Minuset

Jag måste säga att vi är lyckligt lottade som har så stor gård här i Helsingfors. Har för mig att gårdarna nuförtiden för det mesta är små, små terrasser eller en liten, liten plätt gräs. Och nu talar jag om radhus och parhus. Vi har en stor egen gård med staket runtom och ännu därtill har husbolaget en jättestor gemensam gård med gungor, en liten sandlåda, några plommonträd, blomrabatter, bord och bänkar, badmintonnät osv. Gården har varit vår räddare svinkalla vinterdagar och stekheta sommardagar. Saken gör ännu bättre de ljuvliga grannarna. Vårt husbolag är litet, de finns 5 lägenheter allt som allt och alla som bor här är supertrevliga. En del umgås vi mer med än andra men alla är jättevänliga. Dessutom brukar vi göra allt som talkoarbete, vi har inget servicebolag som sköter reparationer och sånt utan vi skottar snön (tungt med så stor gård), fixar tak, bygger staket, renoverar balkongerna osv.

Men en sak ger ett lååångt minus för vår gård, det är denna blomma:

Vacker är den ju, men giftig som fan! Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Den växer där på gemensamma gården utan något staket runtom eller inte ens i en klar blombänk, runt plommonträdet. Tidigare har vi kunnat vara fritt ute på gården, jag har kunnat göra mitt, t.ex. hängt byket och torka, samtidigt som Flickan har lekt. Jag har kunnat gå en bit bortåt till framgården och hämtat posten och Flickan har fortsatt sin lek i sandlådan. Men nu får man hålla två ögon på henne hela tiden och ha hjärtat i halsgropen direkt man ser att hon har något grönt i händerna. Hon går ju och luktar på alla blommor och rör i dem samtidigt. Så fastän hon inte direkt skulle sätta dem i munnen så kan hon få av giftet på händerna och från händerna i munnen. Och inte är det alldeles uteslutet att hon inte skulle stoppa dem i munnen heller, ganska ofta stoppar hon sand eller vatten i munnen när hon leker att hon äter något. Enligt Wikipedia är 2-3 blad dödlig dos för en vuxen, så en 2-åring behöver knappast så mycket. Vi borde säkert diskutera med de andra om blommorna kunde flyttas lite längre bort eller sätta upp någon sorts staket runtom, för nu växer de där mitt på gården, alldeles bredvid sandlådan, under plommonträdet (där man kan äta plommon).

Beundran

Liten tittar upp mot Större. Liten vill vara med i Störres lekar. Idag var det fråga om leken att sova på en låda och den mindre ville så gärna vara med. Mammas hjärta smälter när ungarna leker och skrattar tillsammans.

Iltavilli

Nästan varje kväll får Lillgubben en hepuli, vi kallar den iltavilli. Han kan t.ex. krypa omkring med vild fart och skrika glädjerop. Igår kväll satt han alldeles snällt och lugnt med oss i soffan efter kvällsgröten och tvätten då han plötsligt började härja. Han ställde sig upp och stå och kastade sig bakåt, kröp en liten bit och samma sak igen. Stiga upp och kasta sig åt något håll. På detta sätt höll han på i evigheter och skrek och skrattade samtidigt.

Det som jag reagerade på var hur bra kroppskontroll han redan har. Fastän han kastade sig omkull var det hela tiden kontrollerat. Babytiden börjar lida mot sitt slut, mamma gråter.

Mammis

Lillgubben har en väldigt mammig fas på gång. En stund kan han intressera sig på något annat men direkt jag tar några steg bortåt har jag en mämmämmämmä jodlande 9 kilos klump hängandes i byxbunten så rumpan skiner bar. Ganska opraktiskt när man försöket t.ex. laga mat och måste röra på sig mellan lådor och skåp och spis och lavoar. På kvällarna duger pappa en stund men så fort jag kommer fram bakom knuten och Lillgubben får syn på mig blir det ett oändligt gnäll. Och när han väl får komma i mammas famn igen kramar han så hårt så hårt, tar tag i mina nackhår och drar mitt ansikte tätt intill hans eget, ger en rinnande våt puss så hela min näsa är i hans lilla mun och så tittar han belåtet på sin pappa, med lite hånskrattande min.

Midsommar, årsmodell 2012

På onsdag åkte vi till grannarnas stuga, eller rättare sagt grannens föräldrars stuga, där vi spenderade ett långt veckoslut med både grannarna och grannens föräldrar, sammanlagt var vi 6 vuxna och 2 barn och 2 hundar. Ypperligt med tanke på barnskötsel, det fanns alltid någon som kunde hjälpa, ta i famn, torka händer och mun, ge vatten eller mjölk, läsa bok, lyfta upp vattenkoppen, rädda telefonen eller kameran, mata, tvätta tänder, byta om, natta osv. Det var som att vara på hotell eftersom vi inte behövde (fick) oroa oss över maten, den bara uppenbarade sig på bordet vid jämna mellanrum och så var det bara att njuta.

Flickan är ivrig på att fota.

På midsommarafton var vädret som bäst, solen sken och det var varmt så vi skålade ute på gården.

Dagen var verkligen fin!
Jag tog mig an projektet midsommarstången och Lillgubben peppade mamma. Har inte haft en midsommarstång sedan barndomen så jag kom inte riktigt ihåg hur den skall se ut men fin blev den!

Den färdiga stången. Det är så grönt överallt så stången inte ville skiljas på fotona.

Sedan var det dags för bastubad (två som älskar vatten, syskonkramen kom dessutom också på bild) och dans runt midsommarstången.

Midsommarrosen blommade.
Flaggan "hissades" opp.
Den blå stugan.
Vackra midsommar kvällssolen.

På stugan

Här är vi på grannarnas stuga och njuter av gott sällskap och den finska naturen och bara slappnar av (behöver inte göra så mycket annat än sköta barnen och får hjälp med det också, lyx!!). Vi kom igår kväll och åker hem på söndag så troligen hör jag inte av mig innan det.

Glad midsommar på alla er!!

Fotograferingen

Vi kom i väg till fotograferingen och fotografen fick närmare 200 bilder på ungarna, så nog borde där väl finnas någon bra. Nå nej, fotografen var mycket trevlig och verkade väldigt sakkunnig och man märkte att han har jobbat mycket med barn. Han var lugn både i tal ocg gester, men fick ändå barnens uppmärksamhet och kunde umgås med dem på ett väldigt naturligt sätt. Jag tror att jag själv inte skulle vara så naturlig med andras barn. Och snabb lär han också vara eftersom vi får addressen och lösenordet till bildgallerian redan i dag eller senast i morgon.

Hemma dammade vi vardagsrumsmattan ute på gården.

Barnen var ganska ok på fotograferingen, lite speciell situation var det ju och t.ex. Lillgubben skrattade inte alls lika som när jag tar bilder på honom. Så inga tänder lär det synas på hans bilder. Han började dessutom bli lite trött där och då skulle han bara ha velat vara i mammas famn. Men med en liten mellantankning av mjölk orkade han fortsätta ännu en liten stund.

Lilleman somnade direkt vi började traska mot busshållplatsen.


Och kläderna då? Det blev två omgångar med kläder för var barn. Det blev lite oranget och turkost, jeans med röda rutor och röda ränder. En alldeles ny kombination som inte fanns med på det tidigare inlägget. Fastän kläderna nog ändå fanns med på det.