Mor-dotter kvalitetstid

Det här veckoslutet har vi haft ordentligt med mor-dotter kvalitetstid med Flickan. Båda dagarna har vi åkt till Hartwall Arenan för att kolla på hästar. Ursprungligen var det meningen att hon skulle komma med endast på lördag men hon tyckte väl att det blev för lite hästar, när Family Circus programmet innehöll mycket annat också, så det första hon sa i morse var Vi ska fara och titta på hästar! Vi åkte inte och kollade på den första klassen som började 9, utan vi var vid Arenan några minuter över 10 och 2 timmar orkade Flickan riktigt bra sitta och titta på hopptävlingen. Hon oohade och vojade tillsammans med resten av publiken och när jag sa att vi skulle titta hur det går för någon ryttare svarade hon efter två hinder: Jo, det går bra mamma! Resten av dagen har hon sen igen varit som djävulen själv.

Jag tog några bilder på gårdagens Family Circus show och njaa. Visst, det hette ju Family Circus och var riktat för hela familjen, inkluderat barn men jag tyckte personligen inte så värst mycket om den. Speciellt klownvoltigen (pellevikellys som de kallade den) tyckte jag inte alls om. Jag får rysningar och illa att vara när jag ser sådant, och så tycker jag att de absolut inte borde få kalla det ens voltige, utan något helt annat. Det förstör det som vi har försökt åstadkomma i så många år. Dvs. bli uppskattade i hästsportkretsarna och att voltige skulle anses vara en lika riktig och tuff hästsport som t.ex. hoppning eller dressyr. Men det här tycker jag förstör precis allt, säger liksom att allt är bara på lek och inget allvarligt:

Så fanns det mycket annat program också, bl.a agilityhundar, shettisrace (Flickan talar förresten om köttisar, hahaa!), shettisdressyruppvisning och shettisen Fonzie och hans bästa vän hunden vars namn jag inte kommer ihåg som uppträdde, Anna Julia Kontio höll lektion i hoppning, barn och unga från Cirkus Helsinki upptredde (Flickan blev imponerad! Vi brukar göra mycket parakrobatikrörelser med henne hemma) och nån sorts Barbarian Horse Show.