Igår efter Kompiskonserten åkte vi raka vägen på en födelsedagsfest. Det var barnens småkusin som fyllde 3 år och Mannen och Lilgubben var redan där. Det var mycket barn, mycket ljud, mycket lek och härjande. Hur är det alltid så att flera barn orsakar ett hemskt kaos? Eller är det bara då en viss sorts barn, Flickan är ju inte av det lugnaste slaget heller...
Flickan hade igen valt sin klänning själv och fick låna mammas fest-halsband, som dessutom matchade ganska bra med färgerna. Nuförtiden använder hon inte något annat än klänning (tunika) varje dag, det går inte att få något annat på henne utan skrik.
Här hemma har vi nog försökt hålla lite koll (ibland känns det att vi
förbjuder för mycket) och låter inte Flickan t.ex. springa alldeles
huvudlöst omkring här inne utan hon klär ytterkläderna på sig och så
skickar vi henne ut på gården för att härja. Tycker det bara är så
onödigt att hela tiden måsta neka och kommetera att hon ska vara
försiktig med hundarna och Lillgubben, att hon inte springer och faller
på dem eller dylikt när vi har en gård där hon kan vara för sig själv en
stund. Jag ser ju henne från fönstret och är inte så långt ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!