Lampan

Äntligen har vi fått upp lampan, som stått i förrådet snart i 4 år i sitt paket. Lampan, som verkligen förtjänar så mycket mera än att vara inklämd i ett paket i ett mörkt förråd under allt annat bråte. Lampan, som ska få flyga fri som en fågel, som t.ex. en mås.

Här får ni Måsen, var så goda:

Ja, lampan är ju Yki Nummis Lokki (=mås), if you get my bad humor... Och så syns det allt möjligt bråte i bakgrunden på bilderna och våra härliga halvfärdiga väggar...

Den tråkiga dagen

Idag var det då den tråkiga dagen. Dagen jag önskade aldrig skulle komma. Dagen då jag fick budet att jag inte kommer att fortsätta jobba på min nuvarande arbetsplats efter december. Då jag talade med min chef gissade jag ju nästan vad det var fråga om och kunde förvänta detta, men nog kändes det ändå helt asigt. Var inte riktigt på humöret att bli och diskutera mer om saken just då, men skall nog ännu tala med henne om saken lite på samma gång som jag frågar om hon kan rekommendera mig osv. Jag var lite nedstämd hela dagen och när jag klädde på mig efter en vattenterapi blev jag tårögd eftersom jag fattade att jag förmodligen inte kommer att hitta ett jobb där jag skulle få vara lika mycket i bassängen som nu. Det är verkligen något jag älskar, vattenterapi. Och hela mitt nuvarande arbete. Skit också, saaattan!!

Snön

Idag hade första snön lagt sig på marken. Förra fredagen regnade det någon slags snöslask, men det blev inte på marken utan smalt genast bort. Men idag var marken vit och vi kunde glida ner för en backe med vagnen med Lillgubben när vi fört Flickan på dagis. Fast på dagen smälte ju den här snön också bort.

Kallt!

Hrr, vad det var kallt i morse. -7 grader visade termometern och jag grävde fram vinterhalarna. Lillgubben fick ärva storesysters svarta Ticket halare, i storlek 92, som hon använt i 2 vintrar. Den är en aning stor åt honom (halaren är av äldre modell och motsvarar mer storlek 98 än 92), men han kan bra använda den. Flickan har en ny Isbjörn of Sweden halare, som jag köpte med enorm rabatt på barnmässan. Samma mässa där Flickan och jag var de första Kakkakaffe-läsarna vid Varuste.nets monter och fick välja en skaljacka av Isbjörn. Som tur köpte jag en halare i storlek 104, fast den då såg så enorm ut på henne. Nu är den perfekt. 98 skulle säkert ha varit för liten. Jag har köpt en begagnad Ticket halare i samma storlek för en halv evighet sedan och den är alldeles för stor ännu, den motsvarar säkert 110, om inte ännu större.

På eftermiddagen var det ju redan varmare och vinterhalarna var för varma. Tror vi ännu skall försöka klara oss med ylle-/fleeceoverall och höstkläder. Vill ju inte heller att vinterhalarna skall slitas redan nu när det inte finns någon snö (fast det är ju inte sagt att det finns det på vintern heller), så att det inte håller värmen på vintern.

Lillgubben blev för övrigt hemma, han hade lite stegring och piper och rosslar väldigt mycket igen. Det låter så tungt och svårt när han andas stackaren, så vi har fått ge astmamedicin åt honom flera gånger om dagen. Jag blir hemma med honom ännu imorgon. Flickan däremot vill till dagis. Hon får ha lite kortare dagisdagar, idag var hon ungefär 4 timmar på dagis eftersom vi var där just innan lunch.

Hemmafrissa

Fick spunk med mitt hår idag när jag var i butiken, och köpte hårfärg. Visst har jag tänkt på det redan länge, men skjutit undan tanken och tänkt vidare att det ljusa nog minskar då man klipper topparna. Men nog fanns det ju massor kvar av det där ljusa, speciellt framme och i det översta lagret, de nedre hårstråna var nästan helt mörka. Jag har färgat håret senast kanske för 1,5 år sedan, och har haft en ganska lång utväxt. Mitt hår har varit allt mellan platinablond och mörk, mörk brun under åren, och jag själv tycker att jag passar bra med både mörkt och ljust. De senaste åren har jag dock haft ljust, och nu var det gult i ändorna med en mycket mörkare utväxt.

Färgskillnaden på hårtopparna och rötterna.

Jag stod länge och velade med färgerna, hade redan bestämt mig för en ljusare ton men när den inte fanns i butiken tog jag en mörkare, och nu när jag sitter och väntar att håret skall torka efter färgningen börjar det kännas bra att jag tog den mörkare. Tror den ljusare skulle ha varit lite för ljus. Jag har färgat håret med hemmafärger säkert senast på högstadiet och var lite skeptisk över hur det skulle gå. Tog bara ett färgpaket, för jag tänkte att jag färgar den ljusa halvan av håret och det som blir kvar sätter jag i hårbottnet. Som sagt väntar jag ännu på att få se resultatet. Måste be någon annan kolla imorgon i dagsljus om färgen blivit jämn, jag färgade håret nämligen ensam, så vet inte alls hur det blev där bak t.ex.

Jag har haft som tanke att inte behöva färga håret hela tiden, så jag hoppas det här blev så nära min egen hårfärg som möjligt. Det är också en orsak varför jag har skjutit upp tanken att färga det tidigare. Fast egentligen skulle jag nog vara sugen på riktigt blondt hår igen. Eller riktigt mörkt. Jag tycker jag passar bättre i kalla toner och tyvärr är min egen hårfärg varm. Men det får nu vara så naturligt som det bara kan vara så här färgat. En stund i alla fall. Men jag kommer nog så att få stryk av min kompis, som är frissa, när hon hör att jag färgat håret med butiksfärger... Ups!

2 år

Grattis min lilla älskling!! Mammas lilla nosedjur. Vill bara krama om dig och berätta hur fin du är.



Det här är en bild från sommaren, men den beskriver Lillgubben så väl. Finurlig, hittar på allt möjligt, och GLAD. Skrattar alltid. Och joxar vad han hinner. Ska kolla om jag hittar en lite nyare bild imorgon.

En nästan två-årings önskemål

Och vad önskar den snart två-åriga filuren sig till födelsedagspresent, det har en del frågat. För tillfället älskar han alla möjliga piipaa-bilar som han kallar brandbilar, polisbilar, ambulanser och paketbilar. Lastbilar, bussar och tåg är också pop. En tid sedan gick vi förbi legohyllan i butiken och Lilleman fastnade för brandbilarna, ambulanserna och lyftkranarna på duplopaketen.

Pussel och böcker är väldigt omtyckta. Träpussel är bäst eftersom Lillgubben också har en fas på gång då han vrider sönder vanliga paff pusselbitar. Knopp pussel börjar dock vara lite för lätta och tråkiga enligt honom. Mumin är pop och jag bongade "Vem ska trösta Knyttet" i galna dagar katalogen. Tycker jag hade den som barn men nu hittas den inte. Även den nyaste Pettson-boken, "Findus flyttar ut" kunde vara skoj.

I klädväg är det byxor som behövs. Jeans har han 3-4 par, men helt vanliga mjukisbyxor i storlek 92, 92/98 eller 100 har han knappt ett enda par eftersom Flickan vägrade använda byxor och skjorta i den här åldern/storleken. Det var bara klänningar och tunikor med strumpbyxor och leggings som dög.

Släktingar har vi också erbjudit alternativet att delta i "cykelfonden" så vi kan skaffa en större cykel så att Lillgubben får ärva storesysterns gamla.

Nästan två

Imorgon blir den minsta i familjen två år. Fattar inte, två år! När och hur hände det? Han har alltid varit mera bebis av sig än storesystern, men i ett huj har han blivit så stor, så stor. Egentligen började det redan tidigt på sommaren.

Han började tala helt plötsligt. Visst hade han sagt enstaka ord nu som då, så som mamma, pappa, mölk, blöja, hund osv. Men det var ungefär där. På våren började han tala några tvåordsmeningar och på sommaren prepplade han redan på som bara den. Det gick lika som med allt annat; han funderar, försöker och låter den nya kunskapen mogna en god stund innan han börjar använda den ordentligt. Det gick väldigt fort framåt, plötsligt talade han treordsmeningar, svarade med meningar när man frågade något och kunde byta språk i farten vid behov. Och kunde använda rätt språk med rätt människor. På sommaren då barnen och mannen var ännu 2 veckor på semester, medan jag gick tillbaka till jobbet, och de var hos mannens pappa, talade jag med barnen i telefon. En kväll kunde jag inte skilja på rösterna vem jag talade med eftersom Lillgubben talade på så flytande och det kom fullständiga meningar. Jag måste flera gånger fråga om det verkligen var Er jag talade med.

Er är det han kallar sig själv. Kommer från slutstavelsen i hans namn. Ibland kallar han sig själv även O. Han är så duktig på dagis, är kompis med alla, hälsar och tackar för dagen med att skaka hand med alla skötare. Och det bästa är att han trivs så oerhört bra på dagis. Dagis, det ska jag berätta mer om i ett eget inlägg. På våren skulle jag aldrig kunnat tänka mig att jag säger det här, men det är verkligen en fröjd att föra barnen till dagis på morgnarna. Att kunna lämna dem där och lita på att de blir skötta så bra som det bara är möjligt. Att kunna lita på personalen, det är väldigt viktigt kan jag säga.

Nu för tiden har Er börjat sura lite på dagis, och säga emot. Det känns härligt att veta att han känner sig så varm i kläderna att han vågar säga emot skötarna, suras lite och stampa med foten när han riktigt vill eller inte vill något. Hemma har vi också lagt märke till hans vilja som vuxit fram. "Er vill int!" är en typisk mening man hör hemma hos oss, flera gånger om dagen. Flickan har också märkt att Lillebrodern plötsligt själv vill saker och ting, vill leka sina egna lekar, inte hennes. Och det tycker hon inte om. Hon försöker kommendera honom och berättar att han är en bebis ännu och kan inte själv bestämma/göra saker. Och han blir bara sur av det och har börjat knuffas i sådana fall.

Men deep down är han en väldigt snäll och älskande liten pojke. Han tycker om att kramas och pussas, gör det mycket med sina skötare och med sin "flickvän" Bella på dagis. Även storesyster får många, våta pussar och kramar dagligen vilket hon inte är så nöjd över varje gång. Han kan plötsligt komma och krama om en, nosas och paija på huvudet och sedan fortsätta med det han höll på med tidigare. Han är den finaste och käraste lilla pojke jag vet! Och omöjligt söt dessutom med sitt läspande s-ljud: "Er sätta byssor på."

Feverish

Jag har varit hemma med Flickan idag. Förra natten när hon ville gå på toaletten kändes hon väldigt varm, och när vi mätte hade hon 38,2 grader feber. Själv känner jag mig lite si och så, känns som om jag skulle ha feber men har inte ändå. Dottern har haft omkring 38,5 grader feber hela dagen och det gick väldigt smidigt med henne, till min förvåning. Vi förde lillebrodern till dagis först efter 10 idag och hade det väldigt chill på tumis. Tittade på gårdagens The Voice of Kids (dottern är som sagt den största musikälskaren jag vet), åt lunch tillsammans och gick och sova dagssömn. Mannen kom hem lite tidigare än vanligt eftersom det var hans sista arbetsdag idag. Han gick efter Lillgubben från dagis och sedan kom farten igång igen. Fattar inte hur våra ungar orkar springa, hoppa och härja så mycket. Och försök nu sen få en febrig, livlig 3-åring att sitta stilla och ta det lugnt när den andra står framför henne och hoppar jämnfota och uppmanar "Tilda hoppa, Tilda kom och dansa!".

Nåja, det blir jobb för mig imorgon och den arbetslösa i familjen stannar hemma med sjuklingen. Hoppas vi andra hålls friska eftersom det skall firas födelsedagar på veckoslutet. Lillgubben fyller 2 år på onsdag och mannen 30 år på fredag. På veckoslutet har vi kalas båda dagarna.

Hur blev det med jobbet då?

Min egen arbetssituation har inte rett ut sig ännu, men min man hade sin sista arbetsdag idag. Nu är han då arbetslös. Men aktiv och företagsam som han är, har han fixat en studieplats åt sig. Och han kommer att få ungefär samma summa pengar för det som han fått för att jobba hittills. Studierna kommer att ta bara ca. 10 månader och de börjar redan om 2 veckor. Super! Nu borde jag få någon klarhet på min arbetssituation, så skulle jag få lite ro i sinnet.