Efter en urusel natt följer en bra. To-fre natten var vi säkert vakna mera än vad vi sov. Lillgubben vaknade jämnt och lugnade inte ner sig som vanligt utan steg upp i sängen och skrek i minst 10 min varje gång, dessutom vaknade Flickan också. Men förra natten sov båda ungarna i ett sträck. Visst, de lade sig senare än normalt för vi hade inte kollat att Vain elämää programmet var 1,5 timme långt istället för 1 timme så nån gång kring 21.30 lades de. Normalt brukar de vara i säng mellan åtta och nie. Några gånger måste man gå in till rummet innan Lillgubben somnade men efter det var det tyst ända tills klockan 07.12. Lyx! Ännu om man själv varit fiffig och gått och lagt sig i tid, men icke-avbruten sömn, fastän timantalet skulle vara färre, är nog såå mycket bättre än avbruten!
Den här morgonen har inte sen igen varit så lyckad. Flickan har tyckt att allt är dåligt och det har varit mycket skrik, gnäll och trots. Jag tror inte jag någonsin behövt hålla så länge i henne som jag gjorde i morse. Ifall hon inte lugnar ner sig och bara fortsätter med skriket/gråtet/tjatandet brukar jag ta henne i famnen och hålla om henne, armar och ben och ibland även huvud om hon är riktigt arg, tills hon lugnar ner sig. Först brukar skriket och gråtet bli värre för hon vill komma loss och bort från famnen, men till slut lugnar hon ner sig och det här brukar fungera bäst och bryta den onda gnällcirkeln. Idag tog det verkligen lång tid innan hon lugnade ner sig och vi kunde prata samsat om saken. Men nu har det varit mycket bättre igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!