Fotograferingen

Vi kom i väg till fotograferingen och fotografen fick närmare 200 bilder på ungarna, så nog borde där väl finnas någon bra. Nå nej, fotografen var mycket trevlig och verkade väldigt sakkunnig och man märkte att han har jobbat mycket med barn. Han var lugn både i tal ocg gester, men fick ändå barnens uppmärksamhet och kunde umgås med dem på ett väldigt naturligt sätt. Jag tror att jag själv inte skulle vara så naturlig med andras barn. Och snabb lär han också vara eftersom vi får addressen och lösenordet till bildgallerian redan i dag eller senast i morgon.

Hemma dammade vi vardagsrumsmattan ute på gården.

Barnen var ganska ok på fotograferingen, lite speciell situation var det ju och t.ex. Lillgubben skrattade inte alls lika som när jag tar bilder på honom. Så inga tänder lär det synas på hans bilder. Han började dessutom bli lite trött där och då skulle han bara ha velat vara i mammas famn. Men med en liten mellantankning av mjölk orkade han fortsätta ännu en liten stund.

Lilleman somnade direkt vi började traska mot busshållplatsen.


Och kläderna då? Det blev två omgångar med kläder för var barn. Det blev lite oranget och turkost, jeans med röda rutor och röda ränder. En alldeles ny kombination som inte fanns med på det tidigare inlägget. Fastän kläderna nog ändå fanns med på det.