På aabetsplatsen

Idag gjorde vi en utfärd in till centrum och gick och hälsade på på min arbetsplats. Första gången var jag i trafiken ensam med två ungar och en enkelvagn, Manducan hade jag nog med för säkerhets skull, och allt gick riktigt bra. Det var roligt att se arbetskompisar fastän en del inte var på plats. Vi diskuterade lite om när jag tänkt komma tillbaks på jobb, framtida arbetsuppgifter, intressen osv. Jag blev väldigt inspirerad på att studera något nu, tänkte att det skulle kunna vara roligt med någon kurs på öppna universitetet eller så. Tycker en en dags skolning med ämnet barnens sensomotoriska utveckling (Sensomoottori) låter jätte intressant men anmälningen gick ut i förrgår. Äh! Jag har annars också blivit mer och mer intresserad av barnfysioterapi, men gud så svårt det är att komma in på någon utbildning. För att få utbilda dig måste du ha erfarenhet av att jobba med barn och för att du ska få jobba inom barnfysioterapin borde du ha utbildning. What?! Men man ska inte ge upp.

Ungarna var alldeles ivriga över besöket på aabetsplatsen, som Flickan kallade det. Hon berättade om och om igen hur Tinna var på mammas aabetsplats och Tinna jobba med mamma.

På hemvägen somnade Flickan i bussen och vi såg årets första maskrosor.