Julkänslan börjar smyga sig fram

Nu börjar jag äntligen få tillbaka min julkänsla. Hade redan en ganska bra julfiilis i början av december och jag brände flere ljus (tuikkun) per kväll, drack lite glögg  och gjorde julstjärnor. Men poff, så var den känslan borta! På onsdag var vi och hämtade en gran men den spenderade 2 dygn i grannens garage så den skulle vänja sig med värmen så småningom. Ikväll hämtades den in och Flickan hoppade jämnfota och jublade Vilken fin gran, vi har en julgran, hurra vad fin gran vi har!! Vi har pysslat på de sista korten med Flickan (de vi skall ge personligen) och gjort pepparkaksdeg, nu står den i kylskåpet tills imorgon.

På förmiddagen drog jag min rumpa upp från soffan och efter länken åkte vi in till stan med ungarna. Flickan var ivrig, för hon skulle få åka stadiin. Där gick vi och kollade på julmarknaden, det måste jag göra varje år, och shoppade en leksak i trä åt Lillgubben så han också skall få något annat än en Angry Birds reflex av sina föräldrar och ett par Rasavil handskar åt honom, för hans händer alltid är kalla i de vinterhandskar han nu har. Honom jag köpte leksaken av var där förra året också och då köpte jag ett elefantpussel med 10 elefanter som man sätter fast i varann så de bildar ett långt led. Den har varit pop och Flickan har sjungit 1 pieni elefantti marssi näin... då hon pusslat med elefanterna. En annan försäljare jag letade efter var en som säljer handgjorda silversmycken. Han var där igen och jag hittade det smycket jag blev förälskad i redan förra året. Priset var bara lite för stort för min vårdledighetspenning, så jag lovade komma nästa jul igen och leta upp honom, då jag är på jobb och eventuellt kan betala 90€ (80 utan kedja) för ett smycke. Han berättade att de skall vara på salutorget nästa sommar (de har en butik i Barcelona, där priserna är dubbla) och lovade ha samma halsband då också.

Efter att vi tittat igenom alla de små stugornas utbud gick vi och åt ärtsoppa och laxsoppa till sen lunch och gick via Stockmanns julfönster (tycker förra årets var finare) till bussen. Där började Flickan snyfta och sa att hon hade kallt och att hon inte hade sovit alls. Hemma brukar hon ju inte villa sova alls men tydligen behöver hon den där sömnen ändå för hon somnade på några fjuttiga minuter i min famn när jag värmde henne i bussen. Jag måste flytta på mig några gånger när det kom en till vagn och Flickan reagerade inte alls, så jag måste göra en switch. På något sätt fick jag Lillgubben lyft från vagnen till bänken och med ena benet hållet emot att han inte föll ner från bänken, samtidigt som jag hade Flickan i famnen och lyfte henne i vagnen. Jag hade tagit Manducan med mig just p.g.a det här om Flickan skulle slockna, men det visade sig vara lite krångligare att få Lillgubben i Manducan på ryggen med alla tjocka vinterkläder på ensam. Som tur satt det en vänlig dam bakom oss som erbjöd hjälp.

Samma kan jag inte säga om en högljudd bitter gubbe, som började tala högt skit om mig och mina barn, som båda då antingen sov eller satt tyst och snällt på sin pats, direkt han fick syn på oss på den plats som är reserverad för barnvagnar. Tydligen hade han velat komma och sitta där för han hade stora kassar med sig och tog illa upp. Han talade nog allmänt om saatanan kakarat och Suomen tulevaisuuden sukupolvi som inte behöver tänka något eller göra något arbete och något liknande. Och varje gång sneglade han bakåt på mig och mina barn. Jag var så arg, så arg men sa inget eftersom han inte sa något rakt åt mig. Men om han hade gjort det skulle jag ha berättat en och annan sanning för honom. Och önskat honom också en väldigt trevlig jul till slut. Men som tur lyckades inte ens han dra ner på den smygande julkänslan och nu är jag riktigt förväntansfull inför jul.

Tyvärr blev det inga bilder idag, det var så jävla kallt så jag inte hade lust att stanna och fotografera något extra idag.