9 månader

Lillgubben blev 9 månader gammal idag, 9 månader! Fatta! Vart tar tiden vägen? Snart är han ingen baby längre, snyft.

Vid 9 månaders ålder lär barn börja lida av separationsångest, som värst är det mellan 10 och 18 månaders åldern. Jag skrev redan tidigare om Lillgubbens mammiga fas, så det lär väl vara denna separationsångest då. Första orden brukar barn säga mellan 9 och 15 månaders ålder och Lillgubben är väldigt duktig på att använda Ma-ma eller Mä-mä nuförtiden, ibland känns det att han säger det då han ser mig eller då han är riktigt riktigt ynklig och vill ha sin mamma. Who knows?

Vid 9 månaders ålder kryper Lillgubben, ibland med en enorm fart (om hundarnas vattenkopp är på golvet eller wc-dörren är öppen). Han står mot stöd och ibland korta stunder utan stöd, tar några steg med t.ex. Brio-kärran eller då man leder honom, han sitter stadigt och kan falla mjukt från nästan alla ställningar, t.om. stående då rumpan kommer i marken först. Lillgubben är för det mesta väldigt glad och positiv, skrattar och ler mycket, talar på som bara den och älskar uppmärksamhet. Han är en riktigt charmör och flirtar med flickor och kvinnor. Han har 5 tänder; 2 nere och 3 uppe och fjärde på väg. Han tycker om mat och äter bra, morgon- och kvällsgröt och 2 måltider + mellanmål / dag. Han använder tutt mycket mera än vad Flickan gjorde och han vägrar dricka ersättning, vatten ur flaskan är ok men ingen ersättning. Pumpa skulle jag inte vilja börja med mer i det här skedet, har inte tänkt amma längre än 1 år ungefär. Lillgubben är förresten mycket snällare jämfört med Flickan när det kommer till ammandet. Vid det här skedet hade vi stora svårigheter med henne eftersom hon bet så mycket och så hårt och jag ammade bara nu som då. Jag tror hon var omkring 9 och 10 månader då jag slutade amma helt och hållet. Lillgubben har kanske försökt bita några gånger och bara en gång har han bitit riktigt ordentligt. Dessutom lyder han när jag säger till, han brukar bli ledsen och börja gråta och då får jag säga åt honom att borde det inte vara jag som gråter när han biter mig och inte tvärtom. Flickan bara skrattade och bet hårdare, den lilla jäveln.