hade jag haft i 44 timmar, då de nästan hela tiden höll på med max 10 minuters mellanrum, men de gick aldrig under 5 min och de gjorde inte så mycket (livmodern började närmast ha kramp). Till slut var förlossningen i det skedet (mha. oksitosin) att jag fick epiduralen så jag kunde vila och slappna av en stund. Oksitosinen gjorde att värkarna blev alldeles helvetiska (jämfört med den andra förlossningen, utan oksitosin) och de hade just inga pauser, så epiduralen var en räddare. Krystandet tyckte jag igen var hur lätt som helst. Fastän det tog 50 minuter, som egentligen var bra eftersom babyn kom så långsamt ut att det inte blev några sår alls, så var det inte fråga om trötthet eller att det inte skulle ha framskridit utan barnmorskan höll emot babyns huvud just för att babyn inte skulle komma ut för fort.

För 2 år sedan

Nå ja, men för två år sedan kl. 21.11 föddes hon, min förstfödde. Min kära lilla tös, som var en exakt kopia på mig som baby. Och nu är hon en super typ på två bast, humoristisk som bara den och jäkligt envis (jag medger inget...). Grattis älskade Tinna!

Bloglovin mm.

Testar det här med bloglovin, blogilista och bloggtoppen... Har faktiskt aldrig följt någon blogg via bloglovin eller dylika sidor, har bara tillsatt de bloggar jag är intresserad av på datans bookmarks och tittat igenom bloggerna därifrån. Förutom dom som jag har listat här på min egen blogg. Men nu borde man kunna följa även den här bloggen via dom där sidorna.

I väntan på maj

Såg den här videon idag på tv och tänkte genast att videon måste vara filmad i Grekland, och det är den ju. Jag tycker sången är så sommar (fastän man inte skulle sett videon) som en sång kan vara och jag får alltid en bra fiilis av den. Så nu kan jag tanka den i 4 månader fram och vänta på vår resa.

Yeah!!

Nu är jag glad! Nöjd med presidentvalet, då min kandidat kom till andra omgången och så har vi något varmt och skönt att vänta på. Greklandsresan är nämligen bokad nu, jee!

Familjebad

Som jag någon gång tidigare nämnde brukar vi bada bastu ganska ofta hela familjen. Det gjorde vi även idag. Lillgubben ligger i sin sitter under tiden vi andra badar bastu och tvättar oss, och han trivs i sittern helt makalöst bra. Dessutom brukar tjejen ofta gå till honom och tala med och underhålla honom. Moooi stuubi! hörs det bara, och då menar hon säga Snubi, as in Snubi dubi som jag brukar kalla honom. När vi är färdiga får lillgubben också delta, och han brukar bada i sitt badkar. Ibland vill storasyster bada med honom och han tycker bara om det. Storasyster är bland det bästa han vet.

Sim sim sim, uima uima

 Flickan i början av december

Ja, man kan eventuellt gissa vad vi gjorde igår pga rubriken. Det var simdag igen och den större ungen var alldeles hyper hela dagen när hon väntade på det. Vi har babysimmat med henne sen hon var 4 månader gammal och hon älskar det så att man blir riktigt varm i hjärtat när man ser glädjen sprudla ur henne. Nu har vi simmat två gånger med lillgubben också och på torsdagar går vi på syskonsim där hela familjen deltar. Flickans egen grupp har varit på måndagar och där får man simma till den månads slut då barnet fyller två, så denna månad har flickan extramycket sim. Hon simmar både måndagar och torsdagar och tar inte alls illa upp av det.

Flickan i oktober 2010.

Lillgubben får använda samma pinkfärgade simbyxor till en början. Flickan hade dom ända tills hon blev ett år men lillgubben är så pass större och knubbigare att byxorna nog inte passar många veckor på honom mer :)

Lillgubben har också visat ett omtycke för simmandet och skrattar och ler när man simmar "näsa mot näsa" med honom. Igår blev han bara väldigt ledsen efter simmet eftersom bastun inte alls var på, så hela tvättrummet och omklädningsrummet var väldigt kallt. Stackarn bara grät och grät, åt inget och lugnade inte ner sig innan vi fick vinterhalaren på honom och lindat in honom i babyskyddet. Hoppas han inte fick traumor för simmandet av det.

Fotona har Kuvauspalvelu Molskis tagit.

Att resa eller inte resa?

Vardagen har kännts alldeles megasupertung nu på senaste tiden. Lillgubben somnar inte ordentligt förrän mitt i natten, flickan vaknar normal tid ca. 8.00-8.30, sover inte dagssömn alla dagar vilket betyder att jag inte heller får vila ut och dessutom har det där jäkla trotset kommit tillbaks med dunder och brak. Varenda dag får man grälas med henne om något och ofta måste man hålla om henne i ca. 5-10 min så hon ska lugna ner sig. Och då får man verkligen hålla i henne; armar, ben och huvud som hon försöker slå och sparka med. Hon skriker och tjutar så grannarna säkert tror att jag håller på att slakta henne eller nåt dyligt. Sen när hon lugnar ner sig snyftar hon några gånger och blir kvar i famnen och allt är som om inget skulle ha hänt.

Men ja, eftersom det kännts så tungt har vi börjat drömma om att resa någonstans där allt skulle vara klart och färdigt, man skulle inte behöva oroa sig om eller sköta städning, matlagning osv. Vi har kollat resor och nu finns det ju mycket erbjudanden när resemässan håller igång under veckoslutet. Grekland står högst på listan. Jag har själv aldrig varit i Grekland och mannen har varit nån gång som barn. Vi älskar båda medelhavsmat och bilderna från de grekiska öarna är ju spektakulära. Nu har vi hittat några riktigt bra erbjudanden och vi borde bestämma oss ifall vi ska resa eller inte. Vi har ju inte speciellt sparat pengar till detta ändamål så en bättre ekonomisk situation skulle det kunna vara när man bokar resa/reser. Vi skulle resa i slutet av maj/början av juni så vi hinner ju nog spara lite pengar tills det, men men... Resa eller icke resa?

Bilderna lånade här och här.

EDIT: Ja, alltså problemet är bara pengarna för tillfället. Ifall vi skulle veta att det inte tär på vår ekonomi i framtiden skulle vi ju absolut åka iväg. Men eftersom vi inte vill sätta ungarna, eller den mindre i detta fall, på dagis ännu i juli/augusti så kommer mina inkomster att minska radikalt då (ifall jag inte fortsätter jobba deltid genast) och det är där som vi är rädda att resandet skulle orsaka problem i efterskott.

Babyträff

Idag hade vi babyträff här hos oss :)

Vinter vinter vinter

Vi badade bastu ikväll och jag gick en sväng ut på balkongen för att svalka av mig, och vilken syn jag möttes av! Det har snöat under kvällen (och snöar fortfarande) och det var ett riktigt vinterlandskap där ute. Oj vad vi ska ha det roligt imorgon, bara snön inte smälter bort. Det började påminna om de här bilderna, där ute ikväll:

Det där rådgivningsbesöket

Som sagt var vi igår hos rådgivningstanten, vi hade både flickans 2-årsgranskning och lillgubbens 3 mån.granskning. Flickan hade vuxit bra och vikten låg nu endast på bara -10% (som värst var den på -22% tror jag, och vi måste gå på viktkontroll varannan vecka och fick t.om. remiss till Barnkliniken, där läkaren nästan blev arg på rådgivningen för att de skickar alldeles friska och välutvecklade barn till dem).

Flickans 2-års mått var 88,2 cm och 11,5 kg, så 2 kg hade hon gått upp på ett halvt år. Rådgivningstanten har ju sett flickan och hennes utveckling hela tiden, eftersom jag haft henne med på mina graviditets rådgivningsbesök och nu lillebrors rådgivningsbesök. Inga extra "tester" gjordes så som på 1,5 årsgranskningen, t.ex. angående motorik eller språkutveckling. Tanten berömde flickan mycket och det konstaterades igen att hon är väldigt skicklig både motoriskt och språkmässigt. Hon talar både finska och svenska och kan största delen av orden på båda språken. Ifall hon inte säger orden på båda språken så fattar hon i alla fall dem på båda språken. Ofta blir meningarna en blandning av bägge språken, som t.ex. "Tinna haluaa gunga" eller "Mamma blåsa pää". Hon talar korta meningar redan och man kan utföra små diskussioner med henne. Hon är väldigt social och har egentligen inte haft någon klar fas då hon skulle ha varit rädd eller haft oro inför främlingar. Hon går och prepplar på med alla och av någon konstig anledning tycks hon bli förtjust i män (våra manliga kompisar eller kvinnliga kompisarnas pojkvänner) och hon lyckas alltid snurra dem runt sitt lillfinger så att de är minst lika förtjusta i henne.

Lillsnubben hade också vuxit fint och jag behöver inte vara orolig över att mjölken inte skulle räcka. Den tanken har jag ibland fått när han får sina skrikanfall vid bröstet och bara pickar lite, det verkar nämligen just som att det inte skulle komma (tillräckligt) mjölk. Han tar bra kontakt och ler, är spänstig och stark. Nu var han 6610 g och 64,5 cm.

Lillgubbens mått:
Födsel: 4510g och 52 cm
1 vecka: 4295 g
2 vecor: 4700 g
1 månad: 5400 g och 59 cm
2 månader: 5935 g och 61,7 cm
3 månader: 6610 g och 64,5 cm

3 månader

Här funderas det på livets stora under, så som sina egna händer t.ex.

Snuubi duubi fyllde 3 månader idag, på onsdag skall vi till rådgivningen och få nya mått på gubben. Vid det här laget kan lillgubben:
- ta kontakt, jollra och "tala" med andra, le och även skratta riktigt pikulite ibland
- hålla huvudet upp stadigt och bra
- lyfta huvudet då man lyfter honom från händerna till sittläge
- hålla upp övrekroppen med armarna vid magläge
- vända sig från rygg till magläge via vänstra sidan
- har även vänt sig från mage till rygg via högra sidan, dock bara två gånger
- har hittat sina händer och kan stirra på dem flera minuter i rad
- följer leksaker med blicken och vänder huvudet efter dem, försöker få tag i leksaker

"Det här åstadkom jag alldeles själv!"

Han är en rolig typ, lilla snuubisen. Han gör sig själv nog uppmärksammad. När han gäspar suckar och hojtar han högt efteråt, precis som att visa andra att jag finns här och har det tråkigt. När han ligger och jumppar på golvet kan han plötsligt börja skrika med korta, höga ljud helt utan orsak, bara för att värma rösten eller bara för att han kan, vem vet.

Men han är ganska komplicerad också, man vet inte alltid vad han vill, och ibland känns det som om han inte själv ens vet. Flickan var en mycket klarare baby, om man kan säga så. Hon grät/gnällde när hon var hungrig, hade våt blöja eller ont någonstans, åt när hon var hungrig, höll 3-4 timmar paus och åt på nytt, sov när hon var trött. Men lillebror är av en helt annan sort. Han äter några slurkar och håller 20 min paus varefter han igen vill ha mat. Men plötsligt duger inte maten och det blir bara lite pickande vid bröstet. Så kan han få världens rintaraivare och hålla på så en stund bara för att börja le och flirta med mamma två sekunder senare. Han vakar superlänge, jag kommer i säng först omkring två nuförtiden, och jag kan inte vara i sovrummet heller under kvällen/natten eftersom han väcker storesystern i rummet bredvid med sitt skrikande, hojtande och raivande. På kvällen, eller ja, natten, kan han gorma och vara frustrerad och ledsen, försöka äta ibland och gorma lite till och så somnar han plötsligt blixtsnabbt. En mycket konstig typ, men ytterst rolig, söt och humor då han är på bra humör.

Konversationen

Flickan: Tinna haluaa gunga.
Jag: Ja, vi kan gå och gunga.
Flickan: Mamma också gunga!
Jag: Aj, ska mamma också gunga?
Flickan: Joo-o!

Denna konversation hade jag med min snart två-åriga dotter. Fatta, att man kan föra samtal med henne redan, riktiga diskussioner där båda parterna deltar med riktiga ord. När hände detta?

Vinter!

Nu är vintern äntligen här, härligt!! Fast jag är en somarmänniska och älskar sol och värme mer än annat, vill jag att vintern känns som vinter. Regn och slask är inte för mig. Igår kväll tog vi pulkan fram och gick på länk hela familjen.

 I morse var det pappas tur att sova så vi lämnade pojkarna och snusa och tog hundarna med oss ut med Tinna (flickans namn på hennes språk). Pulkan skulle förstås med. Vi åkte ner för en stooor backe, men eftesom vi var på tumis kunde ingen fota oss.

Efter länken ville fickan ännu bli ute på gården och gunga och beundra den vita gården. Härligt friskt (-12 grader) vinterväder och vi hade båda riktigt röda kinder när vi kom in.

Året som gick, del 1

Eftersom jag läst på nästan var enda en blogg nån sorts årskrönika, så måste väl jag också lite titta tillbaks på året som gick.

Januari
I Januari övade flickan sig att gå (första stegen tog hon på julafton) och att klättra över allt. Hon lärde sig snabbt att komma ner t.ex. från soffan backandes med benen före.

Vi började planera renoveringen i övre våningen och beslöt oss att börja med barnrummet. Vi drömde om att resa någonstans där det är varmt. Egypten, Madeira, Malesien och Thailand var på listan men vi var lite oroliga över vart pengarna skulle räcka. Flickan började vakna igen om nätterna och vi måste ta sömnskolan i bruk. Efter mycket planering och fundering bokade vi flyg till Thailand och några dagar senare hotell, en härlig väntan började. Vi hade önskat oss ett andra barn dvs. en ny graviditet i över ett halvt år och jag började bli lite ledsen över att det inte lyckades så lätt. Flickan fyllde ett år och hon simmade för första gången ensam, utan min hjälp, med armkuddar. 

Februari
Jag gick på arbetsintervju och fick deltidsjobbet som jag genast började därpå följande vecka med. Vi tog första Twinrix-vaccinationen inför Thailandsresan och ordnade födelsedagsfest i två omgångar för flickan. 7.2 gjorde jag positivt graviditetstest och vi blev överlyckliga över nyheten.

Renoveringen framskred med att mannen med hjälp av granngubbarna (en elektriker) drog nya el-drag till övre våningen så att väggen mellan barn- och arbetsrummet skulle kunna byggas. Vi var tom och beställa skjutdörren som skulle komma mellan rummen vilket iofs var kanske onödigt eftersom den än i dagens läge står i paket i vårt tvättrum. Jag jobbade tre kvällar i veckan och vi simmade en kväll i veckan vilket gjorde att vi hade väldigt lite ledig tid tillsammans med hela familjen eller mannen. Min egentid var också nästan obefintlig och jag harmade mig över att jag inte hann träna något alls. Den hårda kylan gjorde att vi inte kunde vistas utomhus så mycket och snö fanns det gott om.

Mars
Flickan var ordentligt sjuk för första gången i sitt liv och hade nästan 40 graden feber, vilket till slut visade sig vara babykoppor, eller 3-dagarsfebern. Hon sov jättedåligt pga. sjukdomen och nya tänder och jag kände mig astrött hela tiden pga. detta och graviditeten. Jag gick på första mödrarådgivningsbesöket. Stommen för väggen byggdes på nolltid och så kom även gipsskivorna upp.

Vi planerade på på vår Thailandsresa men de kraftiga regnskurarna och översvämningarna började hota hela resan, så vi bestämde oss att inte planera allt för mycket utan kolla sen på plats vad vi kan göra och vart vi kan åka. Vintern kändes evighetslång.

April
Vi var på första ultraljudet, allting var ok med lillen och vi berättade om graviditeten. Beräknade datumet förhölls samma som vi själv hade räknat ut.

Min mans farmor fyllde 80 år och vi firade henne flunssiga hela högen. Vi tog en ledig kväll från barnet och njöt av god mat och Stella Polaris med grannarna. Jag himlade mig över resultatet i riksdagsvalet och vi njöt av påsken och den gemensamma lediga tiden med familjen.

Resan närmade sig med fart och jag skaffade de sista prylarna, krämerna och medicinerna som vi behövde med oss på resan.

Maj
Första maj firade vi lugnt och gick på brunch. Vi bytte ordning i vardagsrummet och blev mycket överraskade över hur ljust det blev. Vårt flyg var 22 timmar försenat men vi kom slutligen i väg och spenderade två härliga veckor i Phuket.

Under resan började jag känna av bebbens rörelser och magen ploppade ut ordentligt.

Mannen fick någon sorts magsjuka de sista dagarna under resan och jag insjuknade några dagar efter att vi kommit hem. Den kraftiga magsjukan lättade inte och kramperna orsakade sammandragningar så jag gick till labbet och resultatet var kampylobakterie, som jag som gravid fick antibiotika för. Graviditeten kom halvvägs och vi gick på andra ultraljudet. Vi fick en stark aning om babyns kön fastän barnmorskan inte berättade det för oss. Jag funderade mycket på syskonvagnar.

Juni
I början av juni förundrade jag mig över hur förvildad vår gård hade blivit. Vi tog itu med gården och började göra grunden för terrassen som jag skulle ha velat ha redan tidigare sommar.

Vi var på sommarens första stugresa på vår kompis stuga och vi njöt. Magen växte med fart och kunderna på jobbet trodde jag skulle bli mammaledig typ inom några veckor. Jag hade mitt andra rådgivningsbesök och fick Kela-pappren (FPA, men jag talar om Kela). Vi funderade på moderskapsunderstödet och kom till den slutsatsen att vi inte behöver något som finns i moderskapsförpackningen, så vi valde pengen i stället. Jag gick på Bon Jovi konsert med min syster och hade arbetsplatsens sommardag ute i skärgården.

Vi vistades mycket ute och midsommaren firades på våra grannars stuga.

 

Del 2 kommer senare...