En rad med många svordomar

Så skulle rubriken vara just nu. Jag är på så dåligt humör, så trött, så arg, så ledsen, så gråtfärdig att jag inte får skrivet ordentligt eftersom det bara blir så negativ ton (vad är det här då...). Vi har fått så lite sömn, ännu mindre än normalt, i det här huset på de senaste två dygnen att jag inte vet hur vi skall orka. Jag är ständigt sur och har inget stubin alls. Jag orkar inte med mina barn, blir irriterad genast någon gnäller till eller säger ens ett litet pip i fel ton.

Kan ni ungar inte fatta att jag skulle vara en så mycket bättre mamma om jag fick sova ordentligt?! Snart 10 månader med korta och avbrutna sömner. But who's counting anyway?

Strandpremiär

Vi gjorde faktiskt strandpremiär i Finland för i år först på fredag. Om man inte räknar stugresorna med förstås. Vi lider lite av brist på ordentliga simstränder här nära oss. Visst har vi ån alldeles bredvid men den lockar inte direkt att simma i, fastän den väl är helt ok. Jag är mera en sjö-människa än havsmänniska men havsstrand skulle ju nog också vara toppen.

Vi åkte till en ny simstrand med Flickans gudmor och ungarna, den var riktigt fint "byggd" och ganska fullt var det ju. Förutom på andra sidan, där vi var. Det var lite större och vassare stenar på den sidan och det blev djupt ganska snabbt så ingen barnstrand riktigt. Men den riktiga barnstranden var smockfull, och det gicks ändå riktigt bra att simma där med barnen. Även Lillgubben tog sitt livs första dopp någon annanstans än i babysim simbassängen och han var riktigt ivrig att simma, blev sur när man lyfte bort honom ur vattnet.

Mosterbesök

På torsdag kom två av mina mostrar på besök, de kom med båt från Stockholm och jag tog ungarna med mig och åkte emot dem. Den ena mostern bor i Sverige och den andra i Spanien, så det är inte så ofta vi träffas. Vi spenderade en underbar dag på stan i härligt sommarväder (och jag gick runt i jeans eftersom vädret inte såg så lovande ut då vi åkte till centrum, men hur fel jag hade och så jag led!). För en gångs skull när jag riktigt spenderade tid där, strosade runt på torg, tittade på båtar, satt på cafér mm. och skulle ha haft mer än mycket att fota tar kamerans batteri slut. Jag kommer aldrig att kolla batteriets läge och märker det först då texten Change battery pack blinkar i rutan och sedan blir svart. Den enda bilden jag hann knäppa den dagen var denna, i bussen på väg in till stan då Lillgubben och en annan baby i en annan vagn bredvid höll varandra i händerna:

I vilket fall som helst var det en fin dag. Idag har vi spenderat lite mera tid med mostrarna (Flickan är alldeles smitten i dem) och imorgon fortsätter mosterhänget med grillfest hos oss. Åh, ljuva sommar!

Zzzzz...

Jag hade flera idéer om inlägg jag skulle skriva men nu är jag så dödstrött att jag går och lägger mig. Det har varit en rolig och fin dag. Men detta är nog historiskt, jag hinner gå och lägga mig före midnatt. Om inte Lillgubben överraskar och vaknar snart.

Picknick-veckoslutet

Denna sommar har vi inte riktigt hunnit picknicka, men förra veckoslutet tog vi tag i saken. På fredag gick jag på tjejpicknick ända in till centrum med mina närmaste vänner. Lillgubben var med och representerade det manliga könet. Mannen min ville vara min riddare (machosallad!) och kom och hämtade oss hem med bil, vilken lyx. På söndag tog vi en brunchpicknick in our hoods med grannarna och hade med oss en supergod sallad, brie och batong och drycker av flera olika sorter, alkoholfritt och alkoholhaltigt, något åt alla.

I butiken när jag letade efter något att njuta på picknicken var det ingen som helst dricka som tilltalade mig, men sedan fick jag syn på den där chockrosa burken och den måste jag ju ta. Helt fel hade jag inte och Sparkly Fraise blev genast min nya favoritdryck alkoholväg (så lite som jag på senaste tiden druckit någon alkohol över huvudtaget). Även Lillgubben var väldigt intresserad över min burk, sin egen mat kunde han inte ha brytt sig mindre om.

Sommarsalladen som bestod av det vi hade hemma (och så hade jag inte lust med någon vanlig tomat-gurka-sallad mix eller fetasallad), d.v.s. sallad, paprika, rödlök, jordgubbar och stekt halloumi med en urgod dressing av honung, vit balsamico, olivolja, vitlök och en nypa peppar. NAM!
Pojken med tusen och en miner.
Färgglatt var det också, i alla fall på ungarna.

Måndagen from hell

Om jag för några veckor sedan skrev att jag hatade måndagar och hade haft en tung dag så toppar nog denna måndag alla andra måndagar jag någonsin haft. Voi satan ändå! Och jag svär mycket sällan.

Dagen började med normalt måndagstrots och -gnäll, härjande och lite för fartfyllda lekar för lillebror. Flickan klättrade upp i dockvagnen och Lillgubben råkade just stå mellan vagnen och handtaget då vagnen kippade omkull på honom. Det blev brått att få Flickan bort som tyngd från vagnen och jag lyfte henne kanske lite hårdhänt. Det blev ingen middagsvila för Flickan fastän hon nog låg riktigt tyst i sin säng i en timme eller så, och Lillgubbens första dagssömn blev bara en halv timme lång så jag hade två mycket griniga ungar. Mot kvällen lugnade farten ner som tur men med detsamma steg grinighets- och gnällighetsgraden. Vid middag fick vi genomgå samma diskussion med Flickan på nytt och på nytt och hon blev bortvisad till sitt rum i ett skede. Efter det åt hon hela portionen snällt och resten av kvällen gick ganska lugnt och fint. Det positiva var att hon lade sig jättesnällt, samma kan jag inte säga om lillebrodern.

Guud, sådan envis unge! Vi har nu i en vecka (varför började vi inte tidigare?!) haft någon sorts sömnskola åt honom, eftersom han inte tidigare somnat alls i sin säng utan bara i famnen. Vi tänkte börja lite lättare så att han somnar i sin säng medan vi är i rummet, och senare avancera till att vi inte är i samma rum. Alltså den ungen, han vägrar ligga i sängen och ställer sig upp och stå på direkten man lyfter handen bort. Antingen får man lägga ner honom om och om igen eller hålla handen på honom som tyngd för att han inte skall stiga upp. Och inte har det blivit något lättare på en vecka heller, idag stod jag där bredvid sängen i nästan en timme, igen. Förra måndagen var det en timme och 15 minuter och så har tiden varierat allt från några minuter till en dryg timme. Och nu har jag dessutom hamnat springa in i rummet två gånger för att lägga ner honom igen (och på det här viset håller det på hela natten igenom). Den som säger att barn börjar sova bra och få rytm då de får fast föda får för min del se sig där solen inte lyser!

Och det som gör min måndag ännu bättre är det faktum att jag varit ensam med ungarna hela dagen och kommer att vara det största delen denna vecka. Mannen är på arbetsresa till onsdagen (som tur blev slutveckans arbetsresa bara en en-dagsresa så han kommer hem till torsdagkväll) och sedan åker han bort till veckoslutet igen. Ain't that fun! Jag är helt ok med att vara ensam med barnen (fastän det ju aldrig är riktigt roligt när mannen är borta längre tider) och klarar mig nog men ibland har man nog sin psykiska hälsa på prov, speciellt om det blir många ensamma, stridiga dagar med barnen. Jep, vali vali för idag!

Vårdledig

Jag kollade det exakta datumet och idag är jag tredje dagen vårdledig, dystert. Nu är det fattiga tider framför. Jag måste nog säkert börja jobba kvällar eller veckoslut igen, men nu på sommaren är det lite dåligt med kunder och så har vi så mycket program på veckosluten att det ofrånkomligt går till slutsidan av augusti. Måste börja sälja bort mina ägodelar med fart (har tänkt det redan tidigare), som t.ex. barnkläder, egna kläder, kärl och onödiga möbler. För mig är dagvård inget alternativ för en under ettåring.

I smell something burning

I morse halv femtiden när vi i turer med mannen försökte få Lillgubben att somna om började det lukta bränt. En hemsk röklukt trängde sig in genom det öppna sovrumsfönstret och vi försökte se ut om det syns lågor någonstans. Mannen gick ut på balkongen men inget syntes. En halv timme senare när jag tryckte huvudet ner på kudden kände jag hur röklukten hade fastnat på den, eller kanske det var i min näsa.

När jag googlade hittade jag bl.a dessa:  http://omakaupunki.hs.fi/helsinki/uutiset/leikkipuiston_rakennus_paloi_ilm.iliekeissa-katso_kuvat/ och http://www.iltalehti.fi/uutiset/2012072315872140_uu.shtml. Så en bra bit har röken kommit och en redig eldsvåda måtte det ha varit eftersom det luktade precis som om den varit i grannhuset (och eftersom de måste riva ner hela huset).

Terrassen utan färg

Vi har ännu heller inte fått någon olja på vår terrass. På våren och i början av sommaren var orsaken björkpollen som täckte hela terrassen och nu har den stora asken som växer bredvid vår gård förstört våra planer eftersom den är full med små kräk som producerar en klibbig vätska, och kräken och vätskan har varit på terrassen. Det händer varje år men först nu i år när vi haft terrassen hela sommaren märker man dessa saker. För några veckor sedan kunde man inte gå barfota eller med strumpor på på terrassen för fotsulorna/strumporna blev alldeles klibbiga och så förde man in det i lägenheten. Nu börjar det äntligen lätta och vi hoppas på att få terrassen oljad ännu under denna sommar.

Då uppstår problemet, vilken färg skall terrassen bli. Nu är den "färglös", av värmebehandlat trä som var ljusbrunt förra året men nu efter nästan 1 år har färgen nötts och blivit ljusare. Det rekommenderas ju att låta plankorna vara på sin plats obehandlade ungefär 1 år och sedan först olja dem. Vi hade som tanke att olja terrassen mörkbrun eftesom dörren och fönsterkarmarna samt balkongen ovanför dörren är mörkbruna men nu har jag börjat fundera. Staketet är mellangrått och husväggen ljusgrå, lite blåaktig t.o.m. Skulle det vara bättre att välja en gråbrun ton som skulle kombinera dessa färger, eller är mörkbrun the thing?



Bordet och stolarna är vita och då skulle en mörk terrass se fin ut.































































































































































Vad tycker ni, mörkbrunt eller gråbrunt?

It's working!

Jag kan inte uttrycka min glädje när min laptop fungerar igen. Den sade upp kontraktet på veckoslutet och mannen, som alltid brukar fixa saker och ting, var inte hemma och grannen, som i nödfall fixar saker och ting, inte heller var hemma fick jag klara mig utan. Så när alla anlänt hem igen kollade de tillsammans på min data och fick den igång men den förblev svart, inget syntes och den gick inte på ordentligt. Jag var redan gråtfärdig och kände mig så handikappad när jag inte hade någon sorts kontakt med omvärlden på dagarna. Tänk om man hamnade klara sig utan data, utan internet (jag har inte en sådan telefon som jag kan surfa med) varje dag, alltid. Huj rys, så bortskämd är man... Men sen fick jag det bästa meddelandet ever; en bild på min kära data som var igång och fungerande, jee! Så vi fick lite extra tid ändå, jag och min Baby Blue (vet inte varifrån jag skulle ha skaffat pengarna till en ny eftersom min föräldraledighet tar slut any day now...)!

Så nu är jag back in business igen!