Den härliga påsken och trädgårdsfunderingar

Shit, jag fick en enorm lust att blogga! Tänkte att jag måste få berätta hur härlig påsk vi haft och så tänkte jag att jag lägger upp bilderna på instagram eller Facebook, men det kändes lite bläh. Orka nu sen lägga upp en massa bilder på t.ex. gården utan någon förklaring (visst kan man skriva bildtexter också) så det blev bloggen. Jag har inte haft riktigt någon blogg fiilis på evigheter, men nu kom den. Ehkä tämä tästä...

Vädret har ju varit helt strålande! Igår och idag var det helt sommarväder, jag var ute i ärmlös klänning och svettades. Jag har fixat mycket på gården nu; blombänken fick mullpåfyllning, terrassbordet och stolarna skurades rena, hela gården krattades och rensades och så har jag påbörjat ett nytt projekt på gården. Vi har ju varje sommar haft något större projekt, så som bygga terrassen, blombänken osv. och i år blev det grönsaks"landet" och gräsmattan. Jag har skyfflat mylla och jord till plätten som skall bli grillplats och grönsaksland (i trälådor). Marken var alldeles för låg, så det behövdes påfyllning. Nu är marken utjämnad så det blir bara att kasta på en geoduk och allt som skall fixas där på; sand och stenplattor till grillplatsen, lådorna och mulden och så får man plantera. Jippii!

Det andra projektet, som egentligen är en del av det här första projektet, är gräsmattan, eftersom jag flyttat överlopps jord från gården till det blivande grönsakslandet. Vår gräsmatta är alldeles förfärlig. Det är lerjord som blir helt hemsk när det regnar, gården blir bara gyttja och lera, gräsmattan består till 90% av maskrosor och riktigt gräs finns det väldigt lite och glest. Så, jag har skyfflat bort jord (har ännu mycket kvar) och när vi fått bort tillräckligt kastar vi igen en geoduk på marken, kippar ett rejält lass med ordentligt underlag för gräsmattan och rullar ut en ny, fin gräsmatta på rulle. Låter hur enkelt som helst, men det tar sin tid att gräva och skyffla, speciellt om man gör det ensam och måste sköta barn, hem och hundar samtidigt. Och så kostar det ju pengar också... Men det skall bli bra! Och imorgon kommer maken som tur hem. Men just nu ser gården inte så fin ut, terrassen är full med verktyg, plattor, bräder och lådor samt stenar och en roskispåse full med glas och allt annat bråte som hittats i jorden. Ides inte ens tvätta och olja terrassen ännu fast vädret skulle ha varit helt ypperligt för det, för den kommer att vara så smutsig under det här projektet att jag hellre tvättar den sen senare.

Vi har varit ute så gott som hela påsken. Inne har vi bara varit och svänga och det har varit riktigt motbjudande att gå in ens för att laga mat. Vi har ätit alla andra måltider ute förutom kvällsmaten, sådan lyx. Under påsken har vi träffat våra närmaste vänner, som nu plötsligt förökat sig så att vi har två under ett-åringar i gänget. Bara en kompis är singel och utan barn. Så länge som vi var de enda med barn. Vi grillade hamburgare där hos "grannarna" (de bor typ några hundra meter ifrån oss) och hela gänget förutom min man var på plats. Igår var vi hos min mamma och äta god påskmiddag och fick njuta av familjetid. Idag kom min mamma med sin syster och min syster och njuta av solen till oss och vi grillade allt möjligt gott. Har haft en sådan lyckokänsla hela dagen idag, sån eufori att det kändes som om hjärtat skulle spricka. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag älskar att ha egen gård! Och så älskar jag vårt husbolag och den fina stora gemensamma gården som barnen får leka på helt i lugn och ro. De leker där för sig själva och jag kan fixa på vår egen gård eftersom stora gården är bredvid vår. Och så älskar jag sommaren! Det är nog min årstid. Jag har fötts till fel världsdel, tyvärr.

På morgnarna/förmiddagarna var det ännu så svalt att barnen hade tunna utekläder på sig, men kläderna minskade nog till dagen.

Efterrättsbordet hos mamma. Bilden tagen med WindowsPhone.

Dottern tog bild på mamma (WindowsPhone)

Ah, maten. Grillmaten! (WP)

Resultatet efter en heldags arbete ute på gården (WP)

Det enda minuset var det att min make som sagt är på resa, men man har kunnat se honom på tv ibland. Han är i England, i Sheffield och åskådar VM i snooker och han och hans kompis har synts ganska mycket i publiken på Eurosport. Och imorgon kommer han hem, dock sent på kvällen. Men annars har påsklovet varit det bästa påsklov jag kommer ihåg. Jag har kommit riktigt in i semestermode och fattar verkligen inte hur jag skall orka gå till jobbet imorgon. Jag har dessutom en extra lång dag imorgon och famo går efter barnen från dagis. Första gången någon annan än min man eller jag hämtar dem. Spännande.

Mor-dotter kvalitetstid

Det här veckoslutet har vi haft ordentligt med mor-dotter kvalitetstid med Flickan. Båda dagarna har vi åkt till Hartwall Arenan för att kolla på hästar. Ursprungligen var det meningen att hon skulle komma med endast på lördag men hon tyckte väl att det blev för lite hästar, när Family Circus programmet innehöll mycket annat också, så det första hon sa i morse var Vi ska fara och titta på hästar! Vi åkte inte och kollade på den första klassen som började 9, utan vi var vid Arenan några minuter över 10 och 2 timmar orkade Flickan riktigt bra sitta och titta på hopptävlingen. Hon oohade och vojade tillsammans med resten av publiken och när jag sa att vi skulle titta hur det går för någon ryttare svarade hon efter två hinder: Jo, det går bra mamma! Resten av dagen har hon sen igen varit som djävulen själv.

Jag tog några bilder på gårdagens Family Circus show och njaa. Visst, det hette ju Family Circus och var riktat för hela familjen, inkluderat barn men jag tyckte personligen inte så värst mycket om den. Speciellt klownvoltigen (pellevikellys som de kallade den) tyckte jag inte alls om. Jag får rysningar och illa att vara när jag ser sådant, och så tycker jag att de absolut inte borde få kalla det ens voltige, utan något helt annat. Det förstör det som vi har försökt åstadkomma i så många år. Dvs. bli uppskattade i hästsportkretsarna och att voltige skulle anses vara en lika riktig och tuff hästsport som t.ex. hoppning eller dressyr. Men det här tycker jag förstör precis allt, säger liksom att allt är bara på lek och inget allvarligt:

Så fanns det mycket annat program också, bl.a agilityhundar, shettisrace (Flickan talar förresten om köttisar, hahaa!), shettisdressyruppvisning och shettisen Fonzie och hans bästa vän hunden vars namn jag inte kommer ihåg som uppträdde, Anna Julia Kontio höll lektion i hoppning, barn och unga från Cirkus Helsinki upptredde (Flickan blev imponerad! Vi brukar göra mycket parakrobatikrörelser med henne hemma) och nån sorts Barbarian Horse Show.

Hästigt

Nu har det då varit hästar, hästar, hästar två dagar i rad. Helt underbart efter en lång, lång paus. Igår hade jag bara en programpunkt som jag absolut ville se: voltigen! Det var ingen tävling, bara ett mellanprogram i den sista klassen, men den ville jag absolut se (men jag såg nog mycket annat också).

Jag har själv tävlat i voltige (vikellys på finska) och hann hålla på med voltige i nästan 15 år innan jag slutade. Jag skulle själv ha velat fortsätta ännu en säsong till men ödet kom med i spelet. Jag har tävlat först i lag, och vårt lag var Finsk mästare flera år i rad och trea i Nordiska Mästerskapen i tre år. Någon gång i tiderna fanns det en övre åldersgräns för de som fick delta i lagvoltige och när jag blev för gammal började jag tävla individuellt. Det gjorde jag de sista åren och var FM tvåa varje år efter det första året, då jag spännde så sjukt mycket för att uppträda individuellt och tävlingsprogrammen inte gick så bra. Då var jag fjärde tror jag. Min f.d lagkamrat var alltid etta, vi tränade tillsammans och tävlade mot varandra, men alltid i god anda. Vi deltog i internationella tävlingar i flere olika länder som individuella också.

I början var det ju en enorm chock att gå från att träna och umgås med hästar 4-6 gånger i veckan till noll. Och att inte träffa sina vänner man tränade med, de hade blivit en väldigt stor del av mitt liv.

Nåja, men här några bilder från voltigeuppvisningen på Helsinki International UB Horse Show 2012:

Voltige är gymnastik/akrobatik på en gallopperande häst, det finns lag-, individuell- och parvoltige. Man kan göra allt från stående/knästående till spagat, liggande rörelser till kullerbyttor och dessutom kan man hjula på hästryggen och göra volt antingen på ryggen eller ner från ryggen. Och så mycket mer.

Och för att bevisa att jag nog sett annat än voltige också har jag några bilder från hoppbanan idag:

Jag blev lite kär i hästen på den sista bilden, tycker den var så fin!

Imorgon tar jag Flickan med mig och så går vi och se på Family Circus på Horse Show på förmiddagen.

Kompiskonserten

Igår var vi alltså på BUU-klubbens Kompiskonsert med Flickan, hennes kusin och min syster. Arne Alligator och Djungeltrumman uppträdde där och om man frågar mig så tycker jag att Arne kunde ha uppträtt lite mera. Jag tror Flickan var av samma åsikt eftersom hon ofta (alltid då Arne inte uppträdde) kommenterade och frågade när Arne igen ska sjunga och att hon ville sjunga och dansa till någon Arne-låt. Men det var ju Kompiskonsert med temat Hur man blir en superkompis (förebygger mobbning i daghem och dagvård).

Det var också intressant att se musikhuset. Det var en positiv upplevelse, jag tyckte scenen och läktaren var bra då man såg scenen från varje håll och den nästan vita golvytan på scenen var superbra då den riktigt lyste fram alla uppträdare.

Här är några bilder från konserten, fast man nog inte fick fotografera på konserten. Jag är kriminell, men det är många andra också.

Flickan satt inte en enda gång efter att konserten började, hon höll igång, dansade, hoppade och viftade med händerna.

Das Publikum

Uppträdarna

"Mamma, konserten får inte sluta ännu!"

4. nattens succé

Tänkte att jag inte mer tänker skriva om Lillgubbens sovande (varje dag i alla fall) ifall det inte händer något märkvärdigt. Men nu händedet ju då! Han vaknade en gång före klockan 12, förrän vi ens hunnit och sova och nästa gång han vaknade var 05.26. Jeij! Hoppas det inte bara var ett misstag utan att det fortsätter så här!

Glad och nöjd skall jag gå på BUU-klubben konsert idag med Flickan, Flickans kusin och min syster. Min mamma kunde inte komma med så Flickans kusin får komma istället. Och gissa vem uppträder på konserten? Jo, Arne Alligator! Jag behöver säkert inte säga att Flickan gått och väntat på konserten en liten evighet redan.

Första dyket

I dag hade vi fotografering på babysimmet och Lillgubbens första dyk blev förevigat med kameran. Jag ville ta ett syskondyk-foto men då var Lillgubben lite missnöjd över något så vi skippade det. Fast så blev han glad igen och då hade fotografen packat sitt pick och pack redan.

Sim sim sim, uima uima

 Flickan i början av december

Ja, man kan eventuellt gissa vad vi gjorde igår pga rubriken. Det var simdag igen och den större ungen var alldeles hyper hela dagen när hon väntade på det. Vi har babysimmat med henne sen hon var 4 månader gammal och hon älskar det så att man blir riktigt varm i hjärtat när man ser glädjen sprudla ur henne. Nu har vi simmat två gånger med lillgubben också och på torsdagar går vi på syskonsim där hela familjen deltar. Flickans egen grupp har varit på måndagar och där får man simma till den månads slut då barnet fyller två, så denna månad har flickan extramycket sim. Hon simmar både måndagar och torsdagar och tar inte alls illa upp av det.

Flickan i oktober 2010.

Lillgubben får använda samma pinkfärgade simbyxor till en början. Flickan hade dom ända tills hon blev ett år men lillgubben är så pass större och knubbigare att byxorna nog inte passar många veckor på honom mer :)

Lillgubben har också visat ett omtycke för simmandet och skrattar och ler när man simmar "näsa mot näsa" med honom. Igår blev han bara väldigt ledsen efter simmet eftersom bastun inte alls var på, så hela tvättrummet och omklädningsrummet var väldigt kallt. Stackarn bara grät och grät, åt inget och lugnade inte ner sig innan vi fick vinterhalaren på honom och lindat in honom i babyskyddet. Hoppas han inte fick traumor för simmandet av det.

Fotona har Kuvauspalvelu Molskis tagit.