Förbjudet

Jag tror inte att jag har nämnt detta här på bloggen tidigare. Jag har fått smärtor efter nästan all sorts motion efter den andra förlossningen, och får det ännu också, 11 månader senare. En rask promenad, skogspromenad med ojämn mark eller Lillgubben som tyngd i manducan räcker som ansträngning och i ungefär ett dygn efteråt har jag brännande och knivslagsliknande smärtor "mellan benen". Ja, man kan säga att det är hela det området, allt från innerlåren mot mitten. Jag har tänkt att det hör till (fastän jag inte hade liknande smärtor efter första förlossningen) och inte gjort något åt saken. Några veckor sedan hade vi ett möte på jobbet som jag också deltog på och frågade bara i förbifarten av en kollega ifall hon hade några övningar jag kunde göra. Hon blev intresserad och vi bokade in några besök. Jag fick lite övningar hem men det verkade inte så farligt, lite obalans i musklerna.

Nu har jag varit hos en annan kollega, en OMT-terapeut vars första kommentar var: Sähän oot aivan kiero, nainen. Sun lantio on ihan viturallaan. Mitt bäcken är alltså riktigt snett och med närmare undersökning kunde hon berätta att högra höften har gett efter i förlossningen (Lillgubben var ju rätt så stor och hade huvudet snett) och är alldeles lös för tillfället. Det var flera leder och ligament som hon konstaterade att inte höll över huvudtaget, när hon fått dem på plats hoppade de ur plats direkt jag svängde mig om från rygg till mage t.ex. Dessutom har inte min Linea albae återhämtat sig helt och hållet utan vid naveln finns det ännu för stor separation. Högra sidans inre magmuskler aktiveras inte heller på önskevärt sätt så jag fick en hel hög med övningar och förbud. För tillfället får jag promenera lugnt och gå på vattenjumppa, allt annat blev börbjudet. Jag måste ha koll på höften och bäckenet hela tiden, då jag sätter mig, då jag sitter längre tider, när jag stiger upp och stå, när jag går osv. Och inga magmuskler eller annan hård träning som anstränger magmusklerna får jag heller göra p.g.a Linea albaen. Det kan t.o.m. hända att den aldrig återhämtar sig ordentligt, och i så fall skulle jag inte få börja med någon riktigt hård träning eftersom det finns risk till navelbråck. Det vore önskvärt att jag fick lite stabilitet i bäckenet innan jag skall börja jobba så kroppen klarar sig eftersom arbetet är fysiskt ansträngande.

Terapeuten konstaterade att jag nog hållit ut länge med problemet och smärtorna. Så mycket idrott och motion har det ju inte blivit av, vilket är ledsamt. Hon berättade också att det tar ungefär ett år efter att man slutat amma att lederna blir normala igen, under graviditeten blir de ju lösare. Och att enligt någon rekommendation borde man ha 2 år mellan graviditeterna så att kroppen skulle ha tid att återhämta sig där emellan. Min dröm var ju nån gång att få två barn med liten åldersskillnad och ett tredje barn några år efteråt. Kanske mannen hinner ändra sin åsikt tills dess...

Jag fick en fin pink tejp på högra sidan för att påminna mig om den rätta ställningen och de inre magmusklerna.