Lillgubben har en väldigt mammig fas på gång. En stund kan han intressera sig på något annat men direkt jag tar några steg bortåt har jag en mämmämmämmä jodlande 9 kilos klump hängandes i byxbunten så rumpan skiner bar. Ganska opraktiskt när man försöket t.ex. laga mat och måste röra på sig mellan lådor och skåp och spis och lavoar. På kvällarna duger pappa en stund men så fort jag kommer fram bakom knuten och Lillgubben får syn på mig blir det ett oändligt gnäll. Och när han väl får komma i mammas famn igen kramar han så hårt så hårt, tar tag i mina nackhår och drar mitt ansikte tätt intill hans eget, ger en rinnande våt puss så hela min näsa är i hans lilla mun och så tittar han belåtet på sin pappa, med lite hånskrattande min.
Mamma är bäst!! Tyvärr ;)
SvaraRadera