Virvon varvon

Efter festen i går övernattade vi hos min mamma, Flickan åkte till mommo lite tidigare än vi andra, så att hon kom i säng ungefär normal tid. I dag var det ju förutom aprildagen, dagen man får häxa. Jag har faktiskt ingen aning om vad det heter på svenska och hurdan ramsa man säger, och brukar svenskspråkiga häxa ens denna dag. Jag kommer i alla fall ihåg att min kompis som bodde i en svenskspråkig kommun brukade gå en vecka efter oss som bodde i en finskspråkig kommun.

Eftersom vi var hos min mamma så måste vi ju klä Flickan till häxa och gå och visa upp henne för mammas grannar, som tycker så mycket om våra barn. Grannarna var väldigt tagna av uppmärksammandet och de tyckte Flickan var en väldigt fin och duktig liten häxa. Hon fick lite pengar och några chokladägg som belöning och vi lät henne faktiskt äta choklad (eller någon form av godis över huvudtaget) för första gången och jag tror vi väntar några år till innan hon får göra det nästa gång. Alltså guud, sån sockerfylla det blev. Hon var alldeles hyper, på riktigt ännu värre än vad hon normalt är och normalt är hon redan väldigt livlig. Efter ungefär en halvtimmes huvudlöst springande, skrikande, dansande, hoppande, snurrande, virvlande och tjutande kom bakfyllan. Hon blev lätt irriterad och blev hängig och trött. Och då hade hon ändå ätit riktig mat före. Så, ingen godis för henne mer.

Virvon varvon,
tuoreeks terveeks,
tulevaks vuodeks.
Vitsa sulle,
palkaa mulle.

Jag tycker förresten inte att en köpt svart häxhatt är samma sak som att klä ut sig till häxa. Det var några gäng såna som kom och plinga på dörrklockan hos mamma. Då jag var liten och brukade gå och häxa rotade vi i mammas klädskåp och klädde oss långa kjolar eller klänningar, sjalar, förkläden och dukar på huvudet. Med oss hade vi antingen stora kaffepannor eller korgar.