Minuset

Jag måste säga att vi är lyckligt lottade som har så stor gård här i Helsingfors. Har för mig att gårdarna nuförtiden för det mesta är små, små terrasser eller en liten, liten plätt gräs. Och nu talar jag om radhus och parhus. Vi har en stor egen gård med staket runtom och ännu därtill har husbolaget en jättestor gemensam gård med gungor, en liten sandlåda, några plommonträd, blomrabatter, bord och bänkar, badmintonnät osv. Gården har varit vår räddare svinkalla vinterdagar och stekheta sommardagar. Saken gör ännu bättre de ljuvliga grannarna. Vårt husbolag är litet, de finns 5 lägenheter allt som allt och alla som bor här är supertrevliga. En del umgås vi mer med än andra men alla är jättevänliga. Dessutom brukar vi göra allt som talkoarbete, vi har inget servicebolag som sköter reparationer och sånt utan vi skottar snön (tungt med så stor gård), fixar tak, bygger staket, renoverar balkongerna osv.

Men en sak ger ett lååångt minus för vår gård, det är denna blomma:

Vacker är den ju, men giftig som fan! Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Den växer där på gemensamma gården utan något staket runtom eller inte ens i en klar blombänk, runt plommonträdet. Tidigare har vi kunnat vara fritt ute på gården, jag har kunnat göra mitt, t.ex. hängt byket och torka, samtidigt som Flickan har lekt. Jag har kunnat gå en bit bortåt till framgården och hämtat posten och Flickan har fortsatt sin lek i sandlådan. Men nu får man hålla två ögon på henne hela tiden och ha hjärtat i halsgropen direkt man ser att hon har något grönt i händerna. Hon går ju och luktar på alla blommor och rör i dem samtidigt. Så fastän hon inte direkt skulle sätta dem i munnen så kan hon få av giftet på händerna och från händerna i munnen. Och inte är det alldeles uteslutet att hon inte skulle stoppa dem i munnen heller, ganska ofta stoppar hon sand eller vatten i munnen när hon leker att hon äter något. Enligt Wikipedia är 2-3 blad dödlig dos för en vuxen, så en 2-åring behöver knappast så mycket. Vi borde säkert diskutera med de andra om blommorna kunde flyttas lite längre bort eller sätta upp någon sorts staket runtom, för nu växer de där mitt på gården, alldeles bredvid sandlådan, under plommonträdet (där man kan äta plommon).