måndag 24 juni 2013

What to do?!

Äh, vi befinner oss i en knipa. Vi vet verkligen inte vad vi ska göra med dagis. Situationen var mycket bättre här på våren i några månader då där var en vikarie, som var superbra och initiativ, barnen tyckte massor om henne och saker rullade på bra. Vårfesten kom och därmed fick vi veta att hon inte skulle fortsätta längre på vårt dagis. Ungefär i samma veva fick vi höra att även den andra fastanställda, den enda som har pedagogisk utbildning, skall sluta. Hon jobbar ännu i juli på sommardagiset där våra barn ännu skall gå 3 veckot på, men efter sommarpausen kommer hon inte tillbaka. Dvs. den enda bekanta skötaren som blir kvar är hon, som jag säkert skrivit om tidigare, som inte riktigt sköter sin uppgift. Vi har våra kontakter och fick lite den uppfattningen att just den här personen är orsaken till att de andra byter arbetsplats. Det är helt från rumpan eftersom det troligen inte kommer att ändra, hon har fast anställning och ifall hon inte gör något gravt misstag kommer hon ju inte att få sparken. Och om ingen ny kommer överens med henne så kommer det här att fortsätta. Men sen igen vet vi inte hurdana typer som skall börja jobba på dagis i augusti, det kan ju vara superfina typer som får dagiset att funka och vardagen att rulla på.

Av våra kontakter fick vi också lite info om andra daghems situationer, om köer och sånt. Det andra dagiset som varit i samma utrymmen med vårt nu sedan januari hade iaf då för några veckor sen 2 lediga platser och ingen kö, så ifall situationen ännu är den samma skulle vi kunna ansöka om byte och eventuellt få byta dagis. Problemet är det att det här dagiset befinner sig på en krånglig plats för oss, ifall jag skall åka kollektiv trafik. Men ifall vi skulle skaffa den där cykelkärran jag tjatat om en evighet, skulle jag kunna cykla till dagis och därifrån till jobbet och det skulle inte vara alls illa väg, typ 15-20 min/ sträcka vilket är kortare än med buss. Vintertid skulle det vara buss som gäller ifall vi inte skulle få fixat att vi t.ex. lånar grannarnas bil (de har 2 bilar och sagt att man får låna den andra som de inte använder, men kanske de inte tänkt på dagligt lånande...) Plusset är det att de inte kommer att börja i sina egna utrymmen i augusti eftersom dagiset ännu också är oanvändbart efter fuktskadan, och de kommer att vara i vår grannförort på gåavstånd åtminstone till julen. Det skulle vara perfekt ifall dagiset skulle flytta dit permanent, för då skulle vi få den härliga personalen och ypperligt läge. Med vårt nuvarande dagis skulle jag inte vilja mista läget eftersom jag går till min arbetsplats på några minuter därifrån så jag behöver inte åka åt fel håll först och så behöver barnen inte vara så länge på dagis. Men that's about it, den här våren har nog varit en sådan flopp så vi inte skulle vilja fortsätta där och dessutom är gården ingen vidare bra.

Men vad skall vi göra?! Ska vi ansöka om flytt? Är det viktigare med bra läge eller superbra personal? I vårt nuvarande dagis tycks inte båda förvekligas. För mig börjar personalen verkligen vinna den här kampen, även om det skulle göra vår vardag lite krångligare. Före påsken t.ex. frågade en skötare från det andra dagiset vad vi gör på påsken och efter påsken kom hon och frågade ifall vi hade fått remppan gjord och hur det blev. När vi kommer till dagis och någon från det andra dagiset går förbi stannar de och har en stund att prata med oss och kramar barnen. Det händer aldrig med våra egna skötare. Förra veckan när vårt och det andra dagiset var öppet sista dagen hade vi med oss självbakad rabarberpaj åt hela personalen, både från vårt och det andra dagiset. Vi gav ett gemensamt kort till alla på det andra dagiset där vi tackade för våren och den enorma hjälpen de varit till och hur våra barn tycker om dem och att vi kommer att sakna dem på hösten. Hon som tog emot kortet blev tårögd och kramade om barnen många gånger. Hon fick svälja gråten när hon svarade att de också kommer att sakna oss och uppmanade oss att byta dagis flera gånger när jag nämnde om våra funderingar. Vi förde ett eget kort och en jordgubbsampel åt vår egen skötare (den andra var sjuk så hon får sina gåvor denna vecka) men hon hade inte ännu kommit på morgonen så Flickan hade gett gåvan åt skötaren på dagen. När mannen gick efter barnen och frågade ifall hon hade fått dem svarade hon bara kort och lite surt att hon fått dem. Vilken skillnad alltså! Kanske hon hade läst de andras kort och blev sur. Vi har hört att de inte tyckt om när de andra hjälpt till.

Men är det för sent att ansöka om flytt redan? Bäst skulle det ju vara att barnen kunde börja på nytt ställe genast efter sommarpausen. Fast för oss har det ju ingen skillnad egentligen...

Long time no see

Tänkte höra av mig igen. Har haft en enorm bloggtorka, har inte orkat logga in på min egen blogg i evigheter och det har varit lite dåligt med att orka läsa andra bloggar också. Men om jag nu igen skulle ta tag i saken. Något som jag tror har påverkat mycket är att det blivit svårare att lägga upp bilder på bloggen och själva skrivandet också. Min laptop är ganska gammal redan och har haft lite problem nu som då, och situationen med den är nu den att datan inte laddar upp batteriet så den måste vara fast i kabeln hela tiden, vissa tangenter fungerar inte riktigt som de ska och man får knäppa riktigt hårt för att få t.ex. ett mellanslag (en tangent fattas helt och hållet dessutom) och hårdskivan vill inte hållas på plats så den lossnar jämt och man måste skruva upp luckan i bottnet och klicka hårdskivan ordentligt på plats och eftersom hårdskivan inte tycker om det har den blivit bytt redan en gång och nu har jag så lite utrymme på den att alla mina bilder måste laddas upp på en yttre hårdskiva som jag måste gräva fram och klicka fast i laptopen. Och så har jag inte bilderna till hands då jag får inspiration. Dessutom hatar jag det att jag måste först ladda upp bilderna till Photobucket eller dyligt och därifrån ladda upp på bloggen, tar en evighet. Och som sagt har jag ingen fin smartphone, utan en många, många, långa år gammal vanlig Nokia. Men men, det ska nog bli bra.

Kanske jag skaffar en ny telefon när jag fyller 30, telefonen har nämligen också sina problem. Ungarna har lyckats "installera" en everlasting ficklampa på den, dvs. föllt den i golvet så den gått i bitar och efter det lyser det en lampa bak på telefonen alltid. Fastän den skulle vara avstängd. Endast det att man tar batteriet loss släcker lampan. Och så tar batteriet slut ganska snabbt.

Jag har flera inlägg som jag börjat med men inte fått färdiga, inspirationen har tagit slut mitt i, så det kan hända att jag publicerar dem ifall jag får dem färdiga. Så det kan hända att det dyker upp inlägg med konstiga datum...