Time ran out

Jaha, så var november slut och inget vet vi ännu heller om barnens dagvårdsplatser. Senast jag talade med den där föreståndaren sa hon ju att de under novembermånad skulle informera oss om platserna men näpp, det gjorde de inte. Senast nästa fredag måste de utvisa någon plats åt våra barn och vi håller tummar och tår för att den nya enheten öppnas. Jag sökte lite runt på nätet och hittade förutom Helsingfors stads protokoll över ett sammanträde och en föredragningslista, en artikel om att Helsingfors stad fått pengar så den nya enheten skall kunna öppnas och några arbetsannonser som ansökningstiden redan gått ut på, och på dem stod det att arbetet skulle börja 1.1.2013, så hopp finns.

Snön

Jippii, nu är den här, snön! Så som jag har väntat på den. Jag hatar mörkret och att det hela tiden är vått, nu är det så mycket ljusare igen, jeij! Både ungar och hundar var glada. Ikväll när snöstormen hade lugnat ner sig skottade vi snö ute på gården och tog pulkan fram och gick på vinterns första pulkatur. Båda barnen satt i pulkan och tyckte om det, Flickan jublade det här är hauskaa! och Lillgubben skrattade och klappade. Några gånger välte pulkan omkull i de höga snödrivorna men lika glatt fortsatte Lillgubben färden fast han fick snö i ansiktet. Igår och idag tidigare på dagen var det inte så gemytligt att vara ute när snön blåste rakt i ansiktet och man nästan inte kom framåt. Lillgubben hade dessutom blivit insnöad i vagnen då han sov sin dagssömn där. Bilderna nedan är från igår då det inte ännu fanns så mycket snö, nu är gården alldeles täckt.

  

Att gå med skor på är längre inget problem.

 Igår kunde man ännu leka i sandlådan, idag hittade man den inte mera under all snö.

Så här glada blir man när det kommer snö! Vinteroverallerna togs också i bruk.

Oj, vad jag önskar att det skulle vara sådant här väder på julen!

Jag måste skriva bildtexterna skilt under bilderna igen, för när jag addade texten i bilden som bildtext (bloggers egen redigering) syntes texten ändå inte.

En väluppfostrad flicka lyder inte!

Hahaa, läste just en bra kolumn, som några mina FB-kompisar hade länkat till. Känner igen ganska mycket i texten. Men sen igen hade jag nog aldrig förväntat mig att en flicka skulle vara lugn, lydig och tyst, eller lugnare, lydigare och tystare än en pojke skulle vara. Enligt den här skribenten har vi ett väluppfostrat barn som litar/tror på sig själv.

Hyvin kasvatettu lapsi on sellainen, joka luottaa itseensä. Luottaa vanhempiensa ehdottomaan rakkauteen, vaikka olisikin välillä kärsimätön kiukkupussi, joka ei malta odottaa vuoroaan ja viihdy tuntemattomien sukulaisten hääkirkossa suu supussa.

Men (som tur) allt som oftast brukar Flickan nog uppföra sig bra på "viktiga" tillfällen, då man allra minst önskar sig ett raseriutbrott, som t.ex. bröllop, dop och andra mer formella fester. Här hemma, i butiken eller på något besök gör det ju inte så mycket fast man skulle måsta ha "en diskussion" med henne.

Det här tycker jag är så bra sagt, tycker jag själv var just sådan här som barn:

Tytöstä tulee terve ja vahva, kun hän oppii kiipeämään puuhun. Mutalammikot on tehty kieriskelyä varten, pesukoneet pyykkiä varten. Lapsen on hyvä koetella voimiaan tuntitolkulla joka päivä: juosta hiki päässä silläkin uhalla, että välillä sattuu ja tapahtuu. Jos joku maljakko kaatuu lapsen tiellä, se on typerän aikuisen vika, joka on laittanut maljakon väärään paikkaan.

Och så här har vi försökt fixa det här hemma, att barnen kan leka fritt och inte behöva se sig för hela tiden och att vi inte behöver vakta barnen på det sättet. Klart man måste vara närvarande och kolla efter vad de håller på med men jag kan t.ex. laga mat och ha ryggen mot barnen eller gå på wc i fred utan att behöva oroa mig över om de fäller ner en vas eller springer mot en lampa under tiden. Och det här tycker jag är det mest irriterande i att vara hos någon som inte har barn eller vars hem är fullt med småsaker och dyra inredningsprylar så barnen får tag på dem, för då måste man verkligen vakta dem var enda sekund. Bara vi ännu skulle hitta den där perfekta tv-bänken så att tv:n och högtalarna skulle vara i säkerhet. Nu har vi en tillfällig lösning där tv:n står på högtalarna, som står på tv-bänken, men högtalarna är ändå i farzonen eftersom Lillgubben är ivrig att tafsa på allt. Och nästa vecka borde vi ju överlämna tv-bänken åt min syster...

Jos sisällä ei saa juosta, on aikuisen tehtävä viettää pari tuntia päivässä pihalla lapsen remutessa kiipeilytelineissä tai pallokentällä. Sisällä voi sitten vaikka pomppia sängyllä ja opetella seisomaan päällään.

Det här igen har vi försökt lära oss nu på senaste tiden. Alltså att låta barnen springa inomhus, hoppa på soffan, då ingen annan sitter där (fast det nog ännu också svider lite i hjärtat, för soffans skull inte barnens) osv. Men i vår säng låter jag dem inte ännu heller hoppa, madrasserna var så pass dyra och väl utvalda för att passa den ryggskadade mannen. Och så tycker jag att barn heller inte behöver få hoppa och härja precis var som helst. Vårt sovrum är vårt rum, inte barnens (fastän de spenderar mycket tid där på morgnarna). Den där trampolinen vore bra. Men akrobatik har vi ju hållt på med Flickan alltid, oftast hon och jag och ibland även pappan och hon. Det tycker hon om! Men nog brukar vi vara ute också, no need to worry!

Jävla unge!

Alltså, den där ungen! Kan någon berätta för mig vad man kan göra med henne? Tydligen lärde hon sig inget av gårdagen eftersom på dagen (då hon borde ha sovit igen!) var hon igen och tassade i vårt sovrum och öppnade samma låda som hon hittat nagellacket i, i tvättrummet och God knows var hon skulle ha varit om jag inte hade vaktat henne. Samma upprepades ikväll. Vi trodde att vi hade en bra plan att lägga Lillgubben först och sedan föra Flickan och sova, men antingen hade inte Lillgubben hunnit somna ordentligt eller så vaknade han till något, för där var han vaken i alla fall när Flickan började med sin kvällsrutin. Jag stod i trapporna en lång tid och fick kommendera henne tillbaks i sängen om och om igen. När jag var nere gick hon otaliga gånger till vårt sovrum där mannen var. Och den mindre fick inte sova i fred.

Fattar inte vad det här är för en fas nu, tidigare gick det ju hur bra som helst. Nu får man bara drömma om att Flickan skulle somna före kl. 22.00, oftast går det till halv elva eller t.o.m. elva. How's that for tumistid eller egentid, eller ens att kunna lägga sig i tid? Imorgon tänkte vi prova på att lägga Flickan först, hon får lägga sig tidigt och så tar vi hårda åtgärder, tillåter inte något tassande runt eller liknande. Det blir troligen en hemsk skrikfest men därför lägger vi henne först så att inte Lillgubben blir störd och väckt hela tiden. Men jag bara orkar inte mera med sånt här. Var enda jävliga kväll samma gnäll: Jag vill inte sova, Tinna behöver inte sova. Jag vill inte bli i sängen, jag vill inte i sängen. Jag glömde dricka vatten, jag glömde sätta läppomada, jag glömde natta hästen. Jag ska ännu leka, jag ska ännu kissa, jag ska ännu äta yoghurt. Jag ska bara, jag ska bara...

Och ja, ögat är bra. Vi behövde inte gå till läkaren utan fick det skött via telefon. De tyckte att ifall ögat inte är rött och irriterat och hon inte klagar över det behöver vi inte besöka läkaren, de tyckte att ögat nog skulle reagera ifall det gått nagellack in i ögat, eftersom ögonen brukar lätt bli röda av t.ex. tvål också. De forskade saken vidare och ringde på nytt på eftermiddagen och berättade att de nog inte kommit på någon lösning eller metod att få bort nagellacket från ögonlocken och -fransarna, annat än att låta det nötas bort eller att lätt försöka skrapa bort det. Men det är nu redan mycket bättre, nu finns det rött endast alldeles i roten på de övre ögonfransarna, det ser ut som om hon hade röd eye-liner. Så vi kom undan med blotta förskräckelsen denna gång.

Horrornattandet och nagellack

Oj gud, sådan kväll. Ingen av barnen ville sova, den större gick av och an, hämtade böcker från bokhyllan, tassade ner och skulle på pottan eller hade glömt att sätta läppomada (varje kväll kommer hon ner och säger att hon glömt göra något) och den mindre skrek som en stucken gris. Förmodligen för att storesystern höll honom vaken och till slut kunde han inte lugna ner sig längre. Allas nerver var på helspänn.

Vi lugnade ner den mindre och gav lite extra gröt och välling (han åt väldigt dåligt kvällsmål) i nedre våningen och hoppades på att Flickan skulle somna under tiden. När Lillgubben började gråta igen genast efter att han lades i sin säng bestämde vi för att följa sömnskolemetoderna. Samtidigt som mannen var på väg upp för första gången började Flickan gråta hysteriskt. Mannen ropar att jag måste komma och hjälpa. Snabbt.

Flickan har hittat nagellack i någon låda i vårt sovrum, som jag själv inte ens visste att fanns där, och "sminkat" sig. Hon har rött nagellack över allt, på händerna, i ansiktet, i ögat. Hon skriker och det svider. Mannen sköljer hennes öga och hon börjar lugna ner sig. Samtidigt får jag Lillgubben att tystna och vi går ner och ringer terveysneuvonta (0910023). Där får vi råd att vänta tills morgonen ifall Flickan inte klagar över ögat och ifall det inte svider, i annat fall måste vi till jouren. Som tur har hon inte fått nagellack in i ögat, men på nedre ögonlocket (där "inne" man sätter kajal), övre ögonlocket och på ögonfransarna finns det av, så en färd till läkaren blir det imorgon. Vet inte hur de ska få bort nagellacket eller måste man bara låta det nötas bort men tänkte att vi ändå går och visar det att det inte blir några kompikationer. Men gud ändå, så vi blev skrämda! Dottern vår orsakar hjärtattack åt oss ännu...

Med fågeln

Då vi var på den där Hobby Hall greijen kunde man bli fotad med en Angry Bird om man ville. Och det ville ju Flickan förstås. Jag förväntade mig kanske lite tårar eller ängslighet när fågeln kom bredvid henne men hon klarade det hela väldigt fint. Lite styv är hon på bilden, men nog skrattade hon och klappade t.o.m. fågeln.

Fattar inte hur spelet gjort ett sådant intryck på henne, fast ingen av oss här hemma har det och Flickan har egentligen bara spelat det hos grannarna ibland. Men ändå är det så pop. Det är en orsak varför vi tänkte skaffa den där Childpaden åt henne, för där finns Angry Birds spelet (och så är hon, och lillebrodern också, så väldigt intresserad av våra datorer som vi inte låter henne leka med att jag tror hon blir alldeles till sig av att få en egen). Men så måste vi ju såklart se till att hon inte spelar hela tiden, bara nu och då, måttligt. Och så kunde det eventuellt vara en sak som vi kunde ha som belöning åt henne (eller som "straff" att inte få spela/använda paden) av gott betéende. Jaja, hur var det nu igen med att vara förälder, att muta och hota...

Sunday=greyday

Vi tänkte att vi skulle ha kunnat gå och se på öppningen av julgatan i Helsingfors men det var så grått, vått och trist väder hela dagen så vi skippade det. Före Flickans dagssömn åkte hon och jag till Experts Super Sunnuntai, för att köpa julklapp (eller födelsedagspresent) åt henne (hon visste inte vad vi var ute efter). De hade inte fått Childpaden, som vi tänkte köpa, så vi fick nöja oss med att betala produkten (som vi inte fick med oss) och åka på nytt nästa onsdag. Det roligaste med resan var att jag träffade på en bloggbekant. Jag såg familjen stå framför oss i kassakön och funderade om jag skall säga något eller inte, och hur jag ska framföra saken i så fall. Där stod jag med håret hur som helst efter att det hade varit uppspänt på en knut hela natten och Flickan gjort frisyrer åt mig just innan vi for iväg hemifrån, utan smink och stora påsar under ögonen. But who's counting anyway? Det passar ju bara bra in i Naked truth kampanjen (om jag skulle ha en populär blogg med många läsare och om jag trodde att det hade någon betydelse skulle jag publicera en sådan bild på mig också, men det tror jag inte nu. Dessutom har jag ju inte visat mitt ansikte här så det finns inget att jämföra med, men väldigt bra kampanj tycker jag!), och så där brukar jag verkligen röra mig på offentliga ställen om jag bara ska snabbt och hämta något eller till matbutiken osv. Men som tur kände hon också igen mig (vi har aldrig träffats tidigare och känner varandra bara via bloggarna), eller kanske Flickan närmare sagt eftersom jag ju inte publicerat så många bilder på mig själv.

På eftermiddagen hämtade vi mat från China Man och var på en födelsedagsfest, mot kvällen märkte vi att Lillgubben blivit allt mer snuvigare och börjat hosta. Aaargh! Jag blir vansinnig med den här hösten och den här jävla superflunssan som vi aldrig tycks slippa. Han var på jättedåligt humör hela dagen och bara grät och gormade åt allt och inget var bra, det tycks gå ihop med flunssan. Så det blir ingen simning för honom imorgon och inga dykbilder. Vi har inte några sim- eller dykfoton på honom alls, vilket jag tycker är synd, på Flickan har vi flere. Den här dagen var nog ytterst grå och trist, som tur hade vi något som lite piggade upp dagen ändå.

Kära julgubben, del 1

Nog måste jag väl göra den årliga önskelistan igen. Tänkte att jag gör en skild för barnen och senare en för mina egna julklapps-(/födelsedagspresent)önskemål. Om vi börjar med barnen.


Egentligen finns det inte så mycket som de verkligen behöver, men något kom jag på:

- Juniortäcke och -dyna åt Flickan

































T.ex. Familon Hiphop barntäcke (storlek 115x150 cm) och -dyna (storlek 40x60 cm) (bilderna lånade).

- Dynvar och påslakan till täcket och dynan, t.ex.

Finlaysons Elefantti dynvar+påslakan (ett set i rött och ett i blått skulle vara superfint, för då kunde båda barnen ha likadana, fast Lillgubbens täcke ännu är för litet men kanske det inte stör...) eller

Finlaysons Aappa dynvar+påslakan (vi har samma set till spjälsängen och skulle vilja ha ett likandant set åt Flickan också) (bilderna lånade).

- En madrass + förlängningsbit i storlek 75x140 cm + 75x30 cm, höjd minst 7 cm, t.ex. från Etola. Den vi fick med sängen, som vi köpte som begagnad, är ganska gammal och Flickan har vätt den några gånger så den har blivit lite fläckig, och så tycker jag att det skulle vara helt schysst att skaffa en hygienisk och ny madrass åt Flickan också eftersom jag själv inte skulle vilja sova på en begagnad madrass. Och därför från Etola, för alla "färdiga madrasser" jag hittat är 75x130 cm och jag tycker sängen kunde vara lite längre än den nu är och om man använder förlängningsbitarna blir ju sängen bara 190 cm med två förlängningsbitar med 130 cm madrassen medan med en 140 cm lång madrass skulle sängen bli 200 cm lång.

- Skyddslakan till ungarnas sängar (vi har 3 st och ifall ett är i tvätten och någondera, eller i värsta fall båda barnen, väter sängen har vi en liten situation (vi äger ingen torktumlare). Vi har t.ex. köpt en meter vit plastad frotté från Eurokangas och klippt den på mitten, så att vi fått 2 st typ 70x100 cm stora lakan (tror tyget var 140 eller 150 cm brett).

- Tygblöjor åt Lillgubben. Helst skulle jag vilja ha innerblöjor, som man använder tillsammans med pul-skal eller ullbyxor, Mannamaas innerblöjor (med 2 fastsydda inlägg och coolmax-tyg närmast barnets rumpa), storlek L har vi varit supernöjda med och de har ju så härliga tyger att välja av. Så skulle vi behöva några nattblöjor (+ fjärilsprefold), eftersom vi bara har en KVK:s Sleepy för tillfället och andra nätter måste vi använda engångsblöjor.

- Strumpbyxor och/eller leggings åt Flickan i storlek 100 cm, 98/104 cm eller 104 cm till vardagsbruk. Hon vägrar för det mesta använda något annat än klänning eller tunika så det behövs många strumpbyxor och leggings och de flesta håller på att bli för korta. Allt från enfärgat till randigt eller mönstrigt är välkommet, speciellt skulle vi behöva mörkbruna, gula eller orangea.

- En trampolin. Det önskar Flickan sig mer än något annat. Hon såg en gång en flicka hoppa trampolin på tv och efter det var det kört. Det lättade inte riktigt saken att hon var med mig på arbetsplatsen (en annan enhet) och fick hoppa på en alldeles riktig trampolin där, gissa om det var svårt att få henne bort därifrån.

Ifall man absolut vill skaffa något i leksaksväg så är t.ex. Duplon (stora byggunderlag skulle vi behöva), modellera och köksredskap så som matlagningskärl och slevar, visplar mm. (mamman föredrar saker i trä eller emalj över plast) uppskattade. Lillgubben tycker om bilar mm. han kan köra runt med och Flickan om allt som handlar om Arne Alligator eller Angry Birds. Böcker läser vi också mycket gärna, Flickan vill läsa de några Billy-böcker vi har om och om igen så någon ny kunde vara en trevlig omväxling, t.ex. Billy på sjukhus, Billy och den konstiga dagen eller Billy och visselpipan. Annars har vi jättejättemycket leksaker och lite utrymme.

Kläder till vardagsbruk kan också vara ett bra alternativ, Flickan börjar ha alla kläder i storlek 98 så småningom (byxorna blir snabbt korta och en del 98 börjar också vara just och just på gränsen till för korta), så 98/104 cm, 100 cm eller 104 cm är passlig storlek. Till Lillgubben är storlek 86/92 eller större bra eftersom vi har väldigt mycket neutrala kläder i storlek 80 som han ärvt av storesystern, men 86/92 började hon redan koncentrera sig mera på klänningar/tunikor. Kläder som mamman dräglar efter är t.ex. Me&I, Metsola, Be Timeless, Maxomorra, Småfolk och andra färgglada märken.



 










































Mina favoriter i höstens Me&I collektion (man kan beställa kläder via en försäljare här fastän man inte går på något klädparty, dessutom börjar de ha rea-priser på kläderna nu...) (bilderna lånade).



Metsola SunDay Body eller Skjorta åt Lillgubben, kombinerad med orangea (eller gula) byxor, ser urläckert ut! En likadan tunika skulle jag vilja ha åt Flickan, med orange (eller gul) skjorta och strumpbyxor/leggings till. Jag har helt fastnat för färgkombinationen turkos-orange-gul, den är så fräsch och pigg. Metsola kläderna lär vara ganska tajta och en barnklädsförsäljare tippade mig att köpa lite större så kläderna rymms på längre, så tror att Lillgubben kunde ha en i storlek 92 och Flickan 110 (bilden lånad från KidIdea).

 

Be Timeless traktoroverall och Metsola biloverall, tycker det är något alldeles ursympatiskt med sådana här overaller på små barn (bilderna lånade från Naperonuttu).

Naperonuttu tunika, skulle passa fint ihop ifall Lillgubben hade en Me&I äppelbody (bilden lånad).

Haha, jag som började inlägget så anspråkslöst Egentligen finns det inte så mycket som de verkligen behöver och så här långt blev det ändå. I got a bit carried away bland alla fina barnkläder...

Inga koppor

Nå ja, nu verkar det som om jag inbillat alltihop med nipporna och vattkopporna. Inga nya nippor har uppkommit och de från igår har ljusnat så man inte ser några nippor alls i ryggen... Äh, vem vet!

Ironin

Igår träffade jag av en ren slump två av mina närmaste vänner, som jag inte sett på en evighet nu när vi varit sjuka. När vi skildes åt sade jag att ifall vi nu hålls friska så skall vi nog hinna träffas. Den kommentaren kom tillbaks and bite me in the ass. Nu ser det ut att vi får vattenkoppor. En av barnen på Flickans klubb hade blivit hemma för de misstänkte att han eventuellt kunde ha vattkoppor. När vi kom hem halv ett-tiden skrapade Flickan sin mage och klagade att det kliar. Där fanns en liten vit nippa, som såg ut som ett myggbett och jag tänkte inte mera på saken. Efter dagssömnen kliade hon sig bara mera och nu mot kvällen har små, röda nippor dykt upp på magen och på ryggen. Än så länge är de på ett väldigt litet område, och säker är jag ju inte att de är vattkoppor. Men ser lite dåligt ut. Nog hann vi ju vara friska redan några dagar och mannen på jobb en dag!

Små, röda nippor ovanför naveln. Ganska ljusa och osynliga är dom här på bild...

Skiiit!! Nu säger den här jävla bloggern att utrymmet för bilder är fullt. Hur ska man göra nu? Måste man köpa mera utrymme för att få bilder ännu hit? Skulle inte vilja deleta gamla bilder heller...

Edit: Registrerade mig på Photobucket och tillägger bilderna nu därifrån. Lite störande med extrajobb eftersom jag bara laddat upp största delen av bilderna direkt från minneskortet hittills (kanske utrymmet därför tog slut, men jag orkar bara inte börja editera bilder...)

Jag glömde persiennerna!

Det jag glömde från min Inredningsdrömmar lista var persiennerna. Vi har inga gardin i vardagsrummet, eller i köket, och därmed inte i hela nedre våningen alltså och i fönstren finns troligen de ursprungliga rullgardinen, som har en beige färg som mest ser smutsig och bara äcklig ut. Dessutom sköter de inte riktigt sin uppgift att dämpa solljuset och soliga dagar, speciellt på sommaren, är nedre våningen som en bastu på förmiddagen och ända till tre-fyra på eftermiddagen. Jag har drömt om vita persienner i trä, tycker de skulle ge en varm och hemtrevlig feeling i rummet jämfört med aluminiumpersienner och så kunde man använda dem mångsidigare än vanliga rullgardiner, t.ex. för att begränsa eller helt förhindra synen in i vår lägenhet utifrån (på sommaren då det är grönt och lummigt är det inget problem men då löven fallit och det är kalt ser man ganska bra in i vårt vardagsrum även om det är på långt avstånd) genom att ändra lamellernas lutning. Och så tycker jag att de bara ser bättre ut i trä som en del av inredningen.

Bilden lånad.

Senast jag klickade runt i persienndjungeln hittade jag Luxaflex persienner och en alldeles ny bekantskap för mig, Luxaflex Silhouette. Så här sägs det om den på deras hemsida:

Luxaflex Silhouette är en exklusiv gardin för dig som kräver modern flexibilitet och en känsla av lyx i ditt hem. Nyskapande Luxaflex Silhouette bygger nämligen på en genial konstruktion av mjukt roterande vävlameller mellan två svagt genomskinliga vävar.
 

Skapa ändlöst med varierande stämningar genom att luta vävlamellerna för att släppa in mer eller mindre ljus i rummet, likt en persienn. De två svagt genomskinliga vävarna mjukar upp ljuset på ett skönt och behagligt sätt innan det når rummet. Vill du höja upp hela gardinen så gör du det, likt en rullgardin. En helt unik gardinlösning som går att få i färgskalans alla vackra basfärger. 

 

Låter väldigt bra tycker jag och de några bilderna jag såg på deras hemsidor såg också bra ut. Måste definitivt ta en närmare titt på dem hon en återförsäljare. Jag tycker dessutom att den här persiennen eller gardinen vore ett bra alternativ till en vanlig gardin eftersom vi inte har någon. Vårt vardagsrumsfönster är så stort att nästan hela väggen besår av fönster. Det är ca. 50 cm vägg på båda sidorna om fönstret, och på båda sidorna har vi någon möbel, och ca. 30 cm till golvet (värmeelement) under fönstret. Jag vill inte täcka fönstret med någon gardin i onödan och dessutom känner jag inte riktigt igen mig med någon annan sorts gardiner än långgardiner. Och så tycker jag att långgardiner på sidorna skulle gå till spillo av att ställas och gömmas bakom möbler. Men den här Silhouette gardinen skulle inte blockera utsikten eller förhindra dagsljuset att komma in och den skulle ändå se ut som ett vältänkt val i inredningen. Och så får man ju höjt gardinen helt och hållet upp om man vill.

 

  

Svensk information hittas här och finsk information här (bilden lånad).

Twisted sister

Och det som är galet, är att hon gått med skjorta och byxor några dagar nu. Nu för tiden vägrar hon ju det oftast och vill bara ha klänning (tunika duger också).

Målnigt

Jeij, för en gångs skull är det städigt hos oss och t.o.m. golvet blänker!

Inredningsdrömmar

Som en fortsättning till Renoveringsdrömmar inlägget kunde jag lite berätta och visa hur jag drömmer om att inreda nedre våningen. Största delen har jag helt klart för mig redan, det är bara att förverkliga det. Sen nån gång (när det är färdigt och när jag har råd). Men man måste väl få drömma!

Till tambursmatta har jag velat ha den här vita metallskiftande Pappelina plastmattan som jag blev kär i i Chars inlägg för ett drygt år sedan. Jag hade funderat och kollat på vita eller ljusa (vårt golv är så mörkt så jag vill ha vitt som ljusar upp helheten) sisalmattor men att hålla dem rena och fina var problemet och jag höll redan på att ge upp hoppet om att få en vit tambursmatta (2 hundar, 2 barn, vit matta. Icke bra kombination) men vad skulle inte vara lättare än en plastmatta (som dessutom inte känns som en plastmatta som man skulle tro att den gör) som man kan tvätta i tvättmaskinen?!

En Pappelina Svea vit metallic/vit matta i storlek 70x240 från Länna Möbler (bild lånad). Även Sisustuksen Koodi i Åbo lär sälja mattorna med leverans.




Ovanför matbordet i köket har jag haft en 70 cm bred Lokki lampa i 2,5 år redan men den står ännu också i sitt paket i förrådet. Stackarn, som inte får flyga fri. Bilden lånad från Finnish Design Shop.



































En Tupla Kupla (Double Bubble) har drömt om länge, läänge! En i storlek M skulle sitta perfekt på byrån i vardagsrummet och så skulle vi få bort den eländiga golvlampan som är skranglig och vinglig efter Lillgubbens bråttande och som dessutom förhindrar en att öppna byrålådorna utan att flytta på lampan först. Bilden lånad från Hobby Hall.

Största drömmen just nu vore att hitta en tv-bänk. En i stil med de så populära Bestå möblerna från Ikea


Varför ska den bara fås i 60 cm eller 120 cm eller bredare?!


Vi funderade även på detta Faktum köksskåp med vita högglansiga skjutdörrar men den är också 120 cm bred. Båda bilderna lånade från Ikea.

Annars handlar inredningsdrömmarna mer om att förstora några bilder, beställa canvas- eller aluminium tavlor av dem, t.ex. någon bröllopsbild på oss skulle vara fin och eventuellt några med barnen på. Så skulle jag eventuellt vilja sätta upp en vit högglansig Lack hylla där jag kunde förvara Tuikku ljuslyktor, som jag först borde börja samla på. Har som idé att samla dem i olika färger (vink vink) och ännu har jag inte kommit längre än till röd och orange, som jag fått till gåva både två.

Ett stort problem i inredningen kommer att vara mannens kära högtalare. De kan antingen ställas på någon hylla eller tv-bänk eller så kan de stå på sina egna ben, som mannen har skaffat till. Men när de måste stå så långt ifrån väggen och vårt vardagsrum är så litet jämfört med förra lägenhetens vardagsrum. Och så har vi 2 barn som vi inte hade då. Jag tycker att de absolut inte kan ställas så långt in i rummet eftersom utrymmet skulle bli minimalt i vardagsrummet då och jag kan för fem penni inte tro att de skulle hållas på sina ben när våra två termiter sätter igång. Och det tycker jag heller inte är rätt att barnen inte får leka i sitt eget hem utan måste gå på tå och akta sig var de än går (för det borde även jag göra ifall de ställdes på benen in i rummet). Jag vet att jag får onda blickar och en arg man på mig, men kunde inte högtalare vara små och vackra, passa in i vilket hem som helst och ställas t.ex. bredvid tv:n, upp på någon hylla, fast i väggen eller allra bäst in i väggen...

En randig katt gick ut...

Vi hade mor-dottertid med Flickan idag och åkte till Hobby Halls Lasten Lauantai (Barnens lördag), där Flickan fick en första ansiktsmålning någonsin. Jag var beredd på en inte stilla sittande och eventuellt bölande unge, men hon satt stilla som... ja jag vet inte vad, som ett ljus kanske, rörde inte en fena, stängde ögonen ibland fastän det egentligen inte behövdes och betedde sig annars också exemplariskt. Hon som målade frågade hur gammal Flickan var och undrade om hon fyllt redan fyra. Jag fick skratta lite för mig själv och berätta att hon inte fyllt ens ännu tre.

Det som jag var missnöjd över var att det delades ut bara godis åt barnen. Jag skulle ha önskat mig, eftersom det var riktat för barn, att det skulle ha funnits t.ex. grönsaker eller frukter, riskakor eller majsbågar eller russin då ens. Men bara lakrits, godis och slickepinnar, och inte fick man osmaksatt Soda Stream vatten, bara cola, hallon, appelsin, mango och alla andra ursöta vätskor (vi har ju en Soda Stream hemma men tillsätter aldrig någon smak i vattnet förutom citronsaft ibland, tycker de där siraperna smakar helt vidrigt). Det blev att köra hem via butiken och köpa sånt som Flickan får äta och övertyga henne att jo, det var det här du fick av tanten tidigare, mamma bärde ju det bara i väskan!

Movember frukost

Denna Movember-limpa fanns att köpa på Prisma, riktigt god var den.

Renoveringsdrömmar

Jag brukar i cykler få ångest över den ofärdiga renoveringen (renoveringarna närmare sagt) och allt som står ofärdigt och ogjort här hemma. Vi visste att det kommer att ta en lång tid innan allt är färdigt och jag förväntar heller inte att allt skulle snabbt och mirakulöst fixas. Men nu har det inte hänt något här hemma på nästan 1,5 år, eller nej, 1 år för terrassen blev ju alldeles färdig förra hösten. Så nu har jag igen fått en sån där ångestattack och går bara irriterat runt omkring och öser ur mig irriterade kommentarer och kräver att något måste börja ske.

Var det någon gång fanns en vägg. Från taket hänger en sladd där lampan sen skall kopplas fast, bara taket blir färdigt kan sladden (=lampans plats) flyttas på rätt plats och vi äntligen få en taklampa.


Köket t.ex. är nästan färdigt, men det har det varit i 3 år redan. Taket borde jämnas ut eftersom vi fällt en vägg där så taket är ojämnt och tvåfärgat, en liten bit av väggen har samma fel och så borde vi göra någon sårts låda som täcker de fula rören som kom fram då vi rev bort de gamla övre skåpen. Våra nuvarande övre skåp är inte ända upp till taket utan det blir ett mellanrum mellan skåpen och taket, så i ett hörn finns det vattenrör på ungefär 1 meters sträcka. Vi tänkte att vi skulle ha bytt rören mot nya kromrör men rören går alldeles i kors och runt varandra så man borde göra nya hål för dem både i väggen och i taket så det skulle bli ett alltför stort jobb. Alla väggar borde målas och så fattas alla lampor. Det är kanske det som stör mig mest nu under den mörka tiden av året, att det inte finns annan belysning i köket än fläktens lampa, som dessutom inte kan karaktäriseras som energisnål. Ja, och så har vi en hyllskiva som borde oljas och sättas upp.

Rören ovanför köksskåpen, som borde gömmas med att bygga någon sorts låda. Det som hänger över rören är en elsladd, som ska fixas på plats sen när vi får lamporna under köksskåpen på plats.


Men när allt hänger ihop. Nu har vi tänkt att vi istället sätter någon sorts paneler eller skivor i taket eftersom det skulle vara så stort jobb att få alla hushållsapparater, som. t.ex. kylskåpet, och möbler någon annanstans till den tid då vi jämnar ut och slipar taket för det skulle damma så mycket. Och då borde vi göra om hela taket i nedre våningen. Och då borde vi säkert flytta på vindfångsväggen och dörren före vi bygger om taket. Om det är lagligt alltså, för jag skulle vilja flytta den längre in så att trapporna skulle vara i vindfången, och då är det ju öppet till övre våningen och vindfången har inte riktigt samma funktion som ett litet slutet rum som den nu är.

Nu har vi lite diskuterat om att ta tag i renoveringen i nedre våningen fast det skulle finnas mycket att göra i övre våningen också. Men om man skulle få något ens klart. Vi börjar lite åt gången som med att ta ner den där skivan som täcker gardinskenorna i taket osv. Och så börjar vi säkert göra taket från vardagsrumsändan så behöver vi inte ännu göra något åt vindfången utan kan undersöka saken lite närmare. Tänk vad härligt det skulle vara att ha nytt tak och ens en taklampa till jul, men det tror jag inte är möjligt. Till jul kommer dessutom min mamma och syster till oss vilket är superroligt.

Barnets insomningssvårigheter

Nu tror alla att jag tänker skriva om Lillgubbens insomningssvårigheter, men han har inga svårigheter med att somna nu för tiden. Man lägger honom i sängen eller vagnen och så somnar han för sig själv, oftast på direkten dessutom. Nu talar vi om Flickans insomningssvårigheter. Ingen skillnad är det natt eller dag och vilken tid på natten eller dagen. Med natt menar jag kväll (=nattsömn). T.ex. ikväll har hon tassat ner 3 gånger och vi har varit upp i barnrummet några gånger för hon samlar alla böcker i sin säng och läser för sig själv i mörkret eller leker med leksakerna, och i värsta fall väcker sin bror.

Men vad fa-an skall man göra för att få henne att sova. Var enda kväll har vi samma diskussion vid läggdags då hon ältar att hon inte vill sova, hon vill inte börja sova, hon behöver inte sova. Och vad vi än säger hjälper inte, och oftast fortsätter vakandet, nertassandet och lekandet så länge vi säger till snällt men oftast i något skede, då det fortsatt i 2 timmar och man själv skulle vilja gå och duscha (tvättrummet är bredvid barnrummet och hon kommer definitivt dit om hon hör att någon är där) och sånt, vet man inte längre vad man skall säga och blir arg och ryter till och så börjar hon sova. Det känns liksom onödigt att försöka resonera med henne och vara lugn om man kommer till önskat resultat med att bli arg. Hur skall man göra?

Det här har hållit på en längre tid redan. Och hon vaknar ändå mellan 7.00 och 7.30, så man skulle ju tro att hon blev trött lite tidigare än klockan 22.30-23.00. Det har ingen skillnad fast hon inte skulle sova dagssömn. Och den har hon också börjat jucka med nu för tiden. En tid gick det ju väldigt bra, då båda ungarna sov omkring 12-14, men nu kan Flickan vara vaken och leka eller sjunga eller vad som helst i 2 timmar och så är hon trött och vill sova senare på eftermiddagen. Klubben har ju lite rubbat till rytmen eftersom vi oftast är hemma först lite före ett.

Jag har läst flera trådar på nätet och sökt om råd och vi har försökt att ignorera henne och föra henne tillbaks i sängen, vara lugna, tala med lugn och tyst röst, förklara situationen åt henne, inte förklara eller tala mer än nödvändigt, inte bli arga. Aargh, inget hjälper!

Sött och varmt

Glögg- och jultårtssäsongen är öppnad. För övrigt har vi varit hela familjen hemma, alla förutom Lillgubben är sjuka, han måste ha det väldigt tråkigt.

Ny diagnos, ny medicin

Jaha, jag har då tydligen bihåleinflammation hur bisarrt det än känns med tanke på att jag har ont i halsen och hosta. Men det bevisades med ultraljud så inte kan jag väl säga emot heller. Nu har jag ny medicin och hoppas att den eliminerar alla bakterier och sjukdomar. Mycket noga måste man vara med den i alla fall känns det som. Och så får man inte amma, så nu blev det då slut på den sista amningen, morgonamningen, som vi ännu inte fått stopp på helt och hållet.

Flickans feber har hållits lika hög, lite högre (39.3) t.o.m och läkaren kollade hennes öron och lyssnade på lungorna och allt var bra. Hon berättade att det är väldigt vanligt att barn har en sådan här intermitterande feber, som stiger några gånger och sjunker till normal kroppstemperatur emellan så man tror att barnet frisknat till. Det är något virus som orsakar det och är alltså alldeles normalt. Vi fick ändå en remiss, som är i kraft den här månaden, till labbet för blodprov ifall vi är oroliga och vill checka läget och ifall febern inte sjunker på några dagar.

Ett dåligt skämt

Ja, nu börjar det här redan kännas som ett jävligt dåligt skämt! Förra natten ville Flickan på toaletten kring 1.30 och jag kände att hon var ganska het. Vid 4.30 grät hon i sömnen och var väldigt orolig, hon vaknade när jag gick och kollade upp läget och hon var brinnande het. Vi tassade till nedre våningen, mätte febern och tog en värkmedicin. Det blev ingen klubbdag idag utan istället ska vi båda två till läkaren på eftermiddagen.

Men vad är det här för jävla supersjukdom?! Det här är tredje gången, TREDJE, som Flickan blir sjuk. De två tidigare gångerna har hon frisknat till helt och hållet och varit t.ex. och simmat och på klubben och så kommer det bara helt utan förvarning igen, hög feber. Jag orkar inte mera!!

Och så orkade vi inte ens ta oss till Kampen idag, fast jag så gärna, så gärna hade gått och köpa förmånlig mat och lite diskuterat med jordbrukarna.

Tv-bänk/skänk/mediaförvaring sökes!!

Min syster har äntligen hittat en lägenhet åt sig och skall flytta om en knapp månad. Hon behöver en del möbler och jag erbjöd vår tv-bänk åt henne, som hon gladeligen tar emot. Så nu MÅSTE vi hitta någon ny förvaring åt digiboxen, förstärkaren, cd-spelaren och vad allt som döljer sig i tv-bänken, och tv:n förstås. Men det finns bara ett problem; jag hittar inte rätt storlek någonstans!

Väggen, som tv-bänken står framför, är 120 cm bred, men de där jäkla batterirören går i knuten vid väggen, så om man vill (det vill jag!) att tv-bänken inte skall komma längre än väggen så får tv-bänken vara max. 104 cm bred. Vi vill ha en skänk, som skulle vara högre än tv-bänkar normalt brukar vara, för att få alla manicker rymmas in i den och för att ungarna inte skall tafsa på tv:n hela tiden. Och så kunde det bli lite förvaringsutrymme över för annat också i den. Men alla jag hittar är antingen 80 cm breda eller 120 cm breda. Eller något i stil med 88,5 cm. Och jag vill att den skall vara 100 cm bred!! Hur svårt kan det vara att göra en 100 cm bred, cirkagurka 75-90 cm hög och minst 37 cm djup skänk/tv-bänk/skåp/hylla/whatever?!

Jag har letat efter begagnat, nytt, i fel färg (högglanssig vit är drömmen) som jag antingen skulle måla eller täcka med en självhäftande decorplast/kontaktplast, typ dc fix, utan dörrar, med dörrar osv. Jag har t.o.m. tänkt kontakta någon snickare som kunde göra en tv-bänk/skänk i just rätt storlek, form och färg. Undrar bara hur mycket det kostar. Så nu om någon har ens nån sorts förvaringssystem på minnet som passar måtten jag skrev tidigare, berätta gärna, tipsa mig!!

Lägger till bilder till inlägget imorgon, nu skall jag lägga mig. Gestapo vaktar och väntar här bredvid...

Det blir bara värre

Mitt hälsotillstånd alltså. Anginan har lättat och jag har bara en dag antibiotika kvar men redan förra veckan började jag få annan slags halsont, sådan jag brukar ha vid "normal" flunssa. På veckoslutet blev det bara värre och idag har jag tappat rösten jämt, hostat lungorna ur mig och haft ont i halsen och lite på bröstet/luftvägarna. Måste kanske kolla med läkaren igen imorgon. Fast mycket kan ju inte göras ifall det är ett virus, för bakterien skulle man ju tro att den antibiotika jag redan äter tar livet av.

Farsdagen

Farsdagen firades lite otraditionellt i år eftersom mannen hade sin peli-ilta och blev där över natten och ungarna och jag var hos min mamma över natten, och vi hämtade pappan hem först på kvällen, där vid sex-tiden men han mådde ändå lite dåligt. Så det blev bara att räcka över kortet och presenten och där var det ungefär. Men kanske vi kan tänka oss att som farsdagsgåva fick han vara över ett helt dygn med sina vänner och spela i fred, utan att behöva springa på toaletten med eller natta någon emellan. Fast vanligen brukar man väl fira farsdag med sina barn...

Flickans kort och present, en spindelmagnet, som hon gjort på klubben. Jag visste inte själv vad presenten var eftersom de hade paketerat in den i en papperspåse som barnen fått dekorera själv. Tycker magneten är på nåt sätt så rörande med sina glittrande ögon och fyra ben. Eller kanske det är en loppa...

Jag hade gjort lakritsbakelser eftersom mannen är en stor lakritsälskare.

Sushitime!

Idag går vi skilda vägar med mannen igen. Han ska ha peli-ilta med sina kompisar och ungarna och jag kör till min mamma och syster och vi ska ha sushikväll. Slurps! Det är så länge sedan jag ätit sushi senast. Jag har faktiskt aldrig ätit sushi på restaurang, har alltid gjort det själv. Med olika kompisar på olika tillfällen men mest har det varit en grej som vi gjort tillsammans med min syster. Och visst har jag varit på sushimiddag hemma hos Char en gång i tiderna...

På sushimiddag hos Char.

Homemade sushi à la Catos syster och Cato.

Utan skor

Om man frågade Lillgubben skulle han säkert vilja gå utan skor för alltid. Utan skor går han ju hur bra som helst, men direkt han får skor på fötterna stelnar han och skriker eller så kastar han ner sig på knä och börjar krypa. Ibland kan ha rymma ut på gården innan vi fått skor på honom och han nästan springer iväg men aj du milde, när han efter en stund får lov att gå ut med skor. Nähäpp, då är det inte roligt mera. Vet inte riktigt hur vi skall vänja honom att ha skor på sig, annars än att ha skor på honom då. Inomhus river han tofflorna av sig och de flesta skor är sjukt svåra att få på honom, hans fötter är på nåt sätt sladdriga. Tycker inte att Flickans fötter var så "lösa" och vingliga.

Så här ser det ut var man än lämnar Lillgubben om han har skor på sig. Och så skriker han och protesterar tills man antingen lyfter upp honom eller han börjar krypa. Man får leda honom nästan med våld för att få honom att ta steg med skor på.

Att gunga tycker han är mycket roligare.