tisdag 22 maj 2012

Utan mamma och pappa, utan trygghet

En kompis hade länkat till detta blogginlägg på Facebook och gud, så jag grät när jag läste inlägget. Hur kan det vara möjligt att det händer sådant i Finland. Hur kan det vara möjligt att ett barn, en treåring, måste spendera sina sista stunder alldeles ensam, utan mamma, utan pappa, utan sina nära, utan trygghet. Bara tanken av att mina barn skulle vara utan oss då de är svårt sjuka, för att inte ens tala om att hålla på och dö, är så brutal och så omänsklig. Måste googla runt om det skulle finnas någon adress (heter det så på svenska?) man kan skriva under.

Edit: Hittade genast denna adress på www.adressit.com. Nu ska alla delta!

4 kommentarer:

  1. Måste här kommentera eftersom jag levt i denna värld i 2 månader.
    På tehon finns det många andra svårt sjuka barn och varje barn har en egen skötare. Runt barnen finns det en massa maskiner som måste finnas för att hålla barnets livsfuntioner i gång. Dvs det är trångt!!
    Utrymmena är små, det är en brist men man kan inte plötsligt trolla fram ett större rum.
    Då det verkligen är frågan mellan liv och död går det bara inte att ha ledsna eller hysteriska föräldrar där på plats.
    Det är stor risk för att den % för att barnet skall kalara sig sjunker då läkarna blir störda eller att det händer något med de andra sjuka barnen i samma rum då det är trångt.
    Det är otroligt ledsamt att dessa föräldrar inte fick vara där med då flickan hade det som svårast men på riktigt det bara inte går.
    Föräldrarna skickas hem och vila till natten för att orka ta hand om sig själv ... sitter du där 24H och ser allt det hemska går du under det är garanterat!!
    De att de inte ringde kan inte bero på att de inte brydde sig elle så, vården och omsorgen som barnen och föräldrarna får i finland på barn kliniken är absolut bäst i världen!! Man får som föräder själv ringa till tehon 24h och fråga hur barnet mår.
    Det är ju inte så att då hjärtat stannar tar det många timmar innan det blir akut... det kan hända helt sådär bara och då kan man varken varna eller veta vad som händer till nästa.
    Då vi klockan 3 på natten kom till akuten med aron satt vi i 2 timmar och väntade i ett annat rum då de kämpade med att hålla honom i liv.
    Det hemskaste var att inte veta vad som sker men efteråt då jag tänker på saken var det bäst så.
    Att inte se den lilla kroppen somna bort och alla slangar och elektriksa stötar som ges......akut förstahjälp är alltid mycket våldsamt även mot ett litet barn och det är inget en förälder vill se, hann se några gånger (ej aron) på akuten innan vi skickades ut ur rummet. Som tur gick det ju bra sist och slutligen med oss. Det är hemska saker man ser där och då får man mer förståelse för arbetet och regler som finns där men tyvärr är det ju nog så att man måste "få" uppleva den världen själv för att förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. lägger ännu till att det absolut hemskaste är ju nog att barnet dog "ensam" det borde inge barn få. Barnet bad efter ma o pa men det gör sjuka barn, de kan inte där ringa varje gång till föräldrarn då barnet ber efter föräldrarna. Nu gjorde de ju tyvärr en miss då de ej ringde men ingen kunde ju veta... kanske jag låter kall och hemsk nu men hela grejen låter som ett mänskligt misstag.. Personligen tycker jag att det var bättre att höra i sin helhet vad situationen är än att hela tiden få höra att nu är det illa, nu är det bra, nu är det illa igen... Det som faktist är synd att det blir en så stor grej av det hela och detta ger en dålig bild av barnkliniken vilket är helt fel!
      Joo det finns inget värre än att missta sitt barn men att göra en stor grej av det inför hela värdlen så att världens bästa klinik svartmålas är inget annat än egoistiskt. Man får kommentera och hata mig...

      Radera
    2. Åh, nu vet jag inte var jag ska börja... Men min mening var inte att svartmåla Barnkliniken eller personalen där. Jag tror (hoppas i varje fall) att de som väljer att jobba på ett sådant ställe verkligen gör sitt bästa. Och oftast är det väl människor på högre pallar som gör beslut om sjukhuset. Det som jag tycker, och som skribenten i blogginlägget jag länkade till, är fel med Barnkliniken är de skillnader som finns mellan dessa två avdelningar, K7 och K9. Ifall det är möjligt och fungerande på K7 att föräldrarna får vara med sina barn nästan när som helst och speciellt då det ser verkligen illa ut, hur kan det ej lyckas på K9. Jag har ingen egen erfarenhet av Barnkliniken som patient/förälder, men via mitt yrke har jag det. K7 har jag inte besökt men de andra avdelningar visst. Det är fint att det finns ett sådant sjukhus i Finland men nog är det ju gammalt och föråldrat. Det skrivs ju om det hela tiden, hur det borde förnyas. Min kompis jobbar där och de får verkigen lida av t.ex. luftproblem, på sommaren är det stekhett och på vintern svinkallt. Luften är dålig och patienter måste flyttas på ofta p.g.a diverse problem. Och då är det ju inte personalen på Barnkliniken som går och pantar på pengar och skjuter upp renoveringen, eller... Jag tycker att ifall man kan få fart på beslutarna genom att publicera sådana blogginlägg som i leijonaemojen blogi eller att skriva under en adress så gör jag det absolut. För att vi ska få ett ännu bättre barnsjukhus till Finland så färdigheterna för vård blir ännu bättre.

      Och så måste jag ännu komma tillbaka till det faktum att fickan spenderade sin sista natt alldeles ensam. Nej, jag menar inte att föräldrarna skulle vara på plats vid återupplivning men just t.ex. den där flickans sista natt kunde föräldrarna ha fått vara närvarande tycker jag. Och som hon skrev i det andra blogginlägget, behöver nästan inga vuxna ens spendera sina sista stunder ensamma så varför måste barn. Det har jag egen erfarenhet av, då de ringer från sjukhuset att nu börjar det se dåligt ut och det kanske vore bäst om ni kom på plats. Då fick vi sitta vid sängen även om det inte var besökningstid. Och så har jag själv jobbat på sjukhus och varit med om (bevittnat alldeles bredvid) en återupplivning som inte slutade bra. Väldigt tufft var det eftersom mitt yrke inte egentligen borde involvera sådana situationer.

      Radera
  2. Tja kanske jag borde ha skrivit det men jag menade att kvälkstidningarna gör juttur av saker de inte har en aning om inte du eller föräldrarna som det nu är frågan om. Det finns ingen orsak eller förklaring eller någon man kan skylla på i denna situation, ett mänskligt misstag tror jag. Då en nära kär person dör vill man alltid hitta en skyldig till det... Så är jag nog av den åsikten att återupplivning och första hjälp först sedan allt annat även om det vore mitt egna barn. Nu var det inte min mening att kommentera dig utan allmänt om casen. Det att blanda in männidkor som hör och läser via en trasig telefon gör att just oskyldiga människor och ställen svartmålas.

    SvaraRadera

Tack för att du kommenterar!