Åh, äntligen en tyst stund bara för mig själv. Jag är ensam med barnen det här veckoslutet och idag har vi farit och flängt halva dagen. Nu när den mindre också äntligen somnade tog jag fram mina godsaker och pustar ut en stund innan läggdags. Imorgon blir det lite fläng igen, städande här hemma och så får vi gudsonen med mamma på besök över natten eftersom hennes sambo är ute och svirar med min man.
fredag 13 juli 2012
Irritation
Nu kan det hända att jag har retat upp en människa och trampat på hennes tår men jag tycker att jag inte längre hade ett val. Jag har försökt antyda snällt att ta tag i en sak som borde ha gjorts redan länge, länge sedan men när inget händer.
Så nu är det gjort och jag hoppas att vi hinner, tid har vi ont om. Bröllopet är om 7 veckor och jag och en annan är allt som allt borta i nästan 3 veckor. Det bästa skulle ju vara att alla kunde delta men nu vet jag inte längre om det är möjligt med alla semestrar och sånt. Guuud, vad jag kan vara irriterad!!
Så nu är det gjort och jag hoppas att vi hinner, tid har vi ont om. Bröllopet är om 7 veckor och jag och en annan är allt som allt borta i nästan 3 veckor. Det bästa skulle ju vara att alla kunde delta men nu vet jag inte längre om det är möjligt med alla semestrar och sånt. Guuud, vad jag kan vara irriterad!!
torsdag 12 juli 2012
Ett projekt
Etiketter:
Familj och vänner,
Festligt,
Pyssel och handarbeten
tisdag 10 juli 2012
Sommartakt
Fastän vi (läs: mannen) inte ännu har sommarlov så tänkte jag köra (Karins) Sommartakt här på bloggen. Vi har så mycket program på veckosluten; det blir stughäng, fiskeresor, polttare, dop, bröllop och andra festligheter plus själva sommarlovet med en resa till norra Finland att jag inte eventuellt har tid att skriva ut allt på bloggen. Vi kör enligt feelisen, det kan komma inlägg oftare men också mer sällan. Så ni inte undrar.
Vi njuter av sommaren!
Vi njuter av sommaren!
måndag 9 juli 2012
9 månader
Lillgubben blev 9 månader gammal idag, 9 månader! Fatta! Vart tar tiden vägen? Snart är han ingen baby längre, snyft.
Vid 9 månaders ålder lär barn börja lida av separationsångest, som värst är det mellan 10 och 18 månaders åldern. Jag skrev redan tidigare om Lillgubbens mammiga fas, så det lär väl vara denna separationsångest då. Första orden brukar barn säga mellan 9 och 15 månaders ålder och Lillgubben är väldigt duktig på att använda Ma-ma eller Mä-mä nuförtiden, ibland känns det att han säger det då han ser mig eller då han är riktigt riktigt ynklig och vill ha sin mamma. Who knows?
Vid 9 månaders ålder kryper Lillgubben, ibland med en enorm fart (om hundarnas vattenkopp är på golvet eller wc-dörren är öppen). Han står mot stöd och ibland korta stunder utan stöd, tar några steg med t.ex. Brio-kärran eller då man leder honom, han sitter stadigt och kan falla mjukt från nästan alla ställningar, t.om. stående då rumpan kommer i marken först. Lillgubben är för det mesta väldigt glad och positiv, skrattar och ler mycket, talar på som bara den och älskar uppmärksamhet. Han är en riktigt charmör och flirtar med flickor och kvinnor. Han har 5 tänder; 2 nere och 3 uppe och fjärde på väg. Han tycker om mat och äter bra, morgon- och kvällsgröt och 2 måltider + mellanmål / dag. Han använder tutt mycket mera än vad Flickan gjorde och han vägrar dricka ersättning, vatten ur flaskan är ok men ingen ersättning. Pumpa skulle jag inte vilja börja med mer i det här skedet, har inte tänkt amma längre än 1 år ungefär. Lillgubben är förresten mycket snällare jämfört med Flickan när det kommer till ammandet. Vid det här skedet hade vi stora svårigheter med henne eftersom hon bet så mycket och så hårt och jag ammade bara nu som då. Jag tror hon var omkring 9 och 10 månader då jag slutade amma helt och hållet. Lillgubben har kanske försökt bita några gånger och bara en gång har han bitit riktigt ordentligt. Dessutom lyder han när jag säger till, han brukar bli ledsen och börja gråta och då får jag säga åt honom att borde det inte vara jag som gråter när han biter mig och inte tvärtom. Flickan bara skrattade och bet hårdare, den lilla jäveln.
Vid 9 månaders ålder lär barn börja lida av separationsångest, som värst är det mellan 10 och 18 månaders åldern. Jag skrev redan tidigare om Lillgubbens mammiga fas, så det lär väl vara denna separationsångest då. Första orden brukar barn säga mellan 9 och 15 månaders ålder och Lillgubben är väldigt duktig på att använda Ma-ma eller Mä-mä nuförtiden, ibland känns det att han säger det då han ser mig eller då han är riktigt riktigt ynklig och vill ha sin mamma. Who knows?
Vid 9 månaders ålder kryper Lillgubben, ibland med en enorm fart (om hundarnas vattenkopp är på golvet eller wc-dörren är öppen). Han står mot stöd och ibland korta stunder utan stöd, tar några steg med t.ex. Brio-kärran eller då man leder honom, han sitter stadigt och kan falla mjukt från nästan alla ställningar, t.om. stående då rumpan kommer i marken först. Lillgubben är för det mesta väldigt glad och positiv, skrattar och ler mycket, talar på som bara den och älskar uppmärksamhet. Han är en riktigt charmör och flirtar med flickor och kvinnor. Han har 5 tänder; 2 nere och 3 uppe och fjärde på väg. Han tycker om mat och äter bra, morgon- och kvällsgröt och 2 måltider + mellanmål / dag. Han använder tutt mycket mera än vad Flickan gjorde och han vägrar dricka ersättning, vatten ur flaskan är ok men ingen ersättning. Pumpa skulle jag inte vilja börja med mer i det här skedet, har inte tänkt amma längre än 1 år ungefär. Lillgubben är förresten mycket snällare jämfört med Flickan när det kommer till ammandet. Vid det här skedet hade vi stora svårigheter med henne eftersom hon bet så mycket och så hårt och jag ammade bara nu som då. Jag tror hon var omkring 9 och 10 månader då jag slutade amma helt och hållet. Lillgubben har kanske försökt bita några gånger och bara en gång har han bitit riktigt ordentligt. Dessutom lyder han när jag säger till, han brukar bli ledsen och börja gråta och då får jag säga åt honom att borde det inte vara jag som gråter när han biter mig och inte tvärtom. Flickan bara skrattade och bet hårdare, den lilla jäveln.
I hate mondays
Som Garfield hatar jag också måndagar nuförtiden. Ganska ofta har vi haft något program på veckosluten och speciellt om vi varit på någon stuga (som förra veckoslutet) är måndagen och vardgen väldigt svår och tung för Flickan. Hon reagerar starkt på att pappa igen är borta hela dagen och det skall trotsas, gnällas och härjas. Med att lämna dagssömnen bort har vi en härlig cocktail och mammas nerver på helspänn. Speciellt då mannen har program efter jobbet och kommer hem då ungarna just ska läggas, ja då känner man att man fått anstränga sig på riktigt. Men tur var så fick jag Susu bitar som belöning. All respekt till ensamstående föräldrar!
onsdag 4 juli 2012
Bland kossor och kor
Igår gjorde vi ett försök att gå och se på djur till Fallkulla gård med min syster och ungarna. Vi siktade på eftermiddagen och var där ungefär halv fyra. Och vad såg vi. Precis ingenting! Tomma hagar, det var allt. Det lär vara öppet kl. 10-15. What?! Trodde djuren fick beta typ dygnet runt på sommaren. Stackars djur om de på riktigt måste stå inomhus mellan klockan 15 och 10, jag hoppas de förs någon annanstans och beta i stället.
På kvällen förde vi min syster hem och tog en omväg via Sibbo. Där stannade vi och såg på riktiga kor.
På kvällen förde vi min syster hem och tog en omväg via Sibbo. Där stannade vi och såg på riktiga kor.
Älsklingen
Minä ratastan sinua, mamma. Tinna älskar dig, mamma.
Alla dagens gräl glöms bort och mamma och dotter kramar varandra godnatt. Pussar byts och den kvällen nosas vi extra länge. Hur kan en snart två och ett halvt åring vara så fiffig och klok, och söt som bara den. Mannens fråga när jag berättade var Hur klarade du dig torrögd ner?
Alla dagens gräl glöms bort och mamma och dotter kramar varandra godnatt. Pussar byts och den kvällen nosas vi extra länge. Hur kan en snart två och ett halvt åring vara så fiffig och klok, och söt som bara den. Mannens fråga när jag berättade var Hur klarade du dig torrögd ner?
måndag 2 juli 2012
Klänningen, Pinkadelic
Klänningen, som vi gav som födelsedagsgåva, gjorde jag själv. Modellen tog jag från en Polarn och Pyrets klänning som jag tycker själv om. Jag hade inga färdiga mönster, utan nålade klänningen fast på tyget och klippte. Ärmarna var ganska svåra, eftersom jag inte ville ta PoP klänningen i bitar så det var att klippa ungefär ditåt och hoppas på det bästa. Så här har jag ganska ofta gjort kläder, varför ska man göra det alltför lätt med färdiga mönster, liksom.
Flickan var med och välja tyget. Hon skulle ha tagit ett annat tyg men jag använde min vetorätt till slut och valde detta eftersom jag tyckte det såg ut som ett sådant som födelsedagsbarnets mamma skulle tycka om. Vet inte om jag hade rätt men en sådan känsla hade jag.
Klänningen var inte svår att göra, men lite extra problem blev det av symaskinen. Tidigare har jag använt min mammas symaskin och känner till den och vet hur den fungerar. Nu har jag fått en gammal orange Toyota symaskin som är av stål. Inte någon plastskräll maskinerna är nuförtiden, utan en tung grej man absolut inte vill få på tårna. Den är fixad och vårdad och mamma köpte den från en symaskinsaffär där de också reparerar symaskiner. De hade tyvärr ingen manual till maskinen men den fungerar bra. Förutom att jag inte får den att sy siksak eller att ta ett enda stygn åt sidan. Jag har försökt byta ut olika delar men nähäpp. Måste säkert ta stålmaskinen under armen och gå och fråga här i en symaskinsaffär ganska nära oss.
Men ja, tillbaka till klänningen. Förutom symaskinsproblemen (fick låna grannens maskin som trubbade till tråden lite nu som då) var den lättgjord. Och jag är faktiskt väldigt stolt över den. Tycker den blev jättefin och skulle väldigt gärna ha behållit den själv också. Funderar redan på att köpa till av samma tyg och göra en likadan till Flickan. Kanske jag också kunde använda en klänning av samma modell... Flickan agerade modell så att vi kunde prova om den blev bra och det blev den.
Jag gjorde t.o.m en fin lapp i nacken med storlek och tvättinstruktioner. Ifall jag börjar göra flera kunde man säkert skaffa lite finare någonstans ifrån och inte skriva för hand. Men flera kläder till barn blir det nog säkert, skall skaffa fina tyger och planera riktigt ordentligt. Har redan spanat in några väldigt fina tyger på nätbutiker.
Flickan var med och välja tyget. Hon skulle ha tagit ett annat tyg men jag använde min vetorätt till slut och valde detta eftersom jag tyckte det såg ut som ett sådant som födelsedagsbarnets mamma skulle tycka om. Vet inte om jag hade rätt men en sådan känsla hade jag.
Klänningen var inte svår att göra, men lite extra problem blev det av symaskinen. Tidigare har jag använt min mammas symaskin och känner till den och vet hur den fungerar. Nu har jag fått en gammal orange Toyota symaskin som är av stål. Inte någon plastskräll maskinerna är nuförtiden, utan en tung grej man absolut inte vill få på tårna. Den är fixad och vårdad och mamma köpte den från en symaskinsaffär där de också reparerar symaskiner. De hade tyvärr ingen manual till maskinen men den fungerar bra. Förutom att jag inte får den att sy siksak eller att ta ett enda stygn åt sidan. Jag har försökt byta ut olika delar men nähäpp. Måste säkert ta stålmaskinen under armen och gå och fråga här i en symaskinsaffär ganska nära oss.
Men ja, tillbaka till klänningen. Förutom symaskinsproblemen (fick låna grannens maskin som trubbade till tråden lite nu som då) var den lättgjord. Och jag är faktiskt väldigt stolt över den. Tycker den blev jättefin och skulle väldigt gärna ha behållit den själv också. Funderar redan på att köpa till av samma tyg och göra en likadan till Flickan. Kanske jag också kunde använda en klänning av samma modell... Flickan agerade modell så att vi kunde prova om den blev bra och det blev den.
Jag gjorde t.o.m en fin lapp i nacken med storlek och tvättinstruktioner. Ifall jag börjar göra flera kunde man säkert skaffa lite finare någonstans ifrån och inte skriva för hand. Men flera kläder till barn blir det nog säkert, skall skaffa fina tyger och planera riktigt ordentligt. Har redan spanat in några väldigt fina tyger på nätbutiker.
söndag 1 juli 2012
Kalasdags
Idag firade vi vår 2-åriga kompis. Den egentliga födelsedagen var redan vid midsommar men idag ordnades kompiskalas. Dagen var väldigt lyckad och vädret fint vilket möjliggjorde det att vi kunde vara ute på gården. Det bjöds på god kaka och annat smått och gott.
Flickan plockar åt sig lite riskakor och kex.
Födelsedagsbarnet får en avskedskram.

Så här såg vår present ut, fast tyvärr kunde vi ge enbart klänningen idag eftersom cd-skivan inte hade kommit fastän den lovades inom 2-5 vardagar och borde ha hunnit hur bra som helst.
Ska visa några till bilder på klännigen imorgon. Nu är det skrik och bråk på gång när en viss liten herre inte vill somna.
Flickan plockar åt sig lite riskakor och kex.
Födelsedagsbarnet får en avskedskram.
Så här såg vår present ut, fast tyvärr kunde vi ge enbart klänningen idag eftersom cd-skivan inte hade kommit fastän den lovades inom 2-5 vardagar och borde ha hunnit hur bra som helst.
Ska visa några till bilder på klännigen imorgon. Nu är det skrik och bråk på gång när en viss liten herre inte vill somna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


