Aargh, vad jag blev irriterad på en min FB kompis status uppdatering och den diskussion den förde med sig. Hon har vikarierat på ett daghem och 5 barn har insjuknat förra veckan i magsjuka eller feber och under veckoslutet hade hon också blivit sjuk. Hon kritiserade föräldrar som hämtar sina sjuka eller halvfriska (snuva, hosta) barn till dagis och dem som hämtar ett barn till dagis fastän syskonet är hemma sjuk.
Jo, jag håller med om att man inte skall föra sjuka barn till dagis men lite snuva/hosta tycker jag inte man kan kräva att någon blir hemma och sköta. I så fall skulle inte mina barn ha varit på dagis så hemskt många dagar i år. Och inget annat barn på vårt dagis heller. Och i så fall skulle vi ligga djupt nere i pisset just nu eftersom vi skulle ha måstat vara hemma från våra jobb ännu mer än vi nu varit. Dessutom har jag inte fått något betalt av de dagar jag varit hemma den första månaden, och några dagar har också varit på egen bekostnad eftersom jag varit längre än 3 dagar i sträck hemma med sjuka barn och då får jag inte betalt. Känns hemskt att säga men jag kan inte vara hemma med barn som har snuva, om inte barnen har feber eller är annars väldigt svaga eller i dåligt skick (och oftast är de inte det ifall de inte har feber, tvärtom är de fulla med energi och vilda som fan). Inte just nu när jag nyss börjat ett nytt jobb och har prövotid och har varit så här mycket borta redan i år. Jag är orolig över har jag mer en arbetsplats kvar då.
Och vi har i alla fall gjort beslutet om att föra eller inte föra ena barnet till dagis om det andra är sjukt varje gång skilt. Vissa gånger har båda blivit hemma, men andra gånger har vi sett det som bättre att föra det friska barnet till dagis för en stund så att den som är sjuk får vila i fred, för hos oss kan den sjuka verkligen inte vila i fred ifall den andra också är hemma. Vet inte hur det är med andra syskon, men hos oss funkar det inte om det bara är en vuxen på plats. Det har blivit så här nu senaste tiden, då Lillgubben var lite mindre var det inga problem men nu lyckas det inte längre. Dessutom tycker jag att det är viktigt att barnen, speciellt Lillgubben, får den där rutinen med dagis eftersom den mindre har väldigt svårt att anpassa sig varje gång på nytt efter en lång paus från dagis. Han blir helt annorlunda, ledsen, arg och hysterisk hemma och vi märker hur det är väldigt tungt för honom. Så helst skulle vi nu hålla en bra rytm på dagisdagarna så här i början att det blir en naturlig del av vardagen för dem och inte något då och då. Vi skulle ju ha fått vara hemma flere veckor, om inte månader, i sträck om vi varit hemma från det då den första fått snuva till att den andra blivit alldeles frisk. Men visst skulle jag ju vara hemma med dem mera om det bara var möjligt!
Bra går det ju att säga att barnen mår bäst av att vara hemma med föräldrarna och att båda borde vara hemma om den ena är sjuk, men så länge hon inte har barn själv och inte har ett humm om hurdant det är hemma med två (i alla fall mina) barn så tycker jag att hon inte vet vad hon talar om.
