Gjort!

Nu är det gjort, vi ställde oss i kö för inre förflyttning idag. Nu talar jag om dagis igen. Vi har funderat och grubblat över saken, frågat råd och bytt tankar med bekanta och funderat ännu mera. Och så kom vi till det här beslutet. Jag har ju jobb bara fram till jul på min nuvarande arbetsplats, fastän det lite ser ut som om två av de vårdlediga inte tänker komma tillbaks på jobb ännu i januari. Men jag kan ju inte förvänta mig att jag kommer att jobba där om t.ex. ett år eftersom jag inte är fastanställd. Fast jag själv nog skulle stanna där länge, lääänge!! Trivs verkligen superbra, älskar jobbet och arbetskompisarna. Men det som eventuellt fick mig att bli helt övertygad om det här beslutet sist och slutligen var händelserna den här veckan.

Förra veckan var ungarnas första vecka på sommardagiset och de var där bara måndag och tisdag eftersom de båda hade diarré ons-fre. Förra veckan hade de sina egna skötare från sitt eget dagis också där och det var tal om att det varje dag/vecka kommer att vara åtminstone en skötare från varje dagis då det finns barn från respektive dagis på sommardagiset den dagen/veckan. I förrgår, på måndag, när vi kom till dagiset fanns det inte en enda bekant kompis på gården och när jag frågade efter skötarna kom det fram att det inte heller fanns någon skötare från barnens eget dagis. Det kändes ganska vemodigt att lämna barnen där med helt främmande människor, men det hade gått riktigt bra som tur. På tisdag upprepades samma sak och när jag frågade om skötarna alls kommer att vara den här veckan på plats fick jag svaret att båda skötarna är på semester och istället har de en förskoleassistent på plats som kommer att börja jobba på förskolan i höst. Ja just det! Det tröstar ju jättemycket. Inte känner ju barnen henne, hon har ju inte jobbat med dagisbarnen alls.

Så träffade jag en skötare från det andra dagiset, som vi skulle vilja byta till, och hon hade reagerat på samma sak och berättade att det uppenbarligen poängterats att det alltid måste finnas en bekant skötare på plats så barnen skall känna sig trygga. Hon hade då föreslagit att de skulle slå ihop båda grupperna eftersom det är så få barn på sommardagiset den här veckan. Verkligen synd att det andra dagiset råkar vara i den andra gruppen, dvs. i nedre våningen medan våra barn är i övre våningen, eftersom de är bekanta från förr.

Igår letade jag en lång stund omkring på nätet men hittade inte någon förflyttningsansökan men idag råkade jag träffa en annan skötare från det andra dagiset och hon fixade det med sommardagisets föreståndare att vi kom i inre förflyttningskön från och med idag. Så nu hoppas vi att de lediga platserna inte ännu gått.

Det var flera bekanta som argumenterade dagisets läge över personal med att personalen ofta byts på alla dagis, och visst det kan det bra hända men jag tror nog inte att personalen byts så ofta som den bytts på vårt dagis denna vår. Dessutom har ju största delen varit vikarier. Jag frågade även hur situationen är på det andra dagiset och en skötare berättade att de för tillfället har ganska ung personal, men att de är utbildade och engagerade. Personalen har inte bytt så hemskt mycket där på senaste tiden, men fr.o.m hösten kommer en skötare att vara på ett annat ställe en tid. Men jag känner på mig att vi gjort rätt beslut, fastän jag ibland får skuldkänslor när jag tänker på den ena skötaren som kommer att fortsätta på barnens dagis. Sådan är jag bara, fast jag inte tycker hon är något vidare som barnskötare och hon har gjort mycket fel och slarvat sig så tycker jag lite synd om henne...