Om vårkläder, för barn

Nu har det ju lovats vinterväder till veckoslutet igen, men annars börjar det nog bli ganska bråttom med vårkläderna. Tjejen har ett set på väg, och jag hoppas att hon inte drunknar i kläderna men Lillgubben, den stackarn, har bara vinterhalaren och inget annat. Ungarna är just i olika storlekar olika tider på året, vi har en väldigt tunn vår-/sommarhalare i storlek 68 (som inte håller vatten) som redan nu är kort om buntarna för Lillgubben, och nästa storlekarna börjar vara för tjocka för vårväder.

Jag var häromdan och kolla på vårkläder och gud, så läckra färger det finns. Ticket to Heavens strong lime:

Jonathan Classics lime, turkos och orange:

Och Reimas sintti i svart (mörkblå går också)

tycker jag också sjukt mycket om. Men alla de här kostar ju en hel del och så känns det så dumt att betala enorma summor för en overall som går på i några månader, eftersom tillväxten ännu är ganska snabb i det här skedet (fastän den ju saktat ner jämfört med de första månaderna). Och dessutom har vi kvar Flickans gamla Ticket set i storlek 80 som eventuellt kan användas redan på hösten.

På KappAhl hittade jag en overall som verkade jättebra, materialet kändes bra, overallen hade förstärkta knän och rumpa (just det som en krypande och sittande minityp behöver) och den var vattentät upp till 10.000 mm, så Lillgubben skulle få krypa i vattenpölar vad han orkar med den. Den fanns i röd och blå och jag tror jag skulle ta den röda.

Jag måste nog ta Lillgubben med mig som modell och testa ifall 74 cm eller 80 cm är bättre. Vad jag hittade på google, så tycktes just de här KappAhls ProXtec kläder vara omtyckta och av bra kvalitet. Dessutom hade de en urläcker jacka i grönt

som jag absout skulle villa ha åt Flickan men när hon redan har ett set jacka+byxor på väg så skulle nog en overall vara bättre, ifall man nu skaffar nåt åt henne ännu. Tidigare har vi klarat oss med ett set (vattentät) + kurakläderna och "finare" jacka men nu började jag tvivla på mig själv. Klarar vi oss verkligen med så lite i år. Och det som fick mig att tvivla var att jag läste om människor som på riktigt har 6 olika set, 6 OLIKA set för ett barn. Och då talar vi 6 vattentäta eller vattentålande och slitagetålande set varav största delen var i stil med Ticket to Heaven, Polarn o. Pyret, Molo, Småfolk mm. Hur har människor råd med sånt?!

Men anyways så börjar Lillgubben vara lite otålig och svettig med sin vinteroverall, så vi hoppas på vinterväder* ända tills vi fått skaffat en tunnare overall åt honom.

*På riktigt önskar jag nog verkligen inte mer vinterväder!

Alla bilder lånade.

Premiär

Det blev cykelpremiär för Flickan i dag. Hon pratade om den hela vägen hem från posten och skulle inte ha orkat vänta att jag fick styrstången på plats. Så tog vi en liten tur med cykeln och fortsatte öva på vår gård. Men jag märkte att jag hade ju glömt en mycket viktig grej, cykelhjälmen nämligen! Nu övade hon sig ännu med att gå med cykeln för det mesta och ibland hade hon rumpan i sadeln, så det kanske inte var så farligt men det måste vi nog åtgärda så fort som möjligt. Kan man köpa barncykelhjälmar på t.ex. Prisma eller Citymarket eller måste det vara någon specialaffär? Måste kanske skicka mamma min att skaffa hjälmen i morgon eftersom vi ska på fest på dagen och vi inte eventuellt har tid.

Tack Eva och Thomas för den fina cykeln!

Note to self

Försök aldrig mer få Lillgubben att sova dagssömn innomhus, det lyckas inte!! Han har 2 ungefär 5-10 minuters sömnpass bakom sig och när jag fattade att föra honom ut var det redan för sent. Så nu väntar vi på när han skall bli trött nästa gång. Suck!

Almost to the date

Fick besök av auntie flow i dag, fastän ingen kanske är intresserad av så mycket information. Men måste bara nämna att det var nästan exakt samma tid som efter förra förlossningen. Då var det 1 vecka och 1 dag tills Flickan skulle fylla 6 månader och nu är det 1 vecka och 4 dagar tills Lillgubben blir ett halvt år. Jag trodde ju redan flera månader sedan, två månader efter förlossningen, att den började men jag kom till den slutsatsen att det inte kunde vara, det var säkert något med efterblödningen att göra.

Dyrt

Jag råkade kolla på lägenheter som är till salu här på vårt område, helt av andra, inte viktiga skäl. Vi ska alltså inte köpa eller sälja lägenhet, men nog blev jag ju väldigt överraskad av priserna. Gees, vilka priser. Om de på riktigt säljs med de priser skulle vi t.o.m. kunna få 100.000€ mera än vad vi själv betalade om vi skulle sälja vår radhuslägenhet sen när vi renoverat allt färdigt. Så som priserna är nu alltså, det vet man ju inte hurdana de är sen när vi fått renoveringen färdig. Och så kostar det ju att renovera också men vi har absolut inte sådana där summor att sätta på det. Men nog fick jag lite inspis att börja med property development som i Property Ladder som jag var alldeles hooked on för några år sen då det kom på tv.

Vaka vaka, bara vaka

Alltså, vad fan är det med mina ungar och sovandet?! Det ska vakas med våld, härjas så att man inte hinner bli så trött att man somnar och strida emot sömnen ända till det sista. De har olika metoder men samma ändamål och jag börjar bli galen på det här. De får frisk luft dagligen, vi leker och läser tillsammans, gör pussel och annat lugnt som motvikt till härjandet men nej, hjälper inte. Och den här veckan känns ännu värre än tidigare, kanske de inte har anpassat sig till sommartiden ännu heller.

Annars också har Flickan blivit bara mer och mer hyper, innomhus leder leken oftast till huvudlöst springande, hoppande och skrikande. Utomhus leker hon lugnt och t.ex. om hon skulle få springa hur som helst vill hon ofta gå bredvid mig och hålla i handen. Hur ska man få det där härjandet att ske utomhus istället?

It feels like spring

Nu har det verkligen kännts som vår de senaste dagarna. Det är ljust längre och längre om dagarna, solen värmer och vägarna är torra. Kom cykel, kom! Fast på vår gård kan man nog ännu åka pulka och skida, det lär ta en tid innan snön smälter bort helt och hållet. I kväll har vi bara myst, hela familjen för pappa är hemma igen. När Flickan lagt sig tog vi fram godsakerna; chips och dipp, Susu-bitar, fruktgodis, lite öl för mannen och Pepsi för mig. Men här kommer några våriga bilder från dagens länk, vi måste dra på kurakläderna eftersom vi ännu heller inte hittat några vårkläder (vad heter välikausivaatteet på svenska??).

Torra vägar (förutom lite vattenpölar) och solglasögon, snart är våren här på riktigt!

Dagen som floppade

Tills idag hade jag så mycket planer. Vi skulle stiga upp pigga och krya, äta frukost och begé oss ut. Vi skulle komma in och Lillgubben skulle fortsätta sin första dagssömn ute i vagnen. Flickan skulle leka och jag skulle sortera små och stora barnkläder, vilka sparas och vilka ges/säljes bort. Vi skulle äta lunch och åka in till centrum för att träffa en kompis som blivit mammaledig. Allt detta floppade.

Vi vaknade trötta och sura (Lillgubben vakade och vaknade jämt ända till ca. 3.30 förra natten och hann äta 2 gånger innan Flickan vaknade lite efter 8), frukosten gick riktigt bra men efter det gick allt åt skogen. Det resulterade med att jag har 3 enorma högar med osorterade kläder på vardagsrumsgolvet bland alla leksaker och ingen utfärd till centrum blev det heller. Nu är det äntligen tyst i övre våningen så jag tror att jag också ska vila en stund. Och försöka ha gott samvete trots alla ogjorda sysslor (fastän de ändå gnager mig). Det här var en väldigt bra kolumn jag just läste, det behövde jag verkligen nu: Väestöliitto

Greyus Anatoomikus

Jag kan inte ens beskriva hur förväntansfull jag är, Grey's Anatomy börjar riktigt snart!! Mudcake och Grey, perfekt sätt att läka efter en lång dag med mycket gnäll och trots, skrik och bråk.

Biten

Nu har det då hänt, det som vi varit rädda för och oroat oss över. Vi var oroliga över hur våra egna hundar skulle reagera på barn i familjen, eftersom de är rescuehundar och vi inte vet deras bakgrunder. Vi vet inte vad de har gått i genom, hur de levt. Om någon varit elak mot dem osv. Det är alltid svårt med rescuehundar, man kan absolut inte jämföra dem med valpar från en känd och väluppskattad hunduppfödare just pga att man inte vet vad man får, så att säga. Vi har egentligen kommit ganska lätt undan när man hört om andra rescuehundar, de har varit/blivit rumsrena direkt och har aldrig varit rädda för oss, utan genast blivit en del av familjen. Men med andra människor och hundar är de inte så lätta. Och de var absolut inte vana med barn. Men med dem har det gått superbra, inga problem. Vi har aldrig behövt vara oroliga på allvar att det skulle hända något. De tål oerhört mycket av Flickan och ifall de får nog varnar de med att morra lätt och går bort. Förstås måste man ha koll på barn och hundar hela tiden och man kan inte lämna dem ensamma.

Men nu hände då det vi varit rädda för, att någon av barnen blir biten av en hund. Som tur var det inte någondera av våra egna hundar! Det hände på söndag hos våra kompisar. De har en liten terrier, som är lite speciell av sig. T.ex. när det blir kväll börjar den morra åt alla, ingen får komma nära honom och ifall han sover i samma rum med en och han kan krypa under sängen kan ingen sova eftersom han håller sånt oväsen. Problemet är att hunden inte bara bor hos dem utan hälften av tiden hos andra partens ex, vilket jag tycker inte alls gör bra åt hunden.

Nåja, allt hade gått väldigt bra men sen plötsligt bet hunden Flickan. Hon ville väl föra en leksak åt hunden som satt på soffan bredvid vår kompis. Han åt något så det kan hända att hunden försvarade maten, vem vet. Hunden varnade inte ens med att morra i förväg (den morrar alltid då den vill vara i fred) utan bet riktigt argt Flickan i handen. Hon blev så ledsen, så ledsen stackarn men som tur blev det inte desto värre sår. Tre hål fick hon på handen och de blödde lite, men de såg värre (djupa) ut. Vi ringde till hälsorådgivningen (10023) och vi behövde inte åka till dejouren med henne eftersom hon har vaccinationerna i kraft. Ifall det börjar verka att såren skulle vara inflammerade ska vi åka och visa upp henne.

Jag vet inte riktigt hur man borde ha skött saken och det är ännu svårare att veta när det inte är ens egen hund det är fråga om. Våra hundar har vi själv ändå någon koll över men det känns att våra kompisar inte ens riktigt vet var de har sin hund. Nå, de skötte saken på sitt sätt. Flickan satt en lång stund i min famn och snyftade och lät oss desinfiera såren. Senare var hon glad igen och här hemma talar hon glatt om hunden och berättar hur han bet henne och visar handen. Så ingen skada tycktes hon ta. Jag hoppas bara att hundens tröskel att bita inte blev lägre (det brukar väl vara ofta så) nu, speciellt när de ska få barn i april/maj.