Idag kom den första gråten. Det var Flickan som grät.
På morgonen gick vi ut på gården, de små gick in efter en dryg halvtimme medan de större ännu blev ute. Jag gick in med Lillgubben och Flickan blev glatt ute och leka, hon meddelade mig Nå jo, Tinna kan bli ute och leka med andra stora barnen! Lite före lunchdags kom de stora också in och dagiset fick en leksaksleverans från ett annat dagis, det var som julafton för barnen.
Vi åt lunch och efter det var det meningen att pröva dagsvilan. Största delen av barnen gick hem redan efter lunch men några blev på vilan. Ett syskonpar, varav den yngre är ungefär 1,5 år, blev för första gången ensamma, utan förälder, på dagiset hela dagen och den mindre var så ynklig vid vilan. Hon bara grät och grät stackaren. Hela dagen gick hon och frågade efter mamma, pappa eller sin storebror då de var på olika ställen. Fick verkligen ont i hjärtat och var väldigt tacksam över att jag kunnat fixa med jobbet så att jag inte behöver lämna barnen ensamma ännu nästa måndag.
Ingen lyckades somna under vilan och den lilla flickan bara grät hysteriskt. Lillgubben var väldigt trött och skulle kanske ha somnat ifall han fått vara i fred (våra båda barn är vana att somna ensamma, utan att någon är i samma rum) men Flickan tjatade att hon inte vill sova. Efter en tid, när hon blivit uppmanad att stanna i säng, blev hon riktigt ledsen och började gråta. Hon ville inte sova där utan ville gå hem och sova, sade hon. Så vi bestämde oss för att åka hem och sova och förbereda Flickan under veckoslutet att sova dagssömn på dagis på måndag istället. Hon brukar ju behöva förvarning så det inte blir skrik och gnäll, så kanske vilan kom lite för plötsligt åt henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!