Snorungar

Idag har vi haft en hemmadag, dvs. det blev ingen klubb för Flickan och inget sim för hela familjen. Båda barnen är rätt så snoriga ännu och båda två hostar när de sover. Annars stör inte hostan, och de brukar inte hosta så mycket då de är vakna, men att den alltid ska förstöra sömnen! Så brukar det ju vara med mig också, att hostan håller en vaken och man börjar hosta mitt i natten men inte dagtid då man är vaken. Vi kollar läget imorgon, ifall det blir någon musiklek eller inte.

Någon innedag klarar vi nog inte av, vi tappar nerverna och Flickan blir omöjlig. Hur skall man komma ihåg att låta henne skrika ut, bli arg och få kina med en?! Och inte säga till om det, försöka få henne att sluta, bli tystare och lyda genast. Visst, i vissa fall är det nödvändigt att kunna ha kontroll över den lilla trotsaren och man borde väl lära barnet att inte tappa nerverna totalt av någon pytteliten, obefintlig sak, men då det inte är så noga, man har tid och ork och tålamod. Ja, då kunde man ju låta henne skrika allt vad hon orkar, tjata och bli sur. Och inte blanda i sig så mycket. Låta det gå ut genom andra örat liksom. Sen om hon behöver hjälp för att lungna ner sig får hon ju det förstås. Det är en sak jag skulle vilja göra bättre som mamma, för det kommer alldeles för lätt ut ett lungna nu ner dig!, inte skrika!, nu ska du lyda eller... eller liknande.

Imorgon skall jag göra bättre!

Här är mina två snoriga ungar som höll hatt-modeshow idag: