torsdag 21 mars 2013

Barnkalas

Förra lördagen var vi på barnkalas då en släkting till mannen, hans kusin faktiskt, fyllde 3 år. Det var roligt med kalas men jag fattar inte hur det är så svårt för människor att hantera det att inte någons (läs: våra) barn får äta godis och sötsaker i oändliga mängder.

Kaka och kex har de fått på kalas eller festligheter men godis äter ju inte Flickan i tre års ålder ännu heller. Visst skulle hon äta om hon fick lov, hon har nämligen förstått sig på godis genom att de andra barnen alltid ätit godis. Limonad dricker våra barn inte heller. Ibland kan Flickan få en liten ask mumin xylitolkarameller något veckoslut, men det är absolut ingen vana.

Nu på festen kom t.ex. mannens mummi med en plastkasse med karamellpåsar åt barnen och när jag förbjöd Flickan att ta en påse började mannens mummi sucka och oja sig över det, hon tyckte det var en väldigt svår situation och jag märkte att hon tyckte jag var lite fjantig när jag inte bara tillät mitt barn äta godis som alla andra barnen. Som att det är jag som förälder som är svår och gör andras liv svårare.

Några bilder från festen:
























































Jag var förundrad över att Flickan ville ha sin nya fintröja på sig. Normalt brukar hon villa klä av sig så mycket som möjligt.


































Lillgubben satt bara coolt och hengaile eller lekte med krakan så där nonchalant löst runt halsen.


En liten joxare.

Lillgubben omringad av flickor. Först var han riktigt glad av all uppmärksamhet men så blev han lite ledsen.

7 kommentarer:

  1. Hah! Det här har jag också funderat på! Jag skulle inte villa att Kevin äter godis eller dricker limu förrän han är lite äldre. Men jag vet inte hur det ska gå när hans kusiner har ätit och druckit från ung ålder. Och kommer t.ex. Kevins mor- och farföräldrar att respektera det. Det måste vara jätte svårt på kalas. Varför ska kalas handla om att truga i sig en massa socker? Hmpf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just dom där andra människorna som gör saken svår. Vi har inte haft några svårigheter att förbjuda barnen att äta godis eller bjuda något annat istället, och barnen har nog hittills nöjt sig med det de har blivit bjudna på. Men när speciellt äldre människor tycker att barnen absolut måste få godis för annars är det ju så synd om dem (samma sak gäller våra hundar, de där människorna ska alltid vara där och truga nån mat eller godbitar åt dem. Man är ba att de klarar sig nog och får sin egen mat då det är mattid, plus att de äter alla barnmatsrester!) osv. Och just det att respekterar andra dina val t.ex. när ni själva inte är på plats om barnet fast sköts av någon annan...

      Radera
  2. heh,jag tror jag ej kommentera då aron ätit karameller sen han var 1 år typ ;)
    Men dina bilder syns ej i detta inlägg :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Hihih, jag menar inte kritisera andras val för alla gör ju på sitt sätt. Vi har valt så här. Men t.ex. de där släktingbarnen som ätit godis och druckit limu ända sedan de varit under 1 år tror jag att skulle må så mycket bättre av mindre socker. Vi som utomstående ser iaf en klar koppling/anknytning med sockret.

      Nu borde bilderna synas igen. Jag hade gått och ändrat namnet på foldern i Photobucket så jag tror det var det som orsakade problemet.

      Skrev först fel så jag radera svaret och skrev på nytt :)

      Radera
  3. Jag har helt samma tankar som du, soeciellt med flrsta barnet kan man tycker jag setill att godiset kommer in så sent som
    Möjligt. För de vet ju inte vad det är så att säa:) men med yngre syskon kan jag tänka det är knepiare om alltså dwn äldre äter godis..
    Men just som du skrev och Muffins skrev om att far- och morföräldrar kan respektera detta.. Min mamma hr ju skött en massa mina syskonsbarn och hon skulle nog absolut inte ge något åt Elliot men det är lite svårare från min mans sida. Det tas bra i beaktande vad jag tycker och det försöker jag nog säga högt. Men om jag av någon anledningen inte tycker det är okejj att E äter kex smula efter kex smula, så säger jg nog det. Men ibland får man känslan att det lite just tycks synd om honom at voi han får nuninte en bullbit, typ. Han är ju endast ett år, barn behöver inget sådant extra, eller det är alltså bara min åsikt. Men äldre generationer har svårt med det nog..

    SvaraRadera
  4. Jag tycker överlag att det är äckligt hur mycket socker folk proppar i sig. Man är liksom en konstig typ om man tackar nej till bulla med kaffet och det ska alltid trugas godsaker. Vi har ju minskat på sockerförbrukningen i vår familj och det är hur lätt som helst ända tills man har med andra människor att göra. :D Jag skulle så gärna önska att Kevin skulle få en sundare inställning till socker än vad jag själv haft. Sockerberoende än inget att leka med :(

    SvaraRadera

Tack för att du kommenterar!