Inte så bra på dagis idag

Idag for jag ensam med Flickan till dagis, mannen blev hemma med Lillgubben. Först hade vi tänkt att jag skulle ha lämnat Flickan till en stund ensam medan mannen skulle en sväng till jobbet men sen bestämde vi oss att jag blir där hela dagen och vi åkte sedan hem efter lunch för att vila hemma medan mannen åkte på jobb till eftermiddagen. Det här visade sig vara ett mycket bra beslut eftersom det var ganska kaotiskt på dagiset. Nu hade allt ändrats totalt, barnen hade blivit delade i nya grupper; de små-, mellanstora- och stora barnen och det var både våra dagisbarn och det andra dagisets barn, som är inhysta där pga. fuktskador på eget daghem, i grupperna. Det var alltså mycket större grupper än förra veckan och väldigt stökigt. Kanske det fungerade bra i de mindre barns grupper, jag vet inte eftersom jag bara var med stora barnen där Flickan var, men i Flickans grupp var dagen nog den sämsta hittills tycker jag.

Det andra dagisets barn och skötare (2 st) hade ju en rutin från förr och gjorde det vad de normalt gör och dem måste jag nog ge erkännande för för de försökte verkligen ta Fenix-barnen med i lekarna och pysselstunderna, så länge de var tillsammans.

Det första jag inte fattar mig på är det att när det andra dagiset gick ut på morgonen fick inte vårt dagis gå med ut utan de måste bli inne "och leka med deras skötare". Så här uttrycktes det bokstavligen. Och så var alla överenergiska barn "inlåsta" på ett rum med minimalt med leksaker eller underhållning. Varför kunde de inte få gå ut, lika kan de ju leka och bekanta sig där.

Det andra jag inte fattar är att så fort de andra gått ut var det barnen och jag, en annan mamma och en mormor i rummet. Det var vi mammor och mormor som vaktade barnen och hade ansvar för att de skulle vara underhållna och inte ta livet av sig själv eller varandra. Deras egenskötare och därmed den enda skötaren i deras egna grupp (sen när andra dagiset åkt tillbaks till sina egna utrummen) var någon annanstans hela tiden. Ibland kom hon insvävande i rummet och pratade något för sig själv och så hördes ett jag måste... och så försvann hon igen. Ibland kunde hon komma in mitt i ett bråk om leksaker, och fast jag inte försöker favorisera mina egna barn, så tycker jag att hon var lite orättvis eftersom hon inte hade sett hela situationen och visste inte alls hur grälet hade uppstått, och så kommer hon och kommenderar mitt barn att ge den leksak, hon först haft och lekt med i lugn och ro tills ett annat barn bestämt sig för att han skall ta leksaken fast med våld av henne, åt det andra barnet. Mormorn som var på plats var en pensionerad barnträdgårdslärare och jag diskuterade mycket med henne, hon verkade också mycket orolig och kritiserade sättet att lämna barnen alldeles för sig själva. Vad om vi inte skulle ha varit på plats? Skulle barnen ha fått vara alldeles ensamma, springa fritt fram i korridoren och de olika rummen och härja på hur de vill?! Helt otroligt!

När det började gå alldeles för vildt till frågade jag barnen ifall de vill rita och så sökte vi i lådor och hyllor efter papper och pennor, som vi till slut lyckligtvis hittade. Efter det satt barnen en god stund och ritade alldeles i lugn och ro tills springandet igen började. I något skede försökte mormorn och jag få barnen att lugna ner sig och sjunga något. Men deras skötare gjorde alltså inget för att få barnen att koncentrera sig på annat än att springa och härja (för att de inte fick gå ut), hon var inte ens närvarande!

Det tredje jag inte fattar är varför barnen måste byta rum. Förra veckan var vi i ett annat rum dit alla leksaker hämtades på fredag och idag var vi i ett helt annat rum med verkligen lite leksaker. Mormorn hade hämtat med sig mjukisdjur och tygbitar och papplådor så barnen kunde leka med dem, men annars fanns det lite leksakskärl och några småbilar att leka med.

Det fjärde jag inte fattar är att skötaren inte tyckte det var tillräckligt viktigt att infinna sig på samma plats som barnen och göra sitt jobb, men vid lunch var hon så ivrig att kommendera och påpeka saker och ting (vad jag tycker var lite i onödan). T.ex. tyckte hon att det var alldeles totalt fel och dåligt betéende när Flickan ställde sitt mjölkglas bredvid den bredvidsittande flickans mjölkglas. Skötaren kom upprepade gånger och flyttade glaset längre bort och hotade redan med att Flickan måste byta plats eller att hon inte får något mjölkglas imorgon ifall hon inte låter glaset vara på sin plats och låter den andra flickan äta i fred. Och jag tycker inte att den andra flickan blev alls störd, jag satt mitt emot dem och såg allt och fattar inte hur det var så hemskt ifall mjölkglasen stod bredvid varann på bordet. Men kanske jag bara är en vanlig hemmamamma (inte så länge mera) som inte förstår sig på goda fasoner.

Jag framförde min önskan om att barnen skulle få gå ut imorgon och vi får se hurdan dagen blir. Ursprungligen hade vi ju tänkt att mannen för Flickan och åker på jobb nästan genast och jag skulle föra Lillgubben och vaktas till bekanta och åka till dagis till lunch/middagsvilan, men när jag berättade hurdant det var idag tyckte mannen att jag borde åka dit på morgonen och stanna ännu en hel dag med Flickan. Kanske det är bäst så vi ser hur det utvecklas, kanske det är mycket bättre imorgon. Men det som vi blev och undra över med mormorn är att borde man ta upp det här med någon, göra ett klagomål eller liknande. Vi hoppas ju att det bara är början som är trög för alla, men man skulle ju nog ändå hoppas att det alltid fanns någon vuxen (anställd) med barnen, fastän det är trögt till en början. De måste ju få mera personal dit!

Ja, dagen var nog verkligen inte bra tycker jag. Jag blev riktigt deppig när vi talade om klubben som Flickan gick på på hösten och när jag började tänka på allt som de gjorde där och hur härligt engagerad ledaren var. Flickan fattade också omtycke för henne från första sekund och vi saknar nog henne så!