Kolla på mig mamma, mina byxor är för små och Arne Alligator skjortan går int längre på. Välling i en flaska nej det vill jag inte ha och babymat ur burken smakar heller inte bra.
Här går jag utan blöja, titta på mig jag har blivit stor. Här går jag utan blöja, för jag är mycket större än ni tror. Här går jag utan blöja, och ingen får bestämma över mig. För ni ska inte glömma att när man är så stor som jag så klarar man nog sig.
Flickan har nu i några dagar velat själv gå utan blöja. Först hade vi tygblöjorna utan extra suget eller träningsbyxorna på henne men idag har hon gått med alldeles vanliga trosor. Och inte ett endaste misstag har hänt! Vilken stolt mamma jag har varit idag. Och att hon själv sagt att hon inte vill ha blöjan. Och så glad hon var i morse när hon fick välja vilka underbyxor hon ska ha på sig. Vi har dessutom inte suttit hemma bredvid pottan utan varit mycket ute, gått en lite längre väg på glass och grillat hos grannen. Tänk vad fint om hon nu blir torr. Jag som sagt att på sommaren ska vi få henne torr men vilken lyx om det skulle ske nu innan Greklandsresan. Tänk om man inte behövde fundera på hennes blöjor där, lyx! Till natten och under dagssömnen har hon ännu blöja, men vi hoppas att samma stil fortsätter i morgon.
Over and out från en stolt och glad mamma.
lördag 28 april 2012
fredag 27 april 2012
Broccoli är bäst
Nu har Lillgubben avancerat i matväg, nuförtiden äter han förutom potatis, batat, morot, broccoli och gröt även avokado, banan, päron, höna, gris, ris och pasta. Allt som fingermat och det löper faktiskt bra. Han har blivit bättre på att ta tag i maten och i dag tog han faktiskt pasta med pincettgrepp. Dock tror jag att det var närmast ett misstag men ändå.
Den absoluta favoriten är broccoli, när man sätter Lillgubben i sin stol och skuffar den framför bordet sträcker han genast handen efter den gröna broccolin. Oftast är det den som också tar slut allra först. Hönstrimlorna tycker han också om att suga på men de är på något sätt krångliga, när han får en bit loss får han biten ganska ofta i halsen. Banan är också en favorit och det äter han stora mängder av.
En negativ sak med fast föda tycker jag är att kakkan luktar så mycket värre, men det är som tur en väldigt liten grej då det kommer en, högst två gånger om dagen och nuförtiden sker det inga kakkakatastrofer som med mjölkkakkan, som kunde vara på precis alla kläder, lakan, underlag you name it. Sorry för avföringsdiskussionen!
Jag kan inte ladda upp bilder för mannen spelar PS3 via nätet, hans NHL match blir rubbat. Dah liksom! Men uppdaterar med bilder sen senare eller i morgon.
Den absoluta favoriten är broccoli, när man sätter Lillgubben i sin stol och skuffar den framför bordet sträcker han genast handen efter den gröna broccolin. Oftast är det den som också tar slut allra först. Hönstrimlorna tycker han också om att suga på men de är på något sätt krångliga, när han får en bit loss får han biten ganska ofta i halsen. Banan är också en favorit och det äter han stora mängder av.
En negativ sak med fast föda tycker jag är att kakkan luktar så mycket värre, men det är som tur en väldigt liten grej då det kommer en, högst två gånger om dagen och nuförtiden sker det inga kakkakatastrofer som med mjölkkakkan, som kunde vara på precis alla kläder, lakan, underlag you name it. Sorry för avföringsdiskussionen!
Jag kan inte ladda upp bilder för mannen spelar PS3 via nätet, hans NHL match blir rubbat. Dah liksom! Men uppdaterar med bilder sen senare eller i morgon.
torsdag 26 april 2012
27 månader
Flickan blev 27 månader, dvs. 2 år och 3 månader i dag. Galet hur tiden bara flyger!
Det sägs (www.vau.fi) att barnens raseriutbrott är som värst vid 2-3 års åldern och att de är en normal del av utvecklingen, dock lite ansträngande. Barnen börjar vara språkligt skickliga men kan ändå inte uttrycka sina egna känslor och önskemål så bra vilket kan vara frustrerande. Likaså är barnen motoriskt ganska utvecklade men kan ändå inte göra allt de vill. Dessutom har barnen ännu inte lärt sig att behandla sina känslor, så raseriutbrott är inte något konstigt.
Flickans trots har igen ändrat karaktär, för en tid sen fick hon raseriutbrott dag in och dag ut, men nu har hon inte fått dem utan man får säga samma sak om och om igen. Man får neka hundra gånger för att hon nästan gör något förbjudet, man får uppmana henne att äta miljoner gånger för annars sitter hon vid bordet och leker med maten. Genast om pappa är hemma eller vi har besök gnäller hon efter hjälp, pappa auta minua, pappa syötä minua! (pappa hjälp mig, pappa mata mig) fast hon på riktigt kan äta riktigt bra själv och då jag är hemma ensam med ungarna äter hon själv, fastän lite långsamt. Det här är kanske ännu lite mer irriterande än de ordentliga utbrotten. Då de kom avbröt de trotset och efter utbrottet var allt bra igen. Nu känns det att det håller på hela tiden, det är tungt nästan hela tiden och det är gnäll hela tiden. Det tär på nerverna mer än något annat, då det skall gnällas över precis allt. Om hon vill ha mjölk, om hon inte hittar sin penna, om dockan har blivit i övre våningen, om vi förbjuder henne att göra något. Ja, precis allt. Hon gnäller med en pipande, hög röst så man inte fattar ett dugg vad hon säger. Då får man verkligen anstränga sig för att tala lugnt och få henne att lugna ner sig och att tala ordentligt så man ska få klart vad det är hon vill. Nå, nog finns det ju de där bra stunderna också.
Hon är så otroligt skicklig och duktig då hon vill vara det. Hon kan klä på sig alla kläder, klä av dom, gå på pottan själv och byta blöja, sätta kranen på och tvätta händerna, ta sin xylitolpastill efter maten från burken i kökslådan. Hon är så hjälpsam dessutom. Då hon tar sin pastill frågar hon otaks säkin? (tar du också) och visar på min eller mannens vitaminburk beroende på vem hon frågar av. Hon hämtar rena blöjor åt sin lillebror, för lilla elpianot åt honom ifall han låter missnöjd på golvet, väljer kläder åt mig på morgonen börjande från underkläderna och oftast föreslår hon någon klänning eller tunika. Hon hjälper till med att fylla på och tömma diskmaskinen och tvättmaskinen, torkar damm och putsar bord och stolar, hon för hundarna till vindfången och sätter kopplen på dem och vet faktiskt vilken kommer åt vilken hund och så kommenderar hon dem att sitta och vänta tills vi går ut och när vikommer in kommenderar hon dem att sitta och vänta igen, hämtar deras handduk och torkar av deras tassar. Hon talar ordentliga meningar redan, men blandspråket (finska och svenska blandat) gör det lite svårare att förstå, kan räkna till 10 på båda språken fast hon ofta glömmer bort nummer 3 på svenska. En del färger vet hon när man ber henne att hämta någon viss färg men ännu talar hon inte själv om dem. Hon tar upp precis allt hon hör, så man måste vara försiktig med vad man säger och vad hon hör (t.ex. kaalimato reklamerna på varenda radiostation nuförtiden, what's up with that?! Det är inte så roligt när en två-åring börjar imitera dem...). Hon sjunger mycket, sånt som spelas i radion men till min glädje nuförtiden även barnsånger. Lille katt, bää bää vita lamm, i-ha-haa och trollmor är kanske de mest sjungna nuförtiden.
Hon är en superfin liten tös och den bästa storesystern någonsin. Ganska krävande är hon, men jag tror att alla barn är det i något skede. Som baby var hon väldigt anpassande, nöjd och flexibel (någon kunde t.o.m. säga en lätt baby) men det ändrade sig när hon blev ungefär 1,5 år. Hon är så social och älskar besök och andra människor, hon vill ringa till sina käraste ofta och talar väldigt mycket om kompisar och människor, även såna hon inte sett på länge. Hon är mammas älskling fast hon för tillfället är ganska mycket pappas flicka. Men ibland är det bara mamma som duger, vilket känns ganska bra när jag varit så fast i Lillgubben med amningen.
Det sägs (www.vau.fi) att barnens raseriutbrott är som värst vid 2-3 års åldern och att de är en normal del av utvecklingen, dock lite ansträngande. Barnen börjar vara språkligt skickliga men kan ändå inte uttrycka sina egna känslor och önskemål så bra vilket kan vara frustrerande. Likaså är barnen motoriskt ganska utvecklade men kan ändå inte göra allt de vill. Dessutom har barnen ännu inte lärt sig att behandla sina känslor, så raseriutbrott är inte något konstigt.
Flickans trots har igen ändrat karaktär, för en tid sen fick hon raseriutbrott dag in och dag ut, men nu har hon inte fått dem utan man får säga samma sak om och om igen. Man får neka hundra gånger för att hon nästan gör något förbjudet, man får uppmana henne att äta miljoner gånger för annars sitter hon vid bordet och leker med maten. Genast om pappa är hemma eller vi har besök gnäller hon efter hjälp, pappa auta minua, pappa syötä minua! (pappa hjälp mig, pappa mata mig) fast hon på riktigt kan äta riktigt bra själv och då jag är hemma ensam med ungarna äter hon själv, fastän lite långsamt. Det här är kanske ännu lite mer irriterande än de ordentliga utbrotten. Då de kom avbröt de trotset och efter utbrottet var allt bra igen. Nu känns det att det håller på hela tiden, det är tungt nästan hela tiden och det är gnäll hela tiden. Det tär på nerverna mer än något annat, då det skall gnällas över precis allt. Om hon vill ha mjölk, om hon inte hittar sin penna, om dockan har blivit i övre våningen, om vi förbjuder henne att göra något. Ja, precis allt. Hon gnäller med en pipande, hög röst så man inte fattar ett dugg vad hon säger. Då får man verkligen anstränga sig för att tala lugnt och få henne att lugna ner sig och att tala ordentligt så man ska få klart vad det är hon vill. Nå, nog finns det ju de där bra stunderna också.
Hon är så otroligt skicklig och duktig då hon vill vara det. Hon kan klä på sig alla kläder, klä av dom, gå på pottan själv och byta blöja, sätta kranen på och tvätta händerna, ta sin xylitolpastill efter maten från burken i kökslådan. Hon är så hjälpsam dessutom. Då hon tar sin pastill frågar hon otaks säkin? (tar du också) och visar på min eller mannens vitaminburk beroende på vem hon frågar av. Hon hämtar rena blöjor åt sin lillebror, för lilla elpianot åt honom ifall han låter missnöjd på golvet, väljer kläder åt mig på morgonen börjande från underkläderna och oftast föreslår hon någon klänning eller tunika. Hon hjälper till med att fylla på och tömma diskmaskinen och tvättmaskinen, torkar damm och putsar bord och stolar, hon för hundarna till vindfången och sätter kopplen på dem och vet faktiskt vilken kommer åt vilken hund och så kommenderar hon dem att sitta och vänta tills vi går ut och när vikommer in kommenderar hon dem att sitta och vänta igen, hämtar deras handduk och torkar av deras tassar. Hon talar ordentliga meningar redan, men blandspråket (finska och svenska blandat) gör det lite svårare att förstå, kan räkna till 10 på båda språken fast hon ofta glömmer bort nummer 3 på svenska. En del färger vet hon när man ber henne att hämta någon viss färg men ännu talar hon inte själv om dem. Hon tar upp precis allt hon hör, så man måste vara försiktig med vad man säger och vad hon hör (t.ex. kaalimato reklamerna på varenda radiostation nuförtiden, what's up with that?! Det är inte så roligt när en två-åring börjar imitera dem...). Hon sjunger mycket, sånt som spelas i radion men till min glädje nuförtiden även barnsånger. Lille katt, bää bää vita lamm, i-ha-haa och trollmor är kanske de mest sjungna nuförtiden.
Hon är en superfin liten tös och den bästa storesystern någonsin. Ganska krävande är hon, men jag tror att alla barn är det i något skede. Som baby var hon väldigt anpassande, nöjd och flexibel (någon kunde t.o.m. säga en lätt baby) men det ändrade sig när hon blev ungefär 1,5 år. Hon är så social och älskar besök och andra människor, hon vill ringa till sina käraste ofta och talar väldigt mycket om kompisar och människor, även såna hon inte sett på länge. Hon är mammas älskling fast hon för tillfället är ganska mycket pappas flicka. Men ibland är det bara mamma som duger, vilket känns ganska bra när jag varit så fast i Lillgubben med amningen.
onsdag 25 april 2012
Gården
Nu när solen visar sig allt oftare, all snö har smultit bort från gården och vädret blivit varmare trivs jag längre och längre stunder ute. Samma sak händer varje vår, jag får en enorm lust att fixa gården och planerna bara svämmar i mitt huvud. Tidigare år har jag inte riktigt fått något gjort, men i år. I år ska det ske!
Visst blommar det redan på gården, snart blommar även narsisserna och rabarbern börjar ta form.
Första sommaren kollade vi lite vad som finns på gården, vad växer var och fällde en stor syren som stod mitt på gården och skymde den blivande terassen. Terassen skulle jag ha velat bygga redan det året men det blev inte av. Förra sommaren påbörjades terassen med grävarbete för grunderna och sakta men säkert började stommen få form och på hösten blev terassen alldeles färdig med trappsteg och dekorationsplankor framtill. Det enda som fattas/måste göras i år är staketet till terassen och sätta skyddsolja på den. Vi har tänkt olja terassen mörk. Jag deltog i grävarbetet men själva byggandet skötte mannen. I juli började magen vara något sådär i vägen och mycket ansträngning kändes i magen och ryggen, men jag grävde upp en trädstubbe lite åt gången.
Min plan är att få i alla fall blombänkarna fixade i år. En del blommor måste vi flytta undan terassen redan förra sommaren men i allmänhet växer blommorna lite här och där. En klar blomrabatt finns bredvid staketet men andra ändan av gården är som en vildt utvuxen äng, då allt blommar och är grönt. Jag har tänkt använda mig av dessa blommor som redan finns på gården men jag ska göra två klart avgränsade blombänkar och flytta lite på blommorna. Förutom dessa två blombänkar ska vi ha ett sk. grönsaksland med örter, sallad, zucchini mm.
Ett dilemma: ska jag göra blombänken framför terassen (grön) eller bredvid staketet (gul)? Hade ursprungligen tänkt att den kommer framför terassen men nu började jag fundera att skulle det vara trevligare om man ser den fina dekorationsplankan. Ifall blombänken skulle vara bredvid staketet skulle de höga blommorna skymma lite utsikten till grannens gård också.
Den vilda bortre ändan av gården och blombänken som skall bli grönsaksland.
Vår gård ser ut som en soptipp just nu med alla plankbitar, lådor mm. och tegelstenar och stenar som grävdes upp när terassen byggdes.
Jag har gjort en plan om hur gården ska se ut sen när den är färdig, men få se när den blir det. I planerna finns en gång med vita småstenar och mörka runda stenar att stiga på, en liten patio att sitta i eftermiddagssolen på och en liten plätt gräsmatta.
Första sommaren kollade vi lite vad som finns på gården, vad växer var och fällde en stor syren som stod mitt på gården och skymde den blivande terassen. Terassen skulle jag ha velat bygga redan det året men det blev inte av. Förra sommaren påbörjades terassen med grävarbete för grunderna och sakta men säkert började stommen få form och på hösten blev terassen alldeles färdig med trappsteg och dekorationsplankor framtill. Det enda som fattas/måste göras i år är staketet till terassen och sätta skyddsolja på den. Vi har tänkt olja terassen mörk. Jag deltog i grävarbetet men själva byggandet skötte mannen. I juli började magen vara något sådär i vägen och mycket ansträngning kändes i magen och ryggen, men jag grävde upp en trädstubbe lite åt gången.
Min plan är att få i alla fall blombänkarna fixade i år. En del blommor måste vi flytta undan terassen redan förra sommaren men i allmänhet växer blommorna lite här och där. En klar blomrabatt finns bredvid staketet men andra ändan av gården är som en vildt utvuxen äng, då allt blommar och är grönt. Jag har tänkt använda mig av dessa blommor som redan finns på gården men jag ska göra två klart avgränsade blombänkar och flytta lite på blommorna. Förutom dessa två blombänkar ska vi ha ett sk. grönsaksland med örter, sallad, zucchini mm.
Den vilda bortre ändan av gården och blombänken som skall bli grönsaksland.
Vår gård ser ut som en soptipp just nu med alla plankbitar, lådor mm. och tegelstenar och stenar som grävdes upp när terassen byggdes.
Jag har gjort en plan om hur gården ska se ut sen när den är färdig, men få se när den blir det. I planerna finns en gång med vita småstenar och mörka runda stenar att stiga på, en liten patio att sitta i eftermiddagssolen på och en liten plätt gräsmatta.
Ovanan
Flickan har en irriterande vana att riva precis alla sår och ärr hon har. Och det räcker inte att hon river sina egna utan hon river också sin lillebrors. Det behöver inte ens vara ett sår eller ett ärr utan det kan vara någon liten nippa eller nåt och efter en stund är det ett stort sår som rinner blod. Hur skall man få henne att sluta med det här? Nu har hon ett sår i ansiktet som hon har rivit upp på nytt och på nytt, det var nästan läkt här emellan men i dag då jag dammsög hade hon igen rivit upp det. Jag är bara rädd att hon kommer att få ett stort ärr som inte försvinner.
Den här sista bilden är så likt mig. När man ber Flickan le så att man skulle ta bild, så ger hon oftast en grimas i stället. Jag var precis likadan, på ett dagisfoto grimaserar jag med ett stort gap då framtänderna lossnat.
Den här sista bilden är så likt mig. När man ber Flickan le så att man skulle ta bild, så ger hon oftast en grimas i stället. Jag var precis likadan, på ett dagisfoto grimaserar jag med ett stort gap då framtänderna lossnat.
söndag 22 april 2012
Vid liv!
Vi har ett underbart veckoslut bakom oss. Mycket myspys, familj och chill. I dag blev dock en träff med trevliga människor, en av Flickans kompisar, avbokad för kompisen blivit sjuk. Det tycks vara mycket flunsa nu på gång, väldigt många bekanta har varit sjuka länge. Likaså vi, snart börjar fjärde veckan och Flickan hostar ännu också. Jag hoppas att vi sjukat nu för det kommande halva året i alla fall. Men, vi är vid liv och mår bra. Återkommer till bloggen igen nästa vecka.
onsdag 18 april 2012
Två små
Nu har de äntligen kommit, tänderna nämligen. De tog ändå lite längre än vad jag trodde, men på fredag hade dessa små nökön kommit fram. Och så här glad är vår lilla minsting, som inte längre är så liten, över sina tänder.
Tiden går alldeles för fort, nu sitter han redan i matstolen och äter själv plockmat och riktigt snart kryper han. Var är min lilla baby? Jag vill att tiden stannar för en stund att jag hinner andas in och ta vara på denna babytid ordentligt, om han råkar vara min sista baby. Det vill jag själv inte och en gång fick jag ett löfte med lite hopp, men jag vet inte om det bara var en svag stund maken hade. Jag har tidigare också sagt det men Lillgubben är världens gladaste lilla typ och han har det finaste babyskrattet, då hans näsa blir skruttig på skaftet, han kisar med ögonen och lyfter på ögonbrynen. Det syns lite av på den andra bilden, men inte ordentligt.
Tiden går alldeles för fort, nu sitter han redan i matstolen och äter själv plockmat och riktigt snart kryper han. Var är min lilla baby? Jag vill att tiden stannar för en stund att jag hinner andas in och ta vara på denna babytid ordentligt, om han råkar vara min sista baby. Det vill jag själv inte och en gång fick jag ett löfte med lite hopp, men jag vet inte om det bara var en svag stund maken hade. Jag har tidigare också sagt det men Lillgubben är världens gladaste lilla typ och han har det finaste babyskrattet, då hans näsa blir skruttig på skaftet, han kisar med ögonen och lyfter på ögonbrynen. Det syns lite av på den andra bilden, men inte ordentligt.
tisdag 17 april 2012
Matstolspremiär
Vi skulle köpa matstol åt Lillgubben redan förra veckan men de vita Tripp Trapp stolarna var slut på lager på Lastentarvike och vi fick den först i går. Men vilken glad liten filur vi hade med oss vid matbordet, när han fick sitta alldeles själv och äta alldeles själv.
Vi har kört med fingermat för det mesta med Lillgubben. Vi började lite innan han blev ett halft år men han fattade typ inget. Nu har det börjat gå och speciellt det där att sitta själv gjorde massor. Efter förra veckas rådgivningsbesök, då Lillgubben inte hade gått upp ens 200g på en månad, började vi ge gröt morgon och kväll. Det är det enda vi matat åt honom, annars äter han själv det han äter. Jag skulle ha kunnat svära att man inte fick ge några sädesslag genast men kanske det var om man skulle ha börjat ge fast föda redan tidigare. Vi får t.o.m börja ge kött åt honom, men vi tar det lugnt och vänjer med en smak åt gången. Nu har han smakat på potatis, batat, morot, broccoli och råggrynsgröt.
Vi har kört med fingermat för det mesta med Lillgubben. Vi började lite innan han blev ett halft år men han fattade typ inget. Nu har det börjat gå och speciellt det där att sitta själv gjorde massor. Efter förra veckas rådgivningsbesök, då Lillgubben inte hade gått upp ens 200g på en månad, började vi ge gröt morgon och kväll. Det är det enda vi matat åt honom, annars äter han själv det han äter. Jag skulle ha kunnat svära att man inte fick ge några sädesslag genast men kanske det var om man skulle ha börjat ge fast föda redan tidigare. Vi får t.o.m börja ge kött åt honom, men vi tar det lugnt och vänjer med en smak åt gången. Nu har han smakat på potatis, batat, morot, broccoli och råggrynsgröt.
Segt
Den här flunsan är verkligen seg, Flickan hostar nu tredje veckan och båda ungarna är ännu snoriga och täppta. Jag, som trodde jag höll på att bli frisk, fick feber på nytt på söndag kväll och snuvan och halsontet kom tillbaks. Voi crap ändå!! Jag orkar inte vara sjuk längre!
söndag 15 april 2012
Baby Shower / Slut
Nu är jag alldeles matt och slut. Jag ordnade en Baby Shower för min vän som har beräknat i början av maj. Vi har inte gemensamma bekanta men en del av hennes kompisar har jag träffat tidigare på fester osv. Det var roligt att ordna och dagen var lyckad. Den blivande mamman anade inget och när hon kom hem med sin sambo från en helt vanlig promenad var vi alla hemma hos dem och väntade. Stackarn blev så överraskad och förvånad att hon inte till först fattade vad som pågick, började gråta och frågade vad vi alla gjorde där. Det gick om fort och hon log ändå hela tiden så det var en positiv överraskning.
Vi började med Me&I uppvisning och kläderna var en hit. Efter det skålade vi med Pommac och gick till bords. Super god mat, som alla hjälpt till med. Jag fick äntligen göra en gravidmage-kaka som jag tänkt på länge men aldrig haft tillfälle. Kakan blev jättegod och ganska fin. Klänningens nedre del är jag lite besviken på eftersom den blev lite töjd och riven när det blev bråttom. Borde ha bett om hjälp av mannen att lyfta på sockermassan, eftersom den var så stor. Efter maten gjorde vi en gipsform av kompisens mage och den blev superfin. Det harmar mig att vi aldrig gjorde en av någondera av mina magar, jag tänkte alltid på saken men vet inte egentligen varför det inte blev av.
Förutom detta var programmet fritt och det blev passligt med ordnat program. Den blivande mamman skulle kanske inte ens ha tyckt om så mycket hömppä program eller mycket hössel. Vi skulle ordna en tävling om babyns ankomst, kön och storlek men det glömde vi bort. Min gissning är lördagen 5.5, pojke, 49 cm och 3015g. Hon fick fina och nyttiga gåvor som hon hade velat gå och köpa hela veckan men hennes sambo på något mirakulöst sätt fått henne att avstå ifrån. Ett stort tack går nog åt honom för att han kunnat distrahera henne hela veckan och kunnat hålla festen som en överraskning och ännu t.o.m fått ut henne ur huset just på rätt tidpunkt. En lyckad dag med trevliga människor, dock lite tung med båda barnen med mig och då Flickan inte sov någon dagssömn och blev alldeles hyper av att en 4 årig pojke vildade till henne riktigt ordentligt.
Jag hann inte ta bild på alla gåvor när de var fint utplacerade, men hon fick bl.a. en potta, ett badkar, en handduk, en haklapp, tuttar, en Ainu mjukispupu, några böcker, skydd till mammalådan - både till insidan och utsidan, några babyplagg och en blöjbaby av engångsblöjor (blöjor stoppade i babykläder), choko och annat gott att äta, bindor och olika salvor mm. mindre trevligt man kanske inte kommer att tänka på att man behöver efter förlossningen. Största delen av sakerna var i precis rätt färg - grön, som den blivande mamman tycker om. Hennes sambo konstaterade att hennes kompisar iaf känner henne och vet hennes favoritfärg när han kom hem.
Vi började med Me&I uppvisning och kläderna var en hit. Efter det skålade vi med Pommac och gick till bords. Super god mat, som alla hjälpt till med. Jag fick äntligen göra en gravidmage-kaka som jag tänkt på länge men aldrig haft tillfälle. Kakan blev jättegod och ganska fin. Klänningens nedre del är jag lite besviken på eftersom den blev lite töjd och riven när det blev bråttom. Borde ha bett om hjälp av mannen att lyfta på sockermassan, eftersom den var så stor. Efter maten gjorde vi en gipsform av kompisens mage och den blev superfin. Det harmar mig att vi aldrig gjorde en av någondera av mina magar, jag tänkte alltid på saken men vet inte egentligen varför det inte blev av.
Förutom detta var programmet fritt och det blev passligt med ordnat program. Den blivande mamman skulle kanske inte ens ha tyckt om så mycket hömppä program eller mycket hössel. Vi skulle ordna en tävling om babyns ankomst, kön och storlek men det glömde vi bort. Min gissning är lördagen 5.5, pojke, 49 cm och 3015g. Hon fick fina och nyttiga gåvor som hon hade velat gå och köpa hela veckan men hennes sambo på något mirakulöst sätt fått henne att avstå ifrån. Ett stort tack går nog åt honom för att han kunnat distrahera henne hela veckan och kunnat hålla festen som en överraskning och ännu t.o.m fått ut henne ur huset just på rätt tidpunkt. En lyckad dag med trevliga människor, dock lite tung med båda barnen med mig och då Flickan inte sov någon dagssömn och blev alldeles hyper av att en 4 årig pojke vildade till henne riktigt ordentligt.
Jag hann inte ta bild på alla gåvor när de var fint utplacerade, men hon fick bl.a. en potta, ett badkar, en handduk, en haklapp, tuttar, en Ainu mjukispupu, några böcker, skydd till mammalådan - både till insidan och utsidan, några babyplagg och en blöjbaby av engångsblöjor (blöjor stoppade i babykläder), choko och annat gott att äta, bindor och olika salvor mm. mindre trevligt man kanske inte kommer att tänka på att man behöver efter förlossningen. Största delen av sakerna var i precis rätt färg - grön, som den blivande mamman tycker om. Hennes sambo konstaterade att hennes kompisar iaf känner henne och vet hennes favoritfärg när han kom hem.
Fattar ej!
Jag vet inte om jag är naiv eller empatilös, men jag har absolut ingen medkänsla för människor som gör självmord och jag kan inte fatta vad som kör människor till det. Naiv, kanske därför att jag inte kan föreställa mig en situation så dyster och hemsk att man skulle ta livet av sig själv och empatilös därför att jag verkligen har svårt att känna någon empati för människor som gör ett så själviskt val.
I min närkrets finns några människor som försökt självmord (och inte lyckats) och den sista gången det hände märkte jag hur arg jag blev. Arg över att den andra inte kan söka hjälp på ett annat sätt än att orsaka så mycket sorg och oro till sina närmaste. Och dessutom är jag av den åsikten att vill man verkligen dö, så gör man det ordentligt och lyckas med det och inte leker med lite piller och alkohol och ringer någon och sedan blir magpumpad och klarar sig.
Ifall situationen av någon orsak skulle bli så tröstlös att självmord är det enda alternativet, så fine. Men varför, VARFÖR, ska man ta livet av sina barn och/eller sin fru (eller man i något annat fall)?! Varför kan man inte låta de små liven fortsätta leva och växa. Jo, det är säkert svårt för dem när pappan/mannen gjort självmord men come on! Det här är något jag verkligen inte fattar!
Jag medger att jag har ganska starka och radikala åsikter om vissa saker, självmord är ett av dem (alkohol- och drogmissbruk och -brukare ett annat).
I min närkrets finns några människor som försökt självmord (och inte lyckats) och den sista gången det hände märkte jag hur arg jag blev. Arg över att den andra inte kan söka hjälp på ett annat sätt än att orsaka så mycket sorg och oro till sina närmaste. Och dessutom är jag av den åsikten att vill man verkligen dö, så gör man det ordentligt och lyckas med det och inte leker med lite piller och alkohol och ringer någon och sedan blir magpumpad och klarar sig.
Ifall situationen av någon orsak skulle bli så tröstlös att självmord är det enda alternativet, så fine. Men varför, VARFÖR, ska man ta livet av sina barn och/eller sin fru (eller man i något annat fall)?! Varför kan man inte låta de små liven fortsätta leva och växa. Jo, det är säkert svårt för dem när pappan/mannen gjort självmord men come on! Det här är något jag verkligen inte fattar!
Jag medger att jag har ganska starka och radikala åsikter om vissa saker, självmord är ett av dem (alkohol- och drogmissbruk och -brukare ett annat).
lördag 14 april 2012
Att ge
Väldigt ofta får man läsa olika listor på bloggar, där man svarar på frågor osv. Nästan alltid finns frågan Tycker du mer om att ge eller få gåvor? med på listan. Jag har på senaste tiden märkt att fastän jag tycker väldigt mycket om att få gåvor, speciellt efterlängtade gåvor, så får jag enorm tillfredsställelse av att ge något den andra verkligen tycker om eller behöver. Nu har jag hållt på och fixat en grej, som jag själv skulle tycka väldigt mycket om och jag tror personen jag fixar grejen åt kommer att bli väldigt överraskad och glad. Eller det hoppas jag i alla fall. Jag är så ivrig och entusiastisk över grejen att jag knappt kan hålla mig.
tisdag 10 april 2012
Påsk
Här kommer mina påskbilder lite sena. Vårt påskgräs blev lite ynkligt. Jag vet inte hur många år gamla frön jag har i skåpet och var lite orolig att de inte skulle gro över huvudtaget, men lite gräs fick vi ändå. I år fick videkissorna med gula fjädrar gå för påskblommorna, min mamma hämtade dessutom en mini orkidé som passade bra med våra påskfärger, gul och lila.
Långfredagen var vi bara hemma och var sjuka. På lördag lyxade vi lite upp och försökte trotsa flunsan med god mat. Vi åt färsk sparris med hollandaisesås, lamm inrefilé med rödvinssås och hallon-citron cheesecake.
Det blev sparrissallad eftersom vår lufttorkad skinka, som vi skulle äta med sparrisen och såsen hade blivit gammal :(
På söndag åkte vi till min mamma och fick njuta av färdigt bord och en fin påskmiddag med tre olika efterrätter. Vi blev där över natten och var utviade när vi kom hem på måndag. På måndag eftermiddag åkte vi ännu till svärmor på påskmiddag och Flickan var så glad av att få leka med sin kusin.
Långfredagen var vi bara hemma och var sjuka. På lördag lyxade vi lite upp och försökte trotsa flunsan med god mat. Vi åt färsk sparris med hollandaisesås, lamm inrefilé med rödvinssås och hallon-citron cheesecake.
På söndag åkte vi till min mamma och fick njuta av färdigt bord och en fin påskmiddag med tre olika efterrätter. Vi blev där över natten och var utviade när vi kom hem på måndag. På måndag eftermiddag åkte vi ännu till svärmor på påskmiddag och Flickan var så glad av att få leka med sin kusin.
måndag 9 april 2012
6 månader
Lillgubben blev 6 månader idag. Hinner inte skriva desto mera nu, så fortsätter antingen senare eller i morgon. Ajöss!
söndag 8 april 2012
Hälsostatus: bättre
Jag har mått mycket bättre, dock ännu snuvig och har på riktigt ont i halsen (vilket jag inte haft på åratal), inte i svalgen. Flickans feber bara håller i och hon är väldigt snuvig och hostar så hon spyr upp. Stackarn! Lillgubben är lite snuvig men han har inte fått någon feber, som tur. Han bara inte vill somna om kvällarna. Det var redan bättre i några veckor då han somnade omkring elva-tolv, men nu går det igen långt över midnatt innan han behagar att somna. Jag saknar min egentid om kvällarna innan jag lägger mig!
fredag 6 april 2012
Tråkigt
Inget värt att blogga om här. Ungarna och jag är fortfarande sjuka. Morgondagens middagsbesök inhiberades pga flunsan och hemmet ser ut som om en bomb slagit ner här. Ingen orkar städa men Flickan börjar vara så pass mycket friskare att hon orkar rådda. Vi hoppas på en bättre dag i morgon. På agendan skulle stå mumsmat, lite målande av köksvägg och eventuellt sätta upp en hyllskiva. Kanske jag skulle kunna ta itu med nattduksborden också.
torsdag 5 april 2012
Typiskt
Förra natten sov ingen i det här huset särskilt bra. Flickan vaknade hela tiden och till slut kom hon och sova mellan oss, igen. En natt sov hon i sin egen säng här emellan. Någon gång på natten började jag själv märka att näsan var täppt och halsen, eller svalgen egentligen (det är så mina flunsor nuförtiden alltid börjar) var sjuk. Någon timme efteråt började Lillgubben gråta och gnälla i sin säng och även han rasslade och lät täppt. Lyfte honom bredvid mig i sängen och så sov vi där, i vår 160 cm breda säng, hela familjen förutom hundarna. Det bara skulle ha fattats.
Det här är just så typiskt. Nu när det skulle vara ledigt och jag hade stora planer att få något gjort i renoveringsväg (och fick tom positiv respons av mannen angående det) så ska jag bli sjuk. Så nu väntar jag då på att mannen också ska bli sjuk så ligger vi hela påsklovet och snyter och febrar. Äh, jag brukar sällan vara pessimistisk av mig och fattar inte människor som bara tänker på det negativa, så nu ska jag sluta gnälla! Snart åker vi till butiken och handlar god mat till påsken och kanske jag sticker in via Tarjoustalo och köper 24 st Kinderägg som de tycktes ha på rea (om det finns av dem ännu).
Det här är just så typiskt. Nu när det skulle vara ledigt och jag hade stora planer att få något gjort i renoveringsväg (och fick tom positiv respons av mannen angående det) så ska jag bli sjuk. Så nu väntar jag då på att mannen också ska bli sjuk så ligger vi hela påsklovet och snyter och febrar. Äh, jag brukar sällan vara pessimistisk av mig och fattar inte människor som bara tänker på det negativa, så nu ska jag sluta gnälla! Snart åker vi till butiken och handlar god mat till påsken och kanske jag sticker in via Tarjoustalo och köper 24 st Kinderägg som de tycktes ha på rea (om det finns av dem ännu).
onsdag 4 april 2012
Festen
Festen som vi var på på lördag var en 130-årsfest. Det var vår kompis som fyllde 30 år, hennes bror som fyllde 40 år och deras mamma som fyllde 60 år. Det var skoj med mycket människor, mycket barn, mat och musikprogram. Flickan trivdes och dansade hela tiden. Hon hittade även en kompis som tyckte lika mycket om musik och om att dansa som hon. Kompisen var 6 månader äldre så de var väldigt lika i utvecklingen och på samma våglängd så att säga.
Våra män (min och min kompis) och kompisens bror ställde till med lite eget program mellan musikprogrammen. Det blev bl.a. dans/kung fu och letkajenkka.
Våra män (min och min kompis) och kompisens bror ställde till med lite eget program mellan musikprogrammen. Det blev bl.a. dans/kung fu och letkajenkka.
tisdag 3 april 2012
Sjukstugan igen
Vi undrade lite när Flickan har varit så svår de senaste dagarna och riktigt krånglat sig, hon har nämligen varit arg som ett bi. I går efter att hon lagt sig började ruljansen. Vi fick springa hos henne ofta, det skulle snytas och hon hostade en del. Natten sov hon mellan oss när hon efter ett wc besök inte längre lugnade ner sig i sin egen säng. Det gick förvånansvärt bra att samsova, varken mannen eller jag är någon samsovare. I dag har hon haft +/- 39 grader feber, så det har varit väldigt lugnt här hemma. Hon vill sitta i famnen och ofta har man två barn i sin famn. Som tur har vi varit två vuxna på kvällen så att det funnits en famn per barn. Nu lite Pamol åt Flickan och så får vi se hur hon sover.
söndag 1 april 2012
Virvon varvon
Efter festen i går övernattade vi hos min mamma, Flickan åkte till mommo lite tidigare än vi andra, så att hon kom i säng ungefär normal tid. I dag var det ju förutom aprildagen, dagen man får häxa. Jag har faktiskt ingen aning om vad det heter på svenska och hurdan ramsa man säger, och brukar svenskspråkiga häxa ens denna dag. Jag kommer i alla fall ihåg att min kompis som bodde i en svenskspråkig kommun brukade gå en vecka efter oss som bodde i en finskspråkig kommun.
Eftersom vi var hos min mamma så måste vi ju klä Flickan till häxa och gå och visa upp henne för mammas grannar, som tycker så mycket om våra barn. Grannarna var väldigt tagna av uppmärksammandet och de tyckte Flickan var en väldigt fin och duktig liten häxa. Hon fick lite pengar och några chokladägg som belöning och vi lät henne faktiskt äta choklad (eller någon form av godis över huvudtaget) för första gången och jag tror vi väntar några år till innan hon får göra det nästa gång. Alltså guud, sån sockerfylla det blev. Hon var alldeles hyper, på riktigt ännu värre än vad hon normalt är och normalt är hon redan väldigt livlig. Efter ungefär en halvtimmes huvudlöst springande, skrikande, dansande, hoppande, snurrande, virvlande och tjutande kom bakfyllan. Hon blev lätt irriterad och blev hängig och trött. Och då hade hon ändå ätit riktig mat före. Så, ingen godis för henne mer.
Virvon varvon,
tuoreeks terveeks,
tulevaks vuodeks.
Vitsa sulle,
palkaa mulle.
Jag tycker förresten inte att en köpt svart häxhatt är samma sak som att klä ut sig till häxa. Det var några gäng såna som kom och plinga på dörrklockan hos mamma. Då jag var liten och brukade gå och häxa rotade vi i mammas klädskåp och klädde oss långa kjolar eller klänningar, sjalar, förkläden och dukar på huvudet. Med oss hade vi antingen stora kaffepannor eller korgar.
Eftersom vi var hos min mamma så måste vi ju klä Flickan till häxa och gå och visa upp henne för mammas grannar, som tycker så mycket om våra barn. Grannarna var väldigt tagna av uppmärksammandet och de tyckte Flickan var en väldigt fin och duktig liten häxa. Hon fick lite pengar och några chokladägg som belöning och vi lät henne faktiskt äta choklad (eller någon form av godis över huvudtaget) för första gången och jag tror vi väntar några år till innan hon får göra det nästa gång. Alltså guud, sån sockerfylla det blev. Hon var alldeles hyper, på riktigt ännu värre än vad hon normalt är och normalt är hon redan väldigt livlig. Efter ungefär en halvtimmes huvudlöst springande, skrikande, dansande, hoppande, snurrande, virvlande och tjutande kom bakfyllan. Hon blev lätt irriterad och blev hängig och trött. Och då hade hon ändå ätit riktig mat före. Så, ingen godis för henne mer.
Virvon varvon,
tuoreeks terveeks,
tulevaks vuodeks.
Vitsa sulle,
palkaa mulle.
Jag tycker förresten inte att en köpt svart häxhatt är samma sak som att klä ut sig till häxa. Det var några gäng såna som kom och plinga på dörrklockan hos mamma. Då jag var liten och brukade gå och häxa rotade vi i mammas klädskåp och klädde oss långa kjolar eller klänningar, sjalar, förkläden och dukar på huvudet. Med oss hade vi antingen stora kaffepannor eller korgar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)