Biten

Nu har det då hänt, det som vi varit rädda för och oroat oss över. Vi var oroliga över hur våra egna hundar skulle reagera på barn i familjen, eftersom de är rescuehundar och vi inte vet deras bakgrunder. Vi vet inte vad de har gått i genom, hur de levt. Om någon varit elak mot dem osv. Det är alltid svårt med rescuehundar, man kan absolut inte jämföra dem med valpar från en känd och väluppskattad hunduppfödare just pga att man inte vet vad man får, så att säga. Vi har egentligen kommit ganska lätt undan när man hört om andra rescuehundar, de har varit/blivit rumsrena direkt och har aldrig varit rädda för oss, utan genast blivit en del av familjen. Men med andra människor och hundar är de inte så lätta. Och de var absolut inte vana med barn. Men med dem har det gått superbra, inga problem. Vi har aldrig behövt vara oroliga på allvar att det skulle hända något. De tål oerhört mycket av Flickan och ifall de får nog varnar de med att morra lätt och går bort. Förstås måste man ha koll på barn och hundar hela tiden och man kan inte lämna dem ensamma.

Men nu hände då det vi varit rädda för, att någon av barnen blir biten av en hund. Som tur var det inte någondera av våra egna hundar! Det hände på söndag hos våra kompisar. De har en liten terrier, som är lite speciell av sig. T.ex. när det blir kväll börjar den morra åt alla, ingen får komma nära honom och ifall han sover i samma rum med en och han kan krypa under sängen kan ingen sova eftersom han håller sånt oväsen. Problemet är att hunden inte bara bor hos dem utan hälften av tiden hos andra partens ex, vilket jag tycker inte alls gör bra åt hunden.

Nåja, allt hade gått väldigt bra men sen plötsligt bet hunden Flickan. Hon ville väl föra en leksak åt hunden som satt på soffan bredvid vår kompis. Han åt något så det kan hända att hunden försvarade maten, vem vet. Hunden varnade inte ens med att morra i förväg (den morrar alltid då den vill vara i fred) utan bet riktigt argt Flickan i handen. Hon blev så ledsen, så ledsen stackarn men som tur blev det inte desto värre sår. Tre hål fick hon på handen och de blödde lite, men de såg värre (djupa) ut. Vi ringde till hälsorådgivningen (10023) och vi behövde inte åka till dejouren med henne eftersom hon har vaccinationerna i kraft. Ifall det börjar verka att såren skulle vara inflammerade ska vi åka och visa upp henne.

Jag vet inte riktigt hur man borde ha skött saken och det är ännu svårare att veta när det inte är ens egen hund det är fråga om. Våra hundar har vi själv ändå någon koll över men det känns att våra kompisar inte ens riktigt vet var de har sin hund. Nå, de skötte saken på sitt sätt. Flickan satt en lång stund i min famn och snyftade och lät oss desinfiera såren. Senare var hon glad igen och här hemma talar hon glatt om hunden och berättar hur han bet henne och visar handen. Så ingen skada tycktes hon ta. Jag hoppas bara att hundens tröskel att bita inte blev lägre (det brukar väl vara ofta så) nu, speciellt när de ska få barn i april/maj.