Idag var vi på fysioterapi med lillgubben. Inget allvarligt med honom, han har bara en vana att ha huvudet svängt mot vänster. Han kan nog svänga huvudet mot höger också och gör det ifall det finns något intressant på högra sidan, så det finns inget fysiskt som skulle hindra det. Snubisen fick göra lite övningar på mage och på båda sidorna. Han har starka ryggmuskler och sträcker kroppen starkt då han ligger på magen. Därför måste vi se till att han får motvikt och t.ex. bär honom i fosterläge. För starka ryggmuskler (osymmetriskt gemfört med magmusklerna) kan dröja på t.ex. svängandet. Därtill ska vi fortsätta med det som vi hållt på med nu redan, dvs. låta honom ligga så att all stimulans finns på högra sidan. I korgsängen skall vi sätta en handuksrulle (eller lakan) så att han inte kan vända huvudet till vänster eller så kan vi låta honom sova på sidan och svänga om honom så att det blir symmetriskt. I slutet av januari skall vi på kontroll igen, ifall det inte blir värre eller ser ut att inte alls rätta till sig. I så fall måste vi boka en tidigare kontroll.
Shit, så svårt att skriva sånhär text på svenska. Jag är själv fysioterapeut och har då studerat på finska och lärt mig alla ord och uttryck på finska. Allt kom antingen på finska, engelska eller latin, men inte svenska och ordböckerna på nätet gav inte riktigt några bra alternativ.
onsdag 28 december 2011
Julens favoritgåvor
Ifall man frågar tösen vilka julklappar hon gillar mest, är svaret lätt. En häst med avtagbar sadel och träns, som man kan rida på (upp till 80 kg tom.) och som också har galopperingsljud, gnäggar och pustar ut. En Nalle Puh bil med olika ljud- och ljuseffekter (vilken jag protesterade emot till det bittra slutet, men som mannen absolut ville köpa åt sin lilla flicka). En gräsklippare som hon ännu fått köra omkring med här inne, men vilken nog skall bli en uteleksak (hade lite det i tankarna med bilen också, men den här Nalle Puh bilen stannar nog tyvärr inne). En ljusröd kappsäck med fjärilar på. I den packar hon sina kärl och bestick eller sitt elefantpussel och rider eller kör iväg eller försöker göra allt samtidigt. Dessutom har hon voltigörgener i sig och försöker stå på hästen vilket hon gör med sin gunghäst också. Och då har hon ändå aldrig sett sin mamma göra det.
Mamma igen var superglad över alla fin fina kläder barnen fick. Förstås gläder jag mig över alla kläder de får men speciellt glad blev jag när min kära syster hade lyssnat på mina önskemål och barnen fick lite "sällsyntare" (gemfört med t.ex. Lindex, H&M) plagg, som t.ex. Maxomorra, Småfolk, Be timeless osv. Själv hade jag också skaffat några plagg under hösten som de nu fick som julklappar.
Jag själv fick allt det jag önskade mig dvs. en stekpanna, eltandborste och mjukisbyxor och ännu mycket mer. T.ex. en ny säng. Vi har en Malm säng med huvudgavel/sänghylla (gud sådant namn på svenska!) bakom sängen från Ikea som vi skaffade till förra hemmet. Den för alldeles för mycket utrymme i vårt nuvarande sovrum och det är jättetrångt mellan sängen och klädskåpet. Dessutom är Malm sängen mycket låg vilket var speciellt irriterande när jag var gravid. Så min man hade köpt en Brimnes sängstomme med fyra utdragbara förvaringslådor, som jag gått och funderat på. Vi har ganska lite förvaringsutrymme så fyra extra förvaringslådor under sängen är väldigt välkomna. Och dessutom är sängen härligt hög. Sängen står ännu i bitar i våra grannars garage och nu måste jag få den gamla såld kvickt. Nu spårade jag lite ut, det var ju tal om julklappar... Snälla mamma hade igen kommit ihåg mig med presentkort till massage och ansiktsbehandling. För att nämna några julklappar vi fick, som sagt hade min syster gått bananas och spenderat säkert minst en lön till bara julklappar.
Så man kan konstatera att vi har varit mycket snälla i år. Och fastän julklappsmängden var så enorm, så fick vi inget onödigt (vilket jag hatar, när onödiga saker blir och snurra i knutarna och för så mycket utrymme). En del leksaker som barnen fick kanske inte var så nödvändiga, men de var så få som tur. Nu undrar jag bara vad i all sin dar man kan skaffa som födelsedagsgåva åt flickan om en månad... Kanske dom där skidorna som vi tänkte på till julen, ifall det nu skulle komma nån snö.
Mamma igen var superglad över alla fin fina kläder barnen fick. Förstås gläder jag mig över alla kläder de får men speciellt glad blev jag när min kära syster hade lyssnat på mina önskemål och barnen fick lite "sällsyntare" (gemfört med t.ex. Lindex, H&M) plagg, som t.ex. Maxomorra, Småfolk, Be timeless osv. Själv hade jag också skaffat några plagg under hösten som de nu fick som julklappar.
Så man kan konstatera att vi har varit mycket snälla i år. Och fastän julklappsmängden var så enorm, så fick vi inget onödigt (vilket jag hatar, när onödiga saker blir och snurra i knutarna och för så mycket utrymme). En del leksaker som barnen fick kanske inte var så nödvändiga, men de var så få som tur. Nu undrar jag bara vad i all sin dar man kan skaffa som födelsedagsgåva åt flickan om en månad... Kanske dom där skidorna som vi tänkte på till julen, ifall det nu skulle komma nån snö.
måndag 26 december 2011
Julen 2011
Ja, julen 2011 börjar väl vara klappad och klar så småningom. I överlag har julen varit lyckad och vi har njutit. Lite stress blev det ju nog med tidtabellen på julafton, att vi skulle hinna med allt. Efter förmiddagslänken åt vi risgrynsgröt till lunch och lilltjejen tog en middagsvila. Barnens mommo och moster kom just passligt när tjejen vaknade och så blev det bastu.
Efter bastun var det meningen att vi skulle börja äta genast men av någon anledning tog det en superlång tid innan vi fick allt klart.
Mellan för- och huvudrätten kom julgubben på besök och flickan var ivrig. Hon visade sina bravurer för julgubben, dansade och apade till sig men var lite varsam och vägrade sätta sig i julgubbens famn.
Hon öppnade några julklappar med julgubben innan han fortsatte vidare. Vi var en snabb sväng till grannarna och så fortsatte paketöppningen. Och herre gud, sådan mängd juklappar det var igen, det tog en evighet att få in alla och under granen. Min syster är nog galen, det är visst hon som skaffar de mesta julklapparna. Och så känns det så dåligt när vi har skaffat så mycke mindre åt henne. Men visst är det härligt att barnen har en så fin moster, den enda mostern de har!
Juldagen spenderade vi ännu med min mamma och syster och till kvällen åkte de hem och vi till min svärmors familj. Där hade en del av mannens släkt samlats och det blev julklappar för barnen igen. I dag har vi hållit oss innomhus och förundrat oss över stormen och på kvällen samlades mannens släktingar (från hans mammas sida) till hans morföräldrar. Det har varit en tradition i deras släkt eftersom makens mofa fyller år idag och dessutom har morföräldrarna bröllopsdag.
Riktigt trevlig jul var det och flickan har varit nästan som en ängel hela julen, speciellt idag. Mera sånahär dagar, tack! Men det måste jag ännu säga att jul, barn och alkohol tycker jag absolut inte hör ihop (barn och alkohol över huvudtaget)!
Juldagen spenderade vi ännu med min mamma och syster och till kvällen åkte de hem och vi till min svärmors familj. Där hade en del av mannens släkt samlats och det blev julklappar för barnen igen. I dag har vi hållit oss innomhus och förundrat oss över stormen och på kvällen samlades mannens släktingar (från hans mammas sida) till hans morföräldrar. Det har varit en tradition i deras släkt eftersom makens mofa fyller år idag och dessutom har morföräldrarna bröllopsdag.
Riktigt trevlig jul var det och flickan har varit nästan som en ängel hela julen, speciellt idag. Mera sånahär dagar, tack! Men det måste jag ännu säga att jul, barn och alkohol tycker jag absolut inte hör ihop (barn och alkohol över huvudtaget)!
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Julfabriken
Igår hade vi full rulle här hemma med att fixa jul. Det blev morotslåda, kålrotslåda och början på potatislådan. Den måste stå i rumstemperatur över natten och idag åkte den i ungnen. Därtill gjorde jag pepparkaksdegen igår som vi ännu skall baka pepparkakor av med tjejen idag. Hon fick också hjälpa till med att klä julgranen, och tyckte väldigt mycket om det. Ifall hon skulle ha fått bestämma helt skulle granen vara full med bollar.
Nu har vi varit och firat jul hos min pappa och så ska vi göra en sista julstädning (dammsuga och städa bord), baka pepparkakor och paketera lite julklappar. I morgon kommer min mamma och syster och firar jul till oss, det är faktiskt första gången som vi ska fira jul i vårt eget hem. Tidigare år har vi alltid åkt någonstans men nu tänkte vi att det är lättast för oss att de andra kommer till oss när vi en gång har utrymme. Det här var dessutom första gången jag gjorde lådorna själv, få se hur de smakar.
Undra om det blir lika mycket julklappar i år som förra året, det var alldeles galet. Vet inte riktigt vart vi ska få allt och rymmas i så fall.
Undra om det blir lika mycket julklappar i år som förra året, det var alldeles galet. Vet inte riktigt vart vi ska få allt och rymmas i så fall.
Sorgens dag
Sådan sorg det blev igår (eller nu är det ju redan i förrgår) när Paavo hunden åkte hem, eller till sin mattes föräldrar rättare sagt. Tösen bara grät och grät och kramade kopplet hårt i sina händer och ville inte släppa taget. Dessutom skulle hon med våld med ut fastän hon inte hade några ytterkläder på sig. Slutligen gav hon över kopplet och vinkade ynkligt farväl åt Paavo. Hon blev nog alldeles kär på den korta tid Paavo var här. Våra egna hundar var det inte så noga med men aj du milde om Paavo bara skulle ha blivit bortglömd när vi gick t.ex. ut, att det inte hände höll hon noga koll på.
Så nu är det bara vi, vår egen familj igen. Roligt var det att ha Paavo här, men nog är det roligt att allt är "som det ska" igen.
Så nu är det bara vi, vår egen familj igen. Roligt var det att ha Paavo här, men nog är det roligt att allt är "som det ska" igen.
måndag 19 december 2011
Mamma orkar inte gräla mera
Att vara mamma känns superjobbigt just nu. Snubisen (lillgubben) är det inget extra tungt med, förutom att han vakar jättesent, så jag kommer i säng först efter tolv, oftast närmare kl. 1.30-2.30 (igår kl. 3.00). Men annors är han glad och nöjd med ganska lite, talar och ler mycket, speciellt med mamma (kommer faktiskt inte ihåg att tösen skulle ha lett så här mycket) och vill ganska ofta vara riktigt nära och i famnen. Tösen igen är en helt annan femma...
Hon började trotsa redan nån gång på sommaren, men det var riktigt mildt gemfört med det vi får stå ut med i dagens läge. Lillebror är säkert en stor orsak till att trotsandet blev värre, och det är ju riktigt normalt. Det är ju en stor förändring i flickans liv. Och kanske det att hon inte längre har sin älskade sömntutt också har orsakat oss lite friktioner, snällt sagt...Men gud så jag kan bli arg och irriterad på henne. Hon vet precis vad hon ska göra för att få mig se rött. Hon gör precis allt som hon vet att hon inte får göra, speciellt om min telefon ringer och jag svarar börjar hon springa runt lägenheten görandes de saker vi normalt förbjuder henne, eftersom hon vet att jag inte kan hålla lika bra koll på henne när jag talar i telefon. Hon ritar på väggarna (tur att vi inte har fixat väggarna i nedre våningen ännu), skråmar golven med t.ex. paraplyer, bankar på fönstren med sina leksaker, drar ner saker från matbordet, spottar ut mat och äter annors också dåligt och det tar en evighet, spottar dricka på golvet och klottar ut det, tar vatten från hundarnas vattenkopp i sina leksaks kaffekoppar och häller ut på golvet...
Det här var bara en del konkreta exempel, hon härjar på allmänt och lugnar inte ner sig, får hemska utbrott och så sover hon jättedåligt också. Men det som irriterar mig kanske mest är pottandet. Hon var redan torr om dagarna och vi hade just börjat använda träningsbyxor på henne, men nu vägrar hon göra nåt i pottan eller på byttan. I morse hade vi en trevlig episod, då hon som normalt vägrade kissa i byttan och under tiden jag hämtade kläder åt henne satt hon och pissade i vår säng. Det var bara att tvätta alltihop. Lite senare kakkade hon ner sig (det här är en ny grej sedan två dagar, fastän hon vägrade kissa på pottan så kakkade hon ändå där, men inte längre). Det gör mig så förbannad att först sitta en lång stund med henne på wc utan resultat och så gör hon sina bestyr direkt efteråt i blöjan. Fast jag vet, jag vet, det är alldeles normalt i såna här fall.
Det känns så hemskt att gräla med tösen hela tiden. Jag önskar att jag skulle ha bättre nerver och att jag skulle kunna vara vuxen och inte gå med i grälet. Jag lovar det varje kväll men sen när utbrottet kommer glömmer jag det jag lovat tidigare. Jag har så dåligt samvete för att jag gormar åt flickan, säger saker jag ångrar senare och tänker skrämmande tankar. Speciellt illa känns det då hon är som sötast, vill sköta och pyssla om sin lillebror, pussa och krama honom, tröstar honom om han gråter och säger att mamma kommer snart, då hon vill komma och läsa i famnen eller annors bara sitta och mysa, då hon vill hjälpa till med allt; städandet, matlagandet och lillebrors skötsel förstås, då hon älskar att bada bastu och duscha och då hon tvättar mina ben när hon sitter i sitt badkar. Som tur tar flickan ut allt på oss föräldrar och inte sin lillabror. Honom vill hon bara pussa och krama och skulle aldrig göra honom illa på flit. Trots allt gräl är hon ju min lilla flicka som jag älskar så mycket. Och hon älskar sin mamma efter allt det här. Därför känns det så tungt just nu.
Hon började trotsa redan nån gång på sommaren, men det var riktigt mildt gemfört med det vi får stå ut med i dagens läge. Lillebror är säkert en stor orsak till att trotsandet blev värre, och det är ju riktigt normalt. Det är ju en stor förändring i flickans liv. Och kanske det att hon inte längre har sin älskade sömntutt också har orsakat oss lite friktioner, snällt sagt...Men gud så jag kan bli arg och irriterad på henne. Hon vet precis vad hon ska göra för att få mig se rött. Hon gör precis allt som hon vet att hon inte får göra, speciellt om min telefon ringer och jag svarar börjar hon springa runt lägenheten görandes de saker vi normalt förbjuder henne, eftersom hon vet att jag inte kan hålla lika bra koll på henne när jag talar i telefon. Hon ritar på väggarna (tur att vi inte har fixat väggarna i nedre våningen ännu), skråmar golven med t.ex. paraplyer, bankar på fönstren med sina leksaker, drar ner saker från matbordet, spottar ut mat och äter annors också dåligt och det tar en evighet, spottar dricka på golvet och klottar ut det, tar vatten från hundarnas vattenkopp i sina leksaks kaffekoppar och häller ut på golvet...
Det här var bara en del konkreta exempel, hon härjar på allmänt och lugnar inte ner sig, får hemska utbrott och så sover hon jättedåligt också. Men det som irriterar mig kanske mest är pottandet. Hon var redan torr om dagarna och vi hade just börjat använda träningsbyxor på henne, men nu vägrar hon göra nåt i pottan eller på byttan. I morse hade vi en trevlig episod, då hon som normalt vägrade kissa i byttan och under tiden jag hämtade kläder åt henne satt hon och pissade i vår säng. Det var bara att tvätta alltihop. Lite senare kakkade hon ner sig (det här är en ny grej sedan två dagar, fastän hon vägrade kissa på pottan så kakkade hon ändå där, men inte längre). Det gör mig så förbannad att först sitta en lång stund med henne på wc utan resultat och så gör hon sina bestyr direkt efteråt i blöjan. Fast jag vet, jag vet, det är alldeles normalt i såna här fall.
Det känns så hemskt att gräla med tösen hela tiden. Jag önskar att jag skulle ha bättre nerver och att jag skulle kunna vara vuxen och inte gå med i grälet. Jag lovar det varje kväll men sen när utbrottet kommer glömmer jag det jag lovat tidigare. Jag har så dåligt samvete för att jag gormar åt flickan, säger saker jag ångrar senare och tänker skrämmande tankar. Speciellt illa känns det då hon är som sötast, vill sköta och pyssla om sin lillebror, pussa och krama honom, tröstar honom om han gråter och säger att mamma kommer snart, då hon vill komma och läsa i famnen eller annors bara sitta och mysa, då hon vill hjälpa till med allt; städandet, matlagandet och lillebrors skötsel förstås, då hon älskar att bada bastu och duscha och då hon tvättar mina ben när hon sitter i sitt badkar. Som tur tar flickan ut allt på oss föräldrar och inte sin lillabror. Honom vill hon bara pussa och krama och skulle aldrig göra honom illa på flit. Trots allt gräl är hon ju min lilla flicka som jag älskar så mycket. Och hon älskar sin mamma efter allt det här. Därför känns det så tungt just nu.
lördag 17 december 2011
Paavo tuli taloon
Våran flock växte med en liten Paavo-hund igår kväll. Paavo ska vara hos oss i en vecka för Paavos matte åker till USA. Paavo är en av de få hundar som våra hundar, speciellt flickhunden, tycker massor om, som de kan dela sitt hem med i en längre tid.
Våra hundar är rescuehundar från Estland, och flickhunden har levt som hemlös ute på gatorna så vi vet inte vad allt hon har måsta gå igenom. Men i alla fall har hon måsta försvara sig själv och strida för sin mat, det vet vi eftersom vi fick verkligen jobba med att hon tillåter nån komma nära hennes matkopp, att hon inte morrar och biter ifall man rör henne eller ens går nära då hon har en leksak eller ett ben eller dyligt. En del hundar kommer hon inte över ens med och då vi är på länk och hundarna är i koppel hälsar vi aldrig på andra hundar så det inte ska bli strid. I hundparken eller då hundarna kan springa fritt kan de kommunicera bättre med gester så det blir mindre missuppfattningar och strider. Fast inte kan man ju undvika strider alltid (ifall man inte undviker andra hundar helt och hållet), som tur har det ändå aldrig blivit desto allvarligare.
Det har varit intressant att gå ut med två barn, varav det andra går själv en stor del av länken, en dubbelvagn och tre hundar. Man skulle ju kunna tro att inte en hund till gör så mycket men eftersom Paavo har vant sig att gå på ett helt annorlunda sätt och kan inte samma verbala order som våra hundar osv. blir det en hel del hössel på länken. Men bra har vi klarat oss idag.
Våra hundar är rescuehundar från Estland, och flickhunden har levt som hemlös ute på gatorna så vi vet inte vad allt hon har måsta gå igenom. Men i alla fall har hon måsta försvara sig själv och strida för sin mat, det vet vi eftersom vi fick verkligen jobba med att hon tillåter nån komma nära hennes matkopp, att hon inte morrar och biter ifall man rör henne eller ens går nära då hon har en leksak eller ett ben eller dyligt. En del hundar kommer hon inte över ens med och då vi är på länk och hundarna är i koppel hälsar vi aldrig på andra hundar så det inte ska bli strid. I hundparken eller då hundarna kan springa fritt kan de kommunicera bättre med gester så det blir mindre missuppfattningar och strider. Fast inte kan man ju undvika strider alltid (ifall man inte undviker andra hundar helt och hållet), som tur har det ändå aldrig blivit desto allvarligare.
Det har varit intressant att gå ut med två barn, varav det andra går själv en stor del av länken, en dubbelvagn och tre hundar. Man skulle ju kunna tro att inte en hund till gör så mycket men eftersom Paavo har vant sig att gå på ett helt annorlunda sätt och kan inte samma verbala order som våra hundar osv. blir det en hel del hössel på länken. Men bra har vi klarat oss idag.
torsdag 15 december 2011
Ingen sömn idag heller
Hämtade just flickan ner från sitt rum, där hon skulle sova dagssömn men nehe, inte idag heller. Hon har varit utan tutt en dryg vecka nu och hon har haft svårt att lugna ner sig så att hon skulle somna. Till en början lät vi dagssömnen skjutas upp men sen började hon vaka så sent på kvällarna att vi bestämde oss för att hämta ner henne senast 15.30. Fast det har ändå inte hjälpt mot kvällsvakandet, en dag sov hon en knapp timme på dagen och vaknade två och så var hon ännu vaken kl. 23.30. Mamma börjar vara lite matt på det här.
Och så tog mamma saxen fram
...och kapade flickans hår. Riktigt så där snett blev det nog inte, fast var det inte Tutt-Lisa som varnade mammor att inte klippa sina barns hår. Pannluggen har jag gett mig på redan tidigare och klippt av de enstaka långa fjuttarna som hängde framför ögonen. Så här såg hockeyfrillan ut innan den kapades (den var kanske ännu värre nu, bilden är tagen för två månader sedan):
tisdag 13 december 2011
Luciadagen
Tösen trivdes hur bra som helst på festen och tittade koncentrerat på när barnen sjöng och uppträdde. Det bästa var ändå ringlekarna som hon också fick delta i. När lucia med tärnorna och stjärngossarna kom var det mest intressanta det att lamporna släcktes.
Vilken rolig luciafest det var och kanske jag äntligen fick lite julkänsla. Jag är en galen julmänniska men det här regnet och vidriga vädret har nog dragit ner på min julstämning.
Ett försök
Igår kväll satt jag och grubblade över min finskspråkiga blogg och det faktum att den har kännts lite trög senaste tiden. Jag har inte kunnat uttrycka mig på rätt sätt fastän jag alltid kunnat uttrycka mig mycket bättre på finska än svenska och min svenska är så mycket sämre än finskan. Därför tänkte jag göra ett försök att skriva blogg på svenska och med det samma eventuellt förbättra mitt svenska språk eftersom jag talar svenska med mina barn och önskar att de lär sig en ordentlig svenska och inte sån som jag själv talar (en massa finska och lite engelska ord blandat i). Jag kan svenska, men ganska ofta måste jag anstränga mig och verkligen tänka efter och fundera på en del ord. Vilket igen lätt leder till det att jag använder finska ordet istället. Med barnen har jag ansträngt mig och försökt undvika sånt här blandspråk.
Ja, jag är finlandssvensk och har gått i svenskspråkig skola förutom yrkesstudierna, vilka jag gick i finskspråkiga skolor. Så egentligen har jag inte behövt använda ordentlig svenska sen gymnasiet och studentskrivningarna vilket det snart är 10 år sedan... Galet! Är jag så gammal redan?! Så ifall det finns stavfel eller jag använder fel ord osv. så rätta till mig! Jag vill lära mig svenska "på nytt". Och det har jag redan gjort ganska mycket genom att läsa svenskspråkiga bloggar.
Jag ville inte kategorisera bloggen med bloggnamnet, så det blev under kastanjen vilket kommer ifrån stället där vi bor. Fast det blir säkert en massa barnsnack nu till en början eftersom jag är hemma med båda två; dottern, som fyller två i januari och lillgubben, född nu i oktober. Meningen är att skriva om renoveringen och hemmet också men det framskrider så hiskerligt långsamt på grund av att vi gör allt själv så det skulle inte finnas nåt att skriva om största delen av tiden. Och det är fråga om lite större renovering än pientä pintaremonttia. Väggar ska fällas och nya byggas, toaletterna ska fixas helt och hållet, badrummet och bastun också ifall pengarna räcker osv. Hela hemmet ska alltså bli nytt. En del har vi redan gjort, så som köket (nästan färdigt), barnrummet (nästan färdigt) och sovrummet t.ex.
Ja, jag är finlandssvensk och har gått i svenskspråkig skola förutom yrkesstudierna, vilka jag gick i finskspråkiga skolor. Så egentligen har jag inte behövt använda ordentlig svenska sen gymnasiet och studentskrivningarna vilket det snart är 10 år sedan... Galet! Är jag så gammal redan?! Så ifall det finns stavfel eller jag använder fel ord osv. så rätta till mig! Jag vill lära mig svenska "på nytt". Och det har jag redan gjort ganska mycket genom att läsa svenskspråkiga bloggar.
Jag ville inte kategorisera bloggen med bloggnamnet, så det blev under kastanjen vilket kommer ifrån stället där vi bor. Fast det blir säkert en massa barnsnack nu till en början eftersom jag är hemma med båda två; dottern, som fyller två i januari och lillgubben, född nu i oktober. Meningen är att skriva om renoveringen och hemmet också men det framskrider så hiskerligt långsamt på grund av att vi gör allt själv så det skulle inte finnas nåt att skriva om största delen av tiden. Och det är fråga om lite större renovering än pientä pintaremonttia. Väggar ska fällas och nya byggas, toaletterna ska fixas helt och hållet, badrummet och bastun också ifall pengarna räcker osv. Hela hemmet ska alltså bli nytt. En del har vi redan gjort, så som köket (nästan färdigt), barnrummet (nästan färdigt) och sovrummet t.ex.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)