För tre år och en dag sedan blev jag friad på stugan. Vi hade åkt dit för att komma undan allt hössel med vappen. Vi hade dessutom haft årsdag 23.4 (det är ett datum som vi i efterhand kommit över ens om att kanske det kunde kallas ett förhållande redan då*) som vi inte hade hunnit fira på något sätt så vi tänkte spendera ett långt veckoslut bara tillsammans. Vi kom till stugan på vappafton någon gång på kvällen och tänkte inte notera dagen desto mera. Planen var att ordna en picnic på stranden nästa dag och dricka lite Fresita mm. i solen.
Picnicen för tre år sedan.
Där satt vi sen i stugan framför brasan när mannen plötsligt gick ner på ett knä och frågade ifall jag ville gifta mig med honom. Och svaret var ju ja. Jag fick den finaste av alla ringar. Jag hade tidigare talat om att jag inte vet hurdan ring jag eventuellt skulle vilja ha och att jag själv skulle vilja vara med och välja den och mannen hade lyssnat på mig. Han hade varit på en annan stuga några veckor tidigare och täljt en ring av en åt mig.
Den fina ringen som än idag betyder så mycket för mig. Den doftar dessutom ännu.
Igår firade vi vår 3 års förlovningsdag i sällskapet av flera våra vänner. Grillade ute på gården och fortsatte inomhus när Flickan gick och la sig. Superrolig kväll som blev ganska sen, så vi är trötta idag. Snart, bara Flickan vaknar, bär det av på besök till en annan barnfamilj, oj så Flickan har väntat.
*Vi tog ingen stress över vår grej då i början. Alla andra tycktes vara väldigt oroliga och frågade jämt att är vi tillsammans eller inte, och vi brukade svara att vi trivs i varandras sällskap och ser vart det leder. Så började vi säga att me styylataan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!