Om jag för några veckor sedan skrev att jag hatade måndagar och hade haft en tung dag så toppar nog denna måndag alla andra måndagar jag någonsin haft. Voi satan ändå! Och jag svär mycket sällan.
Dagen började med normalt måndagstrots och -gnäll, härjande och lite för fartfyllda lekar för lillebror. Flickan klättrade upp i dockvagnen och Lillgubben råkade just stå mellan vagnen och handtaget då vagnen kippade omkull på honom. Det blev brått att få Flickan bort som tyngd från vagnen och jag lyfte henne kanske lite hårdhänt. Det blev ingen middagsvila för Flickan fastän hon nog låg riktigt tyst i sin säng i en timme eller så, och Lillgubbens första dagssömn blev bara en halv timme lång så jag hade två mycket griniga ungar. Mot kvällen lugnade farten ner som tur men med detsamma steg grinighets- och gnällighetsgraden. Vid middag fick vi genomgå samma diskussion med Flickan på nytt och på nytt och hon blev bortvisad till sitt rum i ett skede. Efter det åt hon hela portionen snällt och resten av kvällen gick ganska lugnt och fint. Det positiva var att hon lade sig jättesnällt, samma kan jag inte säga om lillebrodern.
Guud, sådan envis unge! Vi har nu i en vecka (varför började vi inte tidigare?!) haft någon sorts sömnskola åt honom, eftersom han inte tidigare somnat alls i sin säng utan bara i famnen. Vi tänkte börja lite lättare så att han somnar i sin säng medan vi är i rummet, och senare avancera till att vi inte är i samma rum. Alltså den ungen, han vägrar ligga i sängen och ställer sig upp och stå på direkten man lyfter handen bort. Antingen får man lägga ner honom om och om igen eller hålla handen på honom som tyngd för att han inte skall stiga upp. Och inte har det blivit något lättare på en vecka heller, idag stod jag där bredvid sängen i nästan en timme, igen. Förra måndagen var det en timme och 15 minuter och så har tiden varierat allt från några minuter till en dryg timme. Och nu har jag dessutom hamnat springa in i rummet två gånger för att lägga ner honom igen (och på det här viset håller det på hela natten igenom). Den som säger att barn börjar sova bra och få rytm då de får fast föda får för min del se sig där solen inte lyser!
Och det som gör min måndag ännu bättre är det faktum att jag varit ensam med ungarna hela dagen och kommer att vara det största delen denna vecka. Mannen är på arbetsresa till onsdagen (som tur blev slutveckans arbetsresa bara en en-dagsresa så han kommer hem till torsdagkväll) och sedan åker han bort till veckoslutet igen. Ain't that fun! Jag är helt ok med att vara ensam med barnen (fastän det ju aldrig är riktigt roligt när mannen är borta längre tider) och klarar mig nog men ibland har man nog sin psykiska hälsa på prov, speciellt om det blir många ensamma, stridiga dagar med barnen. Jep, vali vali för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!