Om vårkläder, för barn

Nu har det ju lovats vinterväder till veckoslutet igen, men annars börjar det nog bli ganska bråttom med vårkläderna. Tjejen har ett set på väg, och jag hoppas att hon inte drunknar i kläderna men Lillgubben, den stackarn, har bara vinterhalaren och inget annat. Ungarna är just i olika storlekar olika tider på året, vi har en väldigt tunn vår-/sommarhalare i storlek 68 (som inte håller vatten) som redan nu är kort om buntarna för Lillgubben, och nästa storlekarna börjar vara för tjocka för vårväder.

Jag var häromdan och kolla på vårkläder och gud, så läckra färger det finns. Ticket to Heavens strong lime:

Jonathan Classics lime, turkos och orange:

Och Reimas sintti i svart (mörkblå går också)

tycker jag också sjukt mycket om. Men alla de här kostar ju en hel del och så känns det så dumt att betala enorma summor för en overall som går på i några månader, eftersom tillväxten ännu är ganska snabb i det här skedet (fastän den ju saktat ner jämfört med de första månaderna). Och dessutom har vi kvar Flickans gamla Ticket set i storlek 80 som eventuellt kan användas redan på hösten.

På KappAhl hittade jag en overall som verkade jättebra, materialet kändes bra, overallen hade förstärkta knän och rumpa (just det som en krypande och sittande minityp behöver) och den var vattentät upp till 10.000 mm, så Lillgubben skulle få krypa i vattenpölar vad han orkar med den. Den fanns i röd och blå och jag tror jag skulle ta den röda.

Jag måste nog ta Lillgubben med mig som modell och testa ifall 74 cm eller 80 cm är bättre. Vad jag hittade på google, så tycktes just de här KappAhls ProXtec kläder vara omtyckta och av bra kvalitet. Dessutom hade de en urläcker jacka i grönt

som jag absout skulle villa ha åt Flickan men när hon redan har ett set jacka+byxor på väg så skulle nog en overall vara bättre, ifall man nu skaffar nåt åt henne ännu. Tidigare har vi klarat oss med ett set (vattentät) + kurakläderna och "finare" jacka men nu började jag tvivla på mig själv. Klarar vi oss verkligen med så lite i år. Och det som fick mig att tvivla var att jag läste om människor som på riktigt har 6 olika set, 6 OLIKA set för ett barn. Och då talar vi 6 vattentäta eller vattentålande och slitagetålande set varav största delen var i stil med Ticket to Heaven, Polarn o. Pyret, Molo, Småfolk mm. Hur har människor råd med sånt?!

Men anyways så börjar Lillgubben vara lite otålig och svettig med sin vinteroverall, så vi hoppas på vinterväder* ända tills vi fått skaffat en tunnare overall åt honom.

*På riktigt önskar jag nog verkligen inte mer vinterväder!

Alla bilder lånade.

Premiär

Det blev cykelpremiär för Flickan i dag. Hon pratade om den hela vägen hem från posten och skulle inte ha orkat vänta att jag fick styrstången på plats. Så tog vi en liten tur med cykeln och fortsatte öva på vår gård. Men jag märkte att jag hade ju glömt en mycket viktig grej, cykelhjälmen nämligen! Nu övade hon sig ännu med att gå med cykeln för det mesta och ibland hade hon rumpan i sadeln, så det kanske inte var så farligt men det måste vi nog åtgärda så fort som möjligt. Kan man köpa barncykelhjälmar på t.ex. Prisma eller Citymarket eller måste det vara någon specialaffär? Måste kanske skicka mamma min att skaffa hjälmen i morgon eftersom vi ska på fest på dagen och vi inte eventuellt har tid.

Tack Eva och Thomas för den fina cykeln!

Note to self

Försök aldrig mer få Lillgubben att sova dagssömn innomhus, det lyckas inte!! Han har 2 ungefär 5-10 minuters sömnpass bakom sig och när jag fattade att föra honom ut var det redan för sent. Så nu väntar vi på när han skall bli trött nästa gång. Suck!

Almost to the date

Fick besök av auntie flow i dag, fastän ingen kanske är intresserad av så mycket information. Men måste bara nämna att det var nästan exakt samma tid som efter förra förlossningen. Då var det 1 vecka och 1 dag tills Flickan skulle fylla 6 månader och nu är det 1 vecka och 4 dagar tills Lillgubben blir ett halvt år. Jag trodde ju redan flera månader sedan, två månader efter förlossningen, att den började men jag kom till den slutsatsen att det inte kunde vara, det var säkert något med efterblödningen att göra.

Dyrt

Jag råkade kolla på lägenheter som är till salu här på vårt område, helt av andra, inte viktiga skäl. Vi ska alltså inte köpa eller sälja lägenhet, men nog blev jag ju väldigt överraskad av priserna. Gees, vilka priser. Om de på riktigt säljs med de priser skulle vi t.o.m. kunna få 100.000€ mera än vad vi själv betalade om vi skulle sälja vår radhuslägenhet sen när vi renoverat allt färdigt. Så som priserna är nu alltså, det vet man ju inte hurdana de är sen när vi fått renoveringen färdig. Och så kostar det ju att renovera också men vi har absolut inte sådana där summor att sätta på det. Men nog fick jag lite inspis att börja med property development som i Property Ladder som jag var alldeles hooked on för några år sen då det kom på tv.

Vaka vaka, bara vaka

Alltså, vad fan är det med mina ungar och sovandet?! Det ska vakas med våld, härjas så att man inte hinner bli så trött att man somnar och strida emot sömnen ända till det sista. De har olika metoder men samma ändamål och jag börjar bli galen på det här. De får frisk luft dagligen, vi leker och läser tillsammans, gör pussel och annat lugnt som motvikt till härjandet men nej, hjälper inte. Och den här veckan känns ännu värre än tidigare, kanske de inte har anpassat sig till sommartiden ännu heller.

Annars också har Flickan blivit bara mer och mer hyper, innomhus leder leken oftast till huvudlöst springande, hoppande och skrikande. Utomhus leker hon lugnt och t.ex. om hon skulle få springa hur som helst vill hon ofta gå bredvid mig och hålla i handen. Hur ska man få det där härjandet att ske utomhus istället?

It feels like spring

Nu har det verkligen kännts som vår de senaste dagarna. Det är ljust längre och längre om dagarna, solen värmer och vägarna är torra. Kom cykel, kom! Fast på vår gård kan man nog ännu åka pulka och skida, det lär ta en tid innan snön smälter bort helt och hållet. I kväll har vi bara myst, hela familjen för pappa är hemma igen. När Flickan lagt sig tog vi fram godsakerna; chips och dipp, Susu-bitar, fruktgodis, lite öl för mannen och Pepsi för mig. Men här kommer några våriga bilder från dagens länk, vi måste dra på kurakläderna eftersom vi ännu heller inte hittat några vårkläder (vad heter välikausivaatteet på svenska??).

Torra vägar (förutom lite vattenpölar) och solglasögon, snart är våren här på riktigt!

Dagen som floppade

Tills idag hade jag så mycket planer. Vi skulle stiga upp pigga och krya, äta frukost och begé oss ut. Vi skulle komma in och Lillgubben skulle fortsätta sin första dagssömn ute i vagnen. Flickan skulle leka och jag skulle sortera små och stora barnkläder, vilka sparas och vilka ges/säljes bort. Vi skulle äta lunch och åka in till centrum för att träffa en kompis som blivit mammaledig. Allt detta floppade.

Vi vaknade trötta och sura (Lillgubben vakade och vaknade jämt ända till ca. 3.30 förra natten och hann äta 2 gånger innan Flickan vaknade lite efter 8), frukosten gick riktigt bra men efter det gick allt åt skogen. Det resulterade med att jag har 3 enorma högar med osorterade kläder på vardagsrumsgolvet bland alla leksaker och ingen utfärd till centrum blev det heller. Nu är det äntligen tyst i övre våningen så jag tror att jag också ska vila en stund. Och försöka ha gott samvete trots alla ogjorda sysslor (fastän de ändå gnager mig). Det här var en väldigt bra kolumn jag just läste, det behövde jag verkligen nu: Väestöliitto

Greyus Anatoomikus

Jag kan inte ens beskriva hur förväntansfull jag är, Grey's Anatomy börjar riktigt snart!! Mudcake och Grey, perfekt sätt att läka efter en lång dag med mycket gnäll och trots, skrik och bråk.

Biten

Nu har det då hänt, det som vi varit rädda för och oroat oss över. Vi var oroliga över hur våra egna hundar skulle reagera på barn i familjen, eftersom de är rescuehundar och vi inte vet deras bakgrunder. Vi vet inte vad de har gått i genom, hur de levt. Om någon varit elak mot dem osv. Det är alltid svårt med rescuehundar, man kan absolut inte jämföra dem med valpar från en känd och väluppskattad hunduppfödare just pga att man inte vet vad man får, så att säga. Vi har egentligen kommit ganska lätt undan när man hört om andra rescuehundar, de har varit/blivit rumsrena direkt och har aldrig varit rädda för oss, utan genast blivit en del av familjen. Men med andra människor och hundar är de inte så lätta. Och de var absolut inte vana med barn. Men med dem har det gått superbra, inga problem. Vi har aldrig behövt vara oroliga på allvar att det skulle hända något. De tål oerhört mycket av Flickan och ifall de får nog varnar de med att morra lätt och går bort. Förstås måste man ha koll på barn och hundar hela tiden och man kan inte lämna dem ensamma.

Men nu hände då det vi varit rädda för, att någon av barnen blir biten av en hund. Som tur var det inte någondera av våra egna hundar! Det hände på söndag hos våra kompisar. De har en liten terrier, som är lite speciell av sig. T.ex. när det blir kväll börjar den morra åt alla, ingen får komma nära honom och ifall han sover i samma rum med en och han kan krypa under sängen kan ingen sova eftersom han håller sånt oväsen. Problemet är att hunden inte bara bor hos dem utan hälften av tiden hos andra partens ex, vilket jag tycker inte alls gör bra åt hunden.

Nåja, allt hade gått väldigt bra men sen plötsligt bet hunden Flickan. Hon ville väl föra en leksak åt hunden som satt på soffan bredvid vår kompis. Han åt något så det kan hända att hunden försvarade maten, vem vet. Hunden varnade inte ens med att morra i förväg (den morrar alltid då den vill vara i fred) utan bet riktigt argt Flickan i handen. Hon blev så ledsen, så ledsen stackarn men som tur blev det inte desto värre sår. Tre hål fick hon på handen och de blödde lite, men de såg värre (djupa) ut. Vi ringde till hälsorådgivningen (10023) och vi behövde inte åka till dejouren med henne eftersom hon har vaccinationerna i kraft. Ifall det börjar verka att såren skulle vara inflammerade ska vi åka och visa upp henne.

Jag vet inte riktigt hur man borde ha skött saken och det är ännu svårare att veta när det inte är ens egen hund det är fråga om. Våra hundar har vi själv ändå någon koll över men det känns att våra kompisar inte ens riktigt vet var de har sin hund. Nå, de skötte saken på sitt sätt. Flickan satt en lång stund i min famn och snyftade och lät oss desinfiera såren. Senare var hon glad igen och här hemma talar hon glatt om hunden och berättar hur han bet henne och visar handen. Så ingen skada tycktes hon ta. Jag hoppas bara att hundens tröskel att bita inte blev lägre (det brukar väl vara ofta så) nu, speciellt när de ska få barn i april/maj.

Här är jag igen

Det blev en liten paus med bloggandet. Vi var som sagt hos våra kompisar och kom hem först på söndag kväll. Det blev ganska mycket vakande där hos kompisarna så när vi fått ungarna att somna kröp vi själva också i säng. Öppnade inte datan en enda gång den dagen. Nu är ungarna och jag på tremis ända till fredag kväll och gårdagen gick åt att göra matuppköp till hela veckan, ordna och packa saker och tanka familjetid. Jag borde säkert planera in mycket program och träffa åtminstone en vuxen/dag att jag inte blir tokig av att bara umgås med en 5 månaders baby och en två-åring i 4 dagar.

Borta

Vi har varit på språng hela dagen. Genast efter frukosten packade vi hela gänget i bilen (det blir mycket saker då allt från kläder och blöjor till sängar och hundmat ska med) och körde i väg. Vi lämnade sakerna hos våra kompisar och körde till Noux, där vi vandrade i skogen länge. Nu har vi spenderat hela dagen hos våra kompisar, ätit god mat, badat bastu och snart ska vi få födelsedagskaka. Flickan sover i gästrummet och vi blir här över natten. Det blir bättre inlägg i morgon igen. Over and out.

Snubi dubi dububub

Alltså Lillgubben, han är så söt. Han är den sötaste babyn i världen tycker jag. Visst var ju Flickan mycket söt som bebis också tycker jag (alla föräldrar måste ju tycka att sina barn är söta) men jag har alldeles glömt bort såna här känslor. Och kanske det beror lite på det att Lillgubben kanske är min allra sista baby någonsin. Kanske jag försöker ta vara på denna babytid så mycket jag kan eftersom den ändå går så fort (han är redan 5 månader!!!). Och han är så glad, en gladare liten typ får man verkligen leta efter. När man talar med honom svarar han med ett brett smile och när han ligger och jumppar på golvet letar han efter min blick. När våra blickar möts ler han och ger ut ett litet sött Hähäh varefter han sänker på huvudet och gör ett glädjesprattel med benen. Världens sötaste unge!

Nuförtiden jumppar han aktivt och övar på armhävningarna. I några dagar har han t.o.m. lyft på midjan (början på krypställning), så nu börjar armarna vara rätt så starka. För några veckor sedan var vi på fysioterapi där det konstaterades att han utvecklats bra och fått mer balans i kroppen och muskulaturen. Nu är han inte längre ensidig och magmusklerna har blivit starkare. Den här gången fick vi inga specifika övningar utan vi skulle låta Lillgubben öva för sig själv och så har vi tid igen när han fyllt 6 månader.

På restaurang

I dag åkte vi till Östra Centrum för att hämta Lillgubbens pass, som var färdigt redan på onsdag. Som bisats kan jag nämna att jag inte fattade ett skvätt av textmeddelandet jag fick. Som tur fanns ordet polis i meddelandet, så fick jag ett humm om vad det var fråga om. Meddelandet började så här: Tillståndshandlingen ni har beställt har kommit. Ungarnas modersmål är svenska och alla officiella dokument mm. kommer på svenska. Mitt eget officiella modersmål är finska och har skött alla officiella ärenden på finska, men för någon annan kan detta ju vara klart som vatten.

Men men, det tog sin tid där på polisstationen och efter det var det lunchdags. Jag frågade Flickan vad hon ville äta. Sallad? Ej! Bröd? Ej! Pasta? Ej! Kött? Ej! Höna? Ej! Nå vad vill du äta då? Hambujaje! Förra veckan gjorde hon premiär. Hon fick äta hamburgare för första gången och nu var vi ju på samma ställe så hon tyckte att det var hamburgare som gällde även i dag. Vi valde Chico's och det gick väldigt bra. Jag är faktiskt lite imponerad och stolt över mig själv, och ungarna hur fint det gått nu två veckor i rad att vara på offentliga ställen, bland annat folk och även på restaurang med dem ensam. Med omtanke på hurdant det är här hemma ibland skulle man kunna förvänta sig det värsta och inte röra sig på offentliga ställen med dem innan de är myndiga. Men Flickan är oftast som bäst då vi är som gäster någonstans eller borta hemifrån.

Legohysterin och lite om kläder

Jag är visst lite sen med det här, men ärligt sagt visste jag inget om att Lego gett ut en ny serie och ärligt sagt bryr jag mig inte så hemskt mycket heller. Men kanske jag också måste ta del i hysterin, kan i samma veva ta upp ämnet barnkläder eftersom jag inte orkat delta i den hysterin heller.

Men som sagt, så har Lego visst lanserat en ny serie, Friends hette den väl, som är riktad för flickor. Bakgrunden är väl det att flickor inte köper lika mycket Legon som pojkar. Och nu är det då fel enligt en del människor. Fel att göra en serie av många med lite ljusröda och lite lila klossar, med flickor/kvinnor. EN serie. Det som jag inte förstår är varför denna kalabalik uppstod nu. Varför inte då Star Wars, Ninjago, Technic, Racers eller t.ex. Cars serierna kom ut. De skulle man ju så där snabbt tänkt kunna tro är riktade för pojkar. Men aijo, det är ju inget fel på det. Det är ljusrött och lila som det är fel på. Eller så tycker jag mig läsa mellan raderna ofta då det är t.ex. tal om barnkläder. Flickor får inte klä sig i ljusrött och flickor får inte klä sig i klänning. Det ger färdiga (fel) könsroller för barnen, men att pojkar klär sig i ljusblått eller blått anses inte vara så farligt.

Jag är "allätare" då det kommer till barnkläder och leksaker och jag orkar inte ta någon stress över det. Jag klär/har klätt (hon vill oftast välja sina kläder själv nuförtiden) min dotter i flickiga kläder så som klänningar/tunikor, kjolar, ljusrött och lila. Men sen har hon också mycket (största delen) andra kläder, kläder i sk. neutrala färger och även i pojkfärger om man vill se på saken så. Riktigt pojkiga kläder har hon inte men inte har Lillgubben det heller. Ett par rutiga gubbyxor med lappar på knäna har han men annars är de väldigt lika Flickans kläder. Han har även använt hennes gamla ljusröda bodyer, de få enstaka vi hade i så här små storlekar. Klänningar har jag inte klätt på honom. Jag tycker vardagliga kläder ska vara såna barnet kan röra på sig fritt i och leka utan att akta sig hela tiden eller att något klämmer eller spänner. Att dom ser fina ut är inget minus heller. Och det är det som är frågan tycker jag. Det som jag tycker är fint kanske inte alla andra tycker är fint.

För klär man nu inte sina barn ganska långt  i såna kläder man tycker är fina? Om man kan välja alltså. Och när barnen blir äldre börjar de ju visa ett initiativ att själv välja sina kläder, först mellan dem som man har hemma och senare kanske i butiken också. Och jag tror faktiskt att det finns på något sätt inbyggt, kanske inte i alla, i vissa t.ex. flickor att de tycker om att klä upp sig, leka med smycken och smink, sådant som anses vara flick-greijor. Så är det med min dotter i varje fall. Och här kan man verkligen inte tala om någon sorts rollmodell eller exempel som jag skulle ha gett henne. Jag sminkar väldigt sällan, speciellt nu med ögonfransförlängningarna har jag kunnat lämna bort maskaran jag alltid då och då använde. Jag går inte klädd i klänningar och finkläder här hemma, absolut inte. Jag är storkonsument av mjukisbyxor, topp och någon sorts college- eller velourjacka. Jag använder väldigt lite smycken, har ett och samma halsband på mig alltid och därtill har jag förlovnings- och vigselringen på fingrarna. Men ändå har Flickan älskat att leka med pärlhalsband av trä sen hon var långt under ett år. Hon sminkar sig och ibland oss andra familjemedlemmar också. Hon väljer sina kläder oftast själv och väldigt ofta vill hon ha någon av klänningarna, dvs. tunikorna. Men sen igen är hon inte tyst och lugn, intresserad bara av att läsa och rita, så som en del tycker att flickor borde vara. Hon härjar, springer, hoppar och klättrar, bygger saker och söndrar saker. Hjälper till med renoveringen, vill skruva på saker osv. Men så har hon också sin plånbok och sina väskor hon ska ha med sig då hon skuffar dockorna i vagnen. Hon ammar sina dockor, byter blöja på dem och sköter om dem. Hon kör bil och leker med Lego klossar. Duplo klossar.

Och så kommer vi tillbaks till Legona. Varför skulle inte pojkar då kunna leka med den nya Friends serien? Vad jag nu snabbt kollade så fanns det ju alldeles unisex saker, som t.ex. trädkoja, café, veterinär, uppfinnarverkstad, valphus, husdjurspatrull, hundutsällning mm. Varför skulle dessa vara endast för flickor? Och är det inte i sista hand föräldrarna som bestämmer vad de vill skaffa åt sina barn? Så om man vill uppfostra sitt barn så könsneutralt som möjligt så då köper man bara vanliga Legon. Men kan inte de som vill ha just Friends serien (eller Ninjago serien) få ha det utan att bli uppskälld eller utan att få en lektion i könsneutralitet eller jämställdhet? För ärligt sagt ser jag inte att vi kan rätta till jämställdhetsproblem med att förbjuda ljusröda kläder eller flick- och pojkleksaker.

Jag kommer inte ihåg att det någonsin skulle ha varit så här hysteriskt med kläder eller leksaker då jag var liten. Vi fick leka med de leksaker vi ville, klädde oss som barn, ingen tyckte det var för flickigt eller för pojkigt. Och inte kommer jag ihåg att jag skulle ha blivit behandlad på ett annorlunda sätt än pojkarna eller att jag inte skulle ha fått göra något eller beté mig på något sätt för jag var flicka. Jag kan berätta att på första klassen i lågstadiet klättrade jag ända upp till taket med repen i gymnastiksalen och inte en enda pojke vågade göra det. Sådeså.

Nå nej, men på allvar fattar jag inte what the fuzz is all about. Få se hur många arga genusmänniskor jag får i nacken på mig nu. Tack och god natt!

Thailändskt

I kväll hade vi ett lite annorlunda kvällsmål än normalt. Det blev vårrullar med räkor, spenat, paprika, lök, citrongräs, koriander och citronmeliss i. Det blev verkligen gott och jag har stoppat i mig en rulle här och en rulle där.

 De kanske inte ser så fina ut (liknar kanske mest några korvar man inte skulle äta) men goda var de.

Det bästa på morgonen

Då de ligger bredvid varann i vår säng och berättar nattens händelser åt varann. Då de håller varandra i händerna och klamrar sig närmare varann. Då deras ögon tindrar och ljusnar upp bara av synen av den andra. Då storesyster får de bästa skratten en liten baby kan ge.

Stripes

Min mamma hade födelsedag förra veckan och som gåva gav jag henne bl.a.två dynor att ha på soffan. Jag konsulterade även min syster och tog till slut två olika dynor. Den första, som såg precis ut som en sådan min mamma skulle vilja ha, var Pentiks Gardenia och den passade perfekt hos mamma. Den andra passade ju nog också men den var inte lika mycket mammas stil som den första men den var så fräsch att jag måste bara ta chansen. Jag tyckte själv massor om dynan, Pentiks Majakka, och nu funderar jag på att kanske behålla den själv och köpa en till Gardenia åt mamma i stället för att byta ut den.Jag fick nämligen en vision.

Heheh, då mannen min hör orden jag har en vision blir han orolig. Han tycker att det oftast betyder antingen  mycket jobb eller mycket pengar eller i värsta fall både och. Men som jag nämnde i inlägget innan skulle jag tycka om om Flickans säng skulle se ut som en soffa dagtid och nu fick jag en galen idé att skaffa de här randiga dynorna i olika färger att ha på sängen. Jag har som sagt aldrig blivit riktigt besatt av stjärnor, men ränder i barnrummet (och soffkuddarna är ju också randiga) är lite som stjärnor för mig. Jag har denna Karkuteillä

(bilden lånad) tygbit av Marimekko, som skall bli en tavla på barnrumsväggen och dynorna skulle just ha samma färger som finns i tavlan: gul, ljusröd och turkos (ljusblå). Den gröna skulle jag nog också behålla för den är bara så fin och min andra vision (eller första egentligen, eftersom jag haft den länge) innehåller också grönt. Den är nämligen gardinerna till barnrummet.

Majakka dynorna (dynvar rättare sagt)  från Pentik (bilderna lånade). I verkligheten tyckte jag att de var grannare färger, inte så här pastell som de ser ut på bilden, men jag måste ännu gå och kolla eftersom jag fick min vision först efter att jag varit där.

Jag har ännu inte hittat de perfekta gardinen men jag har en tanke om hurdana de borde vara. Jag skulle vilja ha randiga gardiner med limegrönt, ljusrött/pinkt, orange, turkost och eventuellt rött och blått. Ränderna skulle helst inte vara lika tjocka utan de skulle få variera, likaså mellanrummet mellan dem samt ordningen. Här är några snabba exempel som jag gjorde med Painten:

Kan man designa sina egna gardin någonstans? Men det kan nog hända att det skulle bli för rastlöst och grällt, speciellt om de randiga dynorna fanns. Kanske det skulle räcka med enfärgade gardiner eller gardiner med breda ränder i  ett eller några av färgerna. Hmm, måste fundera vidare.

Sängfunderingar

Nu börjar vi närma det skedet då Lillgubben måste flytta bort från sin korgsäng. Han börjar för det första bli så lång att han inte snart ryms att ligga raklång i sängen och för det andra är det svårt för honom att svänga sig i sängen. Vi hade tidigare tänkt att sen när Lillgubben flyttas till spjälsängen byter Tjejen till vanlig barnsäng. Men nu har ju hennes somnande varit lite si och så. Nu är jag lite orolig att ifall hon byter till barnsäng, som hon själv kan komma ur och till, har vi en liten vildbuse som springer runt i övre våningen och härjar i stället för att sova. Och så har vi ju allt möjligt stuff där, som hon inte egentligen skulle få leka med, beroende på renoveringen. Dessutom skulle jag inte orka med sömnskola igen. Men det har vi säkert framför oss med Lillgubben också.

Spjälsängen (bilden lånad från www.tori.fi)


Så det är nog bara att ta tag i saken. Spjälsängen är Sievä Sisuste Oy:s Pikkupuu, som jag köpte som begagnad på Huuto. Jag tycker väldigt mycket om dens design, det att spjälarna inte är smala, runda pinnar utan breda plankor. Dessutom är tre sidor heltäckande, så bara framsidan har spjälar och vi har aldrig haft problem med att armar eller ben skulle ha hamnat mellan spjälarna fastän vi inte någonsin har använt spjälskydd. Jag skulle vilja att barnsängen skulle gå i samma stil med spjälsängen eftersom de troligen kommer att stå i samma rum en tid. Sievä Sisuste har barnsängar och andra möbler och jag har hittat några bra alternativ på Huuto här i huvudstadsregionen, så vi inte skulle behöva betala oss sjuka för en ny säng.





















Sievä Sisuste Oy: Jatkopuu

 



















Sievä Sisuste Oy: Unipuu, som låg loftsäng 

MEN.Det finns två alternativ av Sieväs sängar. Jatkopuu, som man kan justera längden på från 120 cm till 200 cm (madrassens längd) och Unipuu, som är 80 cm x 200 cm (finns också som 90x200). Unipuu känns jättestor för en första säng, men dens fördelar är de att den kan modifieras till många olika helheter, en låg loftsäng, en hög loftsäng och en högsäng. Det skulle vara bra med omtanke på framtiden, då den skulle ta mindre golvutrymme från det lilla rummet. Speciellt om det skulle bli ett tredje barn någon gång, och en tredje säng borde fås in i samma rum (förutsatt att vi ännu bor här då). Men så där annars känns Jatkopuu som ett bättre alternativ nu. Ikeas Gulliver (bild nedan)tycker jag också ser riktigt fin ut fastän den har de där smala pinnarna. Det som jag speciellt tycker om med den är det att med dynor kunde man få den att se ut som en soffa dagtid.

Så nu skulle jag be om lite åsikter och erfarenhet. Är det bättre att köpa en mindre säng till första riktiga sängen? Känns en stor säng för otrygg för barnet eller är det lönsammast att skaffa genast en stor säng som man kan använda länge och kombinera till olika helheter?