torsdag 15 november 2012

Barnets insomningssvårigheter

Nu tror alla att jag tänker skriva om Lillgubbens insomningssvårigheter, men han har inga svårigheter med att somna nu för tiden. Man lägger honom i sängen eller vagnen och så somnar han för sig själv, oftast på direkten dessutom. Nu talar vi om Flickans insomningssvårigheter. Ingen skillnad är det natt eller dag och vilken tid på natten eller dagen. Med natt menar jag kväll (=nattsömn). T.ex. ikväll har hon tassat ner 3 gånger och vi har varit upp i barnrummet några gånger för hon samlar alla böcker i sin säng och läser för sig själv i mörkret eller leker med leksakerna, och i värsta fall väcker sin bror.

Men vad fa-an skall man göra för att få henne att sova. Var enda kväll har vi samma diskussion vid läggdags då hon ältar att hon inte vill sova, hon vill inte börja sova, hon behöver inte sova. Och vad vi än säger hjälper inte, och oftast fortsätter vakandet, nertassandet och lekandet så länge vi säger till snällt men oftast i något skede, då det fortsatt i 2 timmar och man själv skulle vilja gå och duscha (tvättrummet är bredvid barnrummet och hon kommer definitivt dit om hon hör att någon är där) och sånt, vet man inte längre vad man skall säga och blir arg och ryter till och så börjar hon sova. Det känns liksom onödigt att försöka resonera med henne och vara lugn om man kommer till önskat resultat med att bli arg. Hur skall man göra?

Det här har hållit på en längre tid redan. Och hon vaknar ändå mellan 7.00 och 7.30, så man skulle ju tro att hon blev trött lite tidigare än klockan 22.30-23.00. Det har ingen skillnad fast hon inte skulle sova dagssömn. Och den har hon också börjat jucka med nu för tiden. En tid gick det ju väldigt bra, då båda ungarna sov omkring 12-14, men nu kan Flickan vara vaken och leka eller sjunga eller vad som helst i 2 timmar och så är hon trött och vill sova senare på eftermiddagen. Klubben har ju lite rubbat till rytmen eftersom vi oftast är hemma först lite före ett.

Jag har läst flera trådar på nätet och sökt om råd och vi har försökt att ignorera henne och föra henne tillbaks i sängen, vara lugna, tala med lugn och tyst röst, förklara situationen åt henne, inte förklara eller tala mer än nödvändigt, inte bli arga. Aargh, inget hjälper!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du kommenterar!