Oj, vad glad jag blev av resultatet i UMK-finalen. Jag var säker på att Stig tar hem vinsten eftersom det talats så mycket om honom, och på något sätt hade jag mina fördomar för det finska folket. Kunde inte tänka mig att de röstar en svenskspråkig artist/låt till segrare, men där hade jag fel. Jag är skyldig en ursäkt, anteeksi!
När jag blundar är en låt som blir bara bättre för varje gång man hör den, tycker jag. Orden är så vackra, så positiva och kärleksfulla. Fastän melodin också kunde höra en låt med sorgligare lyrik. En orsak till att jag tycker så mycket om sången är troligen det att jag kommer på min egen mamma och min farmor av orden. Där är två modiga kvinnor, kvinnor med färg i livet, kvinnor som skrattar med ljud, kvinnor som fattar vad man säger fast man talar utan ord och kvinnor som hjälper en och flyga fast man glömt hur man gör. Tyvärr får jag njuta av bara min mammas visdom, mod och kärlek i dagens läge men de fina minnen av min älskade farmor finns alltid kvar.
Hon var en klok och vis kvinna, så modern och före sin tid. Hon hann bli 91 år gammal och hon var alltid där för mig. Som stöd, lyssnade på mig och förstod mig fast man kanske inte förväntade sig det av en 66 år äldre person. Som liten spenderade jag alla somrar hos mina farföräldrar på landet, ville inte åka hem. Oftast var vi där även på veckosluten och andra lov. Då mina föräldrar skilde sig förblev min mamma och farmor bra vänner, mamma hälsade ofta på min farmor och de hade ett speciellt starkt band ända till slut. Det som harmar mig mest är att hon aldrig hann se mig gifta mig och ta hennes flicknamn, eller se mina barn.
Min mamma då. Hon är en riktig stålkvinna, en tigermor som håller ens sida och försvarar de svaga. Som barn kommer jag ihåg hur pinsamt det var när hon skulle lägga sig i allt och veta allt. Men sen igen var det hon som gjorde slut på min systers kompis mobbning. Hon ringde läraren och alla involverade barns föräldrar, bestämde ett möte och där tog mobbningen slut. Sådan är min mamma. Hon kräver mycket, låter mig inte slack around, men ger också enormt mycket. Som tonåring stred jag mycket med henne, när jag ännu bodde hemma, men genast när jag flyttade bort hemifrån slutade grälet. Min mamma har alltid sagt att det är naturens sätt att få ungen att lämna boet när det är dags. Hon är en stark kvinna och jag är glad att mina barn får en sådan förbild. Jag hoppas att jag kan vara en lika stark kvinna och lika bra och rättvis mamma som hon är och har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!