Urk!

Hahah, ja man borde väl aldrig, ALDRIG säga något högt. Hur gick det nu igen, man ska inte ropa hej....

Men nog känns det lite väl mycket nu på en gång. Efter höstens alla sjukdomar och vattkoppor har vi nu igen alla varit flunsiga och jag har ännu ryggont och tandvärk därtill. Jag hoppas att vi får vara friska LÄNGE hädanefter. Nu kan det ju inte bli något annat än bättre. Eller hur? Säg att det inte finns något annat än uppåt nu?!

Det där skrev jag senast. Nå, det har inte riktigt blivit bättre så att säga. Jag var hos tandläkaren och ta bort stygnen på onsdag och jag klagade över att det värker så mycket. Normalt fylls hålet av levrat blod som bildar ett slags lock, men i mitt fall hade klumpen av blod lossnat av någon orsak. Tandläkaren var av den åsikten att det orsakade den hårda smärtan. Då kunde t.ex. matrester samlas i hålet som efter ett tag började värka och läkningen försenas. Så jag blev bedövad igen och tandläkaren "söndrade" ytan på nytt och spolade med någon vätska, så att tandköttet blödde och skulle bilda en ny klump som lock ovanför hålet. Det värker ännu också helt sjukt massor och jag äter 2-3 st Burana 600 om dagen.

Om inte detta var nog så har vi insjuknat i magsjuka. Igår kväll blev mannen riktigt sjuk, fick feber och bara darrade hela kvällen. Just när vi skulle lägga oss började spyendet. På natten spydde även Flickan så jag fick byta lakan och duscha henne. Jag har kännt mig lite konstig i magen hela dagen, men var ändå på jobb. Jag har ju haft ont i magen varje morgon för jag har spännt så mycket inför arbetsdagen, och inte kunde jag ju bli hemma bara ifall. Mot eftermiddagen började jag känna mig allt sjukare och det började värka i tanden och i hela kroppen. När jag kom hem hade jag 37,5 grader feber. Det var ett likadant mönster som mannens magsjuka började med så jag ringde till jobbet och imorgon blir jag hemma. Det bubblar lite i magen men jag väntar ännu hur det framskrider. Lillgubben har varit jättegråtig hela dagen och på kvällen rapade han jämt så månne han inte också spyr på natten. Jag försökte skydda hans maddrass så gott jag kunde.

Och nu funderar jag, vad kan vi ännu få? Vad kan gå snett? Det att vi fått Noro-viruset? Eller bilen går sönder eller något liknande. Ja, jag orkar inte längre! Dessutom har vi sovit helt jättejätte lite under hela veckan. En natt fick jag sova nere på soffan och då fick jag sova ganska bra men alla andra nätter har vi vaknat jätteofta då båda barnen vaknat eller gråtit och Lillgubben har vaknat före fem och bara yrat och härjat i vår säng fast vi hur än försökt få honom att fortsätta sova. På tisdag hade vi en skolning på jobbet och jag fick ursäkta mig för att mina ögon inte menade hållas upp då vi lyssnade och tittade på en datorskärmsbild. En kollega tröstade mig att fast det nu känns att man aldrig kommer att få ikapp sömnbristen så gör man det. I väntan på det!

Gnäll gnäll gnäll

Oj suck, får jag gnälla riktigt ordentligt nu? Gör jag förresten något annat nu för tiden?

Igår när Lillgubben börjat vakna någon gång på morgonnatten (han har nu gjort det en tid, fattar inte varför) och jag tagit honom i vår säng för att få sova lite längre tyckte jag att han kändes het. Jag låg och grubblade över saken och kunde inte sova. Mannen skulle på ett möte till Lahtis så ifall Lillgubben var sjuk måste jag bli hemma med honom. Och jag var ju nästan hela förra veckan på sjukledigt själv. Stressade sjukt massor över jobbet, att jag inte kan något och att jag ger ett så dåligt intryck när jag hela tiden är borta att jag inte kunde äta frukost. Som tur hade inte Lillgubben feber men snorig var han ju. Jag förde båda barnen till dagis men efter dagsvilan hade de ringt från dagis att Lillgubben har feber. Mannen var just på väg mot Helsingfors från sitt möte i Lahtis så han kunde plocka den febriga ungen med sig då han ännu skulle föra sin kollega och några saker till kontoret. Idag har bägge männen varit sjuka hemma efter morgonens snabba jobbärende som mannen måste uträtta. Ännu imorgon kan han vara hemma men ifall Lillgubben inte frisknar till så måste jag bli hemma på torsdag.

På veckoslutet lyckades jag göra något så min rygg blev sjuk igen. Jag har för flere, flere år sedan haft en lindrig diskbråckskada i ryggen och alltid nu som då dyker den upp. Nu när jag inte har motionerat riktigt alls verkar den vara värre än tidigare och jag var jätteorolig över jobbet igår eftersom jag hade en kund som man måste flytta på och hjälpa massor och att lyfta/flytta kanske inte är det jag helst skulle göra med en sjuk rygg, men det gick som tur helt bra. Min tand, eller den bortopererade tandens kvarlevor, började redan vara bättre på veckoslutet men blev sjukare igen igår, så att jag måste ta två värkmediciner. Idag har den varit riktigt, riktigt sjuk och det har värkt i hela käken på vänster sida och ända upp till örat. Förutom Burana har jag nu på kvällen tagit en Panacod med följden att det känns lite dimmigt i huvudet men den molande värken ändå känns någonstans i bakgrunden. Jag tänkte klara mig genom morgondagen med hjälp av Burana och på kvällen skall jag och ta bort stygnen så jag frågar med detsamma om det synns något och om det här är normalt att tanden värker så här mycket över en vecka efter operationen och efter att det redan varit bättre i mellan.

Men nog känns det lite väl mycket nu på en gång. Efter höstens alla sjukdomar och vattkoppor har vi nu igen alla varit flunsiga och jag har ännu ryggont och tandvärk därtill. Jag hoppas att vi får vara friska LÄNGE hädanefter. Nu kan det ju inte bli något annat än bättre. Eller hur? Säg att det inte finns något annat än uppåt nu?!

Bråttom bråttom

Vi har haft fullt upp med kalasandet hela veckoslutet och den här dagen gick i ett huj. Vi kom hem från jobb och dagis (gick inte ens på simningen) och plötsigt var det läggdags igen. Hemskt när man är trött hela tiden och hemma måste man göra mat, städa, tvätta kläder mm., så när ska man hinna hänga med ungarna, spendera ordentligt tid med dem. 100% tid, inte lite ditåt, då man lagar mat samtidigt eller plockar undan smutsiga kläder eller leksaker och muttrar samtidigt några sura ord. Nästa veckoslut skall vi ta igen den gemensamma tiden!

Kära dotter

Den lilla, tjuriga och envisa Flickan fyller 3 år idag. Min käraste lilla tös som vuxit så massor på en kort tid. Plötsligt är hon så stor och så självständig, mamma behövs till allt mindre och mindre hjälp under dagen. Men som tur vill hon ännu ganska ofta krypa upp i famnen och kurra ihop sig där, kramas och pussas lite. Och så är hon den där lilla babyn igen. Och så kommer hon och paijar och frågar vill jag ha mycket eller litet, vilket betyder hastigheten på paijningarna.

Min man och jag förundrade oss i morse över faktumet att vi varit föräldrar i 3 år redan. Det känns som en helt galet absurd tanke på något sätt. Men ändå så rätt. Mina fina små barn och speciellt min underbara, fina dotter som går på glödande eld och väntar på gästerna och kalaset. Och kakan (inte för att få äta den, utan att få se den).

Still alive!

Hups, nästan en veckas paus med bloggen... Jag har bara inte haft något ens nära på vettigt att skriva så det har varit tyst. Veckoslutet chillade vi och laddade batterier, träffade släktingar efter en lång paus och förberedde oss (eller närmare sagt jag) för denna vecka och tandoperationen som den förde med sig.

Det var en del strul med tiden, i december då jag måste avboka operationen p.g.a. flunsa fick jag en ny tid via telefon och jag kan svära att det var 21.1 som hon sa, för jag upprepade det så många gånger p.g.a. att jag skulle jobba redan då och måste meddela till jobbet om min sjukledighet i förväg. Förra veckan fick jag ändå ett meddelande där det stod 22.1 och när jag ringde och kollade upp tiden fick jag ett så surt och fräckt svar att Vi här ger aldrig fel datum åt kunderna, det är du själv som misstagit dig. När jag sa emot svarade hon lika surt och argt Dessutom är måndagen fullbokad, så inte har vi kunnat ge någon tid på måndag åt dig! Jag ba Jaha, okej men visst kan man ju av misstag säga fel datum. Och sist och slutligen är det ju skit samma vems moka det var, men det skulle ha varit trevligt att höra ens ett ursäkta från deras sida ifall det är deras moka, för nu hade jag ordnat så att jag skulle vara sjukledig från måndag och måste försöka flytta kunder igen. De kunder jag jobbar med, kommer inte så där bara på kort förvarning utan det måste ordnas skjutser och eventuella assistenter osv.

Nå, men igår var jag på visdomstandoperation genast på morgonen, och som extra spänningsmoment märkte vi att Flickan hade feber på morgonen, och mannen hade ett arbetsmöte i Lahtis där han absolut måste vara på plats. Det blev att ordna barnvakt och skjutser på 5-10 minuter och efter operationen gick jag efter barnen och fick inte vilat alls, så som jag hade planerat. Dessutom är jag själv också sjuk nu, funderade på om det kan vara psykologiskt eftersom jag blev flunsig på måndag eftermiddag, då jag började nysa och ha täppt näsa på jobbet. Eller är det bara samma dagisbobba som jag fått av Flickan. Nu hann jag ju vara lite på en månad frisk, wuhuu! Inget att hurra över faktiskt, fattar inte hur jag är så här sjuk hela tiden! Idag har flunsan blivit värre och jag känner mig febrig men har ingen feber. Hoppas vi blir friska till veckoslutet för då borde vi fira Fickans 3-årsdag. Hon blir superledsen ifall vi måste avboka. Lillgubben var på dagis idag så vi, eller jag, skulle få vila ens lite. Det gick bra med Flickan, hon var lugn och lekte för sig själv eller så byggde vi Duplostall eller gjorde pussel tillsammans. Men nu ser det illa ut att Lillgubben håller på att bli sjuk, så om jag har dem båda hemma imorgon får jag noginte vila. Helt från arslet att man inte får vila och vara sjuk på sin sjukledighet! Kinden värker ändå den också, och kombinerat med feberkänslan och täppt näsa och snuva är inget roligt.

Men operationen gick bra. Jag var sjukt nervös och rädd igen men kunde t.o.m. slappna av mot slutet. Märkte att jag spännde axlarna och ryggen hela tiden och försökte slappna av dem, men så spänndes de igen, men mot slutet kunde jag vara lite mer relaxed. Denna operation tog mycket längre än den förra, då tror jag att det hela var över på 15 minuter men nu tog det nästan en timme. Rötterna var väldigt svåra, då de var alldeles krokiga och nerven gick igenom krokarna och hade dessutom gjort fåror i rötterna så nerven gick till en del in i rötterna. Men läkaren fick allt bort och nerven verkade inte ha tagit någon skada åt sig. Det fanns ju ganska stora förlamningsrisker. Och dessutom var tanden och vävnaden omkring inflammerad så det var bra att tanden kom bort. Det undrade jag också över ifall det kan ha varit orsaken till att jag varit så mycket sjuk på sistone.

Matt och slut

Huhhuh, jag har varit helt megatrött och slut hela veckan. Jag tror att det till största del har att göra med att jag spänner lite för jobbet och det känns rätt så tungt ännu till en början. Fast jag för det mesta har bara varit med och bekantat och inte alltså behövt sköta kunderna ensam (några har jag dock skött ensam också). En dag blev jag lite deppig och fick känslan att jag inte kommer ihåg/kan mer något. Jag har inte skött den här typens kunder på många, många, MÅNGA år (ja, jag var ju hemma också i 3 år) och t.ex. att flytta kunderna från rullstolen till skötbordet och tvärtom är jag väldigt osäker på just nu.

Några värst långa arbetsdagar har jag ju inte haft men ändå är jag alldeles matt och slut. Och så känns det att jag inte hinner med något. Fattar inte hur människor kombinerar barn, arbete och fritid (sin egen tid). Det känns nu att vi inte hinner med något annat än laga mat, äta, tala om dagen, paija, krama och hålla i famnen tills det är dags för tvätt, kvällsmål, kvällsaga och nattande. Och så orkar jag själv sitta vid datorn en stund tills jag stupar i säng helt död. När skall man liksom hinna göra något annat? Träffa sina vänner eller kanske motionera? Nu känns det att en färd till matbutiken redan är helt tillräckligt. Fast jag nog saknar att vrida hjärnan på off och bara göra något där jag kan nolla huvudet. På jobbet måste jag konstant anstränga mig, tänka, försöka komma ihåg. Vilket ju är positivt och härligt utmanande, men det är en liten chockstart efter en så lång paus. Och herregud så mina muskler är i dåligt skick. Visst visste jag det eftersom jag inte gjort något på så länge, men inte visste jag att de kan vara så här svaga. Efter att jag hade haft en kund, som man måste hjälpa mycket och jag måste anstränga mig själv en del, var mina lårmuskler alldeles slut. De bara brännde och skrek till varje gång jag böjde på knäna lite mera. Helt sjukt! Men nog blir det bättre ännu. Bara jag kommer in i jobbet och får rutin. För nog tycker jag ju om jobbet och arbetskompisarna, det är det ingen tvekan om.

Snark!

Jag är så trött, så trött. Mina ögon menade inte hållas upp när jag läste godnattsaga åt Flickan och eftersom jag redan tagit bären ur frysen och tinas, så måste jag äta mitt kvällsmål (inga godsaker mera, bara turkisk yoghurt med bär och pikulite, eller litiliti som Flickan säger, socker) och tänkte då samtidigt uppdatera.

Dagen gick bra, på jobbet kom det mycket information på en gång och jag hann bara vara med med en kund, men imorgon borde det vara redan flera och så får jag gå med i bassängen. Lillgubbens dagisdag hade också gått ganska bra och han hade varit omkring 30 min utan pappa i gruppen. Det enda som vi nu igen funderar över är Flickans dagisgrupp, på morgonen hade de igen varit skilt ifrån det andra dagiset i ett nytt rum. Och de som klagat på att hon inte hålls i rummen, klart hon inte gör det när de byter rum varje vecka! Och grupp verkar det som. Men när vi talade med en av de "trevliga" tanterna på eftermiddagen då vi var efter Flickan, berättade hon att de bara varit skilt under samlingen, och att de annars nog är tillsammans. Tanten hade också tagit Flickan med sig ut efter mellanmålet med det andra dagiset. Vi har väl poängterat utevistelsen ganska mycket tror jag... Jag vet inte varför Fenix-barnen inte gick ut efter mellanmålet, men när vi var efter Flickan såg jag nog några från hennes grupp så i något skede har de gått ut i varje fall.

När vi kom hem var det fullt upp. Vi måste byta och tvätta lakan och bada madrasserna och sängkläderna och gosedjuren i bastun efter maskbehandlingen och dammsuga och torka hela övre våningen. Så var det matlagning, middag, butiksbesök, bastubad och kvällsmål som gällde och så var det läggdags redan. Sjukt hur snabbt en dag kan gå. Bättre än det här orkar jag inte leverera idag. Godnatt!

Jaix!

Iik, imorgon bär det av till det nya arbetet. Börjar vara smått nervös. Som tur borde nästa vecka vara mer av en introduktions- och bekantningsvecka, då jag mest följer med och bekantar mig med kunderna. Men nog spänner jag mig ändå. Om det skulle vara ett bekant ställe med bekanta kunder från förut skulle jag inte vara så nervös men nu är allt helt nytt för mig. Och så har jag varit borta från arbetslivet och speciellt den här typens arbete så länge. Jaix!

Bostadsvisning

Våra grannar har bostadsvisning just på gång och jag har svårt att hålla mig så jag inte går och kollar. Vi har en gång varit inne hos de grannarna (dem har vi haft minst kontakt med) innan vi själv flyttade hit, då gick vi på en runda hos de grannar som mest renoverat sina hem så vi fick se hur olika det kan se ut. Vårt hem var ju i nästan ursprungligt skick när vi köpte det. De här grannarna har kanske det mest "lagade" hemmet, köket är sjukt dyrt med gasspis, design spisfläkt och custom made skåp, hela nedre våningen har uppvärmt kakelgolv, trapporna är gjorda på nytt from scratch, bastuavdelningen är som en spa och hela hemmet är som från en inredningstidnig. Men kanske jag inte ids trippa dit om de själv skulle vara på plats eller om någon annan granne skulle se mig. Ifall de får en sådan offert att de säljer, så hoppas jag innerligt att vi får trevliga grannar, en barnfamilj skulle kanske inte vara så illa... Det har en mycket stor roll, speciellt i ett så här litet husbolag som vi har, där vi gör nästan allt själv med talkoarbete.

Just vad vi önskade

Voj jessus ändå! Nu när vi äntligen börjar komma ur vattenkoppsmyren får vi hem en lapp från dagiset där det rekommenderas att alla familjer äter en maskkur eftersom många barn drabbats av springmask. Huj usch fy! Jag är verkligen inte rädd för några kräk som t.ex. spindlar, getingar, skalbaggar eller dyligt men det är något ytterst äckligt och motbjudande med såna som invaderar min kropp. T.ex. fästingar kan jag inte tåla, jag har lärt mig att acceptera att de attackerar hundarna och vi plockar bort dem men när jag förra sommaren hade en liten fästing fastsugen i mitt lår fick jag såna äckelrysningar att det inte är sant. Nu går jag och inbillar mig hela tiden att det är något som kravlar sig ur min rumpa. Huuu!

För övrigt har det gått bra på dagis. Igår åt Flickan mellanmål efter dagsvilan innan mannen gick efter henne och idag blev det oväntat en lite längre dag för henne när mannen kunde åka efter henne först lite före fyra, då hade barnen gått ut på gården och leken var i full gång. Hon har sovit omkring en timme och insomnandet har varit lite svårt men en av de snälla dagistanterna från det andra dagiset har paijat henne lite så hon somnat. Hon äter precis som hemma (=dåligt) och de hade bytt sittplatser så hon nu sitter bredvid dagistanten så hon kan bli påminnd och lite hjälpt ibland.

Man borde säkert inte säga så här men vi väntar med skräck på den dagen det andra dagiset flyttar tillbaks till sina egna utrymmen. Då är det bara Flickans egenvårdare som tar hand om de stora barnen och jag är nästan säker på att hon är just en sådan tant som tappar nerverna och tejpar fast Flickan i stolen och tvångsmatar henne eller ställer henne ensam i ett hörn för att äta. (Ta det med en nypa salt) Hoppas vi har fel, men vi har för oss att hon inte gillar Flickan allt för mycket, det känns som att hon tycker att Flickan är för livlig och sprallig. Idag hade hon klagat på att Flickan går ut ur deras rum på egen hand medan de andra tanterna tycker det är bra att hon inte är rädd och att hon är modig och utåtriktad. Visst kan det vara ett problem om någon ofta vandrar i väg på fel ställen, men så olika kan man se på saker. Och dessutom flyttades en av Flickans bästa vänner (kan man säga så i den där åldern) mitt i allt till de småas grupp och det tyckte både vi och den andra flickans föräldrar var jättedumt. Den andra flickan tycker massor om Flickan och när de är ute samtidigt leker de tillsammans och ifall de möts på korridoren springer Flickan till henne och kramar om henne. De har 10 mån åldersskillnad och då hoppade den andra flickan från stora barnens grupp över mellanstoras grupp till de småas grupp där Lillgubben är. Jag tycker grupperna är lite konstigt uppbyggda, vet inte riktigt hur de har bestämt dem, för i storas grupp finns det såna som fyller 3 i år och äldre och i småas grupp fyller alla väl 2 i år så vad blir kvar i mellanstoras grupp? Om man skulle dela upp dem åldersmässigt tycker jag att under 2-åringar, 2-3 åringar och 4-5 åringar skulle låta logiskt men jag är igen bara en intetvetande hemmamamma...

Det har blivit ganska mycket dagis nu den senaste tiden och kommer kanske ännu att göra det en tid framöver, men jag försöker skriva om annat också. Ämnet är bara nu så på tapeten här hos oss och det att vi är (lite) oroliga över hur det kommer att funka från personalens sida får mig att grubbla över saken ännu mera. Försök stå ut!