Still alive!

Hups, nästan en veckas paus med bloggen... Jag har bara inte haft något ens nära på vettigt att skriva så det har varit tyst. Veckoslutet chillade vi och laddade batterier, träffade släktingar efter en lång paus och förberedde oss (eller närmare sagt jag) för denna vecka och tandoperationen som den förde med sig.

Det var en del strul med tiden, i december då jag måste avboka operationen p.g.a. flunsa fick jag en ny tid via telefon och jag kan svära att det var 21.1 som hon sa, för jag upprepade det så många gånger p.g.a. att jag skulle jobba redan då och måste meddela till jobbet om min sjukledighet i förväg. Förra veckan fick jag ändå ett meddelande där det stod 22.1 och när jag ringde och kollade upp tiden fick jag ett så surt och fräckt svar att Vi här ger aldrig fel datum åt kunderna, det är du själv som misstagit dig. När jag sa emot svarade hon lika surt och argt Dessutom är måndagen fullbokad, så inte har vi kunnat ge någon tid på måndag åt dig! Jag ba Jaha, okej men visst kan man ju av misstag säga fel datum. Och sist och slutligen är det ju skit samma vems moka det var, men det skulle ha varit trevligt att höra ens ett ursäkta från deras sida ifall det är deras moka, för nu hade jag ordnat så att jag skulle vara sjukledig från måndag och måste försöka flytta kunder igen. De kunder jag jobbar med, kommer inte så där bara på kort förvarning utan det måste ordnas skjutser och eventuella assistenter osv.

Nå, men igår var jag på visdomstandoperation genast på morgonen, och som extra spänningsmoment märkte vi att Flickan hade feber på morgonen, och mannen hade ett arbetsmöte i Lahtis där han absolut måste vara på plats. Det blev att ordna barnvakt och skjutser på 5-10 minuter och efter operationen gick jag efter barnen och fick inte vilat alls, så som jag hade planerat. Dessutom är jag själv också sjuk nu, funderade på om det kan vara psykologiskt eftersom jag blev flunsig på måndag eftermiddag, då jag började nysa och ha täppt näsa på jobbet. Eller är det bara samma dagisbobba som jag fått av Flickan. Nu hann jag ju vara lite på en månad frisk, wuhuu! Inget att hurra över faktiskt, fattar inte hur jag är så här sjuk hela tiden! Idag har flunsan blivit värre och jag känner mig febrig men har ingen feber. Hoppas vi blir friska till veckoslutet för då borde vi fira Fickans 3-årsdag. Hon blir superledsen ifall vi måste avboka. Lillgubben var på dagis idag så vi, eller jag, skulle få vila ens lite. Det gick bra med Flickan, hon var lugn och lekte för sig själv eller så byggde vi Duplostall eller gjorde pussel tillsammans. Men nu ser det illa ut att Lillgubben håller på att bli sjuk, så om jag har dem båda hemma imorgon får jag noginte vila. Helt från arslet att man inte får vila och vara sjuk på sin sjukledighet! Kinden värker ändå den också, och kombinerat med feberkänslan och täppt näsa och snuva är inget roligt.

Men operationen gick bra. Jag var sjukt nervös och rädd igen men kunde t.o.m. slappna av mot slutet. Märkte att jag spännde axlarna och ryggen hela tiden och försökte slappna av dem, men så spänndes de igen, men mot slutet kunde jag vara lite mer relaxed. Denna operation tog mycket längre än den förra, då tror jag att det hela var över på 15 minuter men nu tog det nästan en timme. Rötterna var väldigt svåra, då de var alldeles krokiga och nerven gick igenom krokarna och hade dessutom gjort fåror i rötterna så nerven gick till en del in i rötterna. Men läkaren fick allt bort och nerven verkade inte ha tagit någon skada åt sig. Det fanns ju ganska stora förlamningsrisker. Och dessutom var tanden och vävnaden omkring inflammerad så det var bra att tanden kom bort. Det undrade jag också över ifall det kan ha varit orsaken till att jag varit så mycket sjuk på sistone.