Dopet

Dopet på söndag gick riktigt bra. Pojken fick ett fint namn som passar honom utmärkt. Det är konstigt när man hör någons namn för första gången, så att man har funderat och försökt gissa vad det skulle kunna vara, och när man äntligen hör namnet känns det precis rätt. Som att inte skulle det ju ha kunnat vara något annat.

Gudmor och yttepytte lilla EE (inte ens vid 1 mån. ålder väger han lika mycket som Lillgubben vägde då han föddes).

Ceremonin och festen hölls hemma hos dem och våra ungar betedde sig fint. I sådana situationer får man nog vara mycket stolt över sina egna barn. Kommer t.ex. ihåg Lillgubbens dop där några släktingbarn inte betedde sig riktigt exemplariskt. Och med barn kan man ju aldrig vara 100% säker vad som händer, men när det i deras fall är mer regel än undantag att de inte kan beté sig.

Vårt kort.
Presentbordet.

Maten var god. Det är alltid bra med fester för då får man god mat.

En mamma med sina ungar (det var förresten första gången som vår familj inte var färgkodad på en fest).