Nu har de äntligen kommit, tänderna nämligen. De tog ändå lite längre än vad jag trodde, men på fredag hade dessa små nökön kommit fram. Och så här glad är vår lilla minsting, som inte längre är så liten, över sina tänder.
Tiden går alldeles för fort, nu sitter han redan i matstolen och äter själv plockmat och riktigt snart kryper han. Var är min lilla baby? Jag vill att tiden stannar för en stund att jag hinner andas in och ta vara på denna babytid ordentligt, om han råkar vara min sista baby. Det vill jag själv inte och en gång fick jag ett löfte med lite hopp, men jag vet inte om det bara var en svag stund maken hade. Jag har tidigare också sagt det men Lillgubben är världens gladaste lilla typ och han har det finaste babyskrattet, då hans näsa blir skruttig på skaftet, han kisar med ögonen och lyfter på ögonbrynen. Det syns lite av på den andra bilden, men inte ordentligt.
Min miniman(8/11) är fortfarande tandlös :D
SvaraRaderaJo, inte menade jag att tänderna skulle ha kommit onormalt sent eller nåt, jag trodde bara själv att dom var på väg för 1,5 mån. sedan, så det tog lite längre ändå :)
RaderaVi skrattade nog lite med en mamma vars pojke, som fyller 1 år i maj, fick sin första tand samma dag som vår pojke. Hon sa att de nog redan hade slutat gissa när första tanden kommer när de blivit besvikna så många gånger :)
Men om man ammar så är det ju bara positivt med ett tandlöst barn ;) Som tur har inte Lillgubben visat några märken av att bitas, ännu i alla fall!