På aabetsplatsen

Idag gjorde vi en utfärd in till centrum och gick och hälsade på på min arbetsplats. Första gången var jag i trafiken ensam med två ungar och en enkelvagn, Manducan hade jag nog med för säkerhets skull, och allt gick riktigt bra. Det var roligt att se arbetskompisar fastän en del inte var på plats. Vi diskuterade lite om när jag tänkt komma tillbaks på jobb, framtida arbetsuppgifter, intressen osv. Jag blev väldigt inspirerad på att studera något nu, tänkte att det skulle kunna vara roligt med någon kurs på öppna universitetet eller så. Tycker en en dags skolning med ämnet barnens sensomotoriska utveckling (Sensomoottori) låter jätte intressant men anmälningen gick ut i förrgår. Äh! Jag har annars också blivit mer och mer intresserad av barnfysioterapi, men gud så svårt det är att komma in på någon utbildning. För att få utbilda dig måste du ha erfarenhet av att jobba med barn och för att du ska få jobba inom barnfysioterapin borde du ha utbildning. What?! Men man ska inte ge upp.

Ungarna var alldeles ivriga över besöket på aabetsplatsen, som Flickan kallade det. Hon berättade om och om igen hur Tinna var på mammas aabetsplats och Tinna jobba med mamma.

På hemvägen somnade Flickan i bussen och vi såg årets första maskrosor.

7 månader

Lillgubben är 7 månader gammal, nu är han närmare 1 år än födseln. Fattar inte! Igår började han med nya ljud. Nu håller han på med Mämmämmämmä, Bämbämbämbäm, Dämdämdämdäm och r-ljud som Rindindindin och Prrrr. Han låter faktiskt lite som Crazy Frog:

Kanske det var därför vi lyssnade och kollade på videon så mycket med Flickan. Kommer faktiskt inte ihåg, eller var det bara ett sammanträffande att hon råkade tycka om sången (eller just det där rämdämdämdämdämet).

Spela med storesyster.

Lillgubben sätter sig upp och sitta, fast oftast blir andra benet bakåt, så han kommer inte riktigt ordentligt upp. Vi fick ju som hemläxa från fysioterapeuten att öva sittandet med honom, så att han sitter "ridande" på mitt ben och har fotsulorna mot golvet. Dessutom skulle vi börja ha honom i matstol, men det skulle vi ju annars också ha börjat eftersom han började äta då. Lillgubben har haft lite problem med sittandet tidigare, han har inte kunnat/orkat sträcka på ryggen då han sitter med benen framför sig utan ryggen var alldeles krokig eller så föll han rakt fram. Men nu har det blivit bättre. Vi ska på koll på fredag igen så få se vad fysioterapeuten säger.

Han kryper en del. Han har ett eget sätt att komma framåt, en sorts blandning av krypande och ålande. Ibland verkar det att han skulle skippa krypandet och börjar stå/gå genast, han försöker nämligen klättra på allt han får tag i. Han hänger i tv-hyllans handtag och försöker ställa upp sig, samma sak med gåvagnen och Flickans dockvagn. En dag var han redan på huk med händerna i marken och försökte sträcka på benen men föll omkull. Han tycks ha mycket mera tålamod med sånt här än vad Flickan hade. Hon var över 7 månader då hon ens ställde sig i krypställning och började krypa genast eftersom hon blev så förbannad att hon skrek tills det lyckades. Samma sak var det med svängandet. Lillgubben igen ligger i all lugn och ro och försöker. Ifall det inte lyckas koncentrerar han sig på något annat i mellan och försöker på nytt om en stund eller nästa dag. Han stressar inte så över såna här saker. Han har ju övat sig i krypställning i snart 2 månader men kryper alltså inte helt ordentligt ännu.

Grodan.
Klättra upp för pappas ben med rumpan före.
Försöka ställa sig upp och stå.

Nu har han börjat vakna ofta om nätterna, men är inte hungrig. Jag tror att "krypandet" och det att han börjat röra på sig mera gör att sömnen blir lite hackig. Hoppas det går om fort, vi borde dessutom snart börja med sömnskola med honom så vi skulle kunna flytta honom till barnrummet snart. På kvällen somnar han mellan kl. 22 och24 och vaknar lite efter 8. På dagarna sover han två dagssömner varav den första ibland är tom. 2-3 timmar. Härligt när han äntligen fått någon sorts rytm på dagen. Han äter jätte duktigt. Morgongröt, lunch och middag (varierar med olika rotfrukter, grönsaker, frukter, kött och höna mm.) och kvällsgröt. Senast hade han ju inte gått upp ens 200g på en månad och på fredag har vi en extra kontroll (+ vaccination pga. Greklandsresan)  och jag tror nog att han nu har vuxit ordentligt. Han känns mycket stadigare i alla fall. Min fina, lilla krabat.

På terassen

Nu har jag fått njuta i två dagar av den lyxen, att jag kunnat slumra till på terassen en stund, alldeles för mig själv i fred, när ungarnas dagssömner gått ihop ungefär en halv timme. Jag ids inte försöka sova ordentligt eftersom jag blir på bara sämre humör ifall sömnen blir för kort så en vilostund på en filt på terassen är just perfekt. Och så får man lite energi av solen också. Idag klarade jag mig i bara en topp (och byxor förstås).

Jag vågade till och med vika upp toppen för en stund. En gång en sucker för solbränna, alltid en sucker för solbränna. Och så borde jag ju få lite färg innan vi åker till Grekland, eller hur? Jag fick två kompisar och sola med mig varav den andra kröp så nära som hon bara kom. Och nej, jag har inte kommit i form efter förlossningen. Borde verkligen ta mig i kragen nu och börja göra något. Jag hatar min platta rumpa som tappat precis alla muskler. Och pömppismagen kunde ju nog också göras något åt...

På tumis

Igår kväll spenderade vi lite tumistid med dottern. Vi åkte på Arne Alligator konsert och oj oj så den var omtyckt. Måste definitivt börja gå på fler barnkonserter. Deras musik är dessutom sådan barnmusik jag också lyssnar gärna på, mycket melodi, internationella sounder och roliga lyriker. Kan inte tåla när barnmusik ska göras så simpelt, som om barn inte skulle fatta sig på melodi och sånt. Och så hatar jag Ti ti nalle tanten (+ musiken) och Pikku Kakkonens måndags tant, de är så irriterande!! Varför måste det överspelas bara för att programmet är riktat för barn? Inte är de dumma, barnen.

Först spelade de två andra utan Alligatorn men sen kom Arne.

Vifta på händerna, hoppa och skutta och dansa rockens roll och rumpa humppa.

En nöjd liten flicka med Arne Alligator stämpel.

It's a boy!

På natten fick vi ett meddelande att vännerna hade fått en liten pojke en minut i ett. Det hade visst varit ett väldigt långt krystningsskede men till slut gick allt bra och alla mådde bra. I morgon åker vi och hälsar på den nya lilla medlemmen i vårt gäng. Flickan har talat redan hela dagen att hon vill hjälpa till med bebin, hon sade det redan innan vi ens berättade att bebin fötts.

Spännande

Vi sitter hemma (efter en lång och tung, dagssömnlös dag hos mommo och moster) och väntar med stor spänning när vi ska höra nyheter. Kl. 20 hörde vi av våra vänner att de varit på sjukhus i 5 timmar och just fått epidural. Få se om jag gissade rätt, ens dagen. Nu har jag nämligen börjat tvivla på min gissning om att det skulle vara pojke. Senaste dagarna har jag fått en väldigt stark flick-wibe men inte kan jag ju gå och ändra på gissningen mer. Väl.

Hon sover

Fatta, att Flickan somnade i sin nya stora barns säng direkt. Hon var nog trött, men det kan alltid sluta på två oika sätt: att hon somnar snabbt eller att hon börjar härja och gå på övervarv. Det verkade redan lite dåligt när jag låg bredvid henne där i hennes säng och läste och hon var för det mesta intresserad av hyllan i ändan av sängen och sakerna som fanns på den. Men inte ett knyst hördes när jag gick därifrån ovh efter en tid då jag gick och kollade att hon inte sitter i leksakslådan, låg hon sött där i sin säng med nallen under armen. Älskling.

Hon var så ivrig över sängen redan då den hämtades. Hon talade oavbrutet om hur pappa hämtar säng åt henne och när han kom hem hjälpte hon till att bära den och berättade var den skulle vara. Kära barn, hur glad hon kan bli av en säng. Vi lämnade ännu lakanen i spjälsängen så det går lätt att flytta över henne i den ifall sovandet inte skulle lyckas så bra men nu ser det väldigt lovande ut.

Sängen

Nu har jag äntligen fått tag på en just sådan barnsäng jag velat ha. Imorgon hämtar vi hem den och så får Flickan börja öva sig att sova i stora barns säng och vi kommer ett steg närmare att få tillbaka vårt sovrum i och med att Lillgubben så småningom flyttar till spjälsängen (i barnrummet förhoppningsvis). Jag visade en bild på sängen åt Flickan och hon blev genast ivrig och babblade på om att sova, så det verkar lovande ännu hittills.

Denna säng är det fråga om, precis denna uppsättning dessutom. En stödbräda och hylla medföljer. Jag hittade (och fick den, några affärer på Huuto har skitigt sig) sängen som begagnad, äntligen (bild från Vepsäläinen). Ska bli roligt att få fixa till i barnrummet.

Vappen 2012

Så var vappen firad för i år.

På förmiddagen njöt vi av solskenet på gården och när Lillgubben la sig i vagnen för att ta sin första dagssömn ville Flickan också sova i vagnen. Vi bärde vagnens sittdel på terassen och där låg hon en stund under stolen med filten som solskydd.

Jag gjorde munkar som vi njöt med mjöd.

Efter Flickans dagssömn åkte vi på besök till våra kompisar där vi blev bjudna på väldigt god mat (som det fanns massor av) och bra sällskap. Det var så gott med jordgubbar, skulle ha kunnat frossa i mig av dem hela kvällen. Det blev såpbubblor, gungande, sandlåda och till slut gick vi ännu in en stund då det blev ganska kallt efter att solen försvunnit bakom träden.

Tre år och en dag

För tre år och en dag sedan blev jag friad på stugan. Vi hade åkt dit för att komma undan allt hössel med vappen. Vi hade dessutom haft årsdag 23.4 (det är ett datum som vi i efterhand kommit över ens om att kanske det kunde kallas ett förhållande redan då*) som vi inte hade hunnit fira på något sätt så vi tänkte spendera ett långt veckoslut bara tillsammans. Vi kom till stugan på vappafton någon gång på kvällen och tänkte inte notera dagen desto mera. Planen var att ordna en picnic på stranden nästa dag och dricka lite Fresita mm. i solen.

Picnicen för tre år sedan.

Där satt vi sen i stugan framför brasan när mannen plötsligt gick ner på ett knä och frågade ifall jag ville gifta mig med honom. Och svaret var ju ja. Jag fick den finaste av alla ringar. Jag hade tidigare talat om att jag inte vet hurdan ring jag eventuellt skulle vilja ha och att jag själv skulle vilja vara med och välja den och mannen hade lyssnat på mig. Han hade varit på en annan stuga några veckor tidigare och täljt en ring av en åt mig.

 Den fina ringen som än idag betyder så mycket för mig. Den doftar dessutom ännu.

Igår firade vi vår 3 års förlovningsdag i sällskapet av flera våra vänner. Grillade ute på gården och fortsatte inomhus när Flickan gick och la sig. Superrolig kväll som blev ganska sen, så vi är trötta idag. Snart, bara Flickan vaknar, bär det av på besök till en annan barnfamilj, oj så Flickan har väntat.

*Vi tog ingen stress över vår grej då i början. Alla andra tycktes vara väldigt oroliga och frågade jämt att är vi tillsammans eller inte, och vi brukade svara att vi trivs i varandras sällskap och ser vart det leder. Så började vi säga att me styylataan.