Nu har vi kommit in i en ny fas med Lillgubben. Han är så högljudd nuförtiden att det piper i mina öron då det blir tyst en stund. Han bara skriker och ryter den tid han är vaken, förutom då han skrattar åt sin storesyster eller äter. Han är absolut inte missnöjd eller ledsen, utan övar bara sin röst. Typ. Men jag kommer nog inte ihåg att Flickan skulle ha haft en så här högljudd fas någonsin.
Det här är också något nytt. Vi har haft honom liggandes på en dyna så att huvudet är lite höjt eftersom han nu blivit ordentligt snuvig (och jag med) och han sätter sig upp med det samma. Om han har något att luta emot på någondera sidan hålls han och sitta men annars faller han ännu framåt, så det går inte att lämna honom ensam halvliggandes. Och på soffan kan man ha honom endast på divan-delen eftersom han är snabb på att svänga om sig, åt bägge hållen. Nu har han börjat sträcka på armarna så att han lutar mot dem, då han ligger på mage. Mycket på gång alltså. Få se när armarna är tillräckligt starka så han kan ställa sig i krypställning (han försöker ju föra benen under kroppen). Lillgubben verkar vara tidigare motoriskt utvecklad än vad Flickan var, hittills i alla fall. Kanske han har bråttom så han skall hinna efter storesyster.
Oj vad han har ändrats igen och blivit stor! Hoppas vi ses snart.
SvaraRadera