Just vad vi önskade

Voj jessus ändå! Nu när vi äntligen börjar komma ur vattenkoppsmyren får vi hem en lapp från dagiset där det rekommenderas att alla familjer äter en maskkur eftersom många barn drabbats av springmask. Huj usch fy! Jag är verkligen inte rädd för några kräk som t.ex. spindlar, getingar, skalbaggar eller dyligt men det är något ytterst äckligt och motbjudande med såna som invaderar min kropp. T.ex. fästingar kan jag inte tåla, jag har lärt mig att acceptera att de attackerar hundarna och vi plockar bort dem men när jag förra sommaren hade en liten fästing fastsugen i mitt lår fick jag såna äckelrysningar att det inte är sant. Nu går jag och inbillar mig hela tiden att det är något som kravlar sig ur min rumpa. Huuu!

För övrigt har det gått bra på dagis. Igår åt Flickan mellanmål efter dagsvilan innan mannen gick efter henne och idag blev det oväntat en lite längre dag för henne när mannen kunde åka efter henne först lite före fyra, då hade barnen gått ut på gården och leken var i full gång. Hon har sovit omkring en timme och insomnandet har varit lite svårt men en av de snälla dagistanterna från det andra dagiset har paijat henne lite så hon somnat. Hon äter precis som hemma (=dåligt) och de hade bytt sittplatser så hon nu sitter bredvid dagistanten så hon kan bli påminnd och lite hjälpt ibland.

Man borde säkert inte säga så här men vi väntar med skräck på den dagen det andra dagiset flyttar tillbaks till sina egna utrymmen. Då är det bara Flickans egenvårdare som tar hand om de stora barnen och jag är nästan säker på att hon är just en sådan tant som tappar nerverna och tejpar fast Flickan i stolen och tvångsmatar henne eller ställer henne ensam i ett hörn för att äta. (Ta det med en nypa salt) Hoppas vi har fel, men vi har för oss att hon inte gillar Flickan allt för mycket, det känns som att hon tycker att Flickan är för livlig och sprallig. Idag hade hon klagat på att Flickan går ut ur deras rum på egen hand medan de andra tanterna tycker det är bra att hon inte är rädd och att hon är modig och utåtriktad. Visst kan det vara ett problem om någon ofta vandrar i väg på fel ställen, men så olika kan man se på saker. Och dessutom flyttades en av Flickans bästa vänner (kan man säga så i den där åldern) mitt i allt till de småas grupp och det tyckte både vi och den andra flickans föräldrar var jättedumt. Den andra flickan tycker massor om Flickan och när de är ute samtidigt leker de tillsammans och ifall de möts på korridoren springer Flickan till henne och kramar om henne. De har 10 mån åldersskillnad och då hoppade den andra flickan från stora barnens grupp över mellanstoras grupp till de småas grupp där Lillgubben är. Jag tycker grupperna är lite konstigt uppbyggda, vet inte riktigt hur de har bestämt dem, för i storas grupp finns det såna som fyller 3 i år och äldre och i småas grupp fyller alla väl 2 i år så vad blir kvar i mellanstoras grupp? Om man skulle dela upp dem åldersmässigt tycker jag att under 2-åringar, 2-3 åringar och 4-5 åringar skulle låta logiskt men jag är igen bara en intetvetande hemmamamma...

Det har blivit ganska mycket dagis nu den senaste tiden och kommer kanske ännu att göra det en tid framöver, men jag försöker skriva om annat också. Ämnet är bara nu så på tapeten här hos oss och det att vi är (lite) oroliga över hur det kommer att funka från personalens sida får mig att grubbla över saken ännu mera. Försök stå ut!