Hur det är att vara en två-åring

Kaksivuotiaana lapsen tunne-elämä kuohuu – ehkä oletkin jo huomannut sen? Kun lapsi lähentelee kahden vuoden ikää, hänen riippumattomuudentarpeensa ja uteliaisuutensa vain lisääntyvät. Tämän seurauksena lapsi alkaa tutkia jännittävää ympäristöään. Mutta maailma ei ole helposti ennustettavissa, eikä lapsi pysty aina tekemään sitä, mitä hän haluaa. Elämän pettymykset voivat aiheuttaa valtavia raivokohtauksia ja syvää epätoivoa.
Kaksivuotiaana lapsella on tarve tulla vanhemmista riippumattomaksi samalla kun hän on riippuvainen vanhemmistaan. Siksi lapsen elämä on tässä iässä hyvin vaativaa hänelle itselleen – ja ympäristölle. Kaksivuotiaiden on vaikea käsittää sitä, etteivät he aina voi tehdä kuten haluavat, tai että he eivät pysty tekemään kaikkea haluamaansa. (www.vau.fi)


Det här är något man märker av varenda dag. Flickan är/vill vara så stor men ändå samtidigt ännu så liten. Man får förundra sig över vad allt hon kan och hur mycket hon vill försöka själv, men sen igen vill hon vara bebis ibland och vill att mamma ska hjälpa, "Mamma auta!" hör man då. Ofta får hon också raseriutbrott då hon inte lyckas med något och hon tycks ha ärvt sitt tålamod av far sin eftersom hon tappar nerverna nästan genast och kastar handskarna i disken. Man får typ sitta bredvid och förklara fas för fas vad hon skall göra och lugna henne i mellan. Kräver tålamod av en själv också. 

Lapsen mielikuvitus kehittyy, ja kaksivuotiaat pitävät ”matkimisleikeistä” ja teatterileikeistä, joissa esiintyy nukkeja ja pehmoleluja. Koska lapsen kyky nähdä asiat toisen ihmisen näkökulmasta on parantunut, hän pystyy vähitellen kuvittelemaan, mitä muut ihmiset – mukaan lukien nuket ja nallet – tuntevat ja ajattelevat eri tilanteissa. Näin syntyy paljon erilaisia jännittäviä leikkejä, eikä lapsen ole aina niin helppo erottaa kuviteltua todellisuudesta. (www.vau.fi)

Så sant, så sant! Dockorna ammas, byts blöjor och kläder på, skuffas i dockvagn eller flickans gåkärra, ifall dockan faller eller slår huvudet blåses det på pipit och tröstas och kramas. Dockorna har också en egen potta och de ska alltid med på wc. Mjukhunden förs "ut på länk" och ännu på hösten, då våra riktiga hundars leksaksgris var i skick tog flickan grisen med sig ut i ett Flexi-koppel. Hemma går hon med handväskan på axeln, telefonen mellan örat och axeln, en docka under armen och en annan i vagnen som hon skuffar med andra handen och så prepplar hon på i sin telefon. Ifall flickan ser något på tv hon vill ha kan det vara jättesvårt att förstå att det bara är en bild på tv och inte verklighet. 

Kaksivuotias nauttii leikkimisestä muiden lasten kanssa, ja siellä, missä ennen leikittiin vierekkäin istuen, tehdään vähitellen yhteistyötä ja jaetaan leikkejä toisten kanssa. Tämä ei kuitenkaan aina ole niin helppoa – sanat ”minun” ja ” oma” ovat ahkerassa käytössä!

Kaikenlainen lajittelu ja luokittelu on lapsesta mielenkiintoista; esimerkiksi esineiden paneminen oikeaan laatikkoon väristä ja muodosta riippuen. Lapsesta on hauska kokeilla helppojen palapelin kokoamista, ja hiekan ja veden kantaminen paikasta toiseen on myös suosittu leikki. (www.vau.fi)

Detta märktes redan på sommaren och hösten när vi byggde terrassen. Hon var där och hjälpa till, bärde sand i sin hink eller skuffade sanden i sin skottkärra från ett ställe till ett annat. Hon plockar spikar i en burk och skruvar i en annan osv. 

Motorikens utveckling var viktig förra året, med viktiga milstolpar som att gå, springa och sträcka sig efter saker. Detta år kommer du att se stark utveckling i tankeförmågan. Ungefär vid den här tiden, börjar ditt barn forma bilder i huvudet, organisera i kategorier och arrangera saker i ordning. Minnet förbättras också och en minoritet av barn känner redan till grundfärgerna. Vissa kan till och med räkna till fem. (Se vad som händer i huvudet på ditt barn.) (www.babycenter.com)

Flickans minne är verkligen bra! Hon kommer ihåg saker från jättelänge och man kan inte lova vad som helst eftersom man då måste fullgöra det också. Vi brukar t.ex tala om vad vi ska göra efter middagsvilan osv.

Nu kan du kanske föra en konversation baserad på meningar med två eller tre ord med ditt barn. Hon eller han lär sig nya ord hela tiden, börjar få en uppfattning om syntax och blir bättre på att uttrycka sina behov, önskningar och idéer. I takt med att ditt barns känsla för sin egen individualitet växer, börjar det prata om sig själv – vad han eller hon gör, tycker eller inte tycker om saker. Dessa åsikter, som kan vara nog så starka, kan ge upphov till konflikt om du ignorerar dem – försök att hitta den gyllne medelvägen och uppmuntra ditt barn att samarbeta med dig. (www.babycenter.com)

Dagligen kommer det nya ord och uttryck ur flickans mun. Hon apar efter precis allt hon hör, vilket ibland är lite tråkigt. En gång vi var på K-Rauta var det en man som gick och svor i telefon och flickan rabblade upp vittupaskavittupaskaperkele i bilen när vi körde hem. Nuförtiden om hon hör någon svära börjar hon med samma radiramsa, som vi så hoppas att hon skulle glömma bort. Vi har inte uppmärksammat detta med att förneka, för hon märker ju genast att det är något förbjudet. I stället har vi försökt distrahera henne med något annat, börjar t.ex. sjunga något med henne. Nuförtiden talar flickan faktiskt mera "riktiga ord och meningar" (sånt man förstår) än oklart svammel.

Och till slut ännu ett stycke från Vau.fi, som jag själv borde försöka komma ihåg lite oftare. Att inte så ofta vräka ur mig ett nej och låta flickan försöka och göra själv. Att komma ihåg att städa undan såna saker hon inte får röra så man slipper tjata om samma sak om och om igen och på detta sätt undviker eventuella gräl och utbrott.

Kaksivuotiaat ovat energisiä. Heillä on paljon projekteja, paljon koettavaa ja tutkittavaa. Lapset ovat tässä iässä iloisia ja ilahduttavia – ja kehittyvät koko ajan itsenäisempään suuntaan. Olette varmasti jo kokeneet, että lapsi irrottautuu teistä yhä enemmän, ja tämä prosessi kestää melkein aikuiseksi asti. Nyt lapsi ottaa enemmän vastuuta itsestään, ja hänelle itselleen on tärkeää tuntea hallitsevansa asioita ja tuntea itsekunnioitusta. Tässä suhteessa te vanhemmat olette lapsen tärkeimmät oppaat ja avustajat.

Lapsen itsetietoisuuden ja tahdon kasvaessa on tärkeää, etteivät vanhemmat pidä tätä ainoastaan merkkinä huonosta kasvatuksesta. Te voitte auttaa lastanne etenemään askel askeleelta. Ei oikeastaan ole kummallista, että sana ”ei” on yksi lapsen ensimmäisistä sanoista. Se on yksi niistä sanoista, joita vanhemmat käyttävät paljon. Pienelle ihmiselle maailmassa on paljon koettavaa ja ihmeteltävää, ja teiltä saatu palaute on lapselle tärkeää tietoa siitä, mikä on hyväksyttävää ja mikä ei.

On todellinen taito savuttaa tämä tavoite toistamatta koko ajan sanaa ”ei”. Kun te itse koette ja näette, että lapsi tuntee vastuuta omista valinnoista ja että hänen tekemänsä valinnat ovat oikein, tämä heijastuu lapsenne silmistä. (www.vau.fi)