Nu har vi då varit tre gånger på fysioterapi med Lillgubben (jag glömde den där ena gången) och har tid igen nästa fredag. Vi gick dit ursprungligen för att Lillgubben hade huvudet svängt mot vänster, men det har korrigerats ganska bra. Om han ligger på magen eller sitter i famnen märker man inget. Det märks för det mesta då han ligger på rygg och fysioterapeuten tyckte att det kan bero på det att huvudet har fått en sådan form, som styr huvudet mot vänster, från första början.
Problemet har nu varit de för starka ryggmusklerna jämfört med magmusklerna. Det skrev jag om tidigare också. Då fick vi som order att hålla Lillgubbens armar bredvid kroppen med armbågarna i marken, då han ligger på mage så han inte skall ligga med armarna lyfta bakom ryggen och vicka på magen. Annors också skulle vi försöka aktivera magmusklerna mera och hålla Lillgubben i fosterläge i famnen som motvikt till den starka sträckningen i ryggen.
Så här ser det ut då Lillgubben lyfter armarna bakom ryggen och vickar på magen då han tappar balansen (2. bilden).
Och ungefär så här borde det se ut.
Efter första besöket har Lillgubben blivit mindre ensidig och högra sidan av kroppen blivit starkare (svänger sig mot höger också) och efter andra besöket har han själv börjat föra armarna framåt då han ligger på mage och inte bara bak-upp. Nu har han dessutom börjat försöka föra benen under kroppen, dvs försöker föra tyngden på knäna när han ligger på mage. Det tyckte fysioterapeuten var ett väldigt bra tecken på att magmusklerna blivit starkare.
Här håller vi Lillgubbens armar på rätt ställe.
Som hemläxa den här gången fick vi att vidare jumppa med honom, så att magmusklerna ännu aktiveras, och dessutom paija honom på magen (hellre än på ryggen) eftersom beröring i sig aktiverar. Nu behöver vi inte längre hålla i hans armar då han ligger på mage, men se till att han har leksaker han vill få tag i framför sig, och försöka locka honom att svänga sig via högra sidan lite oftare.
Det har varit väldigt intressant att gå på fysioterapin och se vad hon gör med Lillgubben. Och hur jag själv lägger märke till mycket mindre saker nuförtiden. Eller jo, jag har lagt märke till dem tidigare också men inte riktigt uppfattat dem på samma sätt. Och nu kan man ju fråga sig att vad var det du jobbade med egentligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!