Det känns som om dygnen skulle plötsligt ha blivit flera timmar kortare. Vi hinner ju inte med något nu för tiden. Jag hämtar barnen från dagis och beroende på vilken tid vi är hemma går vi ut på gården och på länk med hundarna eller så kommer vi raka vägen in och äta middag. Så hinner vi lite umgås och grälas innan det är dags för kvällsrutinerna och sovdags.
Efter vår långa sjukledighet har barnen, speciellt Lillgubben, bara gnällt, gråtit, varit arga och olydiga och skrikit och gormat när vi kommit hem. Det börjar riktigt bra med glada barn som berättar om dagen och vi leker tillsammans men i middagsbordet börjar showen och det håller på ända tills de går och lägger sig. Det känns väldigt tungt att spendera så lite tid med sina barn och den tiden man spenderar med dem är de sura och arga och till slut tappar jag nerverna och tålamodet. Hoppas det går om fort och vi får tillbaka våra glada barn. Flickans trots inbillar jag inte mig att ska försvinna helt och hållet men den yngre känns det väldigt svårt att se så ledsen, arg och på dåligt humör. Han som alltid varit så glad och nöjd. Men månne han inte snart börjar med trotsandet...
Men nu ska jag absolut försöka ta itu med bloggen igen! Den har blivit helt bortglömd. Och så har jag så mycket att berätta och visa. Som t.ex. när vi hade lite time off och var ute tillsammans med mannen förra veckoslutet, i en bar!
Men nu måste jag sova först. Igen. Godnatt.
Kan tänka mig att barnen bara är trötta efter en dag på dagis...vem är inte gnällig och trotsig då den är trött(tänker här på tex mig själv ;) ) snart blir varadgen rutin och med dagis och sånt och ni har pigga glada barn igen :)
SvaraRaderaDet är just det där att gnället som tidigare kommit lite längs hela dagen plötsligt kommer allt på en gång. för på dagis gnäller man ju inte.
SvaraRadera