Sjukstugan

Hemma hos oss är alla andra utom jag mer eller mindre sjuka. Som tur är Lilgubben den som är mindre sjuk, riktigt lite krasslig men det har inte stört honom. Flickan är ganska täppt men orkar nog härja som vanligt. Hon har av någon anledning fått värsta skräcken för koksaltlösningsdroppar och näsfridan, men som tur snyter hon ganska effektivt redan själv. I kväll köpte jag Physiomer Baby Mist som Tutt-Lisa rekommenderade och riktigt bra verkade det fungera. Lite fick man brottas för att få första näsborren behandlad men andra gick redan riktigt lätt och smidigt. Vi fortsätter testandet i morgon.

En kvinna med mod

Oj, vad glad jag blev av resultatet i UMK-finalen. Jag var säker på att Stig tar hem vinsten eftersom det talats så mycket om honom, och på något sätt hade jag mina fördomar för det finska folket. Kunde inte tänka mig att de röstar en svenskspråkig artist/låt till segrare, men där hade jag fel. Jag är skyldig en ursäkt, anteeksi!

När jag blundar är en låt som blir bara bättre för varje gång man hör den, tycker jag. Orden är så vackra, så positiva och kärleksfulla. Fastän melodin också kunde höra en låt med sorgligare lyrik. En orsak till att jag tycker så mycket om sången är troligen det att jag kommer på min egen mamma och min farmor av orden. Där är två modiga kvinnor, kvinnor med färg i livet, kvinnor som skrattar med ljud, kvinnor som fattar vad man säger fast man talar utan ord och kvinnor som hjälper en och flyga fast man glömt hur man gör. Tyvärr får jag njuta av bara min mammas visdom, mod och kärlek i dagens läge men de fina minnen av min älskade farmor finns alltid kvar.

Hon var en klok och vis kvinna, så modern och före sin tid. Hon hann bli 91 år gammal och hon var alltid där för mig. Som stöd, lyssnade på mig och förstod mig fast man kanske inte förväntade sig det av en 66 år äldre person. Som liten spenderade jag alla somrar hos mina farföräldrar på landet, ville inte åka hem. Oftast var vi där även på veckosluten och andra lov. Då mina föräldrar skilde sig förblev min mamma och farmor bra vänner, mamma hälsade ofta på min farmor och de hade ett speciellt starkt band ända till slut. Det som harmar mig mest är att hon aldrig hann se mig gifta mig och ta hennes flicknamn, eller se mina barn.

Min mamma då. Hon är en riktig stålkvinna, en tigermor som håller ens sida och försvarar de svaga. Som barn kommer jag ihåg hur pinsamt det var när hon skulle lägga sig i allt och veta allt. Men sen igen var det hon som gjorde slut på min systers kompis mobbning. Hon ringde läraren och alla involverade barns föräldrar, bestämde ett möte och där tog mobbningen slut. Sådan är min mamma. Hon kräver mycket, låter mig inte slack around, men ger också enormt mycket. Som tonåring stred jag mycket med henne, när jag ännu bodde hemma, men genast när jag flyttade bort hemifrån slutade grälet. Min mamma har alltid sagt att det är naturens sätt att få ungen att lämna boet när det är dags. Hon är en stark kvinna och jag är glad att mina barn får en sådan förbild. Jag hoppas att jag kan vara en lika stark kvinna och lika bra och rättvis mamma som hon är och har varit.

Status

Samlade mina status-inlägg här i ett och samma inlägg. Det var inte alls likt mig med så där korta inlägg.

25.2 kl. 22.06
Wuhuu!
Jeejeejee, bra Pernilla!!

25.2 kl. 22.07
Gissade
Det här gissade jag nog, men bra Stig!

25.2 kl. 22.09
Njaa
Ville Eetvartti skulle inte ha varit mitt tredje val men men. Lycka till.

UMK

Chips, dipp, Polka-choko, Pepsi. Ungarna sover, lugn, tystnad. Nu är det UMK som gäller. Tycker massor om Pernillas låt. Min kompis bror är en av de sex finalisterna. Stig är väldigt humor. Spännande!

Enbarnsmor

Blev enbarnsmor för en kväll, när Flickan åkte till sin gufar för en natt. Hon har prepplat om saken hela veckan och var så hyper när han kom och hämtade henne på eftermiddagen. Vi förde videosamtal med henne innan hon skulle gå och lägga sig och sjöng godnattvisorna tillsammans. Inte verkade hon sakna oss ett dugg och berättade ivrigt om Kissekatten och Pomppa-hunden.

Vi hade stora planer om att njuta av en ledig kväll och ledig morgon, Lillgubben går så lätt här vid sidan om. Åkte till butiken och köpte allt möjligt gott. När vi kom hem från butiken drog mannen sig till övre våningen för att spela Play Station och jag började kolla på mina tv-serier från digiboxen och läsa mina favoritbloggar. Så här romantisk kväll har vi. Men skönt är det här också.

Flickan innan hon åkte i väg.

Check them out!

Här kommer några tips om utlottningar till:

  







Marko Kristian lottar ut en valfri Riviera Maison produkt här och



Minna på Live Every Moment lottar ut ett härligt svartvitt paket här.

Kändisen

Mannerheims Barnskyddsförbund (www.mll.fi) hade visst något humm om att det var en stor rockstjärna (refererar till inlägget tidigare i dag) som deltog i deras fastlagsjippo förra veckoslutet. Här är några bilder som jag hittade på deras hemsidor, utöver dessa fanns det en bild med rockstjärnans pappa på och en med mamman på. Mamman syns dessutom på den första bilden här; sök de med matchande mössor. Det kommer en artikel i lokaltidningen med eventuellt Flickans bild. Hon börjar karriären i ung ålder.

Polkasuget

 Ifall ni inte har smakat, gör det!

Marabous Polka choklad är såå god, men den finns knappt någonstans. Jag har hittat den i två butiker; Jumbos Citymarket och Rosendals Citymarket. Gäller alltså att åka till Vanda ifall Polkasuget överraskar. Men å andra sidan har jag inte kollat igenom Citymarketarna, eftersom vi för det mesta handlar i S-Marketar, Prismor eller andra S-kedjans butiker. Men här i vår när-Citymarket har den inte funnits av.

Konserten

I dag hade Lillgubben och jag en stor ära att få befinna oss på en stor konsert. På konsertens spellista fanns allt från Oolapalma, Ihhahhaa och Ystitastisulle till Annapois, Annaminulehetkiaika och Eimitäänätää. Låtarna som spelades har inget att göra med min musiksmak. Vet faktiskt inte hur hon klamrar sig på vissa sånger. Jo, de tre sistnämnda spelas ganska mycket på radio och dem har jag själv sjungit också, Ihahaa brukar vi sjunga tillsammans och byta ut Flickans namn där det sjungs pikku Siljaa i sången och den där jäkla Datafaksi-reklamen visas ju på tv nu. Men Las Palmas, varifrån kommer den?! Beats me!

 Diverse instrument användes under konserten

Även publiken fick delta

 Thank You!

Rockstjärna med tillhörande klädsel

Tand eller inte tand

...men en dos Panadol till natten gjorde susen. Vi sov sött i 3,5 timmars pass och vaknade bara då Lillgubben ville äta. En rejäl förbättring till natten mellan tisdag och onsdag då jag hade sovit max. 5 minuter i ett sträck när klockan visade 03.30. Men då hade nog Flickan också vaknat två gånger.

Något som glimtar

Jag tycker mig se något vitt som glimtar i Lillgubbens mun. Jag hoppas att det är hörntanden som är på väg, så vi får en förklaring till de urusla nätterna vi lidit av nu de senaste dygnen. Men kan dom komma redan så här tidigt? Han är ju bara 4,5 månader gammal. Flickan var 1 månad äldre när hennes första tand kom.

Utebloggen

I dag hann vi vara ute en god stund och vädret var fantastiskt, mycket solsken och våren kändes vara nära. När vi kom in började det snöyra igen.

Mycket skidåkare i trafiken och de hade även vågat sig ut på isen, fastän det varit plusgrader i några dagar nu. 

Jag är väldigt glad att vi inte gjorde oss av vår enkelvagn, Emmaljungan, fast mannen svor över alla vagnar vi har (enkelvagnen, dubbelvagnen och resevagnen) och den uteymme de tar. Jag skulle inte ha klarat mig utan Emmaljungan nu i vinter. Ifall jag skulle ha måstat använda dubbelvagnen dagligen skulle jag säkert ha sjunkit i djup depression och hållit mig inomhus efter att snön kom. Den är jättesmidig på bara vägar men ens lite mjuk snö på vägen gör att den åker fast i snön och är jättetung att skuffa. Över snövallar är den nästan omöjlig att få. Dessutom när det varit lite dåligt med plogade vägar den senaste veckan och det har varit svårt att komma fram med Emmaljungan också.

Med den här uppsättningen brukar jag röra mig och av någon konstig anledning får jag roade blickar och léenden när människor möter oss, speciellt då Flickan går själv och inte sitter/ligger i pulkan. 

Lillgubben brukar ligga vaken allt längre tider i vagnen och det börjar se positivt ut att han kanske någon gång får nån sorts rytm på dagen.

Puppy

EDIT: Jag yrade tidigare, jag har Puppyn i storlek L och hade tänkt köpa en svart i storlek M. Ändrade texten.

Oma Koti Valkoinen bloggen har en fin utlottning på gång, där man kan vinna Eero Aarnios Puppy i storleken S. Jag har en vit i storlek L, som står i vårt vardagsrum (passar bra med mörkt golv) och jag tänkte köpa en svart i storlek M till ungarna (mig själv) som julklapp och den skulle ha fått bo i övre våningen där golvet är vitlackat. Men så köpte jag inte. Men tanken har ändå funnits där hela tiden, senast då renoveringen är klar och jag kan börja inreda övre våningen får en liten svart hund flytta dit. Så nu hoppas jag ju förstås på att min bra tur fortsätter (jag vann en Marimekko haklapp här för en tid sen) och den lilla (lite mindre än ursprungligen tänkt) svarta hunden kunde flytta till oss lite tidigare. Ifall du vill delta i utlottningen klicka då här.

Riktig bloggare

Vet nog inte om det blir någon riktig bloggerska av mig eftersom jag inte ens kan ta bild på mig via spegeln. Knäppte och knäppte och alla blev antingen suddiga eller halva ungen fattades. Och det var nu det som var idén med bilden, att visa upp Manducan in action. Lillgubben hann just somna innan jag tog bilden och vi övar oss ännu lite fram, måste t.ex testa ifall vi borde öppna dragkedjan så ryggstödet kommer högre upp.

Utvilad

Förra natten var lite si som så igen och på morgonen skulle jag ha kunnat gå i ide. Men för en gångs skull gick ungarnas middagsvilorytm i takt och vi sov nästan två timmar med Lillgubben. När jag vaknade kände jag mig så utvilad som jag inte kännt mig på evigheter. Härligt.

Fastlagssöndag

Dagen kan beskrivas med tre ord: snö, snö och snö! Alltså Jeesus, så mycket snö det kom. I damn you weather Gods, ni lyssnade inte på mig! På förmiddagen gick vi till ett fastlagsjippo här nära oss. Det var hundsläde, bana med olika tricks, pulkabacke, lotter, korv och varm saft som gällde. Nå, Flickan hade roligt i alla fall. Och nog trivdes jag också, ända tills jag hade snö in i båda buntarna, i nacken och när mina vantar var dyblöta (jag hade bytesvantar med mig som tur). Då blev det bara att ta sig hem på de oplogade vägarna igen. På kvällen smaskade vi med hemgjorda fastlagsbullar.

Problem solved!

Ha haa, nu kom jag på det. Nattduksborden nämligen. Har gått och funderat och funderat hurdana vi borde skaffa till den nya sängen eftersom den har de där förvaringslådorna. Ifall man ställer något bord eller en byrå bredvid sängen kan man inte öppna lådan i huvudändan på den sidan där bordet/byrån står. Och det vore ju dumt att inte använda lådorna, när sängen blev skaffad just p.g.a förvaringslådorna. Så nu, med lite hjälp av Dr.Google hittade jag svaret. Det får bli sådana här mycket simpla och enkla bord, och förvaringslådorna kommer också i bruk:

 

BoConcept har dem, som passar deras säng men jag tänkte göra borden själv. Hittade t.o.m instruktioner till dem (och en säng) här. Nu kvarstår problemet färgen. Sängen är vit, så det skulle vara ett säkert val. Sängen har dock ingen huvudgavel och den har jag också tänkt bygga själv. Då kunde man ju tänka sig göra huvudgaveln och borden i samma färg så de skulle matcha fastän de inte skulle vara vita. Det skulle vara roligt att få lite annat också än bara vitt till sovrummet, men å andra sidan tycker jag det skulle bli fint med ett ljust och luftigt sovrum.

Och som idé till huvudgavel hade jag något i den här stilen:

Bild lånad här.

Jag skulle eventuellt skriva en text på huvudgaveln. En mening som betyder mycket för oss, för mig i alla fall. Texten är ur en sång som sjöngs på vårt bröllop och som blev ett sorts inofficiellt tema till vårt brölop. Texten står även i min vigselring. Eller så kunde en huvudgavel med tygöverdrag också vara fint. Who knows!

Skön dag

Vilken skön dag det varit i dag. Vi vaknade i lugn och ro, åt långfrukost och började åka in till Helsingfors. Härligt med inga tidtabeller, ingen viss buss att hinna med, ingen viss tid man måste vara på nåt visst ställe. Mannen var och beställde nya glasögon på tisdag och som överraskning var dom färdiga redan i går. Jag hade ingen aning om hurdana han hade skaffat och de var ju superfina och stiliga, han blev på något sätt äldre eller kanske mer vuxen att se ut. Det känns lite som om man skulle vara vieraissa, när han ser så annorlunda ut. Höhöh.

Flickan väntar på att pappa skall bli färdig med sina brillor.

Sen gick vi in till Bebes för att kolla in Manducan, som jag velat ha en liten evighet. Den var precis lika bra som jag hade föreställt mig och en härlig petrolfärgad bärsele följde med oss hem. Vi har en bärsjal från förut men den har inte varit riktigt så praktisk här hemma när jag måstat lyfta Lillgubben av och an, till och från sjalen. Men nu ska det bli bra och dessutom kan vi bära Flickan i den hur bra som helst.

Hemma har vi njutit av bra mat, bra sällskap och badat bastu. En härlig stressfri och avslappnande dag med andra ord.

Fysioterapin

Nu har vi då varit tre gånger på fysioterapi med Lillgubben (jag glömde den där ena gången) och har tid igen nästa fredag. Vi gick dit ursprungligen för att Lillgubben hade huvudet svängt mot vänster, men det har korrigerats ganska bra. Om han ligger på magen eller sitter i famnen märker man inget. Det märks för det mesta då han ligger på rygg och fysioterapeuten tyckte att det kan bero på det att huvudet har fått en sådan form, som styr huvudet mot vänster, från första början.

Problemet har nu varit de för starka ryggmusklerna jämfört med magmusklerna. Det skrev jag om tidigare också. Då fick vi som order att hålla Lillgubbens armar bredvid kroppen med armbågarna i marken, då han ligger på mage så han inte skall ligga med armarna lyfta bakom ryggen och vicka på magen. Annors också skulle vi försöka aktivera magmusklerna mera och hålla Lillgubben i fosterläge i famnen som motvikt till den starka sträckningen i ryggen.

Så här ser det ut då Lillgubben lyfter armarna bakom ryggen och vickar på magen då han tappar balansen (2. bilden).

Och ungefär så här borde det se ut.

Efter första besöket har Lillgubben blivit mindre ensidig och högra sidan av kroppen blivit starkare (svänger sig mot höger också) och efter andra besöket har han själv börjat föra armarna framåt då han ligger på mage och inte bara bak-upp. Nu har han dessutom börjat försöka föra benen under kroppen, dvs försöker föra tyngden på knäna när han ligger på mage. Det tyckte fysioterapeuten var ett väldigt bra tecken på att magmusklerna blivit starkare.

Här håller vi Lillgubbens armar på rätt ställe.

Som hemläxa den här gången fick vi att vidare jumppa med honom, så att magmusklerna ännu aktiveras, och dessutom paija honom på magen (hellre än på ryggen) eftersom beröring i sig aktiverar. Nu behöver vi inte längre hålla i hans armar då han ligger på mage, men se till att han har leksaker han vill få tag i framför sig, och försöka locka honom att svänga sig via högra sidan lite oftare.

Det har varit väldigt intressant att gå på fysioterapin och se vad hon gör med Lillgubben. Och hur jag själv lägger märke till mycket mindre saker nuförtiden. Eller jo, jag har lagt märke till dem tidigare också men inte riktigt uppfattat dem på samma sätt. Och nu kan man ju fråga sig att vad var det du jobbade med egentligen...

Första dyket

I dag hade vi fotografering på babysimmet och Lillgubbens första dyk blev förevigat med kameran. Jag ville ta ett syskondyk-foto men då var Lillgubben lite missnöjd över något så vi skippade det. Fast så blev han glad igen och då hade fotografen packat sitt pick och pack redan.

Leken

I går under lillebrors fysioterapi lekte Flickan med de leksaker som fanns i rummet. Hon tog en pall under ena armen och drog gåkärran efter sig, ställde pallen på golvet och satte sig på den medan hon skuffade kärran fram och tillbaks. Så säger hon plötsligt Sitta vänta bussen, kommer snart. Sedan stiger hon upp och säger Så där ja, bussen komma. Jag kunde inte hålla för fnisset, hur perfekt hon kan imitera mig.

Nu räcker det, tack!

Nu tycker jag att det skulle räcka med den här snön. Jo, ifall det inte skulle finnas från förut, men alltså det finns ju helt tillräckligt av det. Hade en mindre trevlig resa till HVC i dag då vägarna inte var plogade. Försökte skuffa dubbelvagnen på trottoaren i djup snö men gav upp och gick nästan hela vägen på bilvägen. Vid HVC var trottoaren plogad, men inte ända fram till HVC:s gård, utan där stod en 3 meter hög snöhög och till ingången ledde en smal stig där en människa rymdes och gå. Det blev bara att dra dubbelvagnen efter sig och ploga upp stigen för de som kom efter oss. Kan säga att vi hade snö på alla möjliga tänkbara ställen. Resan dit tog nästan en halv timme när den normalt tar 10-15 minuter.

När vi tagit oss hem igen i snön var det snöarbete som gällde även här hemma. Vi var närmare 3 timmar ute på gården med matpaus i mellan och flickan blev inne och sova dagssömn efter lunchen. Svättig var jag efter att hela framgården var skottad. Men nu om vädergudarna kunde lyssna på min önskan: ingen mer snö i vinter, tack!

Vändagsmuffins/ Pätkis Cupcakes

Det blev nog riktigt mushi mushi ljusröda Vändagsmuffins idag. Vi bjöd oss själva till grannarna och bjöd dem på muffins, så att jag inte behöver äta alla 12 st. (mannen har lite magproblem och har en sådan diet att han inte kan äta något sött). Själva muffinsreseptet har jag ursprungligen hittat från Kinuskikissas blogg.

Pätkis Cupcakes, 12 st.

1 påse Pätkis Mini Bites
150 g rumsvarmt margarin
1,5 dl socker
2 ägg
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2,5 msk kakaopulver
1,5 dl mjölk eller grädde

Glasyr

200 g naturell färskost
75 g rumsvarmt smör
1 tsk vaniljsocker
2 dl florsocker
1 msk sitronsaft
Några droppar karamellfärg ifall du vill få färgad glasyr

Spara 12 st. Pätkis-bitar till muffinsarnas hjärtan och hacka resten till kross med en kniv. Vispa det rumsvarma margarinet och sockret poröst. Tillsätt äggen ett i taget. Blanda alla torra ingredienser skilt och tillsätt dem i smeten tillsammans med mjölken. Blanda Pätkis-krosset i smeten till slut och klicka lite smet i muffinsformarna (bästa resultatet får man när man sätter muffinsformar av papper i en muffinsform av aluminium). Lyft en Pätkis-bit på och täck med smet. Grädda i 225 grader i 12-15 minuter. Låt svalna och dekorera.

När muffinsen svalnar blanda alla glasyr-ingredienser till en jämn kräm med elvispel. Spritsa på glasyren på muffinsen och dekorera med strössel om du vill.

Glad Vändag på er alla! (hinner ännu, det är ju vändag ännu en knapp timme...)

Den 12 augusti smäller det

Lite efter nio i morse blev jag 2 Madonna-biljetter fattigare. Eller rikare, helt hur man vill se på saken.

Bild: http://dome.fi/musiikki/artikkelit/viikon-valio-kaistan-kavijoiden-madonna-kuvat

Madonna var min stora idol på 90-talet. Och fastän jag inte riktigt gillat hennes låtar riktigt på allvar sedan Ray of Light (-98)/ halva Music (-00), så är hon en av de största och bästa artister jag vet.

På lågstadiet var jag Madonna-fan och min kompis Annie Lennox-fan (och därmed Eurythmics-fan), i dag tycker vi båda om båda. Like a Prayer, Papa Don't Preach, Human Nature, Sweet Dreams, Here Comes the Rain Again, There Must Be an Angel. Vilka minnen dessa låtar innebär! Och då fattade vi typ inte ens hälften av orden och sjöng på det som vi trodde var orden. I senare ålder då konserter började vara aktuella minns jag att jag sa att inga andra artister har så stor skillnad, men ifall Madonna nånsin kommer till Finland måste jag absolut få gå på hennes konsert. Och där var jag med lilla Flickan i magen med min syster i augusti 2009. Och där kommer jag förmodligen att vara med min syster i augusti 2012 också.

Tjejkväll och mudcake

Vi hade tjejkväll med två av mina närmaste vänner på veckoslutet och jag bakade en mudcake kvällen till ära. Köpt mudcake är en av mina absoluta favoriter, och jag kan äta typ halva kakan på en gång, men självgjord mudcake slår nog butikens kaka. Vad skönt det dessutom var att få pladdra på ordentligt tjejsnack efter en lång tid, fastän helt ledig var jag ju inte. Först hade jag båda ungarna med mig och Lillgubben blev ända till slut medan mannen hämtade Flickan hem då det blev läggdags för henne. Här kommer receptet på mudcaken:

 Mudcake

150 g smör

100 g mörk choklad (min. 70%)

ca. 0,5 dl mjölk

2 ägg

1,5 dl vetemjöl

3 dl socker

4 msk kakaopulver (t.ex. Van Houten, Fazer)

2 tsk vaniljsocker

0,5 tsk salt

Smält smör i en kastrull och låt chokladen smälta i smöret. Blanda mjölken i smör-choklad blandningen och låt svalna en stund. Blanda torra ingredienserna skilt under tiden. Blanda äggen i den avsvalnade smör-choklad blandningen och kombinera sedan smeten med de torra ingredienserna. Rör om ordentligt t.ex. med en trägaffel eller sked i ungefär en minut, tills smeten blir glansig. Häll smeten i en smörjd kakform (helst en med löstagbar kant) och grädda i 200 grader i c:a 13 minuter (det rekommenderas att inte grädda kakan längre än 15 min., för att kakan ska bli lite lös i mitten).

Låt kakan svalna ordentligt, helst till nästa dag och förvara i kallt.

Det här blir ju snart en bakningsblogg, jag hade nämligen tänkt baka något vändagen till ära i morgon men så är det ju fastlagssöndag också och jag hade tänkt baka fastlagsbullar med Flickan. Så få se om vi skippar morgondagens bakande att jag inte sväller upp i enorma proportioner.

Dun i näsan

Jag har ett projekt på gång och det involverar dun. Dun är inte så samarbetsvilligt att jobba med och nu har jag dun överallt, inte minst i näsan. Och så nyser jag jämt.

Svårt att be om hjälp

Som jag tidigare nämnde diskuterade vi Lillgubbens vakande med rådgivningstanten i går. Hon frågade hur vi själv orkar och dyligt. Trötta är vi ju nog, mannen har nu lagt sig tidigare men ofta vaknar han då vi ska lägga oss. En tid vakade han med oss att jag inte behövde sitta ensam vaken med Lillgubben, men det är ju jättedumt att ingen sover och alla är trötta. Om Lillgubben skulle vara enda barnet så skulle jag ju kunna sova hur bra som helst på dagen då han också sover och sova länge på förmiddagen, men Flickan vaknar senast kl. 9.00 och så är det ju fullt upp med henne.

Och så varierar det jättemycket, en dag kan jag orka hur bra som helst och känner inte mig ett dugg trött men en annan dag känns det nästan oöverkomligt att stiga upp på morgonen och hela dagen går som i ett moln. Dessa dagar har jag så dåliga nerver att det minsta lilla gnäll får mig att koka inombords, och så är det just dessa dagar (eller så känns det bara så) som Flickan bråkar och gnäller mest. Huvudvärk brukar jag ha rätt så ofta nuförtiden, vilket jag normalt har väldigt sällan. Jag glömmer bort saker och t.ex. bestämda möten (Lillgubbens fysioterapi) och får helt hemska skuldkänslor till flera dagar av det och ser t.o.m. mardrömmar om att jag glömt något möte eller dyligt.

Dessa dagar orkar jag inte göra nästan något, att gå ut känns motbjudande men att bara sitta inne tär ganska bra på både mina och Flickans nerver. Hemmet blir råddigt, jag orkar inte anstränga mig att ha flickan och städa undan efter sig, försöker bara få henne i säng så snabbt som möjligt. Och så blir det att jag städar undan det värsta just innan mannen kommer hem, så det ska se ut att jag ens försökt. Jag orkar inte höra klagomål om hur råddigt det är och så skulle jag ju själv också villa orka göra något åt saken. Inte trivs jag heller i ett kaotiskt hem och ganska ofta får jag själv små raseriutbrott när jag inser hur bökigt det ser ut här. Och när jag har alltid varit ganska aktiv med att göra saker och ting (nej, super städig har jag aldrig varit), t.ex pysslat och gjort mycket handarbeten, idrottat osv. så känns det här sättet att bara möggla hemma så fel. Jag blir så arg, ledsen och besviken på mig själv när jag inte gör något. Kanske det skulle hjälpa att ha t.ex. någon att träffa under dagarna så man skulle få energi till annat också, men nu är vi ju de enda i vår närmaste bekantskapskrets med barn och alla kompisar jobbar under dagarna.

Rådgivningstanten berättade om Socialverkets Tidigt stöd och hemservice för barnfamiljer. Att vi skulle kunna få hjälp därifrån, att någon kunde komma hem till oss på dagen och titta efter barnen så jag själv kunde vila. Men inte vet jag. Det känns så svårt att be om hjälp i allmänhet också. Och att nån helt främmande människa skulle komma och vakta mina barn, för att jag inte själv orkar. För nog orkar jag ju ännu, är bara lite trött emellanåt. Jag skulle känna mig så svag och misslyckad ifall nån kom hem till oss i detta ändamål. På nåt sätt ger inte min stolthet efter. Jag har som sagt annors också väldigt svårt att be om hjälp och att medge att jag inte kan/orkar/klarar av något. Inte har jag ju kunnat säga hela sanningen för rådgivningstanten heller, lite dit åt. Men det känns att jag nog orkar ännu, det är bara hemmet och förhållandet som får lida en stund. Ifall resten av familjen orkar och klarar av detta vill jag undvika att kontakta Socialverket.

Bara namnet får mig att rysa till, Socialverket. Inte är det ju vanliga människor som har kontakt med socialverket, bara knarkare, alkkisar mm. Och nej, nu var jag inte riktigt allvarlig. Ville bara få fram hur twisted min mind är, för vem som helst kan ju och bör få hjälp vid behov och kanske jag bara borde svälja min stolthet och sluta vara töntig... Jag vill inte såra eller döma någon, det här är min syn och mina förväntningar på mig själv.

Nytt i hemmet

Det som jag släpade med mig hem i går från Asko (affären alltså) var de här:

En vit Spin fotpall med förvaring. Det har inte sett så här tomt ut i vårt vardagsrum på evigheter, den gömmer så mycket leksaker i sig. Flickan är också alldeles ivrig över fotpallen, sitter och ligger vartefter på den och öppnar locket och beundrar sina leksaker som bevaras i den. Ett super uppköp!

Högglansigt vitt Nova soffbord med ett passligt litet bord och ett ännu lite mindre bord. Vi ville inte ha något bord som står mellan soffan och tv-bänken eftersom det inte finns så mycket utrymme och vardagsrummet skulle bli så täppt på något sätt. Ursprungligen hade vi inte ens tänkt skaffa något bord alls men det här bordet/borden var så passligt små så de ryms bra och är lätta att flytta undan.

4 st Luhta tygkorgar, som får stå på hatthyllan med mössor, handskar, yllesockor mm. i sig. Alla får en egen korg så hittar även pappa rätta plagget på rätt barn, det vill säga om han kommer ihåg ordningen på korgarna ja. Vi hade två vita korgar från Ikea där tidigare men när jag skulle köpa några till fick jag till min besvikelse märka att korgarna inte mera finns på Ikeas urval.