Så skulle rubriken vara just nu. Jag är på så dåligt humör, så trött, så arg, så ledsen, så gråtfärdig att jag inte får skrivet ordentligt eftersom det bara blir så negativ ton (vad är det här då...). Vi har fått så lite sömn, ännu mindre än normalt, i det här huset på de senaste två dygnen att jag inte vet hur vi skall orka. Jag är ständigt sur och har inget stubin alls. Jag orkar inte med mina barn, blir irriterad genast någon gnäller till eller säger ens ett litet pip i fel ton.
Kan ni ungar inte fatta att jag skulle vara en så mycket bättre mamma om jag fick sova ordentligt?! Snart 10 månader med korta och avbrutna sömner. But who's counting anyway?
tisdag 31 juli 2012
söndag 29 juli 2012
Strandpremiär
Vi gjorde faktiskt strandpremiär i Finland för i år först på fredag. Om man inte räknar stugresorna med förstås. Vi lider lite av brist på ordentliga simstränder här nära oss. Visst har vi ån alldeles bredvid men den lockar inte direkt att simma i, fastän den väl är helt ok. Jag är mera en sjö-människa än havsmänniska men havsstrand skulle ju nog också vara toppen.
Vi åkte till en ny simstrand med Flickans gudmor och ungarna, den var riktigt fint "byggd" och ganska fullt var det ju. Förutom på andra sidan, där vi var. Det var lite större och vassare stenar på den sidan och det blev djupt ganska snabbt så ingen barnstrand riktigt. Men den riktiga barnstranden var smockfull, och det gicks ändå riktigt bra att simma där med barnen. Även Lillgubben tog sitt livs första dopp någon annanstans än i babysim simbassängen och han var riktigt ivrig att simma, blev sur när man lyfte bort honom ur vattnet.
Vi åkte till en ny simstrand med Flickans gudmor och ungarna, den var riktigt fint "byggd" och ganska fullt var det ju. Förutom på andra sidan, där vi var. Det var lite större och vassare stenar på den sidan och det blev djupt ganska snabbt så ingen barnstrand riktigt. Men den riktiga barnstranden var smockfull, och det gicks ändå riktigt bra att simma där med barnen. Även Lillgubben tog sitt livs första dopp någon annanstans än i babysim simbassängen och han var riktigt ivrig att simma, blev sur när man lyfte bort honom ur vattnet.
lördag 28 juli 2012
Mosterbesök
På torsdag kom två av mina mostrar på besök, de kom med båt från Stockholm och jag tog ungarna med mig och åkte emot dem. Den ena mostern bor i Sverige och den andra i Spanien, så det är inte så ofta vi träffas. Vi spenderade en underbar dag på stan i härligt sommarväder (och jag gick runt i jeans eftersom vädret inte såg så lovande ut då vi åkte till centrum, men hur fel jag hade och så jag led!). För en gångs skull när jag riktigt spenderade tid där, strosade runt på torg, tittade på båtar, satt på cafér mm. och skulle ha haft mer än mycket att fota tar kamerans batteri slut. Jag kommer aldrig att kolla batteriets läge och märker det först då texten Change battery pack blinkar i rutan och sedan blir svart. Den enda bilden jag hann knäppa den dagen var denna, i bussen på väg in till stan då Lillgubben och en annan baby i en annan vagn bredvid höll varandra i händerna:
I vilket fall som helst var det en fin dag. Idag har vi spenderat lite mera tid med mostrarna (Flickan är alldeles smitten i dem) och imorgon fortsätter mosterhänget med grillfest hos oss. Åh, ljuva sommar!
I vilket fall som helst var det en fin dag. Idag har vi spenderat lite mera tid med mostrarna (Flickan är alldeles smitten i dem) och imorgon fortsätter mosterhänget med grillfest hos oss. Åh, ljuva sommar!
fredag 27 juli 2012
Zzzzz...
Jag hade flera idéer om inlägg jag skulle skriva men nu är jag så dödstrött att jag går och lägger mig. Det har varit en rolig och fin dag. Men detta är nog historiskt, jag hinner gå och lägga mig före midnatt. Om inte Lillgubben överraskar och vaknar snart.
tisdag 24 juli 2012
Picknick-veckoslutet
Denna sommar har vi inte riktigt hunnit picknicka, men förra veckoslutet tog vi tag i saken. På fredag gick jag på tjejpicknick ända in till centrum med mina närmaste vänner. Lillgubben var med och representerade det manliga könet. Mannen min ville vara min riddare (machosallad!) och kom och hämtade oss hem med bil, vilken lyx. På söndag tog vi en brunchpicknick in our hoods med grannarna och hade med oss en supergod sallad, brie och batong och drycker av flera olika sorter, alkoholfritt och alkoholhaltigt, något åt alla.
I butiken när jag letade efter något att njuta på picknicken var det ingen som helst dricka som tilltalade mig, men sedan fick jag syn på den där chockrosa burken och den måste jag ju ta. Helt fel hade jag inte och Sparkly Fraise blev genast min nya favoritdryck alkoholväg (så lite som jag på senaste tiden druckit någon alkohol över huvudtaget). Även Lillgubben var väldigt intresserad över min burk, sin egen mat kunde han inte ha brytt sig mindre om.
Sommarsalladen som bestod av det vi hade hemma (och så hade jag inte lust med någon vanlig tomat-gurka-sallad mix eller fetasallad), d.v.s. sallad, paprika, rödlök, jordgubbar och stekt halloumi med en urgod dressing av honung, vit balsamico, olivolja, vitlök och en nypa peppar. NAM!
Pojken med tusen och en miner.
Färgglatt var det också, i alla fall på ungarna.
I butiken när jag letade efter något att njuta på picknicken var det ingen som helst dricka som tilltalade mig, men sedan fick jag syn på den där chockrosa burken och den måste jag ju ta. Helt fel hade jag inte och Sparkly Fraise blev genast min nya favoritdryck alkoholväg (så lite som jag på senaste tiden druckit någon alkohol över huvudtaget). Även Lillgubben var väldigt intresserad över min burk, sin egen mat kunde han inte ha brytt sig mindre om.
Sommarsalladen som bestod av det vi hade hemma (och så hade jag inte lust med någon vanlig tomat-gurka-sallad mix eller fetasallad), d.v.s. sallad, paprika, rödlök, jordgubbar och stekt halloumi med en urgod dressing av honung, vit balsamico, olivolja, vitlök och en nypa peppar. NAM!
Pojken med tusen och en miner.
Färgglatt var det också, i alla fall på ungarna.
måndag 23 juli 2012
Måndagen from hell
Om jag för några veckor sedan skrev att jag hatade måndagar och hade haft en tung dag så toppar nog denna måndag alla andra måndagar jag någonsin haft. Voi satan ändå! Och jag svär mycket sällan.
Dagen började med normalt måndagstrots och -gnäll, härjande och lite för fartfyllda lekar för lillebror. Flickan klättrade upp i dockvagnen och Lillgubben råkade just stå mellan vagnen och handtaget då vagnen kippade omkull på honom. Det blev brått att få Flickan bort som tyngd från vagnen och jag lyfte henne kanske lite hårdhänt. Det blev ingen middagsvila för Flickan fastän hon nog låg riktigt tyst i sin säng i en timme eller så, och Lillgubbens första dagssömn blev bara en halv timme lång så jag hade två mycket griniga ungar. Mot kvällen lugnade farten ner som tur men med detsamma steg grinighets- och gnällighetsgraden. Vid middag fick vi genomgå samma diskussion med Flickan på nytt och på nytt och hon blev bortvisad till sitt rum i ett skede. Efter det åt hon hela portionen snällt och resten av kvällen gick ganska lugnt och fint. Det positiva var att hon lade sig jättesnällt, samma kan jag inte säga om lillebrodern.
Guud, sådan envis unge! Vi har nu i en vecka (varför började vi inte tidigare?!) haft någon sorts sömnskola åt honom, eftersom han inte tidigare somnat alls i sin säng utan bara i famnen. Vi tänkte börja lite lättare så att han somnar i sin säng medan vi är i rummet, och senare avancera till att vi inte är i samma rum. Alltså den ungen, han vägrar ligga i sängen och ställer sig upp och stå på direkten man lyfter handen bort. Antingen får man lägga ner honom om och om igen eller hålla handen på honom som tyngd för att han inte skall stiga upp. Och inte har det blivit något lättare på en vecka heller, idag stod jag där bredvid sängen i nästan en timme, igen. Förra måndagen var det en timme och 15 minuter och så har tiden varierat allt från några minuter till en dryg timme. Och nu har jag dessutom hamnat springa in i rummet två gånger för att lägga ner honom igen (och på det här viset håller det på hela natten igenom). Den som säger att barn börjar sova bra och få rytm då de får fast föda får för min del se sig där solen inte lyser!
Och det som gör min måndag ännu bättre är det faktum att jag varit ensam med ungarna hela dagen och kommer att vara det största delen denna vecka. Mannen är på arbetsresa till onsdagen (som tur blev slutveckans arbetsresa bara en en-dagsresa så han kommer hem till torsdagkväll) och sedan åker han bort till veckoslutet igen. Ain't that fun! Jag är helt ok med att vara ensam med barnen (fastän det ju aldrig är riktigt roligt när mannen är borta längre tider) och klarar mig nog men ibland har man nog sin psykiska hälsa på prov, speciellt om det blir många ensamma, stridiga dagar med barnen. Jep, vali vali för idag!
Dagen började med normalt måndagstrots och -gnäll, härjande och lite för fartfyllda lekar för lillebror. Flickan klättrade upp i dockvagnen och Lillgubben råkade just stå mellan vagnen och handtaget då vagnen kippade omkull på honom. Det blev brått att få Flickan bort som tyngd från vagnen och jag lyfte henne kanske lite hårdhänt. Det blev ingen middagsvila för Flickan fastän hon nog låg riktigt tyst i sin säng i en timme eller så, och Lillgubbens första dagssömn blev bara en halv timme lång så jag hade två mycket griniga ungar. Mot kvällen lugnade farten ner som tur men med detsamma steg grinighets- och gnällighetsgraden. Vid middag fick vi genomgå samma diskussion med Flickan på nytt och på nytt och hon blev bortvisad till sitt rum i ett skede. Efter det åt hon hela portionen snällt och resten av kvällen gick ganska lugnt och fint. Det positiva var att hon lade sig jättesnällt, samma kan jag inte säga om lillebrodern.
Guud, sådan envis unge! Vi har nu i en vecka (varför började vi inte tidigare?!) haft någon sorts sömnskola åt honom, eftersom han inte tidigare somnat alls i sin säng utan bara i famnen. Vi tänkte börja lite lättare så att han somnar i sin säng medan vi är i rummet, och senare avancera till att vi inte är i samma rum. Alltså den ungen, han vägrar ligga i sängen och ställer sig upp och stå på direkten man lyfter handen bort. Antingen får man lägga ner honom om och om igen eller hålla handen på honom som tyngd för att han inte skall stiga upp. Och inte har det blivit något lättare på en vecka heller, idag stod jag där bredvid sängen i nästan en timme, igen. Förra måndagen var det en timme och 15 minuter och så har tiden varierat allt från några minuter till en dryg timme. Och nu har jag dessutom hamnat springa in i rummet två gånger för att lägga ner honom igen (och på det här viset håller det på hela natten igenom). Den som säger att barn börjar sova bra och få rytm då de får fast föda får för min del se sig där solen inte lyser!
Och det som gör min måndag ännu bättre är det faktum att jag varit ensam med ungarna hela dagen och kommer att vara det största delen denna vecka. Mannen är på arbetsresa till onsdagen (som tur blev slutveckans arbetsresa bara en en-dagsresa så han kommer hem till torsdagkväll) och sedan åker han bort till veckoslutet igen. Ain't that fun! Jag är helt ok med att vara ensam med barnen (fastän det ju aldrig är riktigt roligt när mannen är borta längre tider) och klarar mig nog men ibland har man nog sin psykiska hälsa på prov, speciellt om det blir många ensamma, stridiga dagar med barnen. Jep, vali vali för idag!
Vårdledig
Jag kollade det exakta datumet och idag är jag tredje dagen vårdledig, dystert. Nu är det fattiga tider framför. Jag måste nog säkert börja jobba kvällar eller veckoslut igen, men nu på sommaren är det lite dåligt med kunder och så har vi så mycket program på veckosluten att det ofrånkomligt går till slutsidan av augusti. Måste börja sälja bort mina ägodelar med fart (har tänkt det redan tidigare), som t.ex. barnkläder, egna kläder, kärl och onödiga möbler. För mig är dagvård inget alternativ för en under ettåring.
I smell something burning
I morse halv femtiden när vi i turer med mannen försökte få Lillgubben att somna om började det lukta bränt. En hemsk röklukt trängde sig in genom det öppna sovrumsfönstret och vi försökte se ut om det syns lågor någonstans. Mannen gick ut på balkongen men inget syntes. En halv timme senare när jag tryckte huvudet ner på kudden kände jag hur röklukten hade fastnat på den, eller kanske det var i min näsa.
När jag googlade hittade jag bl.a dessa: http://omakaupunki.hs.fi/helsinki/uutiset/leikkipuiston_rakennus_paloi_ilm.iliekeissa-katso_kuvat/ och http://www.iltalehti.fi/uutiset/2012072315872140_uu.shtml. Så en bra bit har röken kommit och en redig eldsvåda måtte det ha varit eftersom det luktade precis som om den varit i grannhuset (och eftersom de måste riva ner hela huset).
När jag googlade hittade jag bl.a dessa: http://omakaupunki.hs.fi/helsinki/uutiset/leikkipuiston_rakennus_paloi_ilm.iliekeissa-katso_kuvat/ och http://www.iltalehti.fi/uutiset/2012072315872140_uu.shtml. Så en bra bit har röken kommit och en redig eldsvåda måtte det ha varit eftersom det luktade precis som om den varit i grannhuset (och eftersom de måste riva ner hela huset).
lördag 21 juli 2012
Terrassen utan färg
Vi har ännu heller inte fått någon olja på vår terrass. På våren och i början av sommaren var orsaken björkpollen som täckte hela terrassen och nu har den stora asken som växer bredvid vår gård förstört våra planer eftersom den är full med små kräk som producerar en klibbig vätska, och kräken och vätskan har varit på terrassen. Det händer varje år men först nu i år när vi haft terrassen hela sommaren märker man dessa saker. För några veckor sedan kunde man inte gå barfota eller med strumpor på på terrassen för fotsulorna/strumporna blev alldeles klibbiga och så förde man in det i lägenheten. Nu börjar det äntligen lätta och vi hoppas på att få terrassen oljad ännu under denna sommar.
Då uppstår problemet, vilken färg skall terrassen bli. Nu är den "färglös", av värmebehandlat trä som var ljusbrunt förra året men nu efter nästan 1 år har färgen nötts och blivit ljusare. Det rekommenderas ju att låta plankorna vara på sin plats obehandlade ungefär 1 år och sedan först olja dem. Vi hade som tanke att olja terrassen mörkbrun eftesom dörren och fönsterkarmarna samt balkongen ovanför dörren är mörkbruna men nu har jag börjat fundera. Staketet är mellangrått och husväggen ljusgrå, lite blåaktig t.o.m. Skulle det vara bättre att välja en gråbrun ton som skulle kombinera dessa färger, eller är mörkbrun the thing?
Bordet och stolarna är vita och då skulle en mörk terrass se fin ut.
Vad tycker ni, mörkbrunt eller gråbrunt?
Då uppstår problemet, vilken färg skall terrassen bli. Nu är den "färglös", av värmebehandlat trä som var ljusbrunt förra året men nu efter nästan 1 år har färgen nötts och blivit ljusare. Det rekommenderas ju att låta plankorna vara på sin plats obehandlade ungefär 1 år och sedan först olja dem. Vi hade som tanke att olja terrassen mörkbrun eftesom dörren och fönsterkarmarna samt balkongen ovanför dörren är mörkbruna men nu har jag börjat fundera. Staketet är mellangrått och husväggen ljusgrå, lite blåaktig t.o.m. Skulle det vara bättre att välja en gråbrun ton som skulle kombinera dessa färger, eller är mörkbrun the thing?
Bordet och stolarna är vita och då skulle en mörk terrass se fin ut.
Vad tycker ni, mörkbrunt eller gråbrunt?
torsdag 19 juli 2012
It's working!
Jag kan inte uttrycka min glädje när min laptop fungerar igen. Den sade upp kontraktet på veckoslutet och mannen, som alltid brukar fixa saker och ting, var inte hemma och grannen, som i nödfall fixar saker och ting, inte heller var hemma fick jag klara mig utan. Så när alla anlänt hem igen kollade de tillsammans på min data och fick den igång men den förblev svart, inget syntes och den gick inte på ordentligt. Jag var redan gråtfärdig och kände mig så handikappad när jag inte hade någon sorts kontakt med omvärlden på dagarna. Tänk om man hamnade klara sig utan data, utan internet (jag har inte en sådan telefon som jag kan surfa med) varje dag, alltid. Huj rys, så bortskämd är man... Men sen fick jag det bästa meddelandet ever; en bild på min kära data som var igång och fungerande, jee! Så vi fick lite extra tid ändå, jag och min Baby Blue (vet inte varifrån jag skulle ha skaffat pengarna till en ny eftersom min föräldraledighet tar slut any day now...)!
Så nu är jag back in business igen!
Så nu är jag back in business igen!
lördag 14 juli 2012
Riddare
Igår på förmiddagen fick vi en snabbvisit av sådana här typer:
De gjorde ett pit stop här vid oss, tog emot brudgummen från sina första uppdrag, bytte bil och tog förstås lite ryttarbilder med Flickans häst. Hon ville ju absolut med och rida med sin gudfar. De har ett medeltidstema på svensexan, med riddare, prinsar, konungar osv. och brudgummen måste förtjäna olika prylar, som t.ex. "kronan" och skölden som syns på sista bilden på marken. Det var till detta ändamål mina trikåer gick och jag sydde julgubbsliknande kläder mitt i sommaren.
Måste säga att de hittat på ett bra tema och konsept, nästan alla aktiviteter stöder temat bra och det är aktiviteter jag tror brudgummen (och de andra) tycker om, med lite humoristisk förnedring med kläderna och de första uppdragen.
De gjorde ett pit stop här vid oss, tog emot brudgummen från sina första uppdrag, bytte bil och tog förstås lite ryttarbilder med Flickans häst. Hon ville ju absolut med och rida med sin gudfar. De har ett medeltidstema på svensexan, med riddare, prinsar, konungar osv. och brudgummen måste förtjäna olika prylar, som t.ex. "kronan" och skölden som syns på sista bilden på marken. Det var till detta ändamål mina trikåer gick och jag sydde julgubbsliknande kläder mitt i sommaren.
Måste säga att de hittat på ett bra tema och konsept, nästan alla aktiviteter stöder temat bra och det är aktiviteter jag tror brudgummen (och de andra) tycker om, med lite humoristisk förnedring med kläderna och de första uppdragen.
fredag 13 juli 2012
Fredagsmys för mig själv
Åh, äntligen en tyst stund bara för mig själv. Jag är ensam med barnen det här veckoslutet och idag har vi farit och flängt halva dagen. Nu när den mindre också äntligen somnade tog jag fram mina godsaker och pustar ut en stund innan läggdags. Imorgon blir det lite fläng igen, städande här hemma och så får vi gudsonen med mamma på besök över natten eftersom hennes sambo är ute och svirar med min man.
Irritation
Nu kan det hända att jag har retat upp en människa och trampat på hennes tår men jag tycker att jag inte längre hade ett val. Jag har försökt antyda snällt att ta tag i en sak som borde ha gjorts redan länge, länge sedan men när inget händer.
Så nu är det gjort och jag hoppas att vi hinner, tid har vi ont om. Bröllopet är om 7 veckor och jag och en annan är allt som allt borta i nästan 3 veckor. Det bästa skulle ju vara att alla kunde delta men nu vet jag inte längre om det är möjligt med alla semestrar och sånt. Guuud, vad jag kan vara irriterad!!
Så nu är det gjort och jag hoppas att vi hinner, tid har vi ont om. Bröllopet är om 7 veckor och jag och en annan är allt som allt borta i nästan 3 veckor. Det bästa skulle ju vara att alla kunde delta men nu vet jag inte längre om det är möjligt med alla semestrar och sånt. Guuud, vad jag kan vara irriterad!!
torsdag 12 juli 2012
tisdag 10 juli 2012
Sommartakt
Fastän vi (läs: mannen) inte ännu har sommarlov så tänkte jag köra (Karins) Sommartakt här på bloggen. Vi har så mycket program på veckosluten; det blir stughäng, fiskeresor, polttare, dop, bröllop och andra festligheter plus själva sommarlovet med en resa till norra Finland att jag inte eventuellt har tid att skriva ut allt på bloggen. Vi kör enligt feelisen, det kan komma inlägg oftare men också mer sällan. Så ni inte undrar.
Vi njuter av sommaren!
Vi njuter av sommaren!
måndag 9 juli 2012
9 månader
Lillgubben blev 9 månader gammal idag, 9 månader! Fatta! Vart tar tiden vägen? Snart är han ingen baby längre, snyft.
Vid 9 månaders ålder lär barn börja lida av separationsångest, som värst är det mellan 10 och 18 månaders åldern. Jag skrev redan tidigare om Lillgubbens mammiga fas, så det lär väl vara denna separationsångest då. Första orden brukar barn säga mellan 9 och 15 månaders ålder och Lillgubben är väldigt duktig på att använda Ma-ma eller Mä-mä nuförtiden, ibland känns det att han säger det då han ser mig eller då han är riktigt riktigt ynklig och vill ha sin mamma. Who knows?
Vid 9 månaders ålder kryper Lillgubben, ibland med en enorm fart (om hundarnas vattenkopp är på golvet eller wc-dörren är öppen). Han står mot stöd och ibland korta stunder utan stöd, tar några steg med t.ex. Brio-kärran eller då man leder honom, han sitter stadigt och kan falla mjukt från nästan alla ställningar, t.om. stående då rumpan kommer i marken först. Lillgubben är för det mesta väldigt glad och positiv, skrattar och ler mycket, talar på som bara den och älskar uppmärksamhet. Han är en riktigt charmör och flirtar med flickor och kvinnor. Han har 5 tänder; 2 nere och 3 uppe och fjärde på väg. Han tycker om mat och äter bra, morgon- och kvällsgröt och 2 måltider + mellanmål / dag. Han använder tutt mycket mera än vad Flickan gjorde och han vägrar dricka ersättning, vatten ur flaskan är ok men ingen ersättning. Pumpa skulle jag inte vilja börja med mer i det här skedet, har inte tänkt amma längre än 1 år ungefär. Lillgubben är förresten mycket snällare jämfört med Flickan när det kommer till ammandet. Vid det här skedet hade vi stora svårigheter med henne eftersom hon bet så mycket och så hårt och jag ammade bara nu som då. Jag tror hon var omkring 9 och 10 månader då jag slutade amma helt och hållet. Lillgubben har kanske försökt bita några gånger och bara en gång har han bitit riktigt ordentligt. Dessutom lyder han när jag säger till, han brukar bli ledsen och börja gråta och då får jag säga åt honom att borde det inte vara jag som gråter när han biter mig och inte tvärtom. Flickan bara skrattade och bet hårdare, den lilla jäveln.
Vid 9 månaders ålder lär barn börja lida av separationsångest, som värst är det mellan 10 och 18 månaders åldern. Jag skrev redan tidigare om Lillgubbens mammiga fas, så det lär väl vara denna separationsångest då. Första orden brukar barn säga mellan 9 och 15 månaders ålder och Lillgubben är väldigt duktig på att använda Ma-ma eller Mä-mä nuförtiden, ibland känns det att han säger det då han ser mig eller då han är riktigt riktigt ynklig och vill ha sin mamma. Who knows?
Vid 9 månaders ålder kryper Lillgubben, ibland med en enorm fart (om hundarnas vattenkopp är på golvet eller wc-dörren är öppen). Han står mot stöd och ibland korta stunder utan stöd, tar några steg med t.ex. Brio-kärran eller då man leder honom, han sitter stadigt och kan falla mjukt från nästan alla ställningar, t.om. stående då rumpan kommer i marken först. Lillgubben är för det mesta väldigt glad och positiv, skrattar och ler mycket, talar på som bara den och älskar uppmärksamhet. Han är en riktigt charmör och flirtar med flickor och kvinnor. Han har 5 tänder; 2 nere och 3 uppe och fjärde på väg. Han tycker om mat och äter bra, morgon- och kvällsgröt och 2 måltider + mellanmål / dag. Han använder tutt mycket mera än vad Flickan gjorde och han vägrar dricka ersättning, vatten ur flaskan är ok men ingen ersättning. Pumpa skulle jag inte vilja börja med mer i det här skedet, har inte tänkt amma längre än 1 år ungefär. Lillgubben är förresten mycket snällare jämfört med Flickan när det kommer till ammandet. Vid det här skedet hade vi stora svårigheter med henne eftersom hon bet så mycket och så hårt och jag ammade bara nu som då. Jag tror hon var omkring 9 och 10 månader då jag slutade amma helt och hållet. Lillgubben har kanske försökt bita några gånger och bara en gång har han bitit riktigt ordentligt. Dessutom lyder han när jag säger till, han brukar bli ledsen och börja gråta och då får jag säga åt honom att borde det inte vara jag som gråter när han biter mig och inte tvärtom. Flickan bara skrattade och bet hårdare, den lilla jäveln.
I hate mondays
Som Garfield hatar jag också måndagar nuförtiden. Ganska ofta har vi haft något program på veckosluten och speciellt om vi varit på någon stuga (som förra veckoslutet) är måndagen och vardgen väldigt svår och tung för Flickan. Hon reagerar starkt på att pappa igen är borta hela dagen och det skall trotsas, gnällas och härjas. Med att lämna dagssömnen bort har vi en härlig cocktail och mammas nerver på helspänn. Speciellt då mannen har program efter jobbet och kommer hem då ungarna just ska läggas, ja då känner man att man fått anstränga sig på riktigt. Men tur var så fick jag Susu bitar som belöning. All respekt till ensamstående föräldrar!
onsdag 4 juli 2012
Bland kossor och kor
Igår gjorde vi ett försök att gå och se på djur till Fallkulla gård med min syster och ungarna. Vi siktade på eftermiddagen och var där ungefär halv fyra. Och vad såg vi. Precis ingenting! Tomma hagar, det var allt. Det lär vara öppet kl. 10-15. What?! Trodde djuren fick beta typ dygnet runt på sommaren. Stackars djur om de på riktigt måste stå inomhus mellan klockan 15 och 10, jag hoppas de förs någon annanstans och beta i stället.
På kvällen förde vi min syster hem och tog en omväg via Sibbo. Där stannade vi och såg på riktiga kor.
På kvällen förde vi min syster hem och tog en omväg via Sibbo. Där stannade vi och såg på riktiga kor.
Älsklingen
Minä ratastan sinua, mamma. Tinna älskar dig, mamma.
Alla dagens gräl glöms bort och mamma och dotter kramar varandra godnatt. Pussar byts och den kvällen nosas vi extra länge. Hur kan en snart två och ett halvt åring vara så fiffig och klok, och söt som bara den. Mannens fråga när jag berättade var Hur klarade du dig torrögd ner?
Alla dagens gräl glöms bort och mamma och dotter kramar varandra godnatt. Pussar byts och den kvällen nosas vi extra länge. Hur kan en snart två och ett halvt åring vara så fiffig och klok, och söt som bara den. Mannens fråga när jag berättade var Hur klarade du dig torrögd ner?
måndag 2 juli 2012
Klänningen, Pinkadelic
Klänningen, som vi gav som födelsedagsgåva, gjorde jag själv. Modellen tog jag från en Polarn och Pyrets klänning som jag tycker själv om. Jag hade inga färdiga mönster, utan nålade klänningen fast på tyget och klippte. Ärmarna var ganska svåra, eftersom jag inte ville ta PoP klänningen i bitar så det var att klippa ungefär ditåt och hoppas på det bästa. Så här har jag ganska ofta gjort kläder, varför ska man göra det alltför lätt med färdiga mönster, liksom.
Flickan var med och välja tyget. Hon skulle ha tagit ett annat tyg men jag använde min vetorätt till slut och valde detta eftersom jag tyckte det såg ut som ett sådant som födelsedagsbarnets mamma skulle tycka om. Vet inte om jag hade rätt men en sådan känsla hade jag.
Klänningen var inte svår att göra, men lite extra problem blev det av symaskinen. Tidigare har jag använt min mammas symaskin och känner till den och vet hur den fungerar. Nu har jag fått en gammal orange Toyota symaskin som är av stål. Inte någon plastskräll maskinerna är nuförtiden, utan en tung grej man absolut inte vill få på tårna. Den är fixad och vårdad och mamma köpte den från en symaskinsaffär där de också reparerar symaskiner. De hade tyvärr ingen manual till maskinen men den fungerar bra. Förutom att jag inte får den att sy siksak eller att ta ett enda stygn åt sidan. Jag har försökt byta ut olika delar men nähäpp. Måste säkert ta stålmaskinen under armen och gå och fråga här i en symaskinsaffär ganska nära oss.
Men ja, tillbaka till klänningen. Förutom symaskinsproblemen (fick låna grannens maskin som trubbade till tråden lite nu som då) var den lättgjord. Och jag är faktiskt väldigt stolt över den. Tycker den blev jättefin och skulle väldigt gärna ha behållit den själv också. Funderar redan på att köpa till av samma tyg och göra en likadan till Flickan. Kanske jag också kunde använda en klänning av samma modell... Flickan agerade modell så att vi kunde prova om den blev bra och det blev den.
Jag gjorde t.o.m en fin lapp i nacken med storlek och tvättinstruktioner. Ifall jag börjar göra flera kunde man säkert skaffa lite finare någonstans ifrån och inte skriva för hand. Men flera kläder till barn blir det nog säkert, skall skaffa fina tyger och planera riktigt ordentligt. Har redan spanat in några väldigt fina tyger på nätbutiker.
Klänningen var inte svår att göra, men lite extra problem blev det av symaskinen. Tidigare har jag använt min mammas symaskin och känner till den och vet hur den fungerar. Nu har jag fått en gammal orange Toyota symaskin som är av stål. Inte någon plastskräll maskinerna är nuförtiden, utan en tung grej man absolut inte vill få på tårna. Den är fixad och vårdad och mamma köpte den från en symaskinsaffär där de också reparerar symaskiner. De hade tyvärr ingen manual till maskinen men den fungerar bra. Förutom att jag inte får den att sy siksak eller att ta ett enda stygn åt sidan. Jag har försökt byta ut olika delar men nähäpp. Måste säkert ta stålmaskinen under armen och gå och fråga här i en symaskinsaffär ganska nära oss.
Jag gjorde t.o.m en fin lapp i nacken med storlek och tvättinstruktioner. Ifall jag börjar göra flera kunde man säkert skaffa lite finare någonstans ifrån och inte skriva för hand. Men flera kläder till barn blir det nog säkert, skall skaffa fina tyger och planera riktigt ordentligt. Har redan spanat in några väldigt fina tyger på nätbutiker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)