Alltså Lillgubben, han är så söt. Han är den sötaste babyn i världen tycker jag. Visst var ju Flickan mycket söt som bebis också tycker jag (alla föräldrar måste ju tycka att sina barn är söta) men jag har alldeles glömt bort såna här känslor. Och kanske det beror lite på det att Lillgubben kanske är min allra sista baby någonsin. Kanske jag försöker ta vara på denna babytid så mycket jag kan eftersom den ändå går så fort (han är redan 5 månader!!!). Och han är så glad, en gladare liten typ får man verkligen leta efter. När man talar med honom svarar han med ett brett
smile och när han ligger och jumppar på golvet letar han efter min blick. När våra blickar möts ler han och ger ut ett litet sött
Hähäh varefter han sänker på huvudet och gör ett glädjesprattel med benen. Världens sötaste unge!
Nuförtiden jumppar han aktivt och övar på armhävningarna. I några dagar har han t.o.m. lyft på midjan (början på krypställning), så nu börjar armarna vara rätt så starka. För några veckor sedan var vi på fysioterapi där det konstaterades att han utvecklats bra och fått mer balans i kroppen och muskulaturen. Nu är han inte längre ensidig och magmusklerna har blivit starkare. Den här gången fick vi inga specifika övningar utan vi skulle låta Lillgubben öva för sig själv och så har vi tid igen när han fyllt 6 månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!