Bonushund

Det här veckoslutet har vi haft vår Bonushund, Paavo, på besök igen. Jag tror jag skrev förra året om honom när han var hos oss en vecka, att han är en av de få hundar som våra hundar tycker på riktigt om, eller flickhunden i alla fall. Och Paavo tror jag är en av två hundar som de i nuläget accepterar att vistas i deras hem en längre tid. Och Flickan är ju så förälskad i Paavo. Synd bara att han den här gången var lite stressad så han morrade och gav ett varnande nafs åt Flickans håll fast hon bara pajade honom snällt. Vet inte om det var bara luften han nafsade, men inga märken blev det på Flickan i varje fall. Stackarn som hamnar ut för sådana här situationer!

Efter den här incidenten vaktade vi noga då barnen var vakna och ibland fick Paavo gå till vindfången eller övre våningen för att kunna vara i fred och i lugnet. Fast han är van med barn (till hans familj hörs inte barn) är vår duo kanske inte den stillsammaste och tystaste så det tar nog säkert på nerverna, speciellt när hunden redan har lite stressmoment hemma med ändrade förhållanden. Idag var han redan mycket piggare och mer likt sig själv.

Vi har haft fullt upp med det här vaktandet och att passa ihop sköttider både för barn och hundar, och så har min data blivit lite fixad igen så det har inte blivit någon tid att blogga. But now I'm back!

Killarna trötta efter länken.

Pavechkin, storöra.

Biten

Nu har det då hänt, det som vi varit rädda för och oroat oss över. Vi var oroliga över hur våra egna hundar skulle reagera på barn i familjen, eftersom de är rescuehundar och vi inte vet deras bakgrunder. Vi vet inte vad de har gått i genom, hur de levt. Om någon varit elak mot dem osv. Det är alltid svårt med rescuehundar, man kan absolut inte jämföra dem med valpar från en känd och väluppskattad hunduppfödare just pga att man inte vet vad man får, så att säga. Vi har egentligen kommit ganska lätt undan när man hört om andra rescuehundar, de har varit/blivit rumsrena direkt och har aldrig varit rädda för oss, utan genast blivit en del av familjen. Men med andra människor och hundar är de inte så lätta. Och de var absolut inte vana med barn. Men med dem har det gått superbra, inga problem. Vi har aldrig behövt vara oroliga på allvar att det skulle hända något. De tål oerhört mycket av Flickan och ifall de får nog varnar de med att morra lätt och går bort. Förstås måste man ha koll på barn och hundar hela tiden och man kan inte lämna dem ensamma.

Men nu hände då det vi varit rädda för, att någon av barnen blir biten av en hund. Som tur var det inte någondera av våra egna hundar! Det hände på söndag hos våra kompisar. De har en liten terrier, som är lite speciell av sig. T.ex. när det blir kväll börjar den morra åt alla, ingen får komma nära honom och ifall han sover i samma rum med en och han kan krypa under sängen kan ingen sova eftersom han håller sånt oväsen. Problemet är att hunden inte bara bor hos dem utan hälften av tiden hos andra partens ex, vilket jag tycker inte alls gör bra åt hunden.

Nåja, allt hade gått väldigt bra men sen plötsligt bet hunden Flickan. Hon ville väl föra en leksak åt hunden som satt på soffan bredvid vår kompis. Han åt något så det kan hända att hunden försvarade maten, vem vet. Hunden varnade inte ens med att morra i förväg (den morrar alltid då den vill vara i fred) utan bet riktigt argt Flickan i handen. Hon blev så ledsen, så ledsen stackarn men som tur blev det inte desto värre sår. Tre hål fick hon på handen och de blödde lite, men de såg värre (djupa) ut. Vi ringde till hälsorådgivningen (10023) och vi behövde inte åka till dejouren med henne eftersom hon har vaccinationerna i kraft. Ifall det börjar verka att såren skulle vara inflammerade ska vi åka och visa upp henne.

Jag vet inte riktigt hur man borde ha skött saken och det är ännu svårare att veta när det inte är ens egen hund det är fråga om. Våra hundar har vi själv ändå någon koll över men det känns att våra kompisar inte ens riktigt vet var de har sin hund. Nå, de skötte saken på sitt sätt. Flickan satt en lång stund i min famn och snyftade och lät oss desinfiera såren. Senare var hon glad igen och här hemma talar hon glatt om hunden och berättar hur han bet henne och visar handen. Så ingen skada tycktes hon ta. Jag hoppas bara att hundens tröskel att bita inte blev lägre (det brukar väl vara ofta så) nu, speciellt när de ska få barn i april/maj.

Playdate

Det hade våra hundar i dag. Paavo hundens supersnälla matte skickade ett meddeande tidigare i veckan och frågade ifall våra hundar ville komma hem till henne och Paavo för dagen och leka. Och fastän hundarna inte kan tala och uttrycka sin vilja visste jag svaret. Förstås ville de. De hade haft riktigt roligt och varit ute mycket på en underbar dag som denna. Härligt att de också fick göra något roligt som de verkligen tycker om. Stackrarna har blivit lite bortglömda med hela fadirullan som vi haft på gång senaste tiden.

 Paavo för flera år sedan då han var med oss till stugan ett veckoslut.

Härligt med så snälla människor!

Sorgens dag

Sådan sorg det blev igår (eller nu är det ju redan i förrgår) när Paavo hunden åkte hem, eller till sin mattes föräldrar rättare sagt. Tösen bara grät och grät och kramade kopplet hårt i sina händer och ville inte släppa taget. Dessutom skulle hon med våld med ut fastän hon inte hade några ytterkläder på sig. Slutligen gav hon över kopplet och vinkade ynkligt farväl åt Paavo. Hon blev nog alldeles kär på den korta tid Paavo var här. Våra egna hundar var det inte så noga med men aj du milde om Paavo bara skulle ha blivit bortglömd när vi gick t.ex. ut, att det inte hände höll hon noga koll på.

Så nu är det bara vi, vår egen familj igen. Roligt var det att ha Paavo här, men nog är det roligt att allt är "som det ska" igen.

Paavo tuli taloon

Våran flock växte med en liten Paavo-hund igår kväll. Paavo ska vara hos oss i en vecka för Paavos matte åker till USA. Paavo är en av de få hundar som våra hundar, speciellt flickhunden, tycker massor om, som de kan dela sitt hem med i en längre tid.

Våra hundar är rescuehundar från Estland, och flickhunden har levt som hemlös ute på gatorna så vi vet inte vad allt hon har måsta gå igenom. Men i alla fall har hon måsta försvara sig själv och strida för sin mat, det vet vi eftersom vi fick verkligen jobba med att hon tillåter nån komma nära hennes matkopp, att hon inte morrar och biter ifall man rör henne eller ens går nära då hon har en leksak eller ett ben eller dyligt. En del hundar kommer hon inte över ens med och då vi är på länk och hundarna är i koppel hälsar vi aldrig på andra hundar så det inte ska bli strid. I hundparken eller då hundarna kan springa fritt kan de kommunicera bättre med gester så det blir mindre missuppfattningar och strider. Fast inte kan man ju undvika strider alltid (ifall man inte undviker andra hundar helt och hållet), som tur har det ändå aldrig blivit desto allvarligare.

Det har varit intressant att gå ut med två barn, varav det andra går själv en stor del av länken, en dubbelvagn och tre hundar. Man skulle ju kunna tro att inte en hund till gör så mycket men eftersom Paavo har vant sig att gå på ett helt annorlunda sätt och kan inte samma verbala order som våra hundar osv. blir det en hel del hössel på länken. Men bra har vi klarat oss idag.